Dum, dummare...

På TV-nyheterna omtalades den finska koncernen Outokumpu. Nyhetsankaret kallade bolaget "aotokompo". Det är sannolikt ett utslag av dumheten att försöka uttala alla utländska ord på engelska (hon trodde väl att det var det engelska "out" uttalat "aot") oavsett vilket språk det är. Samma dumhet föranleder en del att kalla euro för jorå och Securitas för "sekjoritas". Hu vad korkat! Snart möts vi väl på tjämps ilajsis i päris.

Ännu en kolsvart dag för Dagens Nyheter

Idag skulle Dagens Nyheter för lördag 28/1, söndag 29/1 och måndag 30/1 ha kommit till Västmanland. Det misslyckades. Eller så ansågs det inte som så viktigt.

Så här ser utdelningsstatistiken ut sedan årsskiftet:

Antal dagar på året	30
- tidningsfria dagar	-2
- lördag-söndag, tidningen kom på måndagen	-4
- lördag-söndag, tidningen kom inte på måndagen	-4
- vardagar, utebliven tidning	-2
Antal dagar med tidning på rätt dag	18

Av 30 dagar kom det tidning på rätt dag 18 dagar (60 procent). Svagt DN!

 

 

Representativ byråkrati

I fredags var vi på en disputation på Förvaltningshögskolan i Göteborg. Det var Nazem Tahvilzadeh som blev fil doktor i Offentlig förvaltning på avhandlingen Representativ byråkrati - en studie om ledande kommunala minoritetsföreträdares företrädarskap. Fakultetsopponent var docent Anders Neergaard från Linköpings Universitet.

Disputationen blev ett spänstigt samtal mellan opponent och respondent, vilket också lockade fram en hel del opposition ex audtiorio. Alla medverkande är att gratulera till föreställningen.

Den intressanta avhandlingen plöjer ett fält som legat i träda sedan 70-talet - frågan om byråkratin är och bör vara representativ. Ska inte byråkratin vara en lydig verkställare av politiska beslut? Rättssäkerhet och sedermera också effektivitet är de värden som den offentliga förvaltningen traditionellt förmodas sträva efter.

Men det är en allmän kunskap att byråkrater inte bara styrs som maskiner utan de har ett handlingsutrymme. I de beslut som de fattar måste något styra. Den egna bakgrunden och intressena hos grupper man vill representera kan vara en sådan styrande omständighet. I det perspektivet blir det viktigt att olika grupper i samhället finns företrädda i förvaltningen.

I avhandlingen sätts sökarljuset på invandrarminoriteteter. Frågan som ställs är om ledande kommunala administratörer med egen minoritetsbakgrund också verkar som företrädare för minoriteterna. Och om så visar sig vara fallet, vilka andra förhållanden är det som påverkar omfattningen av representerandet. Resultaten visar att byråkraterna faktiskt representerar. Bland omständigheter som påverkar omfattningen finns såväl egenskaper hos individerna som i samhället.

Läs mer om avhandlingen här.

Inga jävla mullvadar

P4 Västmanland har då och då en "språkexpert" som uppträder i radion. Ofta fabulerar denna expert fritt. Vilket kan reta vansinne på oss språkpoliser. Idag var frågan om "i" eller "på" tillsammans med geografiska namn. Experten tyckte att det var en enda röra och att det nog inte fanns några regler. Det gällde särskilt problemet med öar.

Problemet är välkänt och finns behandlat i litteraturen. Huvudregeln om öar är att man säger "på". Om det finns en stad (t ex Lidingö) eller ett land (t ex Irland) med samma namn som ön kan man säga "i". Men det finns undantag när "på" år okej. Särskilt förundrade sig experten över att man säger "på Irland" men "i England" vilka "båda är öar". Här tar man sig för pannan. Det är inte bara i språket experten är dåligt orienterad utan också i geografin. På ön Storbritannien finns de tre länderna England, Skottland och Wales. Ön England är okänd.

Ett av de berömda undantagen är Djursholm, som ju inte är en ö utan förr en stad, numera en kommundel i Danderyds kommun. Enligt infödingarna ska man säga "vi bor på Djursholm; vi är ju inga jävla mullvadar".

Något som förundrar många är den lokala sedvänjan i Västerås att man alltid bor "på" en stadsdel, t ex "på Malmaberg" eller "på Bäckby". Någon motsvarighet från andra städer är inte känd.

Här är några användbara länkar om "i" eller "på":

http://sv.wikipedia.org/wiki/I_eller_p%C3%A5

http://www.spraknamnden.se/sprakladan/ShowSearch.aspx?id=id=31137;objekttyp=lan

http://www.dn.se/kultur-noje/spraket/i-eller-pa-lidingo

http://www.kotus.fi/index.phtml?l=sv&s=2886

Linnea två år!

Linnea har fyllt två år. I söndags firade vi henne. Det blev smaskig tårta och många presenter. Hurra!

Julian hjälper Linnea öppna paket

Nu har Linnea också ett dockskåp

Brikettfabriken del 1

Förr i världen kunde man se annonser för en apparat i vilken man med handkraft av uppblött tidningspapper kunde framställa briketter. Om jag inte alldeles fel så hade mina farföräldrar en dylik.

I Sverige står inte en sådan att uppbringa idag. I Storbritannien är det däremot en stor artikel. Nu har jag skickat efter en apparat därifrån. Ytterligare rapporter kommer när jag börjat använda den.

Hämnaren från Färna

Sven-Erik Österberg. Bild från Expressen.

 

Håkan Juholts tid som ledare för sossepartiet har slutat med en praktfull kraschlandning. Att det blev ett sådant totalfiasko är det många som får ta ansvaret för. Det var omdömeslöst av Juholt att åta sig uppdraget och det var omdömeslöst att välja honom. Medias med klasshat kryddade mordlust hade förstås stor betydelse. Men inte minst var det avgörande att Juholt genom brister i ledarstilen hade och skapade fiender i den egna organisationen.

Håkan Juholt själv får bära en stor del av ansvaret. Det är uppenbart att han saknade kunskaper, förmågor och politiskt handlag. Det var omdömeslöst att åta sig uppdraget. Han blev visserligen erbjuden uppdraget, men det var nog inte så att det slängdes efter honom. De som erbjöd uppdraget och valde honom visade samma omdömeslöshet. Vad Juholt gick för måste ha varit väl känt. Men valberedningen var uppenbarligen i panik. Partikongressen närmade sig och alla dittills lanserade kandidater hade hoppat av eller visat sig oacceptabla för den ena eller andra fraktionen i partiet.

Media bär också en stor del av ansvaret. Med hyresskandalen blev Juholt sittande fågel. Så snart han öppnade näbben gick drevet. Inget som Juholt gjorde eller sa kunde bli rätt. Kontrasten är stor mot Vänsterpartiets nye ledare Jonas Sjöstedt som än så länge är gullgossen, som faktiskt kan säga och göra vad som helst utan att det blir fel. Det är svårt att veta varför det blir så här. Förmodligen är det så, att när mediadrevet har fått klorna i någon så är det kört. Och det kan vara små tillfälligheter som gör att det första hugget tar. Sen ska man inte bortse från klasshatet. Visserligen har Sjöstedt en bakgrund som metallarbetare, men han har en intellektuell framtoning. Och Juholt har aldrig haft ett riktigt jobb utanför rörelsen, men han ser ut som om han kommer direkt ur arbetarklassen.

Bland Juholts allvarligare missgrepp var troligen att han inte förstod att man måste ha stöd i den egna organisationen. Åtminstone är det förr eller senare kört om man skaffar sig fiender. Han petade flera starka och ledande personer från viktiga uppdrag: Färnas egen Sven-Erik Österberg fick gå från det nästfinaste uppdraget – gruppledare i riksdagen. Tomas Östros petades under förnedrande former från det nästan lika fina uppdraget som ekonomisk-politisk talesman. In kom istället Tommy Waidelich – en svag politiker utan maktbas och med en framtoning som en begagnad-bil-handlare. Bland de utrensade märktes också förra renegaten Ylva Johansson.

Om man rensar ut motståndare och potentiella motståndare är det av yttersta vikt att de också oskadliggörs. Annars fortgår mullvadsarbetet och en vacker dag står man där med kniven i ryggen. En som visste det var en annan mustaschprydd politiker – Josef Stalin. Östros från Färna satt kvar i partiets verkställande utskott och han var fortsatt ordförande för partidistriktet i Västmanland. Under Juholts tio månader har Österberg med en allt mer sinister blick försäkrat sin lojalitet med partiledaren. I direkt anslutning till det VU-möte där silkessnöret utdelades kom så ett uttalande från distriktsstyrelsen i Västmanland som krävde partiledarens avgång. Österbergs distriktsstyrelse ryckte så åt sig initiativet och flera andra hakade på.

Det är lite ledsamt att konstatera, men om man ska vara en framgångsrik ledare för det socialdemokratiska partiet så krävs det en stalinistisk ledarstil. Det hade inte Håkan Juholt. Få se om det står någon eller några på kö som har vad som krävs.

Dödsängeln