En liten mellansvensk bruksorts uppgång och fall

Vid mitten av 1800-talet hade Sverige knappt fyra miljoner invånare. Det var i mycket ett agrarsamhälle, men där industrialismen var på frammarsch. Stora reformer genomfördes i statsmakten. Kommunernas ställning ordnades upp med dom första egentliga kommunallagarna. Ståndsriksdagen avskaffades och ersattes med en modern tvåkammarriksdag. Regeringskansliet organiserades i departement. Men det var fortfarande inte en demokrati. Stora delar av befolkningen saknade rösträtt och i dom kommunala valen som också hade betydelse för riksdagens första kammare var rösträtten graderad.

Under dom första årtiondena efter sekelskiftet 1900 demokratiserades landet. Allmän och lika rösträtt infördes. Parlamentarismen, som innebar att regeringen skulle ha stöd i riksdagen, infördes i praktiken. Kungens maktställning försvagades samtidigt. Nu började arbetarrörelsen sitt kommande segertåg. Fröet till ”folkhemmet” såddes.

Modernismens höjdpunkt nåddes dom första decennierna efter andra världskriget. Socialdemokraterna regerade och ingen väntade sig någon egentlig förändring av det. Tillverkningsindustrin dominerade alltmer ekonomin. Befolkningen hade vuxit till sju miljoner år 1950. Nu var det arbetarrörelsens skördetid. Ekonomin gick som tåget och i dom nya storkommunerna byggdes det ålderdomshem, bostäder, vatten- och avloppsledningar, skolor. Reformerna avlöste varandra.

Men socialdemokratin som regerade tillsammans med bondeförbundet baserade sin klassallians på två krympande samhällsskikt – industriarbetarklassen och jordbrukarna. Stödet började svikta. ATP-reformen som knöt dom ekonomiska intressena hos mellanskikten närmare arbetarrörelsen gav socialdemokratin en respit. Men från 1970-talet var det inte längre självklart att Socialdemokraterna och storindustrierna styrde riket och landet.

En politiskt orolig tid började där olika borgerliga regeringar varvades med socialdemokratiska. Den politiska turbulensen fortsätter ända till i dag, nu med starka högerextremistiska krafter som ett helt nytt inslag. Detta har uppammats av den fortsatta befolkningstillväxten – nu är vi tio miljoner och det är arbetskrafts- och flyktinginvandring som har varit en viktig faktor bakom tillväxten. Landsbygden har alltmer avfolkats. Befolkningen koncentreras till städerna, i norr till kustlandet och inom kommunerna till dom centrala tätorterna.

Uppgång och fall

I det här inlägget ska jag använda min nuvarande hemkommun Skinnskatteberg som illustrationsexempel. Vi ska se hur befolkningen tillväxte fram till årtiondena efter sekelskiftet 1900 för att sen stadigt minska. Vi ska se hur befolkningen inom kommunens gränser alltmer koncentrerats till den centrala tätorten. Mindre byar och glesbygd minskar. Kommunens kraftigt minskade betydelse avspeglas med hjälp av mediedata i en från 1950-talet snabbt avtagande uppmärksamhet. Allt färre svenskar vet att Skinnskatteberg finns. Och om dom har hört namnet vet dom inte var kommunen ligger och vad som händer där. Om det nu är något som händer.

Nuvarande Skinnskattebergs kommuns befolkning 1810 - 2020

 Inom kommunens nuvarande område fanns 4 786 personer år 1810. Befolkningen växte fram till 1890 till 8 373. Efter 1920 började nedgången till 5 630 invånare 1950. 1950-talet medförde en ganska kraftig folkökning med nästan tusen människor till 6 488 personer 1960. Men sen har det gått utför. 2020 hade kommunen 4 366 invånare, alltså färre än för 210 år sen.

Om vi betänker att Sveriges befolkning samtidigt ökat kraftigt, blir Skinnskattebergs minskande betydenhet än mer markant.

