Kommunalrådet (SD) har tänkt – det gick sisådär

Det har varit en följetång att Skinnskattebergs kommun på olika sätt försöker obstruera den grundlagsskyddade rätten att ta del av allmänna handlingar. Till skillnad från dom flesta andra kommuner läggs inte sammanträdeshandlingar ut på kommunens webbplats i förväg. Efter många om och men har man gett med sig när det gäller fullmäktiges handlingar. Men fortfarande hemlighålls möteshandlingar från kommunstyrelsen, nämnderna och utskotten. Man vägrar ofta att lämna ut handlingar digitalt, utan envisas med att skriva ut dom på papper för att sen ta saftigt betalt för dom.

I en intervju med Fagersta-Posten försvarar kommunalrådet Jonny Emtin (SD) obstruktionen:

– Det kräver fruktansvärt mycket resurser och energi, säger han.

Enligt Jonny Emtin hade det inte varit ett problem om den genomsnittliga skattebetalaren då och få begärde ut allmänna handlingar. Men så är inte fallet i Skinnskatteberg, menar han.

– Vissa människor kräver ut precis allt. I Skinnskatteberg har vi människor som har en sommarstuga här som tycker att de har rätt till allting.

Enfaldigheterna står på rad i Emtins uttalanden:

”Fruktansvärt resurskrävande”

Det finns inga som helst fakta som belägger att utlämnandet är ”fruktansvärt” resurskrävande. Jag tror att kommunens katastrofala ekonomiska situation beror på annat som i verkligheten är ”fruktansvärt resurskrävande.”

Allas rätt

Enligt Tryckfrihetsförordningen, som är en av Sveriges grundlagar gäller:

Till främjande av ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande ska var och en ha rätt att ta del av allmänna handlingar (TF 2:1)

Den springande punkten är var och en. Det finns alltså inga möjligheter att göra skillnad på skit och pannkaka. Alla har rätt att ta del av allmänna handlingar. Och alla är alla, man behöver inte ens bo i kommunen.

Till och med sommarstugeägare är medlemmar

Att det skulle spela roll om man bor i kommunen, vilket Emtin antyder till slut, har ingen som helst relevans. Dessutom tycks han inte ens ha en aning om vilka som är medlemmar i kommunen:

Medlem av en kommun är den som är folkbokförd i kommunen, äger fast egendom i kommunen eller ska betala kommunalskatt där (KL 1:5)

Se där. Även den förkättrade sommarstugeägaren är kommunmedlem. Men Emtin försöker här göra en skillnad mellan skit och pannkaka. Vilket dessutom enligt TF är fullständigt irrelevant.

Dom begär ut ”precis allt”

Vidare påstår han att det finns människor som ”begär ut precis allt.” Det är förstås struntprat. Ingen begär ut ”precis allt”. Här väntar vi också på fakta, liksom när det gäller den fruktansvärda resursåtgången.

Det verkliga skälet till njuggheten är förstås att dom har något att dölja. Sen använder dom pengar för att bygga upp hinder. Inte oväntat, men lite pikant att det är just ”Sverigevännerna” som fläckar banéret.

Det är skam, det är fläck på Sverige baner,

att medborgarrätt heter pengar.

(Verner von Heidenstam, 1915)

 

God Jul?

Vid senaste kommunfullmäktige i Skinnskatteberg avslutade (tror jag) Arne Hjorth (S) sitt anförande med att önska ledamöterna och andra ”God Helg”. Då tog det hus i helsike hos n*z**ten Bo Öb:g (M). Han sprang upp i talarstolen och med sitt argaste tonläge stötte han fram ”Ska man inte få säga God Jul längre?” Samtidigt med den plötsliga ilskan såg han faktisk glad ut. Jag tror att det berodde på att han tyckte att han hade kommit på något riktigt fyndigt.

N*z**ten Bo Öb:g hade faktiskt inte själv kommit på detta. Frågan är en del av det löjliga kulturkrig som högerextremister bedriver. Dom har fått för sig att inte bara festligheterna vid jul utan själva ordet ”jul” är kristet. Eller åtminstone svenskt. Men kristet och svenskt betyder nog detsamma för n*z**terna och deras anhängare.

Inget kunde vara mer fel. I många kulturer, däribland den fornnordiska, firades fester omkring vintersolståndet. Det kunde t ex handla om att blidka makterna, vilka dom nu var, att ge bra med mat under kommande säsonger. Med kristnandet kristianiserades sådana festligheter. I många länder lyckades man också kristianisera det ord som betecknade festligheterna. I engelska språket blev det germanska yule till christmas (Kristi mässa). På tyska blev det weihnachten (den heliga natten). På romanska språk blev det t ex noël eller navidad ursprungligen från latinets nasci (att födas).

I dom nordiska språken och även i finskan lyckades inte denna kristianisering. Julen fick leva kvar. Och i engelskan finns Yule kvar parallellt med Christmas. Det är inte ovanligt i engelska språket att det finns sådana par av germanska och romanska ord, där det germanska ordet har mer av must och färg medan det romanska är lite malligt och ytligt.

Däremot är ”helg” nära förknippat med kyrkan och kristendomen. Nordisk Familjeboks uggleupplagan skriver: ”Helg kallas den tid under hvilken någon av de stora kyrkofesterna firas.” Ordet kan även en lekman se att det hänger ihop med ”helig”.

Sedan det statliga stålbolaget SSAB uppmanat sina anställda att av inkluderingsskäl att önska ”God helg” har högerextremisterna blivit som vansinniga. Några kommentarer till SD:s trollkanal på Youtube kan illustrera:

Misstänker att idén på detta kommer från någon vänsterkärring med utbildning på socialhögskolan.

Det var det dummaste jag hört. Det är God Jul därmed jämt. Det har en kristen grund med God Jul.

Scan hade God helg-skinka i min affär. Den fick ligga kvar. Fanns andra skinkor med rätt beteckning på.

Förre ministern Sven Otto Littorin (som fick avgå sedan han köpt sex) tyckte att ”Det var så dumt att klockorna stannar”.

”Helgskinkan” som började dyka upp i marknadsföringen på 1970-talet var enlig bloggaren Mattias Axelsson (”Svenska högtider och traditioner”): ”Att leverantörer och butiker använder sig av begreppet ’helgskinka’ handlar om att man vill kunna sälja produkten vid fler tillfällen än bara kring jul.” Att det skulle handla om att få muslimer att året om käka griskött framstår som mindre begåvat.

Dumheten saknar gränser.

  

Dåliga betyg också till Skinnskattebergs verksamhet

Den kommunala demokratin i Skinnskattebergs kommun har problem. Det framgår av SCB:s medborgarundersökning. Jag har i ett tidigare inlägg kommenterat resultatet av dom demokratifrågor som ställts i enkäten. Om man jämför Skinnskattebergsbornas svar med svar i hela riket får den lokala demokratin i kommunen låga betyg. Dom svarande i Skinnskatteberg tycker t ex att det är svårt att påverka politiska beslut, beslutsfattandet präglas av bristande insyn, politikerna arbetar inte för kommunens bästa och tar inte sitt ansvar. Medborgarna har lågt förtroende för kommunpolitikerna.

Men man skulle ju kunna tänka att kommunen kompenserar sig genom att leverera. Erbjuds medborgarna den service dom behöver? Löser kommunen dom problem som finns? Det finns vissa verksamheter som medborgarna är mer nöjda med än dom svarande i hela riket. Mest markant är den relativa nöjdheten med äldreomsorgen: bara 29 procent sätter lågt betyg på äldreomsorgen, vilket kan jämföras med 45 procent i hela Sverige. Det är förstås positivt.

Tyvärr gäller det inte generellt om leveransen från kommunen. Det är ett utbrett missnöje med hur kommunen sköter sina verksamheter. Varannan Skinnskattebergare ger låga poäng på den allmänna frågan, jämfört med bara 20 procent i hela landet. Det är med andra ord ett jämförelsevis uselt resultat på verksamheten. Den genomsnittliga andel som gav låga poäng på åtta frågor om lokaldemokratin var 89 procent. Det är 21 procent fler missnöjda än riksgenomsnittet. Verksamheterna får med andra ord minst lika dåliga betyg som demokratin. 

I diagrammet är dom bruna staplarna andel i riket som satt lågt betyg på respektive verksamhet. Det blå fältet visar hur mycket fler i Skinnskatteberg som satt låga betyg.

Sämst går det för den kommunala vuxenutbildningen där skillnaden är hela 43 procentenheter till Skinnskattebergs nackdel. Kommunen bedriver ingen egen vuxenutbildning utan har avtal med ett antal andra kommuner. Men det går annars ganska bra för skolförvaltningen. Både grund- och gymnasieskola bedöms bättre än i hela riket. Ingen av dom skillnaderna är dock statistiskt säkerställd.

Riktigt uselt är dock resultatet för kollektivtrafiken. Medelvärdet för fem frågor om möjligheterna att använda kollektivtrafik i olika sammanhang visar en skillnad på 39 procentenheter i förhållande till riksgenomsnittet. Ansvaret för kollektivtrafiken faller i första hand på ”regionen”, men det är kommunstyrelsens ansvar att påverka linjesträckningar och tidtabeller så dom blir så bra som möjligt. När det gäller den lokala busstrafiken (numera bara Riddarhyttelinjen) har kommunen större ansvar.

Också kultursektorn får dåliga omdömen. Två frågor om kommunens arbete för att främja det lokala kulturlivet och det lokala kultur- och nöjeslivet (t ex konstutställningar, teater och konserter) har lagts samman. Hela 30 procent fler i Skinnskatteberg än totalt ger låga betyg.

Tre frågor om fritidsverksamheten har lagts samman. Dom handlar om möjligheterna att använda kommunala idrottsanläggningar, dessas öppettider och tillgången till träningsplatser utomhus. Skillnaden gentemot rikssnittet är 26 procentenheter.

Skötsel av fastigheter och mark sammanfattar hur kommunen sköter naturområden, allmänna platser (parker, torg, lekplatser), idrottsanläggningar, verksamhetslokaler (t ex skolor och äldreboenden). Ansvaret faller framförallt på tekniska förvaltningen. Skillnaden mot rikets i helhet är 22 procentenheter.

Stöd till utsatta och funktionshindrade tillhör socialförvaltningen. Skillnadsprocenten blir 21 procentenheter. Samma storleksordning av missnöjdhet gäller klimatfrågorna (kommunens eget klimatarbete och information till invånarna om hur dom kan bidra). Ansvaret för klimatpolitiken ligger väl närmast på kommunstyrelsens förvaltning.

Om man skulle låta Skinnskattebergsborna sätta betyg på dom olika förvaltningarna skulle det bli ungefär så här:

Socialförvatningen får A för Äldreomsorgen, men bara D för stöd till utsatta och funktionshindrade. Den tekniska förvaltningen får också D för skötseln av fastigheter och mark. Kommunstyrelsens förvaltning sköter klimatpolitik och kollektivtrafik. Det blir D för klimatpolitiken men underkänt F för kollektivtrafiken. Kultur- och fritidssektorn får nöja sig med ett snäpp högre – ett E. Skolans sätt att sköta vuxenutbildningen får också underkänt F.

Konsekvenserna för kommunens legitimitet

Dom tyska statsvetarna Hubert Heinelt och Michael Haus (2005) lanserade en modell för vad som skänker ett demokratiskt system dess legitimitet. Dom såg tre olika källor till legitimiteten. Inflödeslegitimitet handlar om medborgerligt deltagande. Det måste finnas en möjlighet att uttrycka sin åsikt och påverka diskussionen. Medborgarna tycker att systemet är legitimt för att dom har fått vara med eller haft chansen att vara med.

Utflödeslegitimitet: Systemet värderas efter sin leveransförmåga. I vilken utsträckning lyckas systemet lösa problem för den gemenskap som det demokratiska systemet representerar. Genomflödeslegitimitet slutligen, handlar om öppenhet och genomskinlighet hos institutioner och processer. Detta är nödvändiga villkor för att ansvar ska kunna utkrävas. Ansvarsutkrävande är den legitimitetsskapande processen.

Det demokratiska systemet blir legitimt om det finns en rimlig grad av medborgerligt deltagande, om medborgarna kan utkräva ansvar av dom styrande och om systemet förmår att lösa problem och leverera dom resultat som medborgarna behöver och/eller vill ha. Utan legitimitet kan systemet inte överleva.

Analysen av SCB:s medborgarundersökning i Skinnskattebergs kommun visar att det finns stora brister i inflödes- och genomflödeslegitimiteten. Det finns få möjligheter att medverka i beslutsfattandet och politikerna är inte lyhörda. Insyn och genomskinlighet brister och dom valda tar inte sitt ansvar. Det finns också stora brister i leveransförmågan. I flera viktiga frågor får kommunen och dess förvaltningar utomordentligt dåliga vitsord av medborgarna.

Det lokala demokratiska systemet i Skinnskattebergs kommun förefaller tyvärr inte hållbart.

Tomma L-stolar på Skinnskattebergs fullmäktigemöte

Vid Skinnskattebergs fullmäktiges möte i måndags var tre av fem liberalpartistiska ledamöter borta. Inga ersättare var heller på plats. På dom tomma stolarna skulle Elisabeth Åberg, Carina Sándor och Vanja Leneklint ha suttit. Bara Lennart Lydqvist och Tobias Jarstorp representerade Liberalpartiet. Partiet har tre ersättare. Ingen av dom var där.

Katastrofbetyg för Skinnskattebergs kommunalpolitiker

Skinnskattebergs invånare sätter låga betyg på alla frågor om den kommunala demokratin i SCB:s medborgarundersökning. I samtliga frågor är dom som svarat i Skinnskatteberg mer negativa än dom svarande i hela riket. Det är en urvalsundersökning, men samtliga skillnader mellan Skinnskatteberg och riket är statistiskt signifikanta. Det betyder att det är högst osannolikt att skillnaderna skulle bero på slumpen.

Allra värst är det på frågan om kommunens politiker arbetar för kommunens bästa. I hela landet ger 59 procent låga betyg på sina politiker. I Skinnskatteberg är det 88 procent som anser att politikerna inte alls eller bara till en viss del arbetar för kommunens bästa. Förtroendet för politikerna är också mycket lägre i Skinnskatteberg än i riket: Lågt betyg 89 procent mot 61 procent i riket. 83 procent anser att kommunen inte är fri från korruption. Det kan jämföras med 56 procent i hela landet. Nästan alla (91 procent) anser att politikerna inte alls eller bara till en viss del är ansvarstagande. I hela riket är motsvarande andel 68 procent.

Det är intressant att när det gäller förtroendet för riksdagspolitikerna har 61 procent av Skinnskattebergsborna litet förtroende. Det är bara någon decimal lägre än motsvarande procent i landet. Ett liknande resultat blir det när vi ser på frågan om man tycker att man kan lita på andra människor. Skinnskattebergsborna är med andra ord varken mer eller mindre gnälliga och misstänksamma än andra i Sverige. Utom just när det gäller i bedömningarna av den kommunala demokratin. Jämfört med bedömningarna av kommunal demokrati i Sverige som helhet är det ett katastrofbetyg som Skinnskattebergs politiker får. Ingen rök utan eld.

Skinnskattebergs fullmäktige: Ondska och enfald

Skinnskattebergs fullmäktige har haft sitt sista möte för året. Det mest bestående intrycket är dum- dum. Ordet dum har i språkbruket två olika innebörder. Det kan avse kognitiva brister, d v s ”dum i huvudet”. Men det kan också betyda ”elak”. Skinnskattebergs fullmäktige demonstrerade i går båda innebörderna. Det var ett uttryck för såväl enfald som ondska.

Dumhetens tysta majoritet

Låt oss börja med enfalden. Som det är väl känt befinner sig kommunen i ett prekärt ekonomiskt läge. Gamla underskott måste betas av samtidigt som nya överskridanden av budgeten börjar nå astronomiska belopp. En stående punkt på dagordningen är information från revisionen. Revisionens ordförande fick frågan om hur revisionen såg på den ekonomiska situationen. Något vettigt svar blev det inte. Revisionens ordförande viftade istället med ett elektriskt lucialjus, ett sånt som brukas vid luciafirandet på föris, och tyckte att fullmäktige borde vara ”ljusbärare.” God dag yxskaft.

Vid förra mötet beslöts att dra in frukt till ledamöterna som en besparingsåtgärd. Redan på den skriftiga kallelsen undertecknad av fullmäktiges ordförande Lennart Lydqvist (L) meddelades att ”ingen frukt och inget vatten ställs fram, utan medtages av var och en”. En fråga som anmäler sig är hur stor besparingen av att inte ställa fram vatten (vanligt kranvatten) medför?

Ordförande Lydqvist inledde mötet med att berätta om Mastercard som ska bedriva en reklamkampanj. Kommunen hade ingen del i kampanjen, mer än att ”upplåta platsnamnet” (Vad menar karlen? Måste man ha tillstånd för att säga ”Skinnskatteberg”?) Inga svar på varför denna föredragning. God dag yxskaft.

Mötet tog 2 timmar och 36 minuter. Vid varje tillfälle som det skulle fattas beslut såg ordföranden helt nollställd ut. Man var tvungen att ajournera mötet för att han skulle tänka ut hur det skulle gå till. Sammanlagt ajournerades mötet i 40 minuter. Och när det återupptogs visste han ändå inte vad han skulle säga eller göra. God dag yxskaft.

Dom i stort sett enda som yttrade sig tillhörde oppositionen. Den styrande majoriteten (SD+M+L+C) satt tysta i bänkarna. Kommunstyrelsens ordförande, kommunalrådet Jonny Emtin (SD) (à 63 000 kronor i månaden) teg som muren. God dag yxskaft.

I stället är det moderaten Bo Öberg som får strutta fram och föra den tysta majoritetens talan. Hans inlägg begränsar sig vanligen till att ”jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag”. När han någon gång tvingas säga några mer ord kommer dom osammanhängande, argsint och staccatovis.

På högersidan saknades det tre ledamöter. Inga ersättare var på plats. Det är väl ett tecken på det ointresse och nonchalans som visas väljarna. Troligen spelar det också en roll i sammanhanget att högerledamöterna inte begriper ett pilleskvatt av vad som försiggår. Men här får högern passa sig. Dom flesta omröstningar slutar 11-11, istället för 14-11, och avgörandet får tas av den lindrigt kunniga Lydqvist (L). Fortsätter det så här har SD-majoriteten snart utplånat sig själv.

Den ondsinta maktfullkomligheten

I arbetsordningen ges fullmäktiges ordförande en möjlighet att avbryta en talare:

Om någon i sitt yttrande avlägsnar sig från ämnet eller tillåter sig personligen förolämpande uttryck, skall ordföranden fästa ledamotens uppmärksamhet på detta, och kräva att detta upphör.  Rättar sig inte ledamoten efter detta skall ordföranden frånta ledamoten ordet.  I övrigt får inte någon ledamot avbrytas i sitt anförande. 

Lydqvist är inte den som lägger fingrarna emellan. Vid flera tillfällen hutade han åt oppositionsledamöter under deras anföranden. Vid diskussionen om taxa för utlämnande av allmänna handlingar hutade han åt Arne Hjorth (S) som refererade till skrämmande resultat från SCB:s medborgarundersökning om hur många kommuninvånare som anser att dom inte har någon insyn i beslutsfattandet. I diskussionen om riktlinjer för kommunens säkerhetsskyddsarbete tog Fredrik Skog (V) upp det avlyssningssäkrade källarrum som inrättats och dit anställda kunde kallas till förhör. Han kallade rummet för ”Stasi-rummet”. Det skulle han inte ha gjort. Omedelbar åthutning och det ryckte i Lydqvist som om han ville börja slåss.

Förolämpande uttryck från den struttande majoritetsledaren Bo Öberg (M) passerade däremot. Han kallade konsekvent V-ledamoten Fredrik Skog för ”kommunisten Fredrik Skog”. Jag är ganska säker på att det inte var avsett som beröm. Lydqvist rörde inte en fena. Jag undrar vad han skulle ha gjort om någon kallat Öberg för ”nazisten Bo Öberg”?

Den stora tystnaden, som jag nyss beskrivit som ett uttryck för ”dum-i-huvudet”, kan lika gärna betraktas som ett utslag av den andra dumvarianten ”ondskefull maktutövning”. Att inte någonsin berätta varför man föreslår en viss åtgärd eller ens vad den innebär, och att bara ”yrka bifall till kommunstyrelsens förslag” dödar ju all debatt. Det är som att säga ”babbla på ni kommunister, vi kör i alla fall över er.” Den struttande n*z*sten framstår inte bara som enfaldig utan till och med elak.

Skinnskatteberg: Förvaltningsrättens bästa kund?

När en kommunmedlem (bor i kommunen, äger fastighet eller betalar skatt i kommunen) anser att ett beslut som kommunen tagit strider mot kommunallagen eller någon annan lag kan man begära att Förvaltningsrätten gör en laglighetsprövning. Om rätten finner att beslutet är olagligt kan domstolen besluta att upphäva beslutet. För Skinnskattebergs kommun är det Förvaltningsrätten i Uppsala som beslutar.

Jan Kallberg har ställt frågan till domstolen om hur många sådana överklaganden som hittills kommit in till rätten. Det blev 12 stycken under 2024 (som inte är slut ännu). Alltså överklagas i genomsnitt ett kommunalt beslut i fullmäktige, styrelsen eller nämnderna i månaden. Kallbergs inlägg finns publicerat i Facebook-gruppen ”Skinnskattebergs kommun – tvärpolitiskt samtal om framtiden.”

Till detta kommer lika många överklaganden av socialnämndens beslut från enskilda som inte anser att dom har fått den hjälp av socialtjänsten som dom har rätt till.

Är 12 överklaganden per år mycket? Ja, troligen. I domstolsverkets statistik särredovisas inte laglighetsprövning enligt kommunallagen. Det ingår istället i kategorin ”övriga mål” tillsammans med t ex mål som gäller djurskyddslagen, utskänkningstillstånd och vissa mål med anknytning till EU-rätten t ex mål om jordbruksstöd. Under 2023 kom det in 25 660 ”övriga mål” till förvaltningsdomstolarna. Om man tar hänsyn till Skinnskattebergs kommuns storlek betyder det att man skulle förvänta sig 10 "övriga mål” per år. Då är inte 12 så mycket.

I en rapport från Statskontoret (2012) rapporterats att under perioden september 2006 till juni 2011 avgjorde förvaltningsrätterna 6 421 mål som gällde laglighetsprövning enligt kommunallagen. Per kommun motsvarar detta 4,5 mål per år. Och med hänsyn taget till Skinnskattebergs kommuns storlek skulle vi förvänta oss 0,5 överklaganden per år.

I det perspektivet är 12 överklaganden jättemycket. Det är 166 procent mer än kommungenomsnittet och 2 300 procent mer än genomsnittligt med hänsyn taget till kommunstorlek. Bra jobbat.

Nästa fråga: Vad betyder det att alla gränser slås i överklaganden? Det behöver inte nödvändigtvis betyda att kommunens rättstillämpning är särskilt klantig. En anledning skulle ju kunna vara att det finns någon rättshaverist som gjort till sin livsuppgift att överklaga kommunala beslut. Den numera avlidne Per Lublin i Borgholm beskylldes ibland vara en sådan. I april 2019 skrev han på sin blogg: ”Hittills i år har jag på bara tre månader lyckats överklaga Borgholms kommuns beslut i hela 193 ärenden. Så jag försöker göra så gott jag kan.”

I kommentarer till Jan Kallbergs FB-inlägg framkommer att ingen ”Lublin” tycks ha varit i farten: ”inte någon står för mer än två. Det är runt 20 personer totalt som överklagat.” Trots detta slås alla rekord i överklaganden. Beroende på hur man räknar, med upp till tvåtusen procent. Det är inte orimligt att det har funnits särskilt många och allvarliga brister i beslutsfattandet som indikeras av överklagandefrekvensen. Som man brukar säga: ”Ingen rök utan eld”. Åtminstone pyr det.

 

Ingen tidning idag. Stulen?

Dagens DN försvunnen ur lådan. Troligen stulen. Träffprocenten för 2024 är nere på 30,9 procent.

Utdelningsstatistik för DN år 2024 hittills:

	Antal dagar	Procent
- tidningsfria dagar	8	2,4
- ej postutdelning, tidningen kom nästa dag	202	59,9
- ej postutdelning, tidningen kom aldrig	10	3,0
- vardagar med utdelning men utebliven tidning	13	3,9
Dagar med tidning på rätt dag	104	30,9

  

Tammerfors om natten

Dagen till ära lyssnar vi till Juice Leskinen med Tampere by night:

Skinnskattebergs kommunalråd (SD) tar upp kampen mot korruption

Varför måste Skinnskattebergs kommun köpa en julgran från Stockholm för 30 000 kronor istället för att ta emot en gratis julgran från någon kommuninvånare? Hör kommunalrådet Jonny Emtin (SD) utveckla skälen på P4 Västmanland. Bland annat skulle det kunna vara en muta. Och vem skulle veta bättre vad som är korruption än kommunalrådet? Nej, då blir det bättre att ta fram plånboken med skattebetalarnas pengar i.

Råttorna lämnar skeppet

Det sparkade kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt (SD) som invaldes i Skinnskattebergs kommunstyrelse mäktiga ledningsutskott vid kommunstyrelsens förra möte har avsagt sig sitt uppdrag. Också det av väljarna avsatta förra kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S) har avsagt sig sitt uppdrag i utskottet.

Olsson Bergstedt och Lovén Rolén ersätts nu av Fredrik Wigerskog (S) och Arne Hjorth (S). Det betyder att oppositionen nu åter har två av dom fem platserna i utskottet. Det var ju annars en orimlig situation som uppstod när Ulf Kjellin (C) hoppade över bord och ersattes av Ewa Olsson Bergstedt (SD). Majoriteten fick då fyra platser och oppositionen en enda.

Det är förstås bra att oppositionen stärker sin ställning. Men det kan ju bara ha kunnat bli så genom något slags uppgörelse mellan Socialdemokraterna och SD-styret. Man undrar vad S fick ge i den förhandlingen?

Hemtjänsten i Skinnskatteberg: Femma från slutet

Kommunrankingarna duggar tätt nu. Organisationen SPF - Seniorerna har rangordnat kommunerna efter hemtjänstens kvalité. Mönstret från andra rangordningar upprepas. Skinnskatteberg befinner sig i  det absoluta bottenskiktet. Kommunen hamnar på plats 286 av 290. Det är i och för sig en uppryckning sen 2023, men bara med två platser. Rankingen bygger på fyra delindex. Bakåt gick det vad gäller information (back sju platser) och biståndshandläggning (back 39 platser). Däremot fick kommunen plus när det gäller utförande, en förbättring med 63 platser. Riktigt bra! Även stöd och utveckling visade en framgång, men bara med en plats.

Hör Jonny Emtin (SD) om Skinnskattebergs julgran

Skogen utgör 68 procent av Sveriges yta. I Skinnskatteberg är det ännu mer - 84 procent. Icke desto mindre har Skinnskattebergs kommun valt att köpa en julgran att ställa i centrum från Stockholm. Av Stockholms yta upptas 5 procent av skog. Stockholmsgranen kostar 30 000 kronor. Det är troligt att det finns fler granar i Skinnskatteberg än i Stockholm. Många mark- och granägare i kommunen har erbjudit kommunen en gratis gran. Men icke. Kommunens framhärdade med Stockholmsgranen. Men, så hände det som inte fick hända. Stockholmsgranen gick sönder. Det bestämdes då att man i stället skulle sätta ljus i en planterad gran framför järnvägsstationen.

Jag vill också gärna påminna om att det finns ett fullmäktigebeslut om att det ska sättas upp kommunala julgranar också i byarna. Vi ser med spänning fram mot hur detta ska lösas.

Hör kommunstyrelsens ordförande Jonny Emtin (SD) på P4 Västmanland om julgransaffärerna:

Budgetstrid i topp i november

Skinnskattebergs fullmäktige har nu tagit beslut om budget för 2025. Från majoritetens sida skedde det under största möjliga tystnad. Kommunalrådets presentation av budgeten gick på 60 sekunder blankt. Den största stridsfrågan var anslaget till kultursektorn. Där hade utvecklats en stark opinion bland invånarna mot föreslagna nedskärningar till kulturskolan och försäljning eller rivning av hembygdsgården. Här backade majoriteten SD+L+M+C. Kulturskolan klarade sig och hotet mot hembygdsgården ”pausades”. Budgetfrågorna drog förstås till sig ett stort intresse från läsekretsen (Inläggen nummer 1, 3, 4 och 8 i november månads topplista).

Antal sidvisningar var i november 6 653 (7 560 i oktober). Flest besökare kom från Sverige, USA, Indien, Tyskland, Irland, Norge, Singapore, Bangladesh och Frankrike. Ströbesökare kom från Egypten, Finland, Hongkong, Iran, Israel, Nederländerna, Polen, Spanien, Storbritannien och Sydkorea.

Dom tio mest visade inläggen i november: 

1	Skinnskatteberg tog budget för 2025 under öronbedövande tystnad (ny)
2	Socialdemokraterna stärker SD:s maktställning i Skinnskatteberg (ny)
3	Spricka i högern om Skinnskattebergs hembygdsgård (ny)
4	På måndag avgörs ödet för ”Kulturriket i Bergslagen” (ny)
5	Kommunnedläggningar vid horisonten? (ny)
6	Missade Jonny Emtin (SD) tåget? (ny)
7	Vad är det för skillnad mellan län och landskap? (4:a)
8	Budgetbehandling i Skinnskatteberg under polisbevakning (1:a)
9	PIP-syndromet: Plötslig ilska i politiken (ny)
10	Det gick inte så bra det här heller (ny)

 

 

Missade Jonny Emtin (SD) tåget?

Persontrafiken på järnvägen mellan Avesta och Örebro har varit hotad sedan åtminstone fem år tillbaka. I praktiken är den nu nedlagd. Det går bara en dubbeltur per dag, vilket gör det i stort sett omöjligt att använda tåget för arbetspendling. Kommunerna längs banan Avesta, Norberg, Fagersta, Skinnskatteberg och Lindesberg har flera gånger protesterat. Också företag och högskolor längs linjen har deltagit i protesterna.

Nu blåser kommunerna till strid för tåget igen. På stadshuset i Avesta hölls i tisdags ett möte under medverkan av politiska representanter för alla kommunerna utom Skinnskatteberg. Detta rapporterar Fagersta-Posten idag.

”Kollektivtrafiken är alldeles nödvändig för att få en fungerande arbetsmarknad i alla dessa småkommuner” sa enligt tidningen det socialdemokratiska oppositionsrådet Bengt Storbacka från Lindesberg. Han får medhåll i stödet för tågtrafiken av den moderata kommunstyrelseordföranden Tomas Klockars.

Norbergs kommunalråd Johanna Odö (S) påpekade att om den sista turen också dras in kommer både Norberg och Skinnskatteberg att stå helt utan persontrafiktåg. Då blir det bil eller buss som gäller.

Men var var Skinnskattebergs representant? Var var kommunalrådet Jonny Emtin (SD)? Inte på mötet i stadshuset i Avesta i alla fall om man ska to F-P:s rapportering. Kanske tycker Emtin som en riktig sverigedemokratisk kulturkrigare att det bara är det vänsterliberala klägget som åker tåg. En riktig karl kör väl för fan en rejäl jeep.

Jag har tidigare skrivit om tågtrafiken Krylbo-Örebro. Se t ex om den stora indragningen av turer i det här inlägget från mars 2023. Den historiskt intresserade kan läsa om hur striden stod om huruvida tåget alls skulle gå via Skinnskatteberg och om den högtidliga invigningen den 11 december 1900 med ett festtåg med dignitärer från Stockholm anförda av tronföljaren ångade fram mellan Krylbo och Örebro. Klicka här!

 

Kommunnedläggningar vid horisonten?

Staten vill helst slå ihop små kommuner. Det har man gjort två gånger förut. Först var det 1952 när antalet kommuner minskade från 2 498 till 1 037, alltså en minskning med 43 procent. På 1970-talet var det dags igen. Reformen avsågs, till skillnad från 1952, till en början vara frivillig. Men sammanslagningarna avstannade och då beslöts att reformen skulle fullbordas med tvång. Dom 1 037 kommunerna hade nu blivit 277 stycken; en minskning med hela 89 procent.

I nuvarande Västmanlands län fanns före 1952 67 kommuner. Efter 1952 års reform hade antalet minskat till 28 för att efter 70-talsreformen landa på 11 kommuner. Efter det har Heby bytt län 2007, vilket gör att Västmanlands län idag består av 10 kommuner.

Motiven till båda reformerna var desamma. Dom många små kommunerna hade inte resurser att utföra dom uppgifter som lades på dom. Det fanns inte ekonomiska resurser. Det var svårt att rekrytera kompetent personal. Man hade inte tillräckligt med uppgifter för att sysselsättas specialister. Resonemangen är dom samma idag.

Rikspolitikerna tycker att det är olustigt med en tvångsmässig sammanslagning. Det har visat sig att det ofta blir starka reaktioner ute i bygderna. Det gör att det uppstår sprickor i partierna. Både väljare och lokala politiker tar avstånd från sina partikompisar i Stockholm. Dom vill därför helst se att man kan komma fram med frivillighet, trots att det inte lyckades något vidare på 70-talet.

Regeringen tillkallade därför en utredare – sossen och västmanlänningen Sven-Erik Österberg – med uppdrag att se om det skulle gå att genomföra frivilliga sammanslagningar. Svaret blev ett rungande nej! Intresset för frivilliga sammanslagningar var noll. Istället förordades mer intensifierat samarbete mellan kommunerna. Detta borde bedrivas inom geografiskt sammanhållna områden. Österbergs förhoppning var förmodligen att dom inom sådana samverkansområden skulle bli så vana vid att arbeta tillsammans, att dom så småningom skulle bli mer positivt inställda till en sammanslagning.

Om det ser ut som om frivilliglinjen är körd öppnar det för en tvångsmässig reform

Det finns en lätt doft från 70-talet över lösningen. Staten delade då in landet i ”kommunblock” med syfte att nya frivilligt sammanslagna kommuner skulle bli av i kommunblocken. Det gick lite sisådär. Till slut blev man tvungna att slutföra reformen med tvång. Men om det nu ser ut som om frivilliglinjen är körd, så öppnar det för en ny tvångsmässig reform för den eller dom regeringar som är angelägna om att få färre och större kommuner. Envist nej till frivillighet blir då istället en dörröppnare för tvång.

Det finns ganska många exempel på sådana reformer ute i Europa. Under perioden 2004 – 2016 minskade antalet kommuner med 60 - 93 procent i Georgien, Albanien, Lettland, Grekland och Danmark. Minskningar av antal kommuner var 20 – 47 procent i Turkiet, Finland, Moldavien, Island, Portugal, Serbien och Schweiz. Dom ganska stora, få och ekonomiskt slagkraftiga kommuner som svenskarna hade åstadkommit på 70-talet hade halkat ned en hel del på rankinglistorna. Det måste vara en nesa för dom alltid lika duktiga beslutsfattare och centralbyråkrater vi håller oss med.

Med en genomsnittlig kommunstorlek på 30 000 invånare låg Sverige 2002 på femte plats efter Storbritannien (126 000, hoppsan), Litauen, Serbien-Montenegro och Bulgarien. Inte några strålande förebilder före dom stora, starka och självstyrande svenska kommunerna. Men man kan väl alltid trösta sig med att dom drygt 36 000 franska kommunerna (varav en handfull helt saknar invånare) har en genomsnittlig storlek på 1 500 invånare.

I det fortsatta ska jag granska dom tio kommunerna i Västmanlands län, för att göra en bedömning av vilka chanser dom har att överleva en ny tvångsmässig Stockholmsdirigerad indelningsreform. Jag ska då granska fyra olika aspekter:

Finansiell stress. Hur troligt är det att man klarar att bibehålla omfattningen och kvalitén på serviceutbudet?

Befolkningsunderlaget. Är kommunen stor eller liten? Minskar eller ökar den trendmässigt?

Vilja och förmåga att samarbeta. Deltar kommunen i olika samarbeten med andra kommuner, och sträcker den sig därmed efter den räddningsplanka undan nedläggning som erbjuds?

Politisk handlingskraft. Är det politiska styret någotsånär stabilt eller ägnar partierna sig mest åt maktstrider och täta regeringskriser?

Krisens tecken

Finansiell stress

Den danske statsvetaren Poul Erik Mouritzen konstruerade inom ramen för det internationella forskningsprojektet Fiscal Austerity and Urban Innovation (1992) ett operationellt mått på dom finansiella påfrestningar som kommuner utsattes för. Han kallade måttet fiscal stress, eller egentligen fiscal slack eftersom låga värden betecknade en finansiellt stressad kommun, och höga värden en mindre stressad kommun

Fiscal stress beräknas genom att man dividerar förändringen i reala intäkter (skatteintäkter och generella statsbidrag) mellan två tidpunkter och förändringen i ”beroende befolkning” (barn, unga, gamla) under samma tidsperiod. Om måttet blir under 100 råder finansiell stress, d v s intäkterna ökar procentuellt mindre än den beroende befolkningen. Omvänt gäller att om måttet är över 100 är det ett tecken på mer avslappnad finansiell slack.

Beräknat på Västmanlands läns tio kommuner för perioden 2023 – 2024 framträder en bild, där egentligen bara en kommun är finansiellt stressad. I Skinnskattebergs kommun blir stressmåttet 91, medan dom övriga kommunerna befinner sig på en betryggande slack-nivå på 105 – 115.

Liten och krympande folkmängd

Småkommunproblemet handlar om litenheten, som gör det oroproportionerligt dyrt att hålla sig med olika slags verksamheter, och även att rekrytera och behålla kompetent personal för olika specialfunktioner. Men det handlar också om befolkningsutvecklingen. För krympande kommuner tilltar litenhetsproblemen över tid. Det är detta som har föranlett dom stora sammanslagningarna på 1950- och 1970-talen.

När vi fördelar dom tio kommunerna i Västmanlands län över dom två dimensionerna folkmängd och befolkningsförändring i det långa tidsperspektivet 1968 – 2022 får vi den här bilden:

Alla kommuner utom Kungsör, Sala och residensstaden Västerås minskade sin befolkning under åren 1968 – 2022. Norberg och Skinnskatteberg är väl dom kommuner som ligger i riskzonen eftersom dom inte bara krymper, utan krymper från en låg nivå. Även Fagersta visar en kraftig folkminskning, men tillhör fortfarande dom mellanstora kommunerna.

Oförmåga att samarbeta

Viljan och förmågan att samarbeta har länge, senast i den Österbergska utredningen (2024) utpekats som alternativet till sammanslagning av kommuner. Dom offentligrättsligt reglerade samarbetsformerna är kommunalförbund och gemensamma nämnder. Något centralt register över dessa finns inte. Jag har därför gått på dom tio kommunernas hemsidor och dom samarbeten som räknas upp där. Jag har inte räknat kommunalförbundet Vafab miljö, där samtliga kommuner i länet är medlemmar, och inte heller den med landstinget (”regionen”) gemensamma hjälpmedelsnämnden. Där är också alla kommuner med.

Resultatet av inventeringen blir att framförallt Fagersta och Norberg framstår som dom ivrigaste samarbetskommunerna med 5 – 6 medlemskap. Även Västerås ligger högt med 4 samarbeten. Sist med 0 – 1 samarbeten finner vi Skinnskatteberg och Sala med ett respektive inga samarbeten. Skinnskattebergs enda deltagande handlar om att kommunen deltar i en gemensam nämnd för löneadministration. En lite märklig iakttagelse är att det tycks finnas ett samband (r_xy=0,53) mellan fiscal slack och antal samarbeten. Alltså: dom kommuner som har lägst värden på fiscal slack, alltså även den enda kommunen med finansiell stress, har också det minsta antalet samarbeten. Jag avstår från att spekulera om det också är ett orsakssamband.

Det blir en lång lista över verksamheter som kommunerna samarbetar om: Det kan handla om olika administrativa tjänster, t ex IT, upphandling, löneadministration, ekonomiförvaltning. Andra viktiga område är räddningstjänst, kommunalteknik, myndighetsutövning inom miljö och bygg samt överförmyndarverksamhet.

Bristande politisk handlingskraft

Frågan som kan ställas är vad som är i fokus för det lokala politiska systemet. Sysslar partierna och politikerna mest med att bevaka sina maktpositioner eller ligger fokus på att lösa samhällsproblem? En indikator kan vara förekomsten av förändringar i styrets partipolitiska sammansättning – det som jag i ett annat sammanhang kallat för kommunala ”regeringskriser.” I en undersökning jag gjorde 2015 av utvecklingen i 16 bergslagskommuner av förekomsten av sådana ombildningar av styret under perioden 1970 – 2014 kom Skinnskatteberg i topp med sex ombildningar. Övriga kommuner i Västmanlands län i inventeringen var Norberg med 5 ombildningar, Fagersta och Surahammar (3) och Hallstahammar (1).

Även i den senare utvecklingen i samband med och efter valet 2022 framstår Skinnskatteberg som särskilt politiskt turbulent. Det är inte orimligt att föreställa sig att dessa stridigheter om makten och positioner kräver så mycket kraft att det inte blir så mycket kvar för sakfrågorna, som istället överlåts åt förvaltningen att försöka ta itu med.

Kommuner i riskzonen

När man sammanfattar dom fem kriterierna i U-kommunerna framstår Arboga, Hallstahammar, Köping, Surahammar och Västerås som dom kommuner som sitter säkra. Dom är inte finansiellt stressade, deltar i olika samarbeten, relativt stor befolkning som ökar eller krymper i måttlig utsträckning och dom är inte särskilt politiskt turbulenta.

I riskzonen befinner sig framförallt Norberg och Skinnskatteberg. I just Skinnskattebergs fall ringer alla varningsklockor: finansiellt stressad, samarbetsovillig, liten och krympande befolkning och en osannolik politiskt röra.

	Finansiell stress	Samarbetar inte	Liten	Krympande	Politisk turbulens
Arboga
Hallstahammar
Köping
Surahammar
Västerås
Kungsör			JA
Fagersta				JA
Sala		JA
Norberg			JA	JA	JA
Skinnskatteberg	JA	JA	JA	JA	JA

 

Vems fel är det?

Tre av kriskriterierna är relaterade till varandra. Det gäller finansiell stress, litenheten och den krympande befolkningen. En betydelsefull faktor bakom folkökningen både i landet som helhet och i kommunerna under 2000-talet har varit invandringen. Födelsenettot har under åren 2000-2023 varit omkring 1 700 per år medan motsvarande tal för invandringsnettot har varit drygt 55 000.

Befolkningens storlek, tillväxt och den finansiella situationen påverkas positivt av invandringen

Det som numera kallas ”massinvandringen” har alltså medfört att befolkningen har ökat. Bidraget har dessutom huvudsakligen bestått av personer i arbetande åldrar. Även om olika slags diskriminering har gjort det svårt för många invandrare att komma in på arbetsmarknaden, har det faktiskt blivit lättare under senare år. Innebörden av detta är att det som Mouritzen kallade ”beroende befolknings” andel av hela befolkningen har minskat. Detta är den ena av dom faktorer som motverkar finansiell stress. Befolkningens storlek, tillväxt och den finansiella situationen påverkas alltså positivt av invandringen. Detta gäller generellt, men också i många kommuner.

Den åtstramning av invandringspolitiken som framförallt SD av grumliga skäl har drivit har nu lett till en situation där alla partier (utom Vänstern och Miljöpartiet) tävlar om vem som vill minska invandringen mest. Genomförda policyförändringar har också haft effekt. Skillnaden mellan invandrings- och födelsenettot - d v s invandringens bidrag till folkökningen - har minskat från 90 000 år 2016 till 15 000 år 2023. Denna svenska självskadepolitik har framförallt drivits centralt, och alltså utom kommunernas kontroll. Men det är kommunerna och den välfärdsproduktion dom står för som drabbas. Därigenom drivs utvecklingen mot en ny kommunal indelningsreform på.