Strömfors är ett litet mellansvenskt brukssamhälle. Under snart ett år har kommunalpolitiken i Strömfors skakats av en kris. Det har varit en maktkamp mellan Arbetarpartiet och Framstegspartiet, Bondepartiet, de Konservativa och det högerextrema Fosterlandspartiet. De borgerliga har allierat sig med den nya kommunchefen Nora Aalberg Rönnlund.
Nu finns boken om maktkampen i Strömfors. Den publiceras här på bloggen som följetong. Här kommer nu det femte avsnittet. Externa utredare avvisar alla anklagelser som riktas mot kommunalrådet. Nästa del kommer att publiceras den 11 oktober. En extern revisionsbyrå kopplas in för att undersöka anklagelserna. I stort sett avvisas samtliga beskyllningar. För gratis nedladdning av hela boken, klicka här.
Trevlig läsning!
Kapitel 5 Externa utredare inte lika missnöjda
Den externa utredning som kommunstyrelsen beslutade om
beställdes och genomfördes av en renommerad multinationell revisionsbyrå. Ett
team från byrån arbetade med att intervjua berörda och gå igenom dokument.
Arbetet resulterade i en omfattande och ambitiös rapport. Och det blev förstås
inte billigt. Det har uppgivits att utredningen kostade Strömfors kommun en
halv miljon kronor. Utredningsrapporten överlämnades till kommunen den 3 mars
2021 och presenterades vid ett extra möte med kommunstyrelsen den 8 mars. I
huvudsak avvisas eller tonas anklagelserna i ”Förstudien” ned. Utredningen
måste ha uppfattats som ett allvarligt bakslag för kommunchefen men också för
de politiker som ställt upp till stöd för henne.
Den allvarligaste anklagelsen som riktades mot kommunalrådet
i ”Förstudien” var att hon med ansökan om projektmedel från länsstyrelsen gjort
sig skyldig till ”trolöshet mot huvudman” ett brott som kan leda till två år i
fängelse. Anklagelsen från kommunchefen, som framförallt backats upp av de
Konservativas gruppledare Bosse Söderberg, är ett allvarligt hot mot
kommunalrådets ställning. Det är nämligen så, att om en politiker har blivit
dömd för ett brott där minst två års fängelse finns i straffskalan, så kan
fullmäktige avsätta den dömda politikern. Man behöver alltså inte vara dömd
till två år i finkan. Det räcker att man är dömd till ett brott där straffet kan bli två års fängelse eller mer.
Utredarna skriver att de inte har funnit något som tyder på
att det finns anledning att misstänka att kommunalrådet gjort sig skyldig till
trolöshet mot huvudman. Det finns inget i utredningen som tyder på att
kommunalrådet har missbrukat sin förtroendeställning eller orsakat kommunen
någon ekonomisk skada. Både missbruk av förtroendeställning och ekonomisk skada
måste vara där för att det ska vara frågan om trolöshet mot huvudman.
Det här måste ha varit en rejäl smäll för kommunchefen och
hennes stödtrupper, eftersom den allvarligaste beskyllningen mot kommunalrådet
blir alldeles pulveriserad.
En annan beskyllning som utredarna viftar bort är den där
kommunalrådet påstås ha lagt sig i beslutet om att ordna färre feriearbeten.
Beslutet har inte ifrågasatts av kommunalrådet, skriver de. Kommunalrådets
inhopp skulle enligt ”Förstudien” ha medfört merarbete för personalchefen och
kommunchefen. Utredningen konstaterar: Den ökade arbetsbelastningen förefaller
vara isolerad till några få individer och verkar inte överdriven eller orimlig med
utgångspunkt i situationen och de berörda personernas roller. Alltså: Om har de
här jobben får man räkna med att det ibland kan bli lite mer jobb.
Kommunalrådet frias även när det gäller påståendet att hon
när det gällde rekryteringen av en ny sektorchef lagt sig i på ett sätt som
skulle ha brutit mot ett antal lagar, till och med ett par grundlagar och ett
EU-direktiv. Generöst nog hade ”Förstudiens” författare avstått från att kräva
polisanmälan trots att hen misstänkte betydligt allvarligare brottslighet än
”trolöshet mot huvudman”. Inget har framkommit, skriver utredarna, som tyder på
lagbrott.
Kommunalrådet påstås okänsligt ha kontaktat den sökandes
nuvarande arbetsgivare för att få referenser. Kommunalrådet själv påstår att
detta är ljug. Hon hade istället, menade hon kontaktat en vän som arbetat i
samma verksamhet som den sökande det gällde. Utredarna slår fast att det inte
kan bekräftas att kontakten hade varit med den sökandes
arbetsgivare. Dessutom skriver de att det normalt inte finns något som hindrar
att en kontakt med en arbetssökandes arbetsgivare tas även om denne inte är uppgiven
som referens.
I de här tre händelserna blir bedömningen i utredningen att
kommunalrådet inte kan lastas. I de övriga tre händelserna är utredarna mer
kritiska mot kommunalrådet, även om de aldrig riktigt når upp till samma nivå
av kritik som ”Förstudien” gjorde.
När det gällde det påstådda stoppet av investeringen i
solceller där ”Förstudien” menar att kommunalrådet begått en ”allvarlig
överträdelse” skriver utredarna att det ”Av våra genomförda intervjuer framgår
… att ingen av de involverade uppfattar
KSO:s[1]
möte med sektorcheferna som att KSO på egen hand beslutat att trotsa
verkställighet av kommunstyrelsens beslut att investera i solceller.” Däremot
tycker utredarna att det hade varit mer formellt riktigt att kalla till ett
extra möte med kommunstyrelsen. Påståendet om en ”allvarlig överträdelse”
framstår, skriver de som överdrivet.
Den andra händelsen är där kommunalrådet på egen hand vid
ett möte med bland annat brandchefen skulle ha beslutat om nya utredningar inför
byggandet av en ny brandstation. Ett sådant beslut borde, tycker utredarna,
fattas av kommunstyrelsen. Kommunalrådet borde därför ha inkallat ett möte med
styrelsen. Det här är också i ”Förstudien” ett fall av rundning. Kommunchefen
visste inget och var inte med vid mötet.
När det gäller rundningen menar utredningen att för att
undvika otydlighet borde frågan ha förankrats med kommunchefen. Men de
konstaterar samtidigt att ”därmed inte sagt att KSO aldrig kan prata med någon
annan chef eller medarbetare i organisationen.” De tycker också att man ska ta
hänsyn till att kommunalrådet var ny i rollen och ”därför inte hade full
kännedom om den gängse rutinen.”
När det slutligen är frågan om vem som skulle betala för
kostnaderna i ett LSS-ärende är utredarna mer kritiska. De tycker inte att det
är lämpligt att ifrågasätta vem som ska betala för ett ärende där beslut redan
finns. Det kan också finnas risker för brott mot sekretessen att öppna upp ett
avgjort ärende. Däremot tycks ärendet inte i någon större utsträckning ha
belastat personalen vid vård- och omsorgssektorn.
Klockan 13:34 den 8 mars, alltså några timmar innan det
extra kommunstyrelsemötet där den externa utredningen presenterades skickade
kommunchefen ett mail till revisionsbyrån med en rad invändningar mot
slutrapporten. Det handlade framförallt om faktafel som hon ansåg fanns i
rapporten. I de flesta fall var det påpekanden på sådan detaljnivå, att de
knappast skulle ha kunnat påverka bedömningar och slutsatser. Kopior av mailet
gick till kommunstyrelsens samtliga ledamöter och ersättare. Huvudsakligen
innebar invändningarna påståenden om faktafel i rapporten.
Klockan 17 samma dag sammanträdde kommunstyrelsen. Majoriteten
bestående av de borgerliga partierna och Fosterlandspartiet beslöt då att ”sända
tillbaka rapporten till byrån med kommunchefens synpunkter för korrigering.” De
arbetarpartistiska ledamöterna reserverade sig mot beslutet. Revisionsbyrån
meddelade att de inte tänkte göra några förändringar i rapporten, som var deras
slutrapport.
Icke desto mindre har byråns utredare gjort en del
korrigeringar med utgångspunkt i de av kommunchefens synpunkter, som de som de
själva skriver ”funnit … vara relevanta”. Inte i något fall har dock utredarnas
bedömningar ändrats. Denna slutversion av rapporten levererades till kommunen
den 16 april.
[1] KSO betyder kommunstyrelsens ordförande, d v s kommunalrådet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar