Billigare och bättre kommunal revision genom samarbete

Jag har flera gånger när det begav sig skrivit om den konflikt som rullades upp under 2020 och 2021 i Skinnskattebergs kommun och som beskrevs som en konflikt mellan kommunchefen Marie Tollefsen Markström och kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S). Det här handlade i själva verket inte om två grälsjuka damer, utan om ett fräckt försök av Tollefsen Markström (numera andranamn hos Moderaterna) att avsätta den politiska kommunledningen. Flera borgerliga politiker spelade med i spelet. Under mina mer än 30 år som förtroendevald och som forskare i kommunal politik och förvaltning har jag aldrig ens hört talas om händelser liknande dem i Skinnskattebergs kommun. Jag medger att det är ett trovärdighetsproblem. Om någon berättade om förloppet under dessa år, skulle jag inte tro att det var sant.

Men återverkningarna har på ett kanske oväntat sätt gett sig till känna under innevarande år, när kommunrevisionen gjort slut på sina pengar. Revisionens dåvarande ordförande Lennart Lydqvist (L), numera fullmäktiges ordförande, hade en inte oviktig roll i upprinnelsen till kuppförsöket. Revisionens upphandlade sakkunniga biträde Camilla Karlsson listade efter ett timslångt samtal med kommunchefen olika överträdelser som kommunalrådet skulle ha gjort sig skyldig till, bland annat beskylldes hon för trolöshet mot huvudman, ett brott med fängelse i straffskalan.

Lydqvist agerade snabbt för att förvandla klagoskriften till ett initiativ från kommunrevisionen samt att delge Kommunstyrelsen skriften som därigenom offentliggjordes. Vi andra häpnade väl över det märkliga beteendet hos biträdet Karlsson, tills det visade sig att Karlsson och Tollefsen Markström via en bulvan gjorde miljonaffärer. Revisorn var med andra ord ekonomiskt beroende av den som skulle granskas. Karlsson prickades så småningom av yrkesföreningen Sveriges Kommunala Yrkesrevisorer (SKYREV). Men redan dessförinnan, när marken började brännas under Karlsson, sa hon upp sitt kontrakt med kommunrevisionen. Utan att villkoren för hävning av kontraktet var uppfyllda godkändes uppsägningen av Lydqvist.

Revisionens pengar tog slut

Men, hoppsan, nu stod den förtroendevalda revisionen utan sakkunnigt biträde, vilket man enligt Kommunallagen måste ha. Det föll nu på Lydqvist att försöka hitta ett nytt biträde. Utan någon offentlig upphandling fick han så småningom den multinationella revisionsbyrån KPMG att åta sig uppdraget. Men priset blev högt. Under 2021 gjorde man av med 300 000 kronor mer än den halva miljon som anslagits.

Under år 2022 har revisionen hittills förgäves försökt få ökat anslag för att kunna betala sina räkningar och för att kunna genomföra de granskningar av räkenskaperna och verksamheten som behövs. Kommunstyrelsen och dess ekonomiförvaltning har också försökt lägga sig i. Det är i strid med bestämmelser om att revisionens budget ska beredas av kommunfullmäktiges presidium. Det är lite orimligt att de som ska granskas kan bestämma hur stora resurser granskarna ska ha. Till slut blev det i alla fall ett tilläggsanslag på 270 000 av de 450 000 som revisionen bett om. Fullmäktiges dåvarande ordförande Klaus Jesse säger i en radiointervju att ”man kan inte ösa ut hur mycket pengar som helst för granskningar som är nästan meningslöst.”

Beslutet är för närvarande stoppat på grund av ett formellt fel, men allt tyder på att det ekonomiskt blir som föreslaget, d v s revisionen får ungefär hälften av vad de behöver.

Vems är felet för att det har blivit så här. I grunden beror hela händelseutvecklingen på det komplicerade kuppförsöket av den nu utköpta kommunchefen, numera moderatpolitikern Marie Tollefsen Markström, revisionens, numera fullmäktiges, ordförande Lennart Lydqvist (L) och den prickade och sjappande yrkesrevisorn Camilla Karlsson. Men sen får man väl säga, att en del av ansvaret också faller på den multinationella revisionsbyrån KPMG, som skamlöst utnyttjat situationen för att sno åt sig så mycket pengar som möjligt av Lydqvist som sitter i den fälla han själv gillrat.

De stora revisionsbyråerna är dyra och tama

I skriften ”Kommunrevisorns testamente” har jag diskuterat de upphandlade revisionsbyråernas roll. De förtroendevalda revisorerna måste enlig lagen ha sakkunniga biträden, och jag är övertygad om att behovet också finns. Men frågan är om just de tre-fyra stora revisionsbyråer som delar på marknaden är lämpligast. Min erfarenhet av att tre gånger varit med om upphandling av sakkunnigt biträde är att tecken tyder på att dessa byråer, som så ofta på oligopolmarknader, delat upp marknaden sinsemellan. Som Adam Smith skrev ”varhelst näringsidkare träffas konspirerar de mot allmänheten”. Vidare är det tydligt att revisionsbyråerna undviker att göra granskningar och dra slutsatser som riskerar att bli alltför jobbiga för kommunledningarna.

Orsaken är att samma byråer är verksamma på en annan marknad där de erbjuder varjehanda konsultuppdrag åt kommunledningarna. Det är alltså ett något mer förfinat upplägg än Camilla Karlssons mer brutala bulvanupplägg. Risken finns att anlitandet av de stora multinationella byråerna i slutändan leder till onödigt dyrbar och tam granskning av makten. Lidande blir i sista vändan väljarna/skattebetalarna som dels får stå för fiolerna, dels inte får särskilt kritisk granskning av makthavarna.

Kommuner kan samarbeta om eget revisionskontor

Frågan är väl om det finns något alternativ. I ”testamentet” diskuterade jag ett förstatligande av verksamheten. Det vore en lösning, men en så pass omfattande reform kräver ju tid. Lustigt nog finns det en annan lösning till hands som kan användas nästan direkt. Man kan anställa egna yrkesrevisorer. Tio kommuner och tolv regioner har sådana egna revisionskontor. Nu handlar det förstås mest om stora kommuner. Så det verkar inte vara något för en liten kommun som Skinnskatteberg med drygt 4 000 invånare.

Men, detta är egentligen bara ett specialfall av det mer allmänna förhållandet att små kommuner har svårt att hålla sig med olika specialistfunktioner. En lösning är då samarbete med andra kommuner. Detta kan organisatoriskt ske på olika sätt, kommunalförbund, gemensamma nämnder, avtal. Detta är inte ovanligt i kommunsverige. Några exempel i omgivningen är Västra Mälardalens Kommunalförbund (Köping, Arboga, Kungsör, Surahammar) som sköter flera olika framförallt administrativa funktioner åt medlemskommunerna. Västmanland-Dalarnas miljö- och byggnadsnämnd sköter frågor om miljö, bygg och fysisk planering åt kommunerna Avesta, Fagersta och Norberg. Många kommuner har gemensam överförmyndarnämnd.

Det går också att samarbeta om ett revisionskontor. Ett exempel är Kommunrevisionen Höglandet som bildats av kommunerna Aneby, Eksjö och Ydre samt Höglandsförbundet som i sin tur är ett kommunalförbund för familjerätt, IT och ekonomiservice. Skinnskattebergs kommun borde, som minst i länet och med erfarenhet av att ha blivit utnyttjad av upphandlade revisionsbiträden, ta kontakt med andra kringliggande kommuner i syfte att få ingång ett samarbete om ett gemensamt revisionskontor.