Läs om maktkampen i Strömfors (Första delen)

 

Strömfors är ett litet mellansvenskt brukssamhälle. Under snart ett år har kommunalpolitiken i Strömfors skakats av en kris. Det har varit en maktkamp mellan Arbetarpartiet och Framstegspartiet, Bondepartiet, de Konservativa och det högerextrema Fosterlandspartiet. De borgerliga har allierat sig med den nya kommunchefen Nora Aalberg Rönnlund.

Snart kommer boken om maktkampen i Strömfors. Den kommer först att publiceras här på bloggen som följetong. Här kommer det första avsnittet där scenografin för det kommande dramat målas upp. Nästa del kommer att publiceras söndagen den 13 juni. Där berättar jag om hur den idylliska bilden från dagens avsnitt på ett tidigt skede börjar krackelera. Här ser vi de första varningssignalerna om den kris som ska komma.

Så småningom kommer hela boken att publiceras på nätet för fri nedladdning, kopiering och spridning.

Trevlig läsning!

Kapitel 1  Scenografin

Strömfors är en liten kommun i Mellansverige. Centralorten ligger vackert vid en sjö. När man kommer landsvägen från residensstaden öppnar sig plötsligt den dystra granskogen i en bedövande vy där den gamla bruksorten ligger med kyrktornet, fabriksskorstenar och den gamla herrgården ordnade längs stranden.

Men om det ser vackert ut på håll är den lokala politiken inte lika vacker. I Strömfors liksom i de flesta gamla bruksorter finns en tradition av att Arbetarpartiet fått sisådär 70 procent av rösterna. Samtidigt som de stora industrierna rustats ned eller helt försvunnit har stödet för Arbetarpartiet dalat. I Strömfors är det nu nere på nivån 40 procent, och det är inte självklart att kommunen styrs av arbetarpartisterna. I själva verket har de haft svårt att hantera förlusten av sin hegemoniska ställning och kommunen har vid ett par tillfällen styrts av de borgerliga.

En central politiker har varit Christina Gabor som representerar det lilla Framstegspartiet. Hon har lyckats med konststycket att locka till sig sex gånger så mycket röster i kommunalvalet som i riksdagsvalet. Under mandatperioden 2014 – 2018 styrde hon därför som kommunalråd en koalition med ett par andra borgerliga partier och vad som var kontroversiellt också det högerpopulistiska Fosterlandspartiet, ökänt för sina nazistiska rötter.

I nästa val 2018 gick Framstegspartiet tillbaka. De borgerliga fick tillsammans 11 av fullmäktiges 31 platser. Arbetarpartiet och Socialisterna kunde mönstra 14 mandat. Samarbete med Fosterlandspartiet hade kommit att framstå som alltmer obekvämt. Gabor gav därför sin välsignelse till ett arbetarpartistiskt minoritetsstyre. Sjuksköterskan Karin Rosén satte sig tillrätta som kommunalråd. Men minoritetsstyret blev ingen dans på rosor. Gabor hade förvisso gett sin välsignelse till Arbetarpartiets styre, men hon avhöll sig inte från att tillsammans med de andra borgerliga och Fosterlandspartiet ständigt utsätta Rosén och Arbetarpartiet för förödmjukande nederlag i kommunstyrelsen och i fullmäktige.

Det här är berättelsen om en halvårslång kris som drabbat kommunen, och som vuxit fram ur denna tämligen förgiftade politiska mylla. Till en början såg det bra ut. Det kom en ny kommunchef. Den förra kommunchefen hade sagt upp sig. Till bakgrunden hör att han bodde i ett av grannlänens residensstad, en universitetsstad tio mil bort, och pendlade dagligen till Strömfors. Nu hade han fått ett nytt jobb i hemstaden. Det var väl inga större fel på den förra kommunchefen, även om det väckte en del förundran och misstänksamhet hos bruksborna när han dagligen uppträdde i slips, vit skjorta och Armanikostym.

Den nyrekryterade kommunchefen hade en alldeles annorlunda stil. Hon kom in som ett yrväder. Rufsig i håret, ungflickskäck och med en lätt charmerande norsk accent. Senast kom hon från ett universitetssjukhus där hon, visserligen vårdutbildad, hade arbetat i en chefsposition. Men minst lika viktigt var hennes bakgrund som elitskrinnare. Hon talade ofta om sin uppgift att ”skapa värde” för Strömforsborna, som alla (åtminstone det politiskt ledande skiktet) blev omedelbart förälskade. Till skillnad från sin föregångare deklarerade hon att hon avsåg att bosätta sig i Strömfors. Medan hon väntade på att ett husköp skulle ordnas bodde hon tillfälligt i samma sommarstugeområde som Christina Gabor, som fortfarande var kommunalråd. Det tycktes finnas ett allt starkare band mellan den nya kommunchefen och det framstegspartistiska kommunalrådet. Här grundlades en stark och positiv axel för Strömfors kommuns ljusnande framtid.