Köpa en begagnad bil av dem? Sanningen

Detta är det andra avsnittet av en ny serie där vi ska granska hur den borgerligt-sverigedemokratiska majoriteten i Skinnskattebergs kommun har klarat sig under mandatperioden. I kommande inlägg ska vi granska pengarna, skolan, tystnaden, handlingskraften, lagen och rutschbanan

De borgerliga och Sverigedemokraterna valde fullmäktigeordförande, kommunalråd och kommunstyrelseutskott samt antog budget, hela tiden förnekande att de samarbetade.

Spektaklet började redan strax efter valet 2014 när det nyvalda kommunfullmäktige skulle välja ordförande. Det fanns två kandidater. Det var den socialdemokratiska veteranen och tidigare fullmäktigeordföranden Seija Ojala, som ställdes mot moderaten Bo Öberg. Bo Öberg tillhör moderaternas högerflygel, och har sedermera kommit att utmärka sig på flera sätt. Läs om Bo Öberg här. Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets 15 fullmäktigeledamöter röstade på Seija, medan Moderaternas, Folkpartiets och Centerns 14 röster förstås gick till Bosse. Med Sverigedemokraternas två röster blev det majoritet för Bo Öberg, som alltså blev vald till fullmäktiges ordförande.

Någon överenskommelse eller annat samarbete med Sverigedemokraterna fanns det absolut inte, försäkrade flera borgerliga företrädare. Hur de båda SD-arna röstade kunde inte de borgerliga ta ansvar för. De tyckte väl helt enkelt att Bosse var bättre än Seija.

Samma resonemang kom lite senare under hösten när den populistiska folkpartisten Carina Sándor valdes till kommunalråd, och när fullmäktige röstade igenom kommunens budget för 2015. SD hade väl tyckt att Carina var bäst som kommunalråd och att det borgerliga budgetförslaget var bättre än de rödgröna partiernas förslag. Till saken hör att Socialdemokraternas och de borgerligas budget till 99,7 procent var identiska, och om man tittar närmare på de särskilda borgerliga förslagen har de trots beslutet i huvudsak inte kommit att genomföras.

Men, som sagt: Något samarbete mellan borgarna och SD var det inte frågan om.

Men i december föll masken. Nu skulle kommunstyrelsen välja utskott för olika frågor, och nu visade det sig att Sverigedemokraterna krävde och fick utskottsplatser av de borgerliga för att ge sitt stöd.

Så här har det fortsatt under de kommande åren 2015, 2016 och 2017: När det har blivit olika förslag i fullmäktige har Carina och de borgerliga kunnat räkna med Sverigedemokraternas stöd. Lite motigt var det när budgeten för 2016 skulle antas. Riktigt pålitliga var inte de båda sverigedemokraterna. Nu hade det helt enkelt kroknat och orkade inte ta sig till budgetmötet. Inför risken att förlora en omröstning föreslog Carina att budgeten skulle skickas tillbaka till kommunstyrelsen för ytterligare beredning. Orsaken skulle komiskt nog vara att Vänsterpartiet hade lämnat sitt förslag så sent att man inte hunnit titta på det. Kanske fanns det något där som de borgerliga kunde ta som sitt eget.

Så det ficks bli ett extramöte med fullmäktige för att anta budgeten. Och nu hade man piskat dit de båda SD-kompisarna, och så var det klappat och klart. Några V-förslag hade inte i mellantiden kommit in i budgeten.

Läs mer om samarbetet mellan de borgerliga och Sverigedemokraterna:

Oktober 2014 

November2014 

December2014 

Januari2015 

November2015 

December 2015 

Tidigare inlägg

PU-kalkylen 

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Köpa en begagnad bil av dem? PU-kalkylen

Ny serie: Köpa en begagnad bil av de här?

Detta är första avsnittet av en ny serie där vi ska granska hur den borgerligt-sverigedemokratiska majoriteten i Skinnskattebergs kommun har klarat sig under mandatperioden. I kommande inlägg ska vi granska sanningen, pengarna, skolan, tystnaden, handlingskraften, lagen och rutschbanan.

Nu är det ett år kvar till valet. Vem ska man rösta på? Partierna kommer så småningom att lova både det ena och det andra. Både i Sverige och i kommunerna, bland annat här i Skinnskatteberg kommer det att presenteras valprogram där man kan se vad partierna vill göra under mandatperioden 2018 – 2022. De traditionella borgerliga partierna kommer troligen under fantasinamnet ”Alliansen” att lägga fram ett gemensamt program. De gjorde det i det förra valet, även om nästan ingen jag känner hade sett programmet. Från extremhögern – Sverigedemokraterna – lär det förmodligen inte bli något alls.

Man skulle kunna tro att bästa metoden för en väljare att välja mellan de olika partierna och/eller grupperingarna av partier skulle vara att titta på de här programmen och sen lägga sin röst på det som man tycker är bäst. Tyvärr missar man då en viktig sak: Hur troligt är det att de olika partierna kommer att förverkliga valprogrammens löften?

Statsvetarna talar om väljarnas P*U-kalkyl. U står för ”nytta” (utility på engelska), d v s hur bra tycker man att de olika programmen är. P står för ”sannolikhet” (probability på engelska). Kalkylen kommer att halta om man bara tar hänsyn till programmet (U). Låt säga att A lovar dig tusen kronor medan B nöjer sig med att utlova 100 kronor. Om nu sannolikheten att A ska infria sitt löfte är noll, medan sannolikheten att B ska göra det är 50 procent, blir A:s P*U-värde 1 000*0=0 medan B:s motsvarande värde blir 100*0,5=50. Om man bara skulle rösta på grundval av programmet (U) borde man ju välja A, medan P*U-kalkylen rekommenderar att man röstar på B eftersom 50 kronor är mer än noll kronor.

Hur ska man kunna bilda sig en uppfattning om sannolikheten (P)? Ja, ett sätt kan vara att se hur trovärdiga de olika partierna är utifrån hur de har agerat tidigare. När vi nu går in i valåret kan vi i Skinnskattebergs kommun blicka tillbaka på tre år av borgerligt styre tillsammans med Sverigedemokraterna. Hur trovärdiga framstår de borgerliga?

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.