Vinner man röster på att styra en kommun?

Är det en opinionsmässig fördel för ett parti att styra i kommunen? Och vilka konsekvenser för partisympatierna har dom numera mycket omhuldade ”stora koalitionerna” mellan S och M i kommunerna? Det har saknats opinionsundersökningar på kommunal nivå. Men i våras genomförde Bonnier News Local i samarbete med två andra mediehus mätningar av den kommunala väljaropinionen i ett 60-tal kommuner. För fältarbetet anlitades Novus. Enligt statistik på sajten val.se har Novus i genomsnitt under 2000-talet legat ungefär mitt i racet mellan instituten när det gäller träffsäkerheten.

Jag har gått igenom sajterna för Bonnier News lokaltidningar, och hittar där användbara rapporteringar från 37 kommuner. Det är kommuner spridda över hela landet, men mest medelstora kommuner. Både små landsbygdskommuner och storstäder saknas. Det är alltså inte ett representativt urval, men jag tror att materialet ändå kan ge en fingervisning om mer generella slutsatser.

I valforskningen brukar man tala om incumbency effect – vilken effekt på ett partis framtida väljarstöd har det att partiet har suttit vid makten? Dom styrande har tillgång till mer resurser än oppositionen, vilket talar för en positiv effekt, men att ha makten innebär också kostnader som drar åt det andra hållet. En studie vid Uppsala Universitet (Chee-Yuan Ling, 2007) analyserade svenska kommunalval, varvid det visade sig att det inte hade någon systematisk effekt att ha haft makten.

Här ska vi se på skillnader mellan valresultatet 2022 och Novus mätningar i dom 37 kommunerna av vad man skulle rösta på om det vore val i april-maj 2026. Data om styrande koalitioner inhämtades från Wikipedia. I dom fall där styret förändrats under mandatperioden har jag använt dom styren som konstituerades direkt efter valet 2022.

Resultatet visar att det finns en svag tendens till en negativ incumbency effect. Partier som leder den styrande koalitionen genom att besätta ordförandeposten i kommunstyrelsen förlorar i genomsnitt 1,5 procentenhet av sitt väljarstöd. Att delta i den styrande koalitionen, men inte i den ledande rollen är något bättre. Dom partierna tappar i genomsnitt 0,7 procentenheter. Däremot lönar det sig att vara i opposition – i medeltal 0,7 procent. Men som framgår av dom enskilda prickarna i figuren är det en stor spridning runt medelvärdena.

Resultaten för dom enskilda partierna följer det övergripande mönstret. Det kostar att styra och det lönar sig att opponera. Men när vi jämför dom två partier, som har flest kommunstyrelseordförande, klarar sig socialdemokrater betydligt bättre än moderater. För dom moderata partiavdelningar som besätter KSO-posten framstår det (åtminstone i medeltal) som en opinionsmässig katastrof.

När det gäller dom övriga partierna har dom så få KSO-poster, att en jämförelse bara kan göras mellan att delta i styret och att vara i opposition. Oppositionsrollen tycks vara opinionsmässigt lönsam för framförallt Centern, Liberalerna och Miljöpartiet. Skillnaden mellan att vara i opposition eller i position är extremt stor för kategorin ”övriga partier”, men det ska man nog inte fästa någon större vikt vid, eftersom lokala partier bara deltar i styret av två av dom 37 kommunerna. För V spelar det just ingen roll om partiet deltar i styret eller ej, och Kristdemokraterna är dom enda, som tycks kunna räkna in en positiv incumbency effect.

Är en stor koalition mellan S och M framtidens melodi?

I den svenska blockpolitiken har vi vant oss vid att Socialdemokraterna och Moderaterna är huvudmotståndarna. Under senare tider har det dock blivit allt vanligare, åtminstone i kommunerna att dom båda partierna närmat sig varandra. När Dagens Samhälle inventerade kommunstyren 2024 hittade dom 25 kommuner som styrdes av en S+M-koalition, och ytterligare 37 kommuner där S och M, men även andra partier ingick i styret. I inte mindre än 62 kommuner, alltså mer än var femte kommun, styrde alltså dom tidigare huvudmotståndarna tillsammans. Så har det inte alltid varit. Fram till ungefär 2010 låg andelen kommuner där S och M samtidigt ingick i styret till 3 – 4 procent, men sen tog det fart.

