Kommunala och statliga myndigheter är inte marknadsmånglare

Arboga kommun har omarbetat sitt stadsvapen från 1300-talet. Örnen och stjärnorna är för detaljerade för att passa för publicering på nätet. Vi hör på P4 Västmanland att Skinnskattebergs kommun har satt igång ett arbete för att finna kommunens identitet. Det här handlar om varumärken och vad som kommit att kallas ”platsmarknadsföring”. Varumärken och marknadsföring kopplas till kommersiella företag med syfte att sälja så mycket som möjligt. Är kommuner och andra delar av det allmänna sådana företag?

En kommun som organisation har uppgifter som kan kopplas samman med viktiga värden. Kommunen ska förse sina invånare med god service så effektivt som möjligt. Kommunen är också en demokratisk organisation som styrs av medlemmarna. Inte minst är rättsstatlighet ett viktigt värde: att fatta beslut enligt lagarna. Effektivitet, demokrati och rättsstatlighet är värden som borde förmedlas.

Den stackars tjänsteman som radion intervjuade i Skinnskatteberg om identitetsprojektet, som någon beordrat tryckte på det gemensamma: ”Det handlar om att skapa den gemensamma känslan av vad som är Skinnskattebergs själ.” I förundran frågar jag mig vad som kan vara den gemensamma känslan mellan en arbetslös ungdom eller en flyktingkvinna i Riddarhyttan och en miljardär i Färna.

I mitt tidigare liv var jag anställd vid Göteborgs Universitet. Jag minns hur ”Rådet för identitets- och imagefrågor” skulle förnya universitetets sigill med en av hällristningarna i Tanumshede inspirerad bild och texten ”Universitas Regia Gothoborgensis”. Efter pengarullning framföddes bokstäverna GU, snett framåtlutande för att beteckna fart och fläkt. Det blev uppror. Alltför företagslikt menade många. Man fick backa till en typografisk förenkling och att ”Regia” (alltså kungliga) ströks. Dyrt blev det i varje fall.

Ett annat sätt att profilera sig är slogans. Skinnskatteberg är som ett minne av körstämmornas tid ”Kulturriket i Bergslagen”. Fagerstas ”Här får du livstid” var påhittat av det numera avflyttade kommunalrådet själv. Säters ”Galen i Säter” utmanade gränserna för vad man skoja om. Surahammars obegripliga ”Din bit av det sura äpplet” är numera avpolletterat. En av de få slogans som är bokstavligt sann är Enköpings ”Sveriges närmaste stad.” Sant, åtminstone, när det står på en skylt vid infarten.

Det kan tyckas gammaldags att kommunens identitet bestäms av värdena demokrati, rättsstatlighet och effektivitet, och att ett universitet inte är en resebyrå eller ett flygbolag. Men jag erinrar mig då hur kommunistledaren i Stockholm under 60- och 70-talen Knut Olsson var emot nedläggningen av spårvägen 1967: ”Bättre vara reaktionär i smått än i stort.” Olssons karriär sägs ha avslutats med att han blev påkommen med att ha stulit en krabba i en fiskbutik. Men det är en annan historia.