Nuvarande Skinnskattebergs kommuns andel av hela Sveriges befolkning 1860 - 2020

Den nuvarande kommunens andel av hela Sveriges befolkning har aldrig varit något särskilt märkvärdigt. Höjdpunkten inträffade 1880 och 1890 då skinnskattebergarna utgjorde 1,7 promille av svenskarna. Sen har det gått utför till 0,4 promille år 2020. Som andel av hela landet har kommunen med andra ord minskat med 76 procent på 160 år. Fortsätter det så, blir det noll år 2051. Enda hacket i kurvan är liksom i den förra figuren 1950-talet (mätåret 1960) där andelen går upp från 8 till 9 promille. Något särskilt var det med 1950-talet. Jag återkommer till det.

Centralorten, byarna och glesbygden

Vid sidan om centralorten Skinnskatteberg finns det två mindre tätorter i kommunen. Det är Riddarhyttan i väster och Färna i öster. Färna degraderades av SCB från ”tätort” till ”småort” (under 200 invånare) 1980.

Vid mitten av förra seklet (1950) bodde dom flesta invånare i den nuvarande kommunen utanför dom tre tätorterna, det som i figuren nedan kallas ”glesbygd”. Glesbygdsborna var 3 883 stycken, motsvarande 61 procent av hela befolkningen. Glesbygdsbefolkningen minskade snabbt till 1980, men har sen varit ganska konstant. 2020 bodde 1 636 personer (38 procent) i glesbygden.

De båda byarna Riddarhyttan och Färna har också fått släppa ifrån sig boende. Riddarhyttan från 413 till 296 invånare och Färna från 249 till 146. Centralorten Skinnskatteberg hade 1950 1 085 invånare, men ökade till år 2020 till 2258 invånare.

Om man ska se detta i relativa tal är innebörden att en allt större andel av invånarna bor i tätorterna, och när man bara ser till dom tre tätorterna sker det en koncentration till centralorten. 1950 bodde 62 procent av tätortsbefolkningen i centralorten och 70 år senare hade dom ökat till 84 procent.

Sammanfattningsvis har befolkningen strukturerats om. Både glesbygden och dom små tätorterna minskar och centralorten ökar, trots att hela kommunens befolkning har minskat.

Centralortens, byarnas och glesbygdens folkmängd 1950 - 2020

Vad får resten av landet veta om Skinnskatteberg?

Jag har tidigare använt DN:s arkiv för att ge glimtar från Skinnskattebergs historia. Här ska jag ta ett bredare, men grundare grepp. Frågan jag ställer är: Hur många gånger nämns ”Skinnskatteberg” över huvud taget i tidningen? Svaret på frågan kommer i form av antal sidor som innehåller ordet ”Skinnskatteberg”. Volymen på tidningen har ökat avsevärt över tid. Jag kommer därför att relatera svaren till antal publicerade sidor under perioden. Jag redovisar resultaten i tioårsperioder, som får namn av periodens mittpunkt. ”1950” representerar alltså tidsperioden 1 januari 1945 till och med 31 december 1955. Så här blir utvecklingen under tiden från 1870 till 2010 (alltså egentligen 1865 – 2014). 

Andel av DN-sidor under tioårsperioder 1865 - 2014 som innehåller "Skinnskatteberg"

Fram till 1910 ligger uppmärksamheten på en relativt låg nivå (0,6 – 2,4 promille). Därefter stiger kurvan ganska raskt, särskilt fort från 1940. Höjdpunkten kommer 1950 (1945-1954) där 5,3 av tusen sidor innehåller ”Skinnskatteberg”. Men efter 50-talet rasar det lika snabbt för att 2010 vara nere på 1,2, alltså i nivå med tiden kring sekelskiftet 1900.

I jämförelse med kommunens andel av hela den svenska befolkningen är uppmärksamheten i tidningen överrepresenterad under hela tiden 1930 – 2000 men närmar sig sedan den nivå man skulle vänta sig från befolkningsminskningen.

50-talet – en kort stund på kartan

50-talet framstår som en vändpunkt under 1900-talet. En nedåtgående trend i befolkningen bröts tillfälligt. Uppmärksamheten i pressen har en tydlig topp, som efter 50-talet återigen minskar drastiskt. Vad var det egentligen som hände på 50-talet. Här är några händelser: 

1944	Källfallsgruvan moderniseras
1945	Skogsmästarskolan inrättas
1950	ASSI startar boardfabriken
1952	Kommunen bildas
1953	Landstinget beslutar om folkhögskolan
1954	Den nedlagda driften i Karmansbo smedja återupptas
1958		Karmansbo smedja stängs igen
1960	Folkhögskolan invigs
1963	Ny gruvanläggning i Bäckegruvan
1965	Planer på ”Fritidsland Bergslagen” presenteras
1968		Sista godståget på KURJ-banan
1979		Bäckegruvan stängs
1988		Boardfabriken läggs ned
2010		Folkhögskolan läggs definitivt ned

Skinnskatteberg räknas till Bergslagen. Traditionellt har följaktligen gruvnäringen och järnhanteringen varit betydelsefulla. Gruvorna i Riddarhyttan var under 50-talet fortfarande i gång och näringen blomstrade. 1944 moderniserades Källfallsgruvan och 1963 tillkom nya gruvanläggningar i Bäckegruvan. Järnhanteringen hade däremot i huvudsak upphört. Det hade framförallt handlat om masugnar och stångjärnshamrar. Det handlade med andra ord mest om en industri som levererade halvfabrikat och inte om mer avancerad mekanisk industri. Den försvann i huvudsak redan i början av 1900-talet.

Smedjan i Karmansbo var det sista spåret av järnhanteringen. 1954 köptes den av Kohlswa Jernverk som återupptog driften, men fyra år senare, 1958, var det dags för den sista smältan i Karmansbo. Järnvägen Köping – Riddarhyttan var från början nära förknippad med järnhanteringen. Järnbruken behövde lätt kunna nå utskeppningshamnen i Köping. Persontrafiken lades ned redan 1952 i samband med förstatligandet av banan och 1968 kördes det sista godståget.

Med undantag för gruvnäringen var det järnhanteringens svanesång som kunde bevittnas under 1950-talet. Men istället var det skogs- och träindustri som blev allt mer betydelsefulla. Det statliga ASSI som bildats 1942 hade övertagit sågverket i Skinnskatteberg. 1948 började boardfabriken byggas och startade 1950. Produktionen blomstrade. Med Royal Board skulle Sverige och det krigshärjade Europa återuppbyggas. Fabriken i Skinnskatteberg blev den största i Europa. 700 personer sysselsattes varav 450 i fabriken. Boardfabriken blev en motor i bygget av det nya moderna Skinnskatteberg.

1945 startade den statliga skogsmästarskolan i bruksherrgårdens byggnader. Från 1977 kom skolan att ingå i lantbruksuniversitet SLU. En akademisk utbildning hade etablerats i Skinnskatteberg. Utbildningssektorn förstärktes av folkhögskolan. Landstinget beslöt att inrätta skolan 1953 och den invigdes 1960 i moderna nybyggda lokaler. Folkhögskolan blev, inte minst genom att vara ett centrum för möten, konferenser och seminarier, ett nationellt känt begrepp.

Med den nya optimistiska tid som nu inleddes fick människor allt mer fritid. Redan med semesterlagstiftningen vid slutet av 1930-talet blev det ett uppsving i den inhemska turismen. Under krigsåren var möjligheterna till utrikes turism starkt begränsade. I kommunen erbjöd praktiskt taget alla dom många herrgårdarna pensionatsvistelser. Under dom gyllene åren på 1950- och 60-talen utarbetades det planer på ett ”Fritidsland Bergslagen”. Uthyrningsstugor för 15 000 människor med alla former av service skulle byggas enligt dom planer som presenterades 1965.

