Norberg köper nedgånget bostadsområde för 15 miljoner

Bolagshagen är ett hyreshusområde i Kärrgruvan i Norbergs kommun. Husen byggdes i slutet av 1950-talet för att ge bostäder åt arbetare i gruv- och järnindustrin. Områdets historia har varit krokig. Tre bostadsrättföreningar konkade 1980. Privata hyresvärdar tog över. Den dåvarande hyresvärden Sidenbo, ägt på distans av en dansk kapitalist, gick i konkurs 2010. Ägaren hade i omgångar slutat betala räkningar för värme och vatten och husen var stadda i förfall. Läs om skandalbolaget i ett tidigare inlägg. Flyktingkrisen 2015 innebar ett uppsving för dom nya ägare som tagit över. Migrationsverket hyrde en stor andel av lägenheterna. Men med den nya invandrarfientliga politiken har behovet minskat och Migrationsverket har i huvudsak lämnat området.

Dom nya ägarna har då vänt sig till kommunen och undrat om inte kommunen kunde köpa husen. Detta har nu gett frukt. Fullmäktige beslöt nu i höstas att köpa för 14,6 miljoner. Det huvudsakliga offentligt framförda argumentet för att köpa har varit att det är nödvändigt för att utveckla kommundelen.

I en intervju med Fagersta-Posten i november säger kommunchefen Christian Foster:

Problemet är att vi i kommunen inte har någon närvaro i området. Med det här köpet kommer vi att kunna samverka mer med de som bor där och med föreningslivet och på så sätt öka möjligheterna.

Argumentationen har upprepats flera gånger av kommunchefen och av ledande politiker som kommunalrådet Johanna Odö (S). Jag har inte någonstans kunnat hitta några idéer om hur kommunens närvaro stärks av fastighetsköpet och hur närvaron i denna form skulle gynna områdets och kommundelens utveckling. Däremot är det väl uppenbart att köpet är till glädje för dom nuvarande privata fastighetsägarna, som genom den minskade efterfrågan från Migrationsverket riskerar förluster, och som i sin nöd vänt sig till kommunen.

 

Regionens folkhälsoprojekt för att vitalisera Kärrgruvan

Men det finns också andra projekt i gång med syfte att påverka utvecklingen av Kärrgruvan. Landstinget (”regionen”) bedriver sedan 2023 fyra projekt i olika delar av länet. Ett av dessa handlar om vitalisering av Kärrgruvan. Projekten bedrivs i samarbete med Leading Health Care, en stiftelse knuten till Handelshögskolan i Stockholm. Projekten är vad man kallar ”aktionsforskning”. Det handlar om att man i nära samarbete med problemområdets stakeholders (intressenter) ska utröna vilka behov som finns och föreslå lösningar.

Metoden har kritiserats från olika, inte minst vetenskapsteoretiska, utgångspunkter. Den är subjektiv, projekten kan påverkas av aktörer som vill ha specifika resultat, både metodologin och svaren är luddiga. Det finns en risk att forskningen exploateras för att legitimera utomståendes rykte. (UK Essays November 2018).

Innebörden av aktionsforskningsprojekten döljs ofta av ett snömosaktigt språkbruk fyllt av plusord. Metoden ger makt, den är samarbetsinriktad, demokratiskt och emancipatorisk och är inriktad på praktiska lösningar som leder till positiva förändringar. Vem kan hålla något emot det?

Att det är svårt att förstå vad som egentligen ska göras vitsordas också av aktörer vilka som uppdragsgivare borde veta bättre. Liberalerna i Norberg skriver på sin hemsida:

Det har varit svårt att få information om vad projektet går ut på. Klart är dock att det krävs att kommunen har närvaro i Kärrgruvan. […] Inköp av Bolagshagen hänger inte nödvändigtvis ihop med utvecklingsprojektet som bedrivs i Kärrgruvan. Det är ett socialdemokratiskt hittepå, som övriga partier inte varit med på.

Varken på regionens eller LHC:s hemsida finns några beskrivningar av tre av dom fyra projekten som regionen tillsammans med LHC:s aktionsforskning bedriver. Bara när det gäller ett av projekten som handlar om nybyggnad av Nibbleskolan i Hallstahammar finns en antydan till beskrivning. På regionens webbplats kan vi läsa om ”Röster (i urval) att föda in i beslutsprocessen.” Några exempel:

Elever sneddar över industriområdet. Farligt när lastbilar kör ut och in.

Vi vill ha en skola i trä, inte i tegel.

Kan vi bygga ett växthus och odla frukt, grönsaker och potatis.

Det är svårt att klottra på en byggnad man har fått ha synpunkter på.

Ger aktionsforskning demokratiskt inflytande?

