Idag har vi skördat gula plommon. Inte mindre än åtta stycken (plus ett som vi delade på igår för att se om de var mogna samt ytterligare ett som vi bjöd grannen på). Kan låta lite, men är ändå något av en sensation. För mer än tio år sen hade vi besök av min mycket goda vän Vicki och hennes dåvarande sambo. De medförde som present ett litet plommonträd. Det planterades och växte löjligt långsamt. Dessutom betades det två gånger av något hovdjur. Men på senare år har trädet rakat iväg. Jag bedömer att det nu är av minst dubbel manshöjd. Men anorektiskt. Och i år har det faktiskt blivit könsmoget. Det har blommat och av fruktskörden att döma har också pollineringen lyckats.
Över huvud ger våra odlingsförsök ynkligt resultat.
Potatisen ger årligen ett par kok av ärtstora potatisar. Hade det hänt för 100
år sen hade vi måst emigrera till Nordamerika. Morötterna antar både form och
storlek av knappcellsbatterier. Spenaten till soppa gav i sköljd och hopkramad
form en klump i en spelkulas storlek. Ingrid som gillar blommor har till och
med försökt introducera annars invasiva arter. De dog.
Svårt att säga vad det beror på. Dålig jord. Skugga
(åtminstone innan Uppsala Akademiförvaltning bestämde sig för att kalhugga
skogen). Men kanske framförallt dåligt handlag, alltså inga gröna fingrar.
När det gäller trädgårdsarkitekturen är vi annars anhängare
av begreppet ”tuktad natur.” Det finns somligt i naturen, och även trädgårdsväxter
utan större nyttoutbyte och oklart dekorativt värde som sprider sig och växer
av sig självt. För min egen del begränsar sig tuktningen till att jag
upprätthåller välansade mossmattor (jämför japansk trädgårdskonst).
Trots det ringa utbytet av odlarmödorna blir det med andra
ord rätt mycket växtlighet. Om det kan man tycka olika saker. Paret från
samfälligheten som en gång kom hit för att få oss att ta på oss någon uppgift
tyckte att ”det var lummigt och fint.” Medan min yngsta dotter rynkade på
näsan: ”vad vildvuxet det är.” Men hon bor ju i odlingszon ett och har en
minimal radhustomt fylld med allt möjligt frodigt och ätbart.
Men tio plommon blev det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar