Året i bilder

Julturné till barnbarnen

Vi har varit på julturné till Stockholm och till Skåne för att dela ut julklappar till barnbarnen. Som brukligt är i sådana sammanhang var det ganska stökigt, så det har blivit lite magert med dokumentationen. Ett par bilder har jag till och med varit tvungen att stjäla från Hanna. Ursäkta.

Doris. In med salladen i ugnen bara.

Doris läser ljudförsedd bok "Trudelutt"

Ruben kör tåg. Backe upp och backe ner. In och ut ur tunnel.

Julian och Linnea i utdelningssvängen.

Emi håller räkningen.

Se det var då en välsignad jul. Välförtjänt vila i paddans blåa sken.

Kollaboratörerna: Skinnskatteberg i skämsklubben

Vid Skinnskattebergs fullmäktiges möte den 14 december valdes den populistiska folkpartipolitikern Carina Sandor till kommunstyrelsens ordförande med hjälp av det nynazistiska partiet Sverigedemokraternas röster.  ”Jag vet inte hur vi ska göra annars” säger det nyvalda kommunalrådet. Men på andra håll vet man hur man ska hantera Sverigedemokraterna. I nästan alla kommuner med SD som balansparti har man valt att bilda blocköverskridande koalitioner eller enats om att det största minoritetsblocket ska styra. Bara i två kommuner har minsta minoritetsblocket tagit makten med SD:s hjälp. I den skämsklubben ingår Skinnskatteberg.

Efter valet var SD ensamma vågmästare i 95 av landets 290 kommuner. I ytterligare 52 kommuner skulle SD kunna medverka till att ett av de båda blocken får majoritet. I dessa kommuner finns det också andra vågmästarpartier. Efter mycket stök och bök har man i de flesta kommuner kommit fram till att utse styren som utesluter SD från inflytande.

Data om vilka kommunstyren som bildats finns ännu inte insamlade. Jag har gått igenom mediarapporteringen, i en del fall kommunernas egna hemsidor och i några enstaka fall har jag kollat protokollen från fullmäktiges valsammanträden. Det blir förstås en del felkällor. I tolv kommuner saknas uppgift om styret. Det kan också vara missuppfattningar i media. Men i huvudsak tror jag att det nu finns en ganska tillförlitlig bild av situationen.

Blocköverskridande samarbete

Den vanligaste lösningen – i nästan hälften av kommunerna - är blocköverskridande majoritetsstyren. I 62 kommuner (46 procent av de kommuner jag har uppgifter om). Här blockeras ju SD mest effektivt ut. Några kommentarer: ”Det viktigaste var … att stoppa en vågmästarroll för Sverigedemokraterna” säger nyvalde fullmäktigeordföranden Peter Rugarn (Kd) i Kävlinge där Miljöpartiet bildar majoritet med de borgerliga (Sydsvenskan 21/10).

Lars Stjernkvist (S), kommunalråd i Norrköping där det bildats en koalition med Socialdemokraterna, Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna: Deras [Sverigedemokraterna] politik stämmer inte överens med vårt partis och våra samarbetspartners politik. Jag tror inte att deras väljare skulle gilla att vi samarbetade med Sverigedemokraterna (Norrköpings Tidningar 15/9).

I ytterligare 25 kommuner (19 procent) har det bildats blocköverskridande styren som inte får majoritet i fullmäktige. Det betyder att man genom en blocköverskridande koalition bildat ett nytt minoritetsblock som blir största minoritet. En tänkbar fördel kan vara att det kan bli lättare för en blocköverskridande minoritet att i enskilda frågor göra uppgörelser med övriga partier i de traditionella vänster- eller högerblocken. Den strikta blockpolitiken har brutits upp, vilket underlättar det framtida beslutsfattandet.

Andra varianter på samma tema är när man som i två av kommunerna har bildat styren med smalt parlamentariskt underlag (bara S i en kommun med 35 procent av fullmäktige och C och M med 41 procent). I ytterligare tre kommuner har det minsta av de traditionella blocken kunnat bilda majoritet tillsammans med lokala partier.

Vanligaste blocköverskridande samarbetsrelation är mellan Socialdemokraterna och Centern, men det är också ganska vanligt att Folkpartiet ensamt eller tillsammans med Centern samarbetar med Socialdemokraterna. Miljöpartiet bildar i många kommuner majoritet tillsammans med de borgerliga. Mer sällsynt är samarbetsrelationer mellan de rödgröna och Moderaterna eller Kristdemokraterna. De kanske oväntade S+M-koalitionerna förekommer dock i hela 16 kommuner.

Största minoritetsblocket släpps fram

I 40 av kommunerna (30 procent) har man kommit överens om att det största av de båda blocken ska bilda kommunens styre. Det är alltså samma lösning som riksdagspolitikerna valde. Liksom i riksdagen ställer den här modellen stora krav på politikerna att även senare under mandatperioden komma överens över blockgränsen i enskilda frågor. I riksdagen misslyckades man som bekant nästan omedelbart med detta när de borgerliga tillsammans med Sverigedemokraterna röstade ned S+Mp-regeringens budgetproposition. I ett fåtal av de 40 kommunerna med minoritetsstyre har de borgerliga fallit för samma frestelse. Även om partiernas budgetförslag i kommunerna sällan skiljer sig särskilt mycket har det ställt till oreda i de berörda kommunerna. Men i de allra flesta fall har minoritetsstyret hittills fungerat.

Skämsklubben

Vidkun Quisling

I Ronneby fick de borgerliga partierna 17 mandat i valet mot de rödgrönas 22. Dessutom fick Sverigedemokraterna 8 och ett lokalt parti 2 mandat. Ingetdera blocket har med andra ord majoritet, men de rödgröna är klart störst. Icke desto mindre valde fullmäktige moderaten Roger Fredriksson till kommunstyrelsens ordförande. Fredriksson valdes med hjälp av Sverigedemokraternas röster.

I Skinnskatteberg fick de borgerliga 14 mandat och de rödgröna 15. Dessutom valdes två SD:are in i fullmäktige. Ingetdera blocket fick alltså majoritet, men det rödgröna var störst. Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet erbjöd de borgerligas kommunalrådskandidat populistpolitikern Carina Sandor ett blocköverskridande styre. Detta avvisades. De rödgröna förklarade sig då, som största minoritet, att bilda styre i kommunen. Detta avvisades genom att Sandor gick ihop med Sverigedemokraterna i valet av fullmäktiges ordförande och i budgetbeslutet. De rödgröna beslöt då att gå i opposition mot alliansen mellan borgerliga och Sverigedemokraterna.

I en intervju med P4 Västmanland säger Sandor: ”Sverigedemokraterna i Skinnskatteberg är valda på demokratisk väg och nu finns de i kommunfullmäktige, så jag vet inte hur vi ska göra annars - de finns där och vi måste respektera den demokratiska viljan.”

Som den här sammanställningen har visat finns det andra sätt att hantera den besvärliga parlamentariska situationen. Av 135 kommuner med samma eller liknande konstellation i fullmäktige har 133 hittat andra lösningar. Framförallt har det gjorts genom blocköverskridande samarbeten, men också överenskommelser om att låta största blocket styra. Att Sandor nu säger att hon inte vet hur hon skulle ha gjort annat än att låta sig väljas till kommunalråd av Sverigedemokraterna blir då lite märkligt. Inte minst med tanke på att båda de vanliga lösningarna erbjudits henne.

PS

Hoppas att ingen tar illa vid sig av dethär inlägget.

Kappan och vinden

De borgerliga har i samarbete med de nyfascistiska Sverigedemokraterna och med den populistiska folkpartisten Carina Sandor i spetsen tagit över styret i Skinnskattebergs kommun. Här ett klipp från P4 Västmanlands intervju med Carina Sandor igår:

De rödgröna fick ju flera procentenheter fler i valet än alliansen - går ni inte emot folkviljan genom att ta plats vid makten nu på det här viset?– Om man ska följa de demokratiska spelreglerna så måste man ju få majoritet i fullmäktige för att det ska bli ett visst politisikt styre - och i Skinnskatteberg fick vi ju den majoriteten

Annat lät det 2009 när fullmäktigemajoriteten avsatte Carina Sandor från kommunalrådsposten. På Folkpartiets hemsida kunde man läsa:

Vi trodde väl aldrig att vi inom politiken i Skinnskatteberg skulle få uppleva efterkrigstidens Östeuropa

Och på kommunens debattforum kunde man läsa:

… maktskifte mitt under en mandatperiod !! … Jag trodde inte att något sådant kunde hända i Sverige, som ska kallas för ett demokratiskt land !

Ett betéende som detta hör hemma i en diktatur och inte i Sverige

Med hjälp av förvaltningsdomstolarna försökte det av fullmäktigemajoriteten avsatta kommunalrådet klamra sig fast vid makten. Sista versen i detta drama var att riksdagen ändrade i lagen för att tydliggöra att en fullmäktigemajoritet kan avsätta ett kommunalråd (den s k Lex Carina). Se Kommunallagen 6 kapitlet 15§ andra stycket.

Hoppas nu att ingen tar illa vid sig av dethär inlägget.

Åttonde måndagen utan tidning

Måndagstjuven har varit framme igen och stulit vår tidning. Nu är vi uppe i åtta måndagar i rad utan Dagens Nyheter. Av året 2014 har det gått 349 dagar. Av dessa har vi haft tidning i brevlådan på utgivningsdagen 215 dagar, motsvarande 61,6 procent. Ännu ett nytt bottenrekord.

Utdelningsstatistik för DN år 2014 hittills:

	Antal dagar	Procent
- tidningsfria dagar	9	2,6
- lördag-söndag, tidningen kom på måndagen	85	24,4
- lördag-söndag, tidningen kom inte på måndagen	13	3,7
- vardagar, utebliven tidning	27	7,7
Dagar med tidning på rätt dag	215	61,6

Två grisar till julbord på Wanbo herrgård

Var i Göteborg för att fira 70-årsjubileet för förvaltningsutbildningen i Göteborg. Fantastiskt att tänka sig. Grattis FGU!

Väl hemkommen drog vi till Wanbo herrgård i Dalarna för att begå årets julbord.

Det var ett alldeles okej julbord. Möjligen kan man invända att urvalet kanske var lite smalt. Det kunde gott ha varit lite fler sillar. Bland det kallskurna hade t ex en smaskig paté platsat. Och julkorven lös med sin frånvaro. Å andra sidan fanns det dopp-i-grytan. Ingen gastronomisk jättehöjdare, men bara att det finns på julbordet är ett stort plus. Bravo Wanbo!

Allt var gott och vällagat. Men det var inget som stack av. Ingen riktig höjdare. Ingen sill som smalt som skit i munnen. Gudskelov inget som stack av nedåt heller. Ingen riktig katastrof. Det hade nog kunnat bli tre av fem grisar om det inte hade funnits två plumpar i protokollet:

En iochförsig okej svampomelett men med BURKCHAMPINJONER (jo, ni läste rätt). Så gör man helt enkelt inte! Och en gravlaxsås som skurit sig där man fick sleva sig igenom den blanka oljan för att komma ned till resten av såsen. Inte bra. Det blir tyvärr bara två grisar.

Miljön var annars fin. Övernattning lämpligt nog i "Snillepanget" - inte i rum "Herbert Tingsten" som väl hade passat bäst utan i rum "Martin Lamm", om litteraturvetaren och akademiledamoten, överkörd av en spårvagn 1950 eller Ludvika-konstnären är osagt.

Rummet var smakfullt. Lite Kirchsteiger över det hela med sned vitmenad stockpanel och digital-TV med utomordentligt svag signal. Och genom fönstret på morgonen: Soluppgången över Barken. Svårslaget!

Totalbetyget blir därigenom lite högre och närmar sig nog egentligen tre grisar.

Skål!

Strövtåg: Diligensrånet på Stjärnviksvägen

I ett par avsnitt har vi följt Hedströmmens biflöde Gisslarboån och dess källor och hamnade slutligen i Bockhammar där Ebba Brahe en gång satt och suktade efter Gustav II Adolf. Nu tar vi ett skutt över skogen till huvudflödet och hamnar i Skinnskatteberg.

Att råna värdetransporter har alltid lockat skumma element. Innan posten lade ned var en särskild specialitet just postrån. Till en början med framfördes posten av springande, sedermera beridna postförare. Så småningom övergick man till rullande transporter, postskjutsar och diligenser. Dessa var speciellt tacksamma rånoffer eftersom de var fast på vägen och inte kunde ta sig undan från rånarna genom att vika av in i terrängen. Postrån bestraffades vanligen med dödsstraff. År 1855 dömdes inte mindre än sex personer till döden för postrån.

Från Skinnskatteberg går en grusväg via Bockhammar till Stjärnvik. Förr var Stjärnviksvägen en viktig väg norrut mot Västanfors och Norberg från Skinnskatteberg. Lektorn vid krigshögskolan i Karlberg Carl Wilhelm August Tham skriver i sin ”Beskrifning öfver Westerås län (1849) om bergslagsvägarna norrut från Köping:

… en stor bergslagsväg, af mycken vigt för orten, utgår från Köping, upp åt nordvest utefter Hedströmmens dalgång, genom Malma till Hed, der den delar sig i tvenne: en går norr ut
genom Gunilbo utefter Svansjöarnes vattendrag till Westanforss, och derifrån dels öfver Kolbäcks-ån till Norberg, dels utefter densamma till Söderbärke af St. Kopparbergs län; den andra följer Hedströmmens hufvudgren till Malingsbo af samma län.

De två grenarna av vägen från Hed motsvarar nästan exakt dagens länsväg 250 + riksväg 66 (grenen mot Söderbärke) och länsväg U-596 + länsväg 233 (grenen mot Malingsbo). Stjärnviksvägen sammanband dessa båda huvudstråk och erbjöd en väg mot Västanfors, Norberg och Dalarna från Skinnskatteberg – en uppgift som idag närmast faller på riksväg 68.

Ett par kilometer från Skinnskattebergs samhälle, där vägen korsar den nutida vandringsleden Bruksleden ligger mellan de båda backarna Lilla och Stora Rövarbacken Rövarkurvan). Här sägs en postdiligens framförd av en kvinnlig kusk ha blivit rånad med dödlig utgång. När detta skulle ha skett är ej enkelt att veta. Dock finns denna information med när man läser om platsen på Riksantikvarieämbetets Fornsök. 

 

Persontrafiken sköttes förr genom skjutssystemet där bönderna ålades att hålla med hästar och skjutsdrängar. På liknande sätt organiserades postbefordran med postbönder och löpande, så småningom beridna postförare. Som ett komplement infördes mot slutet av 1600-talet beridna statliga postiljoner. Diligenser skulle kombinera post- och personbefordran och utvecklades på kontinenten, men blev aldrig någon succé i Sverige. Kortvariga försök gjordes i enskild regi med passagerar- och paketdiligenser på sträckorna Stockholm – Uppsala och Stockholm – Skåne på 1700-talet.

 Först i början av 1800-talet inrättades i första hand privata diligenslinjer. 1831 startade postverket diligenslinjer Stockholm – Ystad och Stockholm – Göteborg. Det visade sig dock snart att det var omöjligt att driva verksamheten till rimliga kostnader och 1834 lades verksamheten ner. Fram till 1850 sköttes diligenserna helt av privata entreprenörer. Riksdagen avskaffade 1860 postbondesystemet och postverket inrättade under början av 1860-talet ett stort antal diligenslinjer. 1866 nådde diligenssystemet sin höjdpunkt med 40 linjer och 19.000 personer reste med postens diligenser. Konkurrensen från järnvägen gjorde att diligenssystemet ganska snart minskade i betydelse. Efter 1882 fanns bara linjen Göteborg – Varberg kvar och 1893 sålde posten ut sin gamla vagnpark bestående av 45 kalescher och 20 kupéer.

Kgl Postverkets kupé respektive kalesch

Kunglig befallningshavande (landshövdingen) skriver i sin femårsberättelse för åren 1866 – 1870 om postföreningen i länet:

Postdiligens går året om emellan Vesterås, Sala och Falun samt vintertiden emellan Vesterås och Uppsala å ena samt Vesterås och Köping å den andra sidan. För öfrigt föres posten dels på kärra, dels med jernväg, der sådan finnes att begagna, och dels med ångbåt under den tid öppet vatten gifves.

Under denna postdiligenstrafikens höjdpunkt var med andra ord linjenätet i Västmanlands län tämligen glest. Det troliga är väl därför att den ”diligens” som rånades vid Rövarkurvan snarare var en ”kärrpost”.

Det var inte ovanligt med rån av posttransporter. Under 1800-talet ökade postrånen. För att kunna försvara sig mot rånare och vilda djur utrustades postiljonerna 1839 med pistoler, samtidigt som sabeln behölls som tjänstevapen. Under 1870-talet började posten byta ut pistolerna mot moderna revolvrar, inköpta från armén. Revolvrarna avfördes från Postens centralförråd så sent som 1962. Det sista postalvapnet var batong, det avskaffades så sent som 1973. Någon beväpnad postiljon lär inte ha medföljt den stackars kvinnliga postföraren vid Rövarkurvan, så hon var nog chanslös när rånarna slog till.

Den som åkte fast kunde räkna med att bli av med huvudet. Busarna Gustav Adolf Eriksson Hjert och Konrad Petterson Lundqvist Tector träffades på Långholmen och började där planera en stöt. De kom överens om att råna postdiligensen mellan Sparreholm och Eskilstuna när de blev frigivna. Natten till den 1 augusti 1874 väntade de båda på vagnen. För att tvinga diligensen att stanna hade de stängt en grind. Vagnen kom och kusken, Johan August Larsson, hoppade av för att öppna grinden. Hjert dödade då honom med ett skott. Civilingenjör Herman Upmark som satt i vagnen blev skjuten och dog senare på dagen. Rånarna upptäckte att det var fel vagn de hade stoppat. Vagnen de hade tänkt råna kom strax efter och körde fort därifrån när de såg vad som hade hänt.

Så småningom åkte de båda ganska misslyckade postrånarna fast och dömdes till döden. Tectors avrättning på Gotland blev en blodig historia. Inte mindre än tre hugg krävdes innan Tector definitivt hade blivit av med huvudet. En samtida tidningsrapport skrev:

 ... skarprättaren Steineck  fattade derpå straxt bilan, och sedan Tektors ställning blifvit något ändrad, höjde han bilan... Hon föll, döden syntes genast hafva följt, men hugget var - snedt. Ännu ett måste göras; detta träffade bättre, men för tredje gången måste bilan höjas och sänkas, innan hufvudet var fullkomligt skildt från bålen..."

Då gick det betydligt galantare vid Hjerts avrättning i Malmköping. Med ett enda välriktat hugg skilde bödeln Johan Fredrik Hjort huvudet från kroppen. På bilden kan man om man tittar noga se den dekapiterade Hjert med huvudet bredvid sig.

Avrättningen av postrånaren Hjert

Referenser

Eriksson Tommy (1996)  Hästskjuts- och diligenstrafik. Äventyr, organisation & lag genom 650 år Nyköping: Landstingsarkivet

Riksantikvarieämbetet Fornsök Skinnskatteberg 267:1

Statistiska Central-Byrån (1872) Bidrag till Sveriges Officiela statistik. Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes femårsberättelser. Ny följd 3. Åren 1866 – 1870. Vestmanlands län

Tham Wilhelm (1849) Beskrifning öfver Westerås län Stockholm: C. A. Bagges Förlag

Strövtåg i Hedströmsdalen. Tidigare avsnitt i serien:

Skunkträdsfrun 

Draken i Ströbohög 

Att tysta ett kyrktorn  

Kolsvas röda grus 

Orangeriet och skvadern 

I finnskogarna 

De galna grevarna

Ebba Brahes klagan 

Sjunde måndagen utan tidning

Dagens Nyheter var stulen idag igen. Årets träffprocent (andel dagar med tidning i brevlådan på utgivningsdagen) är nu nere i rekordnivån 61,7 procent.

Sjätte december

Idag är det den 6 december. Det är Sankt Nikolausdagen. Och jämväl Finlands självständighetsdag. Vi uppmärksammar dagens datum med att lyssna till Arja Saijonmaa med "Rödgardisternas marsch".

Att be folket slita tvister med extraval och folkomröstningar har oftast misslyckats

Leif Lewin byggde sin bok Ideologi och strategi: Svensk politik under 100 år (1984) kring vad som han såg som de åtta viktigaste politiska frågorna i svensk politik sedan 1880-talet:

• Tullstriden på 1880-talet
• Rösträttstriden
• Parlamentarismens genombrott
• Krisuppgörelsen 1932 (”kohandeln”)
• Planhushållningsdebatten
• ATP-striden
• Kärnkraften
• Löntagarfonderna

I vår bok Den svenska politiken: Struktur, processer och resultat (2006) valde jag och Torbjörn Larsson (och i tredje upplagan 2012 också Gissur Erlingsson) ut fem frågor som vi sett som omvälvande i efterkrigstidens svenska politik:

• ATP-striden
• Kärnkraften
• EU-frågan
• Invandrings- och integrationspolitiken
• Könspolitiken

Om man smälter samman de båda listorna blir det totalt elva politiska frågor under de senaste 135 åren. Med det aktuella beskedet om extra riksdagsval den 22 mars 2015 kan man konstatera att fyra av dessa elva politiska strider har lett fram till extra val: Tullstriden, parlamentarismen, ATP-striden och invandrings- och integrationspolitiken. I ytterligare två frågor – kärnkraften och EU-politiken – har väljarna kallats in för att i folkomröstningar hjälpa till att lösa upp de politiska knutarna; i EU-frågan till och med i två olika folkomröstningar. I pensionsstriden ordnades också utöver extravalet en folkomröstning. De elva frågorna har alltså föranlett att väljarna kallats in åtta gånger i extra riksdagsval eller folkomröstningar.

Hur har de tidigare extra valen och folkomröstningarna bidragit till att lösa de politiska situationer som orsakat dem?

Tullstriden och Ångköks-Olle

Soppköket

Andra kammaren biföll våren 1887 motioner om höjda spannmålstullar, medan första kammaren avslog motionerna. Den frihandelsvänlige statsministern Robert Themptander övertalade kungen Oscar II att utlysa nyval till andra kammaren. Frihandelsvännerna vann extravalet. På hösten genomfördes det ordinarie valet som också innebar en frihandelsvänlig majoritet. 

Nu inträffade dock det fatala med Ångköks-Olle. Ångköksföreståndaren Olof Larsson som var invald som frihandelsvän i Stockholm avslöjades ha skatteskulder. Hela den frihandelsvänliga listan i Stockholm med 22 mandat underkändes och valsegern förvändes i ett slag till en förlust. Det blev protektionistisk majoritet i kammaren.

Borggårdstalet och parlamentarismens genombrott

Bondetåget

Vintern 1914 ordnade högerkrafterna det s k bondetåget vars krav var ökade försvarsanslag. Speciellt handlade det om bygget av en pansarbåt som den liberala regeringen hade stoppat. Kungen, Gustav V höll för de mobiliserade demonstrerande bönderna sitt s k borggårdstal där han tog ställning för kraven på höjda försvarsanslag – mot den linje som hans regering stod för. Den liberala regeringen med statsminister Karl Staaff avgick och nyval utlystes till den 27 mars. Valet blev en stor framgång för den försvarsvänliga högern och ett förödande nederlag för liberalerna som förlorade 8 procentenheter.

Kungens avståndstagande från den liberala regering som hade riksdagens stöd var förstås direkt i strid med parlamentarismens grundprincip. Vid valet 1917 segrade vänstern och en koalitionsregering med liberaler och socialdemokrater tillträdde. Detta brukar betraktas som parlamentarismens definitiva genombrott i Sverige. Även om borggårdskrisen och det efterföljande extravalet var ett nederlag för parlamentarismen, så gick parlamentarismen segrande bara några år därefter.

ATP-striden och renegaten Ture Königson

Frågan om allmän tilläggspension aktualiserades redan på 1940-talet. Så småningom utkristalliserades tre olika ståndpunkter. Socialdemokraterna och den fackliga rörelsen drev linjen om en obligatorisk statlig pension (ATP), Högern, Folkpartiet och arbetsgivarna ville att tilläggspensioner skulle regleras i avtal mellan arbetsmarknadens parter medan Bondeförbundet föreslog en höjd folkpension kompletterad med frivilliga försäkringar. Frågan kom därigenom att splittra koalitionsregeringen mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet. En folkomröstning genomfördes 1957 för att slita tvisten. Den socialdemokratiska linje 1 blev störst men fick inte absolut majoritet. Bondeförbundet lämnade koalitionen. När regeringen inte fick igenom sin linje i riksdagen utlystes nyval till andra kammaren. I valet den 1 juni 1958 gick Socialdemokraterna fram, men det var ändå inte möjligt att få igenom pensionsförslaget i kammaren. Först sedan den folkpartistiska riksdagsmannen Ture Königson hoppat av från sin partilinje gick förslaget igenom.