En sak står dock klar. Aktionsforskningsmetoden motiveras med ett starkt demokratiskt syfte. Det handlar om att ge röst åt dom som vanligen hålls utanför, att påverka besluten. Men det är inte säkert att det verkligen blir så. En skotsk-kanadensisk forskargrupp i stadsplanering skriver (2010):

Det finns evidens att när samhällsgrupper förs in i beslutsprocessen spelar de vanligen en mindre roll, trots retorik som antyder något annat. I själva verket, snarare än att föra samman offentliga, privata och samhällsintressen i ett balanserat förhållande, kan partnerskapens verklighet vara helt annorlunda; en del aktörer kan tilldelas rollen som partner för att överdriva betydelsen av deras roll eller som en form av tokenism.

Med tokenism brukar man mena att en symbolisk involvering av minoriteter ger sken av att hävda mångfald och inkludering. I en mycket inflytelserik artikel (1969) beskrev Sherry Arnstein en trappa av medborgarinflytande i planeringsprocesser. Trappan hade åtta steg: Längst ned är ”manipulering” och ”terapi” som identifieras som icke-deltagande. På nästa nivå befinner sig ”informerande”, ”konsultering” och ”placation” (beskrivs av Cambridge Dictionary som ”att hindra någon från att vara arg”). Dessa tre nivåer definierar Arnstein som tokenism. Överst i skalan kommer ”partnerskap”, ”delegering” och ”medborgarkontroll” sammanfattade som medborgarkontroll.

När vi talar om involvering av medborgarna i dom politiska processerna vill vi nog gärna tänka oss att det handlar om den högsta stegpinnen – medborgarkontroll. Men det är nog i praktiken, och förmodligen i dom västmanländska projekten, inklusive vitaliseringen av Kärrgruvan, knappast frågan om mer än icke-deltagande eller möjligen tokenism.

Dom ledande aktörerna i vitaliseringsprojektet

Projekten leds av Mats Tyrstrup, docent i företagsekonomi. Det verkar vara en frejdig kille, som framförallt framstår som känd för att ha, som någon beundrare skriver, ”myntat begreppet organisatoriska mellanrum.” Så originellt framstår det kanske inte. Begreppet tycks stå för fenomen som i mer folkliga termer kallats ”falla mellan stolarna”, ”stuprör” eller till och med ”sorkhål.” En sökning på ”Mats Tyrstrup + organisatoriska mellanrum” ger ett åttiotal träffar. Det handlar om böcker, andra skrifter, föreläsningar och seminarier. Månne det inte handlar om att ”mynta ett begrepp” utan om att ”slå mynt av ett begrepp”?

Till sin hjälp har Tyrstrup en doktorand i ekonomisk historia vid Uppsala Unviersitet och en konsult, också från Uppsala och på något sätt knuten till Akademiska Sjukhuset, Det är förmodligen en ren tillfällighet, men bland landstingets tjänstemän framstår Marie Tollefsen Markström, folkhälsochef i Region Västmanland, som ansvarig för verksamheten. Hon har också ett förflutet som något slags chef på Akademiska Sjukhuset. Minnesgoda läsare glömmer heller aldrig hennes insatser som kommunchef i Skinnskatteberg. Hon ägnade sig där åt att på ett helt unikt sätt försöka avsätta det socialdemokratiska kommunalrådet. Detta gjorde hon i maskopi med borgerliga politiker och en revisionskonsult som göddes med saftiga arvoden, vilket sedermera ledde till att konsulten prickades av branschorganisationens etikkommitté för bristande integritet. Tollefsen Markström köptes till slut ut av kommunen för miljonbelopp.

Efter bara något år dök hon därefter upp som M-politiker i fullmäktige och kommunstyrelsen i Skinnskatteberg. En av hennes hjärtefrågor har där varit att bekämpa allmännyttigt ägande av bostäder. Hon har genom sitt agerande lyckats att i åratal förhala omvandlingen av nedgångna kommunala hyreshus till seniorboende. Kommunen har därigenom gjort stora hyresförluster medan äldre villaägare som längtat efter ett mer lätthanterligt boende raskt hunnit närma sig döden.

Det är därför märkvärdigt hur hon i sin roll som folkhälsochef stöttat det kommunala övertagandet av ett nedgånget bostadsbestånd i Norbergs kommun. Vilken roll som Tyrstrups och Tollefsen Markströms aktionsforskningsprojekt spelat för Norbergs mångmiljonaffär är förstås dunkelt. Men det gäller ärligt talat hela Kärrgruveprojektet.

Kan det vara så, att som kritiker har påpekat, att det bara handlar om att det finns aktörer som vill stärka sitt rykte? Eller för att vara än rakt på sak: Att sola sig i glansen av varandra?