I fredags var vi på en disputation på Förvaltningshögskolan i Göteborg. Det var Nazem Tahvilzadeh som blev fil doktor i Offentlig förvaltning på avhandlingen Representativ byråkrati - en studie om ledande kommunala minoritetsföreträdares företrädarskap. Fakultetsopponent var docent Anders Neergaard från Linköpings Universitet.
Disputationen blev ett spänstigt samtal mellan opponent och respondent, vilket också lockade fram en hel del opposition ex audtiorio. Alla medverkande är att gratulera till föreställningen.
Den intressanta avhandlingen plöjer ett fält som legat i träda sedan 70-talet - frågan om byråkratin är och bör vara representativ. Ska inte byråkratin vara en lydig verkställare av politiska beslut? Rättssäkerhet och sedermera också effektivitet är de värden som den offentliga förvaltningen traditionellt förmodas sträva efter.
Men det är en allmän kunskap att byråkrater inte bara styrs som maskiner utan de har ett handlingsutrymme. I de beslut som de fattar måste något styra. Den egna bakgrunden och intressena hos grupper man vill representera kan vara en sådan styrande omständighet. I det perspektivet blir det viktigt att olika grupper i samhället finns företrädda i förvaltningen.
I avhandlingen sätts sökarljuset på invandrarminoriteteter. Frågan som ställs är om ledande kommunala administratörer med egen minoritetsbakgrund också verkar som företrädare för minoriteterna. Och om så visar sig vara fallet, vilka andra förhållanden är det som påverkar omfattningen av representerandet. Resultaten visar att byråkraterna faktiskt representerar. Bland omständigheter som påverkar omfattningen finns såväl egenskaper hos individerna som i samhället.
Läs mer om avhandlingen här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack för blogginlägget Henry! Och för ditt tal!
SvaraRadera/nazem