2009 lade Skinnskattebergs kommun ned byskolan i Hed. Den borgerliga oppositionen ställde till med hallabaloo. Bland annat samlades det namn och man försökte med överklaganden få beslutet upphävt. Snart visade det sig att en fråga som direkt kunde kopplas till skolstängningen skulle vara ett framgångsrecept. Många av barnen från den södra kommundelen valde att gå i Malmaskolan i Kolsva, som ligger i Köpings kommun. Hur skulle det bli med deras skolskjuts? I valrörelsen 2010 lovade Folkpartiets Carina Sándor, som var oppositionsledare, att hon skulle fixa skolskjuts. Den som var emot utmålades som byråkratiskt stelbent och satte den kommunala organisationen före barns och föräldrars bästa.
Det tog skruv. Folkpartiet gjorde sitt bästa val i landet i
Skinnskatteberg och gick från fyra till tio mandat i fullmäktige. Men det blev
inte någon borgerlig majoritet utan det rödgröna styret satt kvar. Tricket upprepades
fyra år senare. 2014 utlovades skolskjuts till Kolsvaeleverna. Och nu gick det
hem. Tillsammans med Sverigedemokraterna blev det borgerligt styre i kommunen
med Sándor som kommunalråd. Men inte blev det någon skolskjuts!
Till allas häpnad dök frågan upp igen i fullmäktige i
måndags, tolv år efter skolnedläggningen. Det skulle antas ett nytt
skolskjutsreglemente. Högerextremisterna Bo Öberg (M) och Ewa Olsson Bergstedt
(SD) aktualiserade den röstvinnande frågan. De föreslog ett tillägg till
reglementet. Så här löd det: ”Om det kan ske utan organisatoriska eller
ekonomiska svårigheter ska kommunen ordna skolskjuts även för elever som valt
att gå i en skola i en annan kommun.”
Fullmäktiges ordförande trasslade ohjälpligt in sig i
propositionsordningen, men till slut genomfördes det en omröstning om
extremhögerns tilläggsförslag. Reflexmässigt röstade alla borgerliga och SD
för, medan Socialdemokraterna och Vänstern lika reflexmässigt röstade emot.
Tillägget till skolskjutsreglementet blev alltså antaget av fullmäktige.
Vad var det man hade beslutat? Var det slut på den tolvåriga
surdegen? Skulle skolbussen nu börja gå till Kolsva? Tyvärr måste man nog göra
de förhoppningsfulla besvikna. Det framröstade tillägget var i stort sett
direkt kopierat ur skollagen (10 kap 32 §). Rätten till skolskjuts till en
skola i en annan kommun om vissa villkor uppfyllts hade alltså funnits där hela
tiden. Om kommunen skrev det i sina interna regler eller inte spelade ingen
roll. Det hade hela tiden gått att söka skolskjuts med stöd av skollagen.
Knuten var att det inte fick bli dyrare och krångligare än
om barnet hade gått i kommunens egen skola. Det var förstås anledningen till
att det inte blev någon skolskjuts under det borgerligt-sverigedemokratiska
styret 2014-2018. Att ordna skolskjuts till Kolsva för de berörda eleverna
skulle bli dyrare och krångligare än om de gått i skolan i Skinnskatteberg.
Beslutet om tilläggsregeln har därmed ingen som helst
betydelse. Man kan förundrat fråga varför förslaget alls ställdes, och varför
höger och vänster röstade som de gjorde. Det finns olika förklaringar.
Förslaget lades förstås fram av högern för att de trodde att det var en
röstmagnet. De borgerliga röstade för förslaget för att de hatar sossarna och
såg en chans att tillfoga Socialdemokraterna ett förnedrande nederlag. Sossarna
och Vänstern röstade emot för att de hatar de borgerliga och SD och
regelmässigt röstar emot allt de förslår (utom möjligen om det handlar om
kommunala julgranar i ytterbyarna).
Det mest häpnadsväckande är dock att beslutet inte har några
som helst konsekvenser på marken. Inte en skolbuss kommer att rulla som en
följd av beslutet. Antingen var förslagsställarna dumma i huvet och förstod
inte vad de gjorde, eller så tänkte de att det är väl skit samma om man lurar
väljarna. Kanske gäller båda tolkningarna samtidigt.
Ett klargörande. Känns uppfriskande :-D
SvaraRadera