Olagligt använda kommunalt partistöd till trollfabriker, EU-val och kyrkoval

Sedan 1969 har det varit möjligt för kommunerna att ge bidrag till dom politiska partier som är representerade i fullmäktige. Syftet var att stärka partiernas ställning i den lokala demokratin. Partistödet kopplades samman med dom stora kommunsammanslagningarna under 1960- och 1970-talen. Antalet förtroendevalda minskade kraftigt i samband med kommunsammanslagningarna. I valet 1962 valdes drygt 32 000 fullmäktige i kommunerna, vilket motsvarade ungefär 230 invånare per vald fullmäktig. Efter alla sammanslagningar, i valet 1976, valdes bara 13 247 fullmäktigeledamöter, eller 630 invånare per vald. Sannolikheten att någonstans i bekantskapskretsen ha en politiker att kontakta minskade alltså med över 60 procent. Något borde göras för att främja andra kontakter mellan medborgarna och kommunen och dess politiker. Partistödet innebar att man satsade på att partiorganisationerna skulle fylla tomrummet.

Kärnan i motiven för det kommunala partistödet är alltså relationen mellan partierna och medborgarna – den utåtriktade verksamheten. Men partierna måste förstås också ha medlemmar och en organiserad verksamhet för och med dessa. Så även det mer introverta har en roll att spela i demokratidramat.

Däremot har ett par andra slag av kostnader av och till betraktats med viss misstro. Det ena gäller dels pengar som lokala partiorganisationer får från sin kommun och som dom skickar vidare uppåt i hierarkin för att bidra till regionala och centrala partiinstansers verksamhet. För det andra handlar det om att man med lokala pengar finansierar sådan verksamhet som inte har särskilt mycket med kommunens verksamhet att göra. Det kan t ex gälla att man betalar kampanjmaterial för riksdags- eller numera också EU-val. Båda dom här invändningarna har att göra med det som kallas ”lokaliseringsprincipen”, d v s att kommuner inte får bedriva verksamhet som inte kommer kommunens egna invånare och det lokala territoriet till nytta och glädje.

I första hand kommer alltså kontakterna med medborgarna, och lagstiftarna är mer tveksamma till verksamheter utanför kommunen, som bidrag till högre partiinstanser eller verksamhet som i liten eller ingen del påverkar kommunen och dess invånare.

Hur ska nu detta kontrolleras? Redan från början underströks att någon statlig kontroll inte skulle får förekomma. Senare infördes en regel att partierna till fullmäktige årligen måste rapportera vad dom använt pengarna till. Till redovisningen skulle också fogas en granskning, vanligen utförd av partiorganisationens egen revisor. Men någon speciell mall för hur redovisningen skulle göras, vilka kostnadsslag som skulle tas med, om det skulle finnas belopp o s v finns inte. Enda kravet var att redovisningen skulle lämnas. Om inte riskerade partiet att inte få något partistöd.

För att illustrera ska jag ta dom redovisningar som partierna i Skinnskattebergs fullmäktige lämnat för år 2024 och som ligger till grund för utbetalning av stöd för 2026. Först kan det vara av intresse att se hur mycket pengar det rör sig om:

Socialdemokraterna	56 000 kr
Sverigedemokraterna	44 000 kr
Liberalerna	40 000 kr
Vänsterpartiet	28 000 kr
Moderaterna	28 000 kr
Totalt	196 000 kr

 

Jag har efter bästa förmåga försökt dela in dom kostnader som partierna har redovisat för 2024.

