Billdal
Billdal ligger på gränsen mellan Göteborgs och Kungsbacka
kommuner och därmed också på länsgränsen mellan Västra Götalands och Hallands
län. I succéserien om de delade städerna och byarna börjar vi nu komma över på
de orter som är mindre jämnt fördelade. I Billdals tätort bor 70 procent av de
nästan 15 000 invånarna i Kungsbacka kommun, medan 30 procent är
göteborgare.
Det är göteborgsdelen som egentligen heter Billdal medan
hallandsdelen heter Kullavik. Det är återigen statistiska centralbyrån som med
sin tätortsindelning spelar oss ett spratt, eftersom de flesta invånarna i den
sammanvuxna tätorten bor i en del som har ett annat namn.
Kullavik hette till 1911 Kullen men döptes då om på grund av
risken för förväxlingar med Kullen i Skåne. Det sägs att den som föreslog
namnet ”Kullavik” var växeltelefonisten Olga
Hagkvist som bodde invid järnvägsstationen och hade telefonstationen inrymd
i sin bostad.
Olga Hagkvist med familj |
1904 kom järnvägen till Kullavik (och Billdal). Det var
Säröbanan som gick från en station vid Karlsroplatsen i Göteborg strax nedanför
Annedalskyrkan. På 1960-talet flyttades stationen till Linnéplatsen. I andra
änden fanns Särö i Halland, och som sagt efter vägen stationer i bland annat
både Billdal och Kullavik.
Banan trafikerades från 1954 till nedläggningen 1965 med
rälsbussar. Lite speciellt var att banan helt saknade anknytning till
järnvägsnätet i övrigt. Däremot kopplades den faktiskt till spårvägsnätet
alldenstund det gick både rälsbussar och spårvagnar på spåren åren 1962 – 1965.
Före rälsbussarnas tid behövde förstaklasspassagerarna med
årskort i vagnar med gyllenlädertapeter och stearinljus i fasettslipade lyktor
inte visa biljett. Konduktörerna var ansvariga att lära sig namnlistan över
årskortsresenärerna utantill.
Billdals station |
Säröbanans station vid Linnéplatsen. Foto Anders Rehnström |
När
Säröbanan lades ned såldes rälsbussarna till gruvföretaget Lamco i Liberia. För
att komma till hamnen för vidare transport till Afrika utnyttjades
spårvägsspåren genom staden. När tjänstgöringen i Liberia var över i början av
1970-talet byggdes några av rälsbussarna om till serveringar. Se det var en
resa det!
Vallentuna
Huvuddelen av Vallentuna tätort ligger i Vallentuna kommun.
Där finns 74 procent av tätortens nästan 32 000 invånare. Resten återfinns
i Täby kommun i den med Vallentuna tätort sammanvuxna Täby kyrkby.
Genom samhället går Roslagsbanan, invigd 1885. Det finns en
station i Vallentuna och en i Täby kyrkby. I de båda kommunerna finns det sedan
flera stationer och hållplatser.
Roslagståget vid Stockholm Ö. Foto Yngve Sjögren |
En märkvärdighet med Roslagsbanan är att den tenderar att
dyka upp som tåget i lådan i alla möjliga filmer. Ofta får den gestalta tåg och
stationer som i respektive film ligger på helt andra ställen i Sverige. Lite
märkligt med tanke på att Roslagsbanan med sina karaktäristiska motorvagnar och
smala spårvidd gör att den inte så lätt förväxlas med andra banor.
Ett exempel som jag lyckats fånga är i Lars Molins ”Tre
kärlekar”. Här är en scen från första säsongen, avsnitt fyra. Scenen är
inspelad på Lindholmens station i Vallentuna, men föreställer någonstans i
Norrland.
Lindholmens station ur "Tre kärlekar" |
I den prisbelönta kortfilmen ”Artisten”, producerad av
Dramatiska Institutet 1987 spelades tågscenerna in vid Faringe station,
visserligen inte i Vallentuna kommun utan i Uppsala kommun, men väl vid
Roslagsbanan. Faringe station figurerar också i 2011 års julkalender ”Tjuvarnas
jul”. I långfilmen ”Tänk om jag gifter mig med prästen” 1941 med Viveca Lindfors och Georg Rydeberg finns scener inspelade
på Ekskogens station i Vallentuna kommun men en bit norr om tätorten. Det här
är bara några exempel på Roslagsbanans betydelse i svensk filmhistoria. Flera
finns.
Det är inte gott att veta varför det blivit så. En
förklaring kan vara att flera filmbolag haft studios i kommunerna kring
Roslagsbanan. I Skarpäng i Täby fanns Svensk Talfilm, mest känt för filmerna om
Åsa-Nisse. I Långängen i Stocksund fanns 1919 – 1936 Svensk Filmindustri SF. I
Djursholmsbanans gamla elverk fanns Film AB Imago bland annat med filmerna om
91:an Karlsson. Jag är beredd att sätta en hacka på att om det finns några tåg
med i Åsa-Nisse och 91:an Karlsson, så är det också Roslagsbanans tåg.
En kanske mer seriös koppling till svensk filmhistorien dock
utan tåg, finns i Täby kyrka i kyrkbyn, där Albertus Pictor har avbildat ”Döden spelar schack med människan”
(Jämför Ingmar Bergmans ”Sjunde
inseglet”).
Döden spelar schack i Täby kyrka |
En morgon i maj 2006 var Ingrid på väg från Upplands Väsby till Vallentuna med SL:s buss
524. Någonstans vid Granakurvan fick hon syn på fyra elefanter som gick och
betade på ett gärde. Då måste man ruska om sig lite och undra vad var det man
egentligen såg. Men det var faktiskt sant. En cirkus hade varit på väg från sin
föreställning i Vallentuna för att slå upp sina tält i Ekerö när
elefanttransporten välte. En av elefanterna gjorde sig lite illa, men det var
inget farligt. Det gick inte att snabbt få fram ett nytt transportfordon.
Elefanterna inkvarterades därför på en närbelägen bondgård och släpptes på
morgonen ut för att beta. Där ser man.
Elefanterna i Vallentuna |
Inte långt från ängen där elefanterna betade har Vallentuna
Aviatörförening sitt flygfält. Där huserar bl a en av Sveriges få flygdugliga
DC3:or – Congo Queen. Ägaren till planet Åke
Jansson fick 1976 i uppdrag att av sin arbetsgivare att köpa ett flygplan.
Han köpte det i USA och flög planet från St Louis via Vallentuna till
Libreville i Gabon. Firman konkade efter ett par år och Åke Jansson fick planet
som ersättning för obetald lön. Han grundade flygbolaget Transport Aérienn Zaïrois.
När det utbröt oroligheter i landet 1991 tog han sitt plan och flög hem det
till Vallentuna, där det ännu finns.
Congo Queen |
Frillesås
Kungsbacka kommun i Halland tycks ha alldeles särskilt
feldragna gränser. Vