Vem släpper in rasisterna i värmen?

Nu pågår valets efterarbete i kommunerna. Det gäller att få ihop regeringsdugliga styren genom koalitioner mellan partierna. Ledamöter ska väljas till styrelser och nämnder. Jobbet har blivit extra knepigt efter årets val eftersom det saknas tydliga majoriteter i många kommuner. Som balansparti (s k vågmästare) uppträder det rasistiska partiet Sverigedemokraterna, som ingen vill ha med att göra. Proceduren för val av ledamöter i styrelser och nämnder är en intrikat historia.

I första hand är valet ett majoritetsval. Från valberedningen finns ett förslag till hur de olika styrelserna och nämnderna ska bemannas och kommunfullmäktige tar beslutet med acklamation, d v s ordföranden frågar vilka som är för beslutet och försöker höra om det är mest ja- eller nejrop. Som sedvänjan är kan den som blir missnöjd med vad ordföranden tycker sig höra begära votering.

I detta land, kamrat, som är landet Sverige,
har du en röst.
För när votering är begärd
skall den verkställas.

Ur Svante Foerster ”I detta land, kamrat”

Just när det gäller de här valen, som kommunfullmäktige ska genomföra, så gäller en speciell regel: Om en minoritet, som bestäms av kvoten mellan antalet ledamöter som väljer och de som ska väljas begär votering, så ska omröstningen göras som ett proportionellt val – d v s inte som majoritetsval, utan så att de olika partier som deltar i omröstningen får en representation i t ex styrelsen som motsvarar deras andelar av fullmäktige.

Trots att proportionella val alltså blir ett slags huvudregel, så genomförs de nästan aldrig. Hur kan det komma sig? Förklaringen är förstås att det ju är känt på förhand hur många röster de olika partierna kommer att få. Man kan lätt (nåja) räkna ut på förhand hur många platser varje parti får i det organ som ska väljas. Det spar en hel del tid och möda att i valberedningen fördela platserna på just det sättet. Resultatet blir en proportionellt sammansatt valsedel som sen kan antas i fullmäktige med acklamation. Simsalabim blir det en proportionell fördelning trots att man genomför ett majoritetsval.

Den mandatfördelningsmetod som används är den s k heltalsmetoden (d’Hondts metod). Läs mer om olika mandatfördelningsmetoder här. En egenhet hos denna metod är att den har en tendens att gynna stora partier. Det kan därför löna sig för småpartier att slå sig ihop i valkarteller (det brukar kallas valteknisk samverkan). Det kan också löna sig för ett större parti att bilda valkartell med ett eller flera småpartier. Valkartellen uppträder sen som om den vore ett enda parti i omröstningen. Platserna inom kartellen fördelar de deltagande partierna själva. Det kan på det sättet bli skillnader mot hur det skulle ha blivit med proportionella val där varje parti går fram med egna förslag.

Styret i kommunerna är i huvudsak alldeles oreglerat av lagstiftningen. Det är sällsynt att ett parti ensamt har majoritet i fullmäktige och kan lägga vantarna på ordförandeposterna i styrelsen och nämnderna. I de flesta fall bildas det koalitioner av partier. Då är bildandet av valkarteller ett viktigt verktyg. Genom att bilda valkarteller kan man öka sin representation och belöna småpartier för deras stöd.

Om ett parti räknar med att få stöd i en omröstning av de rasistiska Sverigedemokraterna räcker det inte med att man tror det. Man måste uttryckligen säga det. Om det faktiskt vore så att det skulle bli en omröstning i fullmäktige med valsedlar, rösträkning och mandatfördelning efter konstens alla regler kunde det räcka med att lägga fram sitt förslag och sen se om SD röstar på det. Men nu är det ju inte så. Det parti som räknar med SD:s röster måste offentligt i kommunens valberedning deklarera att man räknar in SD:s röster och att man därför ska ha en större tilldelning av platser än vad man annars skulle ha fått. Det innebär i praktiken att man bildar en valkartell med Sverigedemokraterna – man går så att säga in i ett samarbete med SD.

Detta är något som rumsrena demokratiska partier vill undvika. Om det inte går att åstadkomma en blocköverskridande koalition finns det en tyst överenskommelse mellan partierna att det block som är störst får bilda ett minoritetsstyre i kommunen och tillsätta ordförandeposterna i styrelser och nämnder.

Om något eller några av de etablerade partierna agerar så att de de facto bildar koalition med SD bidrar de till normaliseringen av det rasistiska partiet. Det kan knappast någon anständig demokratisk politiker vilja medverka till.

Läs mer om majoritetsstyre och parlamentarism i kommunerna, om blocköverskridande koalitioner och om nödvändigheten att isolera rasisterna.

Välkommen in i värmen. Rikspresidenten Paul von Hindenburg hälsar Adolf Hitler som han just utnämnt till rikskansler.