Det är svårt att värja sig för tanken, att uppsvinget för sådana blocköverskridande koalition har med Sverigedemokraternas genombrott att göra. Till skillnad från idag ansåg alla att SD var ett paria-parti, som måste utestängas från makten. 2018 hade Ulf Kristersson dyrt och heligt lovat förintelseöverlevaren Heidi Frid att aldrig ha något samröre med SD. Vi vet alla hur det gick med det löftet. I Tyskland har sådana ”stora koalitioner” mellan CDU och SPD inte varit ovanliga, och det har vanligen handlat om att utestänga just SD:s kompisar AfD.

Men, just utestängningen tror många medför risker. I en studie från Linköpings Universitet är den största farhågan ”att flankerna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna ska bli vinnare på det här” (Johan Wänström 2024 Lika partier leka bäst). Finns det en sådan ”martyraspekt” av utestängningen. Det positiva, som annars anförs för S+M-styret är stabiliteten, handlingskraften, seriositeten och inte minst den goda stämningen: ”Vi har det bra ihop, ett trevligt samarbete rakt igenom” säger Johan Söderberg som företräder S i Katrineholm. Påstådda ideologiska skiljelinjer brukar viftas bort med att det är något för rikspolitiken, men att det är helt annorlunda på den kommunala nivån.

Många uttalar sig också drömskt om ett liknande samarbete på nationell nivå. En ivrig förespråkare för S+M-samarbetet, förra kommunalrådet Jimmy Jansson (S) i Eskilstuna tycker ”att socialdemokrater och moderater borde prata mycket mer med varann på nationell nivå. Det skulle nog det här landet må bra av.” Förra socialdemokratiska partisekreteraren och kommunalrådet Lars Stjernkvist utbrister ”sluta demonisera varann.”

Vad kan nu 37-kommunersmaterialet säga om S+M-samarbetets opinionsmässiga konsekvenser? Finns det belägg för ”martyrhypotesen”? Och vilka belägg finns det för incumbency effects för dom nya såta vännerna?

Opinionseffekter av S+M-styre

Parti	S+M-styre	Annat styre	Effekt
Ö	+4	+0,3	+3,7
C	-1	-1,97	+0,97
KD	-0.86	-1,3	+0,44
MP	+1	+0,67	+0,33
S	+2,14	+2,3	+0.16
SD	+1,57	+1,47	+0,10
L	-1,71	-1,7	-0,01
M	-0,43	-0,1	-0,33
V	-0,71	-0,03	-0,68

 

Av tabellen framgår att S+M-styre tycks ha positiva effekter på stödet för flera oppositionspartier: Lokala partier (Ö), Centern, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna ser ut att få fler sympatisörer i S+M-kommunerna. Men att det skulle vara ”ytterkantspartierna” som gynnas mest finns inget belägg för. Den positiva effekten för SD är mycket liten och V ser ut att förlora på S+M-samarbetet. När vi ser på opinionsutvecklingen för partnerna S och M, så drar det åt olika håll. M förlorar sympatisörer medan S uppvisar en liten ökning.

Sammanfattningsvis:

• Det finns en svag tendens att det kostar mer än det smakar att regera
• Men det är samtidigt stora skillnader i denna effekt av att ha makten
• Konsekvenserna är till en del olika för olika partier: Moderater förlorar mer på att regera än socialdemokrater. Framförallt gynnas små partier i mitten av vänster-högerskalan av att opponera.
• Det är svaga belägg för att ytterkantspartier, särskilt V och SD skulle ha nytta av ”martyreffekten” av att stängas ute från makten av S+M-koalitioner.
• Opinionskonsekvenserna är också små för S och M av samarbete med varandra.

För några grundläggande data om 37-kommunersurvalet, klicka på Läs mer.