Introvert verksamhet

• S : lokalhyra och förtäring
• SD: medlemsvård, medlemsvärvning och lokalhyra
• L: lokalhyra, möten
• V: medlemsmöten, medlemsvård
• M: hyra möteslokal, medlemsmöten, medlemsvård
• C: aktiviteter för medlemmarna, medlemsmöten

I förhållande till medborgarna

• S: annonsering, medborgarkontakter omnämns även i interna aktiviteter
• SD: pengar sparade för 2026 års kommunalval. Man får förmoda att man spar för propagandamaterial och annat riktat till väljarna
• L: annonser, polistillstånd (får man anta avser något offentligt event)
• V: utåtriktad verksamhet
• M: inget
• C: adventsfika i Heds kyrka

Administration

• S: reseersättning till ytterområdena
• SD: kontorsmaterial
• V: material

Överfört till regional och central nivå i partiet

• L: Länsförbundet

Ej kommunala angelägenheter

• SD: representerat vid regionala och centrala event i partiet, kampanjmaterial för EU-valet, valfondering för kyrkovalet, regionvalet och riksdagsvalet

Några kommentarer till redovisningen. Alla partier redovisar interna aktiviteter som i första hand involverar medlemmarna. ”Medlemsvård” nämns av flera. Min erfarenhet är att med detta uttryck avses fester, vars vårdande syfte kan diskuteras.

I förhållande till medborgarna/väljarna är det betydligt magrare. Det kan tyckas lite märkligt eftersom åtminstone jag tolkar det ursprungliga syftet med partistödet var att engagera medborgarna i den lokala demokratin. Moderaterna sticker ut med inget utåtriktat att redovisa. Man kan kanske också sätta ett frågetecken för det politiska innehållet i Centerns adventskaffe i Heds kyrka.

Överfört till regional och central nivå inom partiet. Bara Liberalerna redovisar avgift till länsförbundet. Jag tror inte att det är riktigt sant. Enligt en undersökning 2008 förekom sådana överföringar inom samtliga partier. SD reglerar det till och med i sina stadgar §17 mom 1c enligt vilken kommunförening ska leverera in 25 procent av partistödet efter avdrag för 50 000 kronor till riksnivån. För SD i Skinnskatteberg innebär det en visserligen liten summa (1 500 kronor per år). I t ex Norrtälje kommun där beloppen var större ledde upptäckten till att Liberalerna spräckte högerstyret då dom insåg att SD i kommunen var med och finansierade SD:s trollfabriker med kommunala pengar.

Ej kommunala uppgifter. Här utmärker sig SD genom att betala kampanjmaterial för EU-valet och att spara pengar för kommande val som inte har med kommunen att göra (det nyligen genomförda kyrkovalet, region- och riksdagsvalen 2026). Vidare har man betalat för att delta i regionala och centrala partievent.

Sammanfattningsvis

Partierna använder inte det kommunala partistödet fullt ut som det var tänkt. Interna aktiviteter för medlemmarna dominerar. Moderaterna lyckas inte redovisa någon utåtriktad aktivitet alls, och man kan nog sätta ett stort frågetecken för Centerns adventskaffe. Det utåtriktade arbetet gentemot medborgarna/väljarna var nog det mest prioriterade för dom som skapade det kommunala partistödet.

Tveksammare är det med överföringar till partiets läns- och riksnivåer. Bara Liberalerna uppger sig betala sådana avgifter, men det är nog inte sant. Inte minst är SD bundna av sina egna stadgar att avstå en del av det kommunala partistödet till Stockholm. Dom skriftlärda har motvilligt accepterat sådana överföringar, men bara om dom kommer med något slags motprestation från distrikts- och riksorganisationerna.

Riktigt dubiöst är det med kostnader som är direkt inriktade på att stödja partiets nationella politik och hjälpa till att sprida partiets åsikter och ståndpunkter eller agerande i forum som man måste vara väldigt böjlig i sin tolkning för att få till som kommunala angelägenheter. Kyrkoval och EU-politik är tydliga exempel. Det här kan knappast anses vara lagligt eftersom kommunen därigenom indirekt finansierar sådant som inte ligger inom kommunens kompetens.

Det är illustrativt, att SD utmärker sig här. Dom lokala SD:arna kan ju framstå som tama, ja rent av hövliga och laglydiga. Men genom att med kommunala medel vara med och finansiera trollfabriker och SD:s agerande i helt andra fora än det kommunala, markerar dom sin tillhörighet till ett obehagligt parti med ett nazistiskt förflutet, som än idag då och då bubblar upp till ytan.