Från hjärtat av Bergslagen: De delade städerna och byarna 2: Pukavik och Vintrosa

tisdag 11 juli 2017

De delade städerna och byarna 2: Pukavik och Vintrosa

I det förra inlägget i succéserien om delade städer och byar skrev jag om tre samhällen som var delade så att säga på mitten. När man såg hur stor del av befolkningen som bodde i den kommun där de flesta av dem bodde handlade det om 47 procent för den väldigt artificiella (och fula) tätorten ”Sollentuna och Upplands Väsby”, 51 procent i den västmanländsk-sörmländska gränsorten Kvicksund och 53 procent i den halländsk-västgötska gränsbyn Gundal och Högås. Här ska vi titta på två lite mer ojämnt delade samhällen: Pukavik i Blekinge med 59 procent och Vintrosa i Närke med 60 procent.

Pukavik

Pukavik med 343 invånare ligger vid Pukaviksbukten i västra Blekinge och räknas till Listerlandet. Kommungränsen skär genom byn så att 59 procent av byborna är skrivna i Sölvesborgs kommun och 412 procent i Karlshamns kommun. Namnet lär betyda ”Djävulens vik”.

Byn har förr varit mer bemärkt än den är nu. Otto Sjögren skriver 1932 i Sverige geografisk beskrivning del 3 Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län samt staden Göteborg att det fanns såväl post- som lots- och skjutsstation samt lastageplats. Utan att ha undersökt saken närmare kan man nog med stor visshet förmoda att ingetdera av detta finns kvar.

Listerlandet är annars känt för sin dialekt, som är så konstig att den nästan kan betraktas som ett eget språk (ett språk är som bekant en dialekt med en egen armé, och någon sådan finns såvitt känt inte). Listerlänningarna skorrar t ex inte som andra skåningar och blekingar. Det är vanligt med diftonger och tonlösa konsonanter blir tonande. T ex heter ”sopa” ”seuba”, ”gata” blir ”gade” och istället för ”båt” säger de ”baud”. Svenskans v uttalas som engelskans w, så att ”Sverige” blir ”Sweaje”. Det påstås också att språket har helt egna räkneord som skulle möjliggöra för fiskarena att diskutera priser utan att utomstående kunde förstå.

På galgabacken låg Listers härads avrättningsplats. Den mest kända avrättningen skedde 1854 då Bengta Svensdotter och båtsmannen Håkan Jönsson-Bollman från Kyrkhult straffades för att han mördat Bengtas make och ena dotter Hanna. Motivet till morden synes ha varit skamligt.

Galgabacken i Pukavik. Listers härads avsrättningsplats

Vintrosa

Vintrosa ligger i Närke och i äldre listor över tätorter uppges att orten ligger i Örebro kommun. Däremot fanns det närbelägna Lanna, på andra sidan E18 mellan Örebro och Karlskoga, och när det gäller Lanna, som tidigare hette Lannabruk, angavs det att orten var delad mellan Lekebergs och Örebro kommuner. I kungliga tabellverkets mest aktuella förteckningar har Lanna upphört medan Vintrosa redovisas som en delad by mellan kommunerna Örebro och Lekeberg. Myndigheten har uppenbarligen tyckt att Lanna och Vintrosa hänger ihop så mycket att det är en och samma tätort.

Av befolkningen på cirka 2 300 invånare är 60 procent skrivna i Örebro och 40 procent i Lekeberg. Det tycks också som att Örebro-delen är den mest centrala. Där finns enligt en artikel i Wikipedia: ” I Vintrosa finns bland annat en F-6 skola, en deltidsbrandstation, ICA, en pizzeria samt flera kyrkor tillhöriga olika samfund.” När det gäller det sista om kyrkor och olika samfund erinrar vi oss att vi nu är i det norra av de båda Jesus-land som finns runt Vätterns spetsar.

1897 drogs Örebro-Svartå Järnväg genom Lannabruk, där det också fanns en hållplats. 1985 gick det sista persontåget och 1990 revs banan. Under åren 1949 – 1962 kunde man resa med expresståget ”Värmlänningen” som på sin väg från Stockholm till Karlstad gick på Svartåbanan.

Av någon anledning har ortsnamnet ”Vintrosa” föranlett munterhet i pubertala sammanhang. Det dyker ibland upp i listor över löjliga eller till och med lite snuskiga ortsnamn. Se t ex den här listan.