Järnhanteringen var visserligen borta. Men gruvorna gick fortfarande och träindustrin expanderade. Utbildningssektorn kunde uppvisa skogsmästarutbildning och den nya folkhögskolan. Nu skulle man också bli ett centrum för turismen.

Men dom gyllene åren tog slut. Den sista gruvan, Bäckegruvan, stängdes 1979. Juvelen i träindustrin, boardfabriken, slog igen 1988. Ingen ville längre bygga i masonit. Folkhögskolan levde vidare till 2010. Landstinget hade dragit sig ur ett par år tidigare, men en mer blygsam verksamhet bedrevs i folkrörelseregi till det definitiva slutet. Under 1970-talet rann projektet ”Fritidland” ut i sanden på stränderna vid Medelhavet. Av dom storstilade planerna blev det just inget mer än lite reklam och administration.

Skinnskatteberg hade haft sin tid i strålkastarskenet under dom gyllene optimistiska åren på 1950- och 1960-talen. Det var då orten en kort tid ”sattes på kartan”. Men sen släcktes strålkastarna och Skinnskatteberg tonade, liksom många andra små orter och kommuner bort från kartan igen.

 

Nu får vi skämmas igen: Ny kommunranking

Tidskriften Fokus har nyss publicerat sin årliga kommunranking. I vilken kommun är det bäst att bo? Det SD+L-styrda Skinnskatteberg kommer dåligt ut. Det blir plats 266 av 290, och det är en kraftig minskning med 40 placeringar sen förra mätningen. Av de tio kommunerna i Västmanlands län kommer Skinnskatteberg på jumboplats.

Ett stort antal parametrar har mätts och vägts samman. Flera av dom handlar om sådant som kommunen inte kan påverka. Det gäller t ex privata karriärmöjligheter, trygghet och kommersiell service. Flera områden handlar däremot om sådant som kommunen direkt eller indirekt kan påverka. Några sådana, som i samtliga fall har försämrats är:

• Utbildning t ex kvalitetsindex förskola, meritvärde grundskolan, andel behöriga lärare
• Hälsa t ex personalkontinuitet i hemtjänsten, läkemedelsanvändning i äldreomsorgen
• Infrastruktur t ex järnväg, bredband
• Aktiviteter t ex aktivitet i idrottsföreningar

Läs mer om undersökningen på SVT Nyheter Västmanland.

Hoppsan! Två tidningar stulna igen

 Dagens Nyheter för idag och i söndags var stulna ur brevlådan idag. Så att några dagsfärska nyheter var det inte frågan om. Man får hålla till godo med Förrförra Dagens Nyheter. Träffprocenten för 2024 är nu 39,9 procent.

En evig fråga i junitoppen

Den förfärliga röran i Skinnskattebergs kommun engagerar fortfarande läsekretsen. Det mer uppseendeväckande som hänt under den senaste tiden är att kommunen nu inte bara saknar politisk ledning sedan SD-kommunalrådet avsatts, utan att det inte heller finns någon budget. Förvaltningsrätten har upphävt budgetbeslutet eftersom det inte gick rätt till. Man tar sig för pannan. Och det är förståeligt att många läsare vänder sig till den eviga och förbryllande frågan om vad det är för skillnad mellan län och landskap. Eftersom landskapen inte längre har någon som helst politisk och administrativ funktion så ändras de inte. Det finns inget intresse eller behov.

Antal sidvisningar var i juni 10 278 (11 004 i maj). Flest besökare kom från Sverige, Hongkong, USA, Israel, Tyskland, Kina, Storbritannien, Frankrike, Norge och Ryssland. Ströbesökarna var från Belgien, Danmark, Irland, Italien, Kanada, Nederländerna, Rumänien, Schweiz och Singapore.

Dom tio mest visade inläggen i juni: 

1	Vad är det för skillnad mellan län och landskap? (6:a)
2	Krisens Skinnskatteberg: Kommunen utan politisk ledning på obestämd tid (ny)
3	Skinnskatteberg utan budget efter dom i Förvaltningsrätten (ny)
4	Krisens Skinnskatteberg: Nu ger dom sig på kulturen (ny)
5	Hett TV-tips: Se Cirkus Lydqvist i kväll (ny)
6	Suget från högern – socialdemokratins akilleshäl (ny)
7	Dina skattepengar går till SD:s trollfabrik (ny)
8	Sparkat SD-kommunalråd mest läst i maj (ny)
9	Zombiebussen till Färna och Bernshammar borta (ny)
10	Spretiga resultat i EU-valet (ny)

 

SD+L-styrda Skinnskatteberg snubblar vidare

Avsatt kommunalråd vill ha fallskärm

Det avsatta kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt (SD) hann vara kommunalråd i fem månader och sex dagar. Nu har den feta fallskärmen till hennes föregångare Lena Lovén Rolén fått henne att få kramp i plånboken. Hon ansöker nu hos kommunstyrelsen att få ”omställningsstöd”. I dom bestämmelser som fullmäktige har fastställt krävs det för att man ska få ekonomiskt omställningsstöd att man haft uppdraget under ett helt år. Men försöka duger. Går det så går det. Om man kar kompisar som sitter på kassakistan förstås.

Vässa pennorna: Brandlarmet går igen

Nu går brandlarmet igen. Kommunstyrelsen har beslutat att bygga en ny brandstation på Fagerstavägen 12. Projektet är numera välbekant och har redan kostat skattebetalarna miljoner. Dom totala kostnaderna beräknades sist det begav sig till 55 miljoner och dom årliga kostnadsökningarna till ungefär två miljoner. Med ökande byggpriser lär totalkostnaden nu vara uppe i 75 miljoner. Årliga kostnader ökar väl proportionellt. Bakom förslaget står supermajoriteten SD+S+L+M. Men också i den här frågan måste tjocka tanten sjunga innan operan är över. Dags att vässa pennorna för en ny namninsamling?

Skolan sämst i länet med behöriga lärare

Ny statistik visar att skolan i Skinnskatteberg har lägst andel behöriga lärare i Västmanlands län. Bara 53,8 procent av lärarna är behöriga. Det är en minskning med 1,1 procentenheter jämfört med föregående år. Skolan hör till kommunstyrelsens revir. Kommunstyrelsens ordförande uttalar sig av kända skäl inte om situationen. Men hon har tidigare gjort det. I en intervju med Fagersta Nyheter i september 2023 sa hon t ex ”Det är ingenting som säger att en stor budget är lösningen.” Nähä, vad bra då. I en insändare i april 2022 skrev hon att orsaken till skolans problem var ”årtionden av mångkulturalism, massinvandring och islamisering”. Hon menade vidare att ”åtgärder behövs på detta område”. Ut med utlänningarna alltså! I tidningen Dalabygden sa hon i september 2022 att ”eleverna ska mötas av personal med tillräcklig kompetens.” Politiskt ansvarig för skolan är ”liberalen” Elisabeth Åberg (numera med tolv kommunala uppdrag), ordförande i barn- och utbildningsutskottet. Hon tiger som muren.

Kulturskolan slipper inte nedskärningar

Kulturskolan hotas av nedskärningar, vilket har väckt protester. Mer än 400 personer hade förra måndagen skrivit på protestlistor. Kommunstyrelsens vice ordförande Jonny Emtin (SD) ger föga hopp: Om inte den aktuella nedskärningen blir av, får förvaltningen fundera ut någon annan nedskärning. ”Vi kan inte ge allt åt alla” är hans kommentar i Fagersta-Posten. Nog så sant, men pengar finns tydligen till en rekorddyr brandstation, och vem vet kanske till en liten fallskärm åt Ewa Olsson Bergstedt (SD).

 

Skinnskatteberg gör affärer igen: Bowlinghallen säljs till slumppris

Strax före järnvägsövergången i Skinnskatteberg ligger några hus, där bland annat bowlinghallen är inrymd. Fastigheterna går under namnet Lurbo efter ett hemman som fanns där förr. Det finns många Lurbo i landet. En tolkning är att det blåstes i en lur när någon passerade. Men det finns förstås en annan tolkning. En person som låtsas bo på en plats där hen inte bor är en lurbo. SD-riksdagsmannen Oscar Sjöstedt som låtsas bo i Aronsberg i Riddarhyttan är en typisk lurbo.

Och fastigheterna på Lurbo i Skinnskattebergs samhälle tycks också ha mycket med, snarare att luras än med en lur att tuta i. Fastigheten har ägts av Skinnskattebergs kommun. Den här historien börjar för sju år sen. Det hade just varit val. Det borgerliga styret med 14 av fullmäktiges 31 mandat men med stöd av två nyttiga idioter tillhörande SD hade kastats ur sadeln. Problemet var bara att efter valet kunde inte heller vänstersidan bilda ett majoritetsstyre. Då inleddes förhandlingar mellan S, V och C. Den konstellationen skulle få majoritet med 16 platser i fullmäktige. Förhandlingarna var långt gångna. Platser hade fördelats och man satt och knåpade med en gemensam budget.

Då kom bombnedslaget. Centerledaren Helena Norrby hade ätit lunch med valets förlorare, kommunalrådet Carina Sándor (L) och bytte sida. Förklaringen till sidbytet var diffus. ”Det ska finnas fullt förtroende i en trikolor och känner man att det inte är det så är det bättre att gå vidare” sa Norrby till Fagersta-Posten.

Så det fick bli ett socialdemokratiskt minoritetsstyre istället. Detta blev på ”Liberalernas” nåder. Liberalerna var det enda parti som kunde garantera en fullmäktigemajoritet åt det nya kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S). Förra kommunalrådet Carina Sándor kunde behålla kontrollen men behövde inte ta något ansvar. Allt samarbete med Vänsterpartiet förbjöds uttryckligen.

Tidigt på våren 2019 kom det fram att centerpartisten Ulf Kjellin (”ring inte fel”) erbjöds att köpa en del av Lurbofastigheten. Det kulle kosta honom 350 000 kronor. Detta till trots att en mäklare som kommunen anlitat för en marknadsvärdering kommit fram till att fastigheten var värd det dubbla. En liten nätt förtjänst för Kjellin med andra ord. Kommunstyrelsens borgerliga majoritet drev igenom förslaget om försäljningen till vrakpris.

Men nu började Socialdemokraterna sätta sig på tvären. Också dom förhatliga vänsterpartisterna började mullra. I en insändare i februari 2019 krävde Socialdemokraterna att kommunen inte skulle få sälja ut kommunal egendom på rea. Det stod också uppenbart att en försäljning skulle komma att överklagas. Kommunen får inte gynna en enskild näringsidkare (”ring-inte-fel-elfirman”), och frågan var om inte affären stod i strid också med EU:s statsstödsregler. Kjellin skulle då kunna tvingas återbetala stödet d v s cirka 350 000 kronor till kommunen. Inför detta vek dom borgerliga ned sig och sålde till det uppskattade marknadspriset.

