Finskt smäckdäck väck

Lillevilla är vår utomordentliga gäststuga av det finska fabrikatet Luoman. Det är ett trivsamt hus och det mesta är av bra kvalitet. Inte minst isoleringen, som gör att vi ibland vintertid har funderat på att flytta in där istället för i huvudbyggnaden (men isoleringen har jag gjort själv, så den kan inte finnarna ta åt sig äran för). Men brodäcket på verandan. Det är smäck. Efter åtta år var det så ruttet att jag nu måst ägna sommaren åt att byta det. Nu, 110 meter trallvirke och sisådär 500 skruvar senare, är det klart. Inom parentes kan jag säga att det finns ytterligare en finsk detalj som är smäck. Men den ska jag återkomna till mär det har gått i lås.

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

1001 skruv

Eller efter närmare bestämt 1030 skruvar och 280 löpmeter trallvirke. Äntligen har verandan fått ett ståndsmässigt golv. Enligt en anteckning i almanackan fick jag leveransen från brädgården den 18 april. Det har med andra ord tagit ganska precis fem månader. ”Vad är det som tar sån tid?” är en fråga som jag ofta fått. Efter att ha försökt slingra mig med förklaringar om arbetets komplexitetsgrad har jag nu kommit på det rätta svaret: Det är allting annat som tar sån tid. Men nu är golvet på plats.

EKS-syndromet (Ernst Kirchsteiger-syndromet)

Slava och jag var på bygghandeln i torsdags för att köpa pärlspont till inntertaket.

De hade fått in tre pallar trallvirke på onsdagen. Bara en pall fanns kvar.

Undrar om däcken blev klara till midsommarafton. Och om det var trevligt på däcken.