Den otolkningsbara kärnkraftomröstningen

Three Mile Island, Harrisburg

Motståndet mot kärnkraften hade sin grund i motståndet mot svenska atomvapen som seglade upp redan på 1950-talet. Det var stor splittring inte minst inom det socialdemokratiska partiet. Planerna på en svensk atombomb skrotades definitivt i mitten av 1960-talet, men ur forskningen om kärnvapen hade utvecklingen av civil kärnkraft vuxit fram. Motståndet mot kärnvapen levde vidare som motstånd mot kärnkraft. I början av 1970-talet svängde Centerpartiet och anslöt sig till motståndet. Detta ledde till stora framgångar i valen 1973 och 1976, det senare ledde fram till ett borgerligt maktövertagande med centerledaren Torbjörn Fälldin som statsminister. Men de andra borgerliga partierna var för kärnkraft och regeringen avgick redan efter två år. En turbulent period i svensk parlamentarism inleddes. Under de sex åren 1976 – 1982 hade vi fyra olika regeringar. Motsättningarna om kärnkraften var en viktig förklaring till turbulensen. Efter kärnkrafthaveriet i Harrisburg 1979 beslöts att ordna en folkomröstning om kärnkraftens framtid i Sverige. Liksom i pensionsomröstningen 23 år tidigare fanns det tre olika linjer. Resultatet av omröstningen blev av detta skäl möjligt att tolka nästan hur som helst. Riksdagen beslöt dock att kärnkraften skulle avvecklas till 2010. Så blev dock inte fallet. Endast ett kärnkraftverk har stängts och frågan har fortsatt att vara problematisk vid både borgerliga och rödgröna regeringsbildningar.

EU-medlemskapet och euron

I det s k metalltalet 1961 klargjorde den socialdemokratiska statsministern Tage Erlander Sveriges inställning till EEC. Svenskt medlemskap i EEC var inte förenligt med neutralitetspolitiken. Hösten 1990 drabbades Sverige av en valutakris. Bland andra åtgärder som höjd ränta och kraftiga nedskärningar av statliga utgifter smögs in att Sverige skulle söka medlemskap i EU. Ansökan lämnades in och förhandlingar slutfördes. Partierna var splittrade både sinsemellan och internt. Frågan hänsköts till en folkomröstning som genomfördes hösten 1994. Ja-sidan vann knappt och Sverige gick med i EU. Hösten 2003 var det en andra omröstning – nu om Sverige skulle införa euron som valuta. Skiljelinjerna liknade dem i medlemskapsomröstningen men den här gången vann nej-sidan.

Nynazisterna och främlingsfientligheten

I 1991 års val tog sig ett nytt parti in i riksdagen. Det var Ny Demokrati med ledarduon ”greven och betjänten” – Ian Wachtmeister och Bert Karlsson. Partiet profilerade sig med invandringsmotstånd och främlingsfientlighet. I nästa val åkte partiet ut ur riksdagen och föll därefter samman under såpoperaliknande former. De enda organisationer som fanns kvar inom den främlingsfientliga opinionen var mer eller mindre nynazistiska och fascistiska grupper. Dessa framstod förmodligen som allt för magstarka och dessutom fungerade Ny Demokratis fiasko avskräckande. Ur dessa nazistgrupper växte i slutet av 1980-talet Sverigedemokraterna fram. Efter att intensivt ha arbetat med att tvätta bort naziststämpeln kom partiet in i riksdagen 2010. Det fick formellt en vågmästarställning, men neutraliserades dels genom en blocköverskridande överenskommelse om migrationspolitiken, men dels genom sin borgerliga politik. Nästan genomgående stödde SD den borgerliga regeringen. När de ökade sin representation i 2014 års val och när en rödgrön regering tillträdde återuppväcktes vågmästarställningen. Vid budgetomröstningen den 3 december stödde Sverigedemokraterna den borgerliga budgetmotionen. Regeringens budgetproposition röstades ned och regeringskrisen var ett faktum. Sedan alla försök att åstadkomma blocköverskridande förhandlingar misslyckats på grund av borgerligt motstånd meddelades att nyval skulle utlysas, att äga rum den 22 mars 2015.

