Tittigate: sammanfattning efter dag tre och fyra. Del 1 - en kommun i kaos.

Gästbloggare Arne Hjorth

Förhören hankar sig framåt. Dag tre och fyra är nu avklarade, några vittnesförhör och parternas slutpläderingar återstår, det kan bli klart på tisdag men även onsdagen finns reserverad. 

Jag tänker inte recensera några vittnen. Min uppfattning är att alla öppet berättar om sin uppfattning av vad som hänt. Att sedan denna uppfattning styrs av ens position i det maktspel hela den här historien handlar om är en annan sak. 

Domstolsförhandlingarna blottar två mycket allvarliga förhållanden i kommunen.

Ett har jag redan skrivit om. Det rör den gökunge tillämpningen av systemet säkerhetsklassning/säkerhetsprövning blivit i den kommunala organisationen och hur den godtyckligt använts (och förmodligen fortfarande används) i detta maktspel. 

Återkommer till detta i en separat drapa. 

Det andra - det som verkligen krupit fram under veckans förhandlingar - är bilden av en kommunal organisation i kaos. 

Det uppkommer ständigt frågor om var ansvar ligger, vem som skall fatta beslut, vem som kan upphäva fattade beslut, vad fattade beslut verkligen betyder, varför fattade beslut inte verkställs etc, i all oändlighet.

För mig, som från min plats i fullmäktige, kommunstyrelse och diverse utskott följt de kommunala processerna, är kaoset i sig ingen nyhet, men för en utomstående bör det vara närmast chockartat att en offentlig verksamhet kan urarta på detta vis. 

En kommunal organisation måste vara stringent. Ärendehantering och beslutsordning måste vara tydligt reglerad, delegationsordningarna skall vara tydliga, precisa och utgå från det politiska ansvaret - allt som en kommun företar sig, både externt och internt, sker ju på politiskt uppdrag och politiskt ansvar. 

Det innebär också att ”befälsordningen” den nödvändiga hierarkin i organisationen måste vara klart reglerad inom kommunens båda strukturer - den politiska och den administrativa (förvaltningen).

Förvaltningen skall förse politiken med de underlag politiken behöver för att fatta beslut. Förvaltningen verkställer sedan i enlighet med beslutstexten. Det är därför mycket viktigt att besluten är knivskarpa - det finns inte utrymme för ludd i formuleringarna. Politiken ansvarar i sin tur för att fattade beslut hedras och att man inte sätter konstlade hinder för genomförandet. 

Det är knappast någon överraskning att hanteringen kring ärendet om en ny räddningsstation i Skinnskatteberg är centralt i rättegången, trots att ärendet i sig handlar om arbetsrätt. 

Jag vill mena att det under förhören tydligt kryper fram avsaknad av just de tydliga beslut som en stringent organisation kräver. Hur en beredning går till, vilka politiska organ som är överordnade vilka, hur ”befälsordningen” mellan enskilda politiker och tjänstemän ser ut, hur protokoll skrivs och hanteras etc.

Sådant blir naturligtvis extra tydligt när kommunen försöker sig på något som den saknar all egen kompetens för - att genomföra ett stort byggprojekt. 

Min tolkning av förhandlingarna så här långt är att den organisatoriska förvirringen, tillsammans med den i hög grad begripliga bristen på kompetens vad gäller byggprojekt, i högsta grad bidragit till de missförhållanden rättegången handlar om.