Återbesök i Trummelsberg

 

…en bra bit ut i dessa skogar i väster, utrustad med en modern industriväg, byggd som AMS-arbete i början av sextiotalet ligger storkommunen Trummelsberg, i en västgående dalgång med ett eget litet vattensystem som har sin vattendelare uppe på ett slags vidsträckt högplatå som sträcker sig västerut ända till trakterna av Gunnilbo och Skinnskatteberg.

Det är storkommun, tillverkar alla möjliga slags gjutgods och valsgods och har en förskräcklig massa inflyttad arbetskraft, det bor väl sådär en sex eller sju tusen människor på platsen och runtomkring är det den vanliga västmanländska glesbygden, med de vanliga sönderfallande gårdarna där någon pigg son i huset har gjort om lagården till bilverkstad, jordbruksredskap som står och rostar ute på åkrarna en och annan avlägsen bensinstation med en sådan där Gulfpump från tiden före första världskriget och någon plåtskylt med reklam för Tvättbjörn.

Så skrev herr Gustafsson i Yllet 1973 om läraren som träffade på ett mattesnille bland eleverna och om motståndet både från rektorn och geniets föräldrar. Handlingen förlade han till Trummelsberg. Mycket av beskrivningen av Trummelsberg, om dess placering i landskapet och dess omgivningar är ganska rätt. Det som inte är rätt är att var en storkommun med 6 000 invånare och ett gjuteri.

Trummelsbergs bruk grundades 1622 och lades definitivt ned 1907. Där fanns masugn, klensmedja och gjuteri. Där producerades tackjärn, gjutgods och smide. Bruket hade 20 – 40 anställda. Det fanns en dansbana och en skola för upp till 30 elever. Någon storkommun har det aldrig varit. Västervåla socken, som bruket ligger i hade år 2000 ungefär 400 invånare. Vid storkommunreformen 1952 kom Västervåla, och därmed Trummelsberg att höra till Ramnäs landskommun, men flyttades senare till Fagersta kommun.

Det finns också en film som bygger på Lars Gustafssons bok – Sprickorna i muren (2003). I filmen har hela handlingen istället förlagts till Fagersta. Det är en ganska medelmåttig film (5,5 av 10 möjliga poäng i IMDb).

Vi besökte Trummelsberg senast i augusti 2017. Nu var det dags för ett återbesök. Kolhusets stenpelare som då var under renovering var nu fina och upprustade. Den regniga sommaren hade medfört en rejäl skjuts på Trummelsbergsbäcken, och blötan hade nu satt en rejäl fart på myggkläckningen. En spännande utflykt.

Kolhuset

Stora Kedjen vid Jakobs hage