Misslyckade försök att låta väljarna slita politiska tvister

Om man ska summera resultatet av hur det gått när man i extraval och folkomröstningar bett väljarna att lösa upp politiska dödlägen under de senaste 130 åren måste slutsatsen nog bli att det inte varit särskilt framgångsrikt.

Konflikten om spannmålstullarna kom i praktiken att avgöras, inte av det extra valet 1887, utan av den olycksaliga historien med Ångköks-Olles restskatt. Det extra valet 1914 löste i och för sig striden om försvarsanslagen, men det bakomliggande problemet med kungens brott med den parlamentariska principen kvarstod och fick en lösning i praxis först tre år senare. I lagstiftningen dröjde det ända till Torekovkompromissen 1971 som ledde fram till 1974 års regeringsform. I ATP-striden kunde varken folkomröstning eller extraval lösa frågan. Det var först sedan partidisciplinen sviktat och svensk nutidspolitiks främsta renegat Ture Königson övergivit sin partilinje. Kärnkraftomröstningen 1980 löste definitivt inte frågan om svensk kärnkraft. Trots riksdagsbeslut om avveckling är vi fortfarande beroende av kärnkraft och motsättningarna plågar ännu partierna och bidrar till att försvåra koalitionsbildningar.

Så kommer vi till de enda framgångsrika fallen i genomgången – EU-omröstningarna. Folket röstade ja till medlemskap i EU och nej till euron, och Sverige är medlem av EU och handlar fortfarande med kronor. Av de åtta gånger som folket kallats in i för att slita tvisterna med folkomröstningar och extraval i de elva mest betydelsefulla stridsfrågorna har sex misslyckats. Till detta kan man kanske lägga ytterligare en lyckad och en misslyckad folkomröstning men i mindre betydelsefulla frågor: I folkomröstningen om alkoholförbud 1922 vann förbudsmotståndarna. Och det blev inget förbud. I folkomröstningen om införande av högertrafik blev resultatet en förkrossande seger för vänstertrafiken. Men vilken sida av vägen kör vi numera på?

Och hur ska det gå i extravalet 2015? Kommer det att lösa frågan om hur landet ska regeras med ett främlingsfientligt parti med nazistiskt förflutet som vågmästare i parlamentet?

Bertolt Brecht har ett annat förslag i dikten die Lösung (1953): ”Wäre es da Nicht doch einfacher, die Regierung Löste das Volk auf und Wählte ein anderes?”

Sjätte måndagen i rad utan tidning

Tidningstjuven är i färd med att slå alla rekord. Ingen DN idag heller - sjätte måndagen i rad. Årets träffprocent (andel dagar med tidning i brevlådan på utgivningsdagen) är nu nere i 61,8 procent. Nytt årsbottenrekord!

Blåbrunt maktövertagande i novembertoppen

Det hemska blåbruna maktövertagandet i Skinnskattebergs kommun har förstås tilldragit sig stort intresse. Inte mindre än tre inlägg om detta toppar november månads topplista: Inlägget om hur de borgerliga valförlorarna med Sverigedemokraternas hjälp tog över styret är i absoluta toppen. Två inlägg om hur halvsanningar hjälpt till i projektet finns bland de fyra första på listan.

Antal besökare var i november 847 (500 i oktober). Av dessa var 616 (342) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,31 (1,35) och genomsnittlig tid per besök var 80 (65) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Norge, Finland, USA och Irland. Ströbesökarna var från Costa Rica, Ecuador, Frankrike, Kambodja, Kanada, Polen, Portugal och Ryssland.

De tio mest visade inläggen i november:

1	Nu tar valets förlorare över Skinnskattebergs komm... (ny)
2	Okrossbar säng (2:a)
3	Alliansprogram i Skinnskatteberg: Rent ljug? (ny)
4	I lånta fjädrar i halvsanningarnas värld (ny)
5	Västmanländska läsupplevelser (ny)
6	Mördare och rövare, självmördare, gudsbespottare o... (5:a)
7	Än slank det hit och än slank det dit (6:a)
8	Strövtåg: Storsvindlaren (ny)
9	Med Frans Klasson Garneij till mörkrets hjärta (ny)
10	Doris möter Linnea på Matkonsulatet (ny)