Skinnskattebergs budget: Sanningens ögonblick för sossarna och folkpartiet

 På måndag ska Skinnskattebergs kommunfullmäktige besluta om budget för nästa år. Frågan om det socialdemokratiska minoritetsstyret då kan sitta kvar ställs på sin spets. Det finns två budgetförslag som ställs mot varandra. Det ena är ”kommunstyrelsens” förslag. Det förslaget har utarbetats av kommunchefen Marie Tollefsen Markström. Det är mycket ovanligt att budgeten på det här sättet är en tjänstemannaprodukt. De partier som ställer sig bakom ett sådant förslag har på sätt och vis abdikerat. Det är ju genom budgeten som de program och idéer som väljarna har valt emellan ska omvandlas till handling. Kommunchefen är inte vald.

Trots detta har de borgerliga partierna tillsammans med högerextremistiska Sverigedemokraterna i kommunstyrelsen stött tjänstemannabudgeten. Eftersom de partierna har majoritet i styrelsen, har det kommit att bli kommunstyrelsens förslag till fullmäktige. Viktigaste satsningar i budgetförslaget är nästan 2 miljoner kronor som ska användas för ”marknadsföring”, samt två nya tjänster i kommunledningen. Bland annat finansieras detta med en minskning av resurserna till vård och omsorg, framförallt äldreomsorgen, med 4 miljoner kronor. Kommunledningen får ett ökat anslag med 5 miljoner.

Detta förslag är förstås oacceptabelt, till och med för Socialdemokraterna, som har lagt ett eget förslag. Marknadsföring och nya tjänster i kommunledningen tas bort, och minskningen för vård och omsorg blir något mindre än i kommunchefens förslag.

Om Socialdemokraternas förslag röstas ned i fullmäktige på måndag kommer det S-märkta minoritetsstyret med kommunalrådet Lena Lovén Rolén troligen att avgå. Vad som kommer istället är ovisst. Det kan till och med bli så illa, att det blir Sverigedemokraternas Ewa Olsson Bergstedt som får överta rodret.

Minoritetsstyret har varit i det närmaste maktlöst

Det var efter valet 2018 som det socialdemokratiska minoritetsstyret tillträdde. Dess ställning var redan från början utomordentligt svag. Någon möjlighet till ”hoppande majoriteter” fanns inte. Den enda egentliga chansen att få majoritet var att i olika frågor samarbeta med Folkpartiet (”Liberalerna”). Lena Lovén Rolén var därmed redan från början helt i händerna på Folkpartiets Carina Sándor. Och hon har under de två år som gått inte visat någon samarbetsvilja.

Vid snart sagt varje möte med kommunstyrelsen och fullmäktige har Socialdemokraterna fått notera förödmjukande röstnederlag. Senast handlade det, förutom om budgeten, också om att ansträngningarna att med hjälp av statliga SBO omvandla det nedgångna hyreshuset Klockarbergsvägen 8 till modernt seniorboende, nesligt stoppades.

Varför skulle Socialdemokraterna egentligen utsätta sig för den här behandlingen, där möjligheterna att påverka den förda politiken var mindre än en flugskit? När de gick in i arrangemanget med minoritetsstyre såg jag två möjliga fördelar. Den ena är opinionsmässig: Lena Lovén Rolén kunde i olika sammanhang ståta med kommunalrådstiteln. För de kommuninvånare som inte är tillräckligt intresserade eller insatta i vad som beslutas, kunde det se ut som om det var S som hade makten, även om det inte innebar annat än att stå som kommunalråd i tidningen och att klippa band. Det här argumentet för att gå med på minoritetsstyret släpper tyvärr ifrån sig en lätt doft av väljarförakt.

Det andra argumentet skulle vara att man fick en närmare tillgång till den kommunala förvaltningen. Många beslut kan tas i förvaltningen utan styrelsens och fullmäktiges medverkan. Genom att sitta i kommunhuset och med daglig kontakt med kommunchefen kunde man kanske utövas ett visst inflytande. Närheten till förvaltningen, som oppositionen saknade, kunde kanske också ge ett informationsövertag.

Finns det någon utväg i elfte timmen?

Allt detta grusades av den maktlystna kommunchefen som bedrivit en kampanj för att ta heder och ära av kommunalrådet, och som nära lierat sig med de borgerliga och SD.

Finns det någon väg ut ur detta? En sak är klar: Det går inte att sitta kvar i minoritetsstyret och förvalta tjänstemannabudgeten, och det går inte heller att sitta kvar om man inte kan få något slags stabilitet, och det går inte att ha en makthungrig, intrigant och sossehatande kommunchef kvar.

Om det ska gå att hitta en sådan lösning så här i elfte timmen, ligger i Folkpartiets (”Liberalernas”) hand. En uppgörelse med högerextremisterna i SD är utesluten, likaså med Moderaterna, dominerade av den minst lika högerextremistiske Bo Öberg. En lösning där man blåser liv i den koalition som bildades direkt efter valet med Vänsterpartiet och Centern, och där Centern under påverkan av Carina Sándor plötsligt hoppade av, verkar inte stå på dagordningen.

Socialdemokraterna får väl själva treva sig fram med de s k Liberalerna. Men om jag, gud förbjude, vore i deras kläder skulle jag ställa följande absoluta krav:

• Bort med satsningar på kommunledning och marknadsföring.
• Mer resurser till vård och omsorg.
• Bort med den nuvarande kommunchefen.
• Ett bindande och offentligt löfte från Folkpartiet att bryta med Moderaterna och Sverigedemokraterna och under resten av mandatperioden söka samförståndslösningar med Socialdemokraterna i kontroversiella frågor.

Om det inte går att komma fram till en sådan uppgörelse är det enda rimliga att kasta in handdduken och låta Carina Sándor får ta hand om den soppa som hon medverkat till att koka ihop.