Så gick åren, och i fjol bestämde sig Kjellin för att sälja. Han hade hittat en köpare med det imponerande företagsnamnet ”Professional Sales Group Sweden AB” som var redo att betala en dryg miljon för fastigheten. Se där. Så gick inte Kjellin till sist lottlös ur affären. Företaget med det imposanta namnet ägs av två privatpersoner i Gisslarbo och grundades 2018 för att syssla med biodling och honungsförsäljning. Sedermera har verksamhetsbeskrivningen utökats och omfattar nu en imponerande diversehandel: ”produktion, förädling, marknadsföring och försäljning av honung och övriga bi-relaterade produkter. Marknadsundersökning, handel med och konstruktion, tillverkning, försäljning, uthyrning och service av delar och tillbehör till motorfordon. Representation på agenturbasis för utländska fabriker som är inriktade på bil- och verkstadsindustrin samt bedriva utvecklings- och konstruktionsverksamhet. Bedriva marknadsföring och PR samt produktutveckling av egna och andra varumärken. Hålla föredrag och litterära verk. Bolaget ska även bedriva förvaltning och uthyrning av fastigheter samt därmed förenlig verksamhet.”

Det du! Det är grejer det.

Hur det nu har gått med diversehandeln, så har den inte genererat just något överskott. Omsättningen 2023 av allt detta var 51 000 kronor trots att Svensk Fastighetsförmedling i en annons förutsåg intäkter av Lurbofastigheten med två lägenheter, verkstads- och lagerlokaler till 492 000 kronor. Professional Sales (!). Förlusten för bolaget uppgick samma år till 307 000 kronor.

Nu är det dags för nya fastighetsaffärer. Nu vill kommunen sälja återstoden av fastigheten, som bland annat inrymmer en bowlinghall, restaurangkök och konferensutrymmen. En genomförd värdering av marknadspriset landar på drygt 2 miljoner kronor. I en utredning i januari 2022 föreslog kommunens dåvarande näringslivssamordnare att den skulle säljas för den symboliska summan 250 000 kronor till en ”lokal företagare” som uppgavs vilja skapa en central ”mötespunkt för invånare, föreningar och företag.”

Kommunstyrelsens majoritet som den här gången bestod av Socialdemokraterna och ”Liberalerna” (ja, och så Centerns förstås) beslöt enligt förslaget. Vem den lokala företagare som påstods vilja ”skapa en central mötespunkt” var fortfarande höljt i dunkel. Likaså hur hela affären hade gjorts upp. Vänsterns Fredrik Skog skrev då ett mail till alla dom berörda och ställde frågor om hur det hade gått till när man i skymundan bestämde sig för att sälja kommunens fastighet för reapris.

Det ser ut som en tanke att den som ansåg sig manad att svara på Skogs mail var, ja gissa vem? Jo, centerpartisten Ulf Kjellin. Något riktigt svar var det ju inte heller. Nej, Kjellin menade i sitt svar att dom nog var lika goda kålsupare båda två eftersom dom båda varit ”inblandade i fastighetsaffärer med kommunen”. Visst hade väl Fredrik Skog själv köpt studentboendet ”Tre Kolare” av kommunen? Man kan lägga till att det var 2007, alltså för 17 år sen. Kjellins minne är långt.

Nu är saken inte klar med detta. Liksom i den förra affären måste den tjocka tanten sjunga (d v s det behöver beslutas i fullmäktige). Och förra gången, inför hotet om överklagande, backade dom som ville slumpa bort kommunens fastighet till Kjellin. Det kan nog gå på samma sätt den här gången.

 

Tidning stulen igen!

Nu var det dags igen. Dagens Nyheter för igår måndag saknades i brevlådan. Stulen igen förstås. Av dom dagar som hittills gått av året 2024 har tidningen legat i brevlådan på utgivningsdagen 39 procent av dagarna (träffprocenten).

Utdelningsstatistik för DN år 2024 hittills:

	Antal dagar	Procent
- tidningsfria dagar	7	4,0
- ej postutdelning, tidningen kom nästa dag	88	49,7
- ej postutdelning, tidningen kom aldrig	5	2,8
- vardagar med utdelning men utebliven tidning	8	4,5
Dagar med tidning på rätt dag	69	39,0