söndag 25 augusti 2019

Donald shoppar loss: Jag köper Grönland!


Det började med att USA:s märkliga president bad Danmarks regering om att han skulle bjudas in till ett statsbesök. Danmark verkställde prompt beställningen och skickade en inbjudan. Danmark är ju en av USA:s trognaste allierade som med liv och lust deltagit i alla amerikanska krig mot muslimer. Då kom överraskningen: Donald Trump meddelade att han ville köpa Grönland av Danmark. Att man skulle fråga grönländarna var det förstås aldrig fråga om. Nu är de i dagens värld och kanske särskilt i Europa en väldigt främmande tanke att man skulle kunna köpa och sälja länder eller delar av länder till andra stater. Danskarna sa nej. Den danska statsministern Mette Fredriksen fick vrida sig som en mask för att inte låta alltför avvisande i sitt nej. Icke desto mindre blev Trump putt. Hennes svar hade, menade han varit obehagligt (nasty) och som straff meddelade han att statsbesöket var inställt. Efter Mette Fredriksens obehagliga nej fanns det inte något mer att prata om.

Den här bisarra historien väcker flera frågor. Varför gjorde DT så här? En teori är att det var en avledningsmanöver för att slippa få uppmärksamheten riktad mot andra frågor som det pågående handelskriget med Kina. En annan är att det är förhandlingstaktik. DT berömmer sig ju av att vara stjärnförhandlare. Genom att lägga ett extremt utgångsbud kan han kanske få något i en slutuppgörelse. Det må vara hur det vill med dessa spekulationer. Att karlen är galen är kanske den bästa förklaringen. Jag tänkte istället uppehålla mig vid frågan om det går att köpa länder på det här sättet och om det har förekommit i historien.

USA:s historia av länderköp
Det lär faktiskt ha förekommit tidigare amerikanska anbud på Grönland, så sent som 1948; också det ett bud som danskarna tackade nej till. Men om vi går tillbaka till 1800-talet och det tidiga 1900-talet finns det ett antal köp av territorier från andra stater. De flesta känner nog till att USA 1867 köpte Alaska av Ryssland. Ryssland hade det knapert ekonomiskt och behövde pengarna. Ryssarna hade inte råd att försvara Alaska och var rädda att britterna skulle ta territoriet med våld. Och då hade man inte fått en penny för det. Kejsaren Alexander II inledde därför förhandlingar ned USA som slutade med att amerikanerna fick köpa Alaska för 7,2 miljoner dollar.

Men den mest omfattande landaffären var Lousiana-köpet redan 1803. I denna affär köpte USA av Frankrike ett jätteområde för 15 miljoner dollar. Köpet fördubblade USA:s tidigare areal och omfattade större delen av inte mindre än 13 av dagens delstater. Snacka om att ”make America great.”


Louisianaköpet: I grönt det sålda området

En tredje affär var Floridaköpet 1819. Genom detta kom Florida under USA:s kontroll, vilket var till stor glädje för amerikanerna som hade problem med indianer och förrymda slavar som sökt skydd i Florida. Nu kunde de utan att gå över gränsen till det spanska Florida kväsa dessa. Avtalet innebar också att gränsen mellan USA och de spanska besittningarna i övrigt reglerades. Floridaavtalet kostade USA 5 miljoner dollar, som dock inte betalades direkt till Spanien utan användes för att kompensera amerikanska medborgares krav på den spanska kronan.

USA har köpt danska öar förut
Från 1672 var det danska Vestindisk kompagni närvarande i Karibien, till en början med ön Saint Thomas. Fler öar tillkom till kolonin. 1733 köptes t ex Saint Croix av fransmännen. Västindiska kompaniet sålde 1754 rubbet till den danska kronan. Det hela var under namnet Danska Västindien en dansk koloni ända till 1916, när det såldes för 25 miljoner dollar till USA. Öarna är numer kända under namnet Jungfruöarna.

Också Sverige inblandat i kommersen
Redan 1638 köpte Nya Sverigekompaniet av fem indianhövdingar ett område vid Delawarefloden huvudsakligen i den nuvarande amerikanska delstaten Delaware. Under 17 år var det en svensk koloni under namnet ”Nya Sverige” med huvudstaden Fort Christina i den nuvarande staden Wilmington. Kolonin erövrades med våld av Nederländerna 1655.

Liksom danskarna försökte också Sverige få fotfäste i Karibien. Viktigast var Saint-Barthélemy, som förvärvades från Frankrike 1784 i utbyte mot franska handelsrättigheter i Göteborg. Efter en folkomröstning där 352 personer röstade, varav en röstade för fortsatt svenskt styre, lämnades ön tillbaka till Frankrike. Däremellan tillkom också andra öar till kolonin. En av dem var Guadelope, som var i svensk ägo bara ett år 1813 – 1814. Ön som var en fransk koloni var under Napoleonkrigen ockuperad av Storbritannien.

Sveriges kronprins och tillträdande kung Jean Baptiste Bernadotte var ju en av Napoleons marskalkar och anti-Napoleonkoalitionen ville gärna ha över Sverige på sin sida. För att åstadkomma detta skänkte man bland annat Guadelope till det svenska kungahuset.  Napoleon besegrades vid Waterloo och monarkin återinfördes i Frankrike. Mot en ersättning på 24 miljoner guldfranc återlämnades ön till Frankrike.

Hela affären får väl snarare ses som en muta än som en försäljning. Mutor till politiska makthavare som vittvättas med hjälp av fastighetsaffärer är en än idag inte obekant metod som till och med förekommer i svensk kommunalpolitik.

Av mutpengarna bildades ”Guadelopefonden” som 1815 användes för att betala den svenska statsskulden. Kungahuset kompenserades med en årlig ränta ”Guadeloperäntan” som var ett årligt anslag i statsbudgeten ända till 1983.

Kan vem som helst köpa en ö och starta ett land?
Öar har uppenbarligen varit lockande handelsvaror länder emellan framförallt under 1600 – 1800-talen. Därefter har ö-affärerna varit mer sällsynta, ja tills nu när Donald Trump dyker upp på scenen och slår på stort genom att lägga ett bud på världens största ö.

Ibland dyker frågan upp om vem som helst kan köpa en ö och starta ett land. Det finns en marknad för öar. Det kanadensiska bolaget Private Islands Inc bjuder ut ett stort antal öar i alla världsdelar. För ögonblicket finns inga svenska öar till salu, men tre finska varav en i Saima för 4,4 miljoner dollar.

På en egen ö kan man starta en mikrostat. Det finns ett mycket stort antal sådana stater. Det gemensamma för dem är att inga andra stater erkänner dem. Det hela spänner över ett fält från seriösa försök att sätta igång ett eget land, via diverse galningar till skojstater och konstprojekt. Till de svenska skojstaterna kan man räkna Republiken Jämtland, Morokulien och inte att förglömma Mosebacke monarki. Skoj, galenskap eller konstprojekt på svensk mark kan representeras av Lars Vilks eget land Ladonien, som bl a 2004 förklarade krig mot San Marino; ett krig som skulle föras bl a med hjälp av stridselefanter.

Ett speciellt projekt har föreslagits av min gamla kollega Jan Erling, som i förtvivlan över dyra norska spritpriser lanserat idén om ett svenskt-norskt krig. Norge skulle förlora och tvingas ge upp några kvarter i Oslo som en svensk koloni där (det i norskt perspektiv billiga) Systembolaget skulle sätta upp en butik.

Den kanske mest kända europeiska mikrostaten är furstendömet Sealand på ett före detta fort på en plattform i Nordsjön. Fortet byggdes under andra världskriget för att användas av britternas luftartilleri. Sedan 1967 ockuperas fortet av Paddy Roy Bates, hans släktingar och kompisar. Bates erövrade plattformen från en piratradiostation, med syftet att starta en egen piratradio. Han försökte etablera Sealand som en stat genom att skriva en konstitution och införa olika nationalsymboler som flagga, statsvapen, frimärken och valuta. Bates utnämnde sig till furste av Sealand, ett ämbete som övertogs av hans son Michael när han dog 2012.


Sealand

Förnyad traditionell kolonialism
En stor del av den traditionella kolonialismen gick till så att perifera länder på olika sätt gjordes beroende av länder i imperialismens centrum. Det kunde handla om att man utan att uttryckligen rubba värdlandets suveränitet köpte upp mark, genom investeringar och handelsförbindelser kunde ett beroendeförhållande skapas, som därefter kunde övergå i en direkt annektering. En stor del av det brittiska imperiet bestod t ex av ”protektorat” där det koloniserade landet behållit en formell men inskränkt suveränitet med egna formella politiska institutioner.

I dagens värld har det flera gånger uttalats oro för att Kina bedriver en liknande politik. Kineserna gör investeringar i länder i alla världsdelar, de köper upp företag bland annat infrastrukturanläggningar som hamnar och järnvägar. I projektet ”den nya Sidenvägen” byggs sådana anläggningar.

Ett annat exempel är det lilla sultanatet Brunei på Borneo som äger jordbruksmark i Australien som till sin yta är större än sultanatet självt.

Klimatkrisen
Många öar och önationer i Stilla havet och Indiska oceanen hotas av utplåning när havsnivåerna stiger på grund av klimatförändringarna. De måste börja se sig om efter alternativa platser. Maldivernas president Mohamed Nasheed har sagt att han vill använda en del av landets stora turisminkomster för att köpa land någon annanstans, som han förmodligen tänker sig att kunna flytta sitt land till. Till en australiensisk tidning säger han: ”Vi kan inte själva göra något för att stoppa klimatförändringarna.” Som historisk parallell menar han att ”När allt kommer omkring så köpte israelerna land i Palestina.”

Tänkbara länder är Indien och Sri Lanka som är kulturellt lika Maldiverna, men även Australien med sin myckna outnyttjade landareal är ett tänkbart land.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar