Korruptionsskandalen: Vad gör man när något riktigt har gått på tok?

Den 16 och 17 april 1947 exploderade två fartyg lastade med ammoniumnitrat i hamnen i Texas City. Stora delar av staden utplånades och dödsoffren kunde räknas i hundratal. Efterspelet till katastrofen ägde framförallt rum i domstolarna. Vem kunde hållas ansvarig och vem skulle ersätta dom som förlorat egendom i explosionen. Detta illustrerar ett vanligt sätt att hantera sånt som riktigt gått på tok. Man söker efter personer och aktörer som kan hållas juridiskt ansvariga och som man kan utkräva ansvar av.

Ett annat sätt att reagera är att försöka förstå hur den katastrofala situationen har kunnat uppstå, för att kunna förbättra systemen, att så att säga lära sig av vad som har hänt istället för att fokusera på ansvarsutkrävandet. Historikern Hugh Stephens skrev 1993 att ”händelsen har aldrig analyserats i termer av krishantering och relationer mellan olika aktörer.” Stephens analys utmynnar i att olyckan berodde på okunskap om riskerna med farliga material, samspelet i systemet och brister i samordning mellan olika aktörer.

Explosionen i Texas City

Båda efterspelen krävs efter en katastrof, olycka eller ett stort misslyckande. Ansvar måste utkrävas samtidigt som man måste ta reda på vilka fel som finns i systemet för att kunna undvika framtida liknande händelser.

De korruptionsskandaler som nu rullas upp i svenska kommuner är inte av samma dignitet som Texas City-explosionen, men dom är allvarliga för det lokala politiska systemet. Det finns risk att dom upprepas och tilltron till den lokala demokratin hotas. Medborgarnas känsla av att systemet är legitimt hotas allvarligt. Det leder oftast inte till dödsfall och förstörelse, men också en pågående nedbrytning av förtroendet för demokratin är allvarligt.

I Region Stockholm har det avslöjats en omfattande muthärva i trafikförvaltningen. Förundersökning pågår. Vittnen har hörts, material har beslagtagits i polisraider och misstänkta förövare finns. Processen för ansvarsutkrävande är alltså i full gång.

Men man kan inte vänta sig att den rättsliga processen ska ge svar på frågorna om vad som har lett fram till den här situationen och hur man ska undvika att det händer igen. I det läget har regionstyrelsen nu beslutat att genomföra en extern granskning. Frågeställningar som ska belysas är att identifiera områden där regionens och trafikförvaltningens internkontroll behöver förbättras, att se på övriga transaktioner där det aktuella företaget varit inblandat för att leta efter tecken på oegentligheter. Man vill också ha en genomlysning av trafikförvaltningens arbete mot korruption för att se om och hur den kan förbättras.

Regionstyrelsen som beställare är också medveten om att man inte får agera så att polisutredningen störs, och att man därför måste agera i samråd med polisutredningen.

I Skinnskattebergs kommun har man framkommit tecken på en korruptionsskandal. En av riksenheten mot korruption ledd förundersökning har satts igång. Som vanligt i ett sådant här skede är åklagaren förtegen. Men hen har ändå pekat ut sedan tidigare kända oklarheter i samband med utveckling av ett fritidsområde. Dessa har att göra med hur upphandling och kontroll av utförare har skötts, och det är allmänt känt, inte minst genom media att det finns och funnits situationer av jäv och intressekonflikter i sammanhanget. Den rättsliga processen är med andra ord igång, och om man där hittar tillräckliga bevis kommer ansvar att utkrävas.

Men hur blir det med den andra delen. Det som ska förhindra en demokratinedbrytande process att fortsätta framöver? Den frågan väcktes vid det senaste fullmäktigemötet av Vänsterpartiet. Gruppledaren, Fredrik Skog, sa i fullmäktige: ”Även om rättsprocessen ska ha sin gång och principen om oskuldsprevention ska värnas, är det samtidigt av stor vikt att kommunfullmäktige ges tydlighet kring hur kommunens politiska ledning och presidium förhåller sig till situationen, samt vilka åtgärder som vidtas för att säkerställa transparens, rättssäkerhet och god förvaltningssed enligt gällande lagar.”

Vänsterpartiet föreslog därför att fullmäktige skulle besluta att inhämta stöd från Sveriges Kommuner och Regioners jurister samt att anlita oberoende auktoriserade revisorer för att genomföra en fördjupad granskning och vägledning. Syftet skulle vara att säkerställa att kommunens agerande är förenligt med gällande lagstiftning och god kommunal sed samt att säkerställa att ytterligare ekonomisk skada inte sker. Syftet skulle också vara att bistå fullmäktige i dess ansvar för uppsikt och kontroll samt att bidra till att återupprätta och stärka allmänhetens förtroende för kommunen och dess institutioner.

Av någon anledning mötte det här förslaget ett kompakt motstånd från övriga partier. I den slutliga omröstningen röstade bara Vänsterns två ledamöter för förslaget medan alla övriga röstade nej. Ledande i att avvisa Vänsterns förslag var Socialdemokraterna. Socialdemokraten Arne Hjorth sa i fullmäktiges talarstol att ”man kan förvisso hålla med om mycket i förslaget, men ändå yrka avslag. Det här är ett ärende som inte hör hemma i fullmäktige utan i kommunstyrelsen.” Den enda som i övrigt yttrade sig i debatten var moderatledaren Bo Öberg, som sin vana trogen inte i sak argumenterade, utan nöjde sig med att den här gången yrka bifall till Arne Hjorths avslagsyrkande.

Efter S och M:s gemensamma besked hade många nog väntat sig att frågan skulle komma upp på dagordningen för kommunstyrelsens nästa möte, som är på tisdag nästa vecka. Men icke ett ord om saken finns på styrelsens agenda. Så det ser väl närmast ut som att frågan om extern granskning av den korruptionsskandal, där mycket tyder på att det finns personer i eller nära kommunledningen som är involverade är död.

Det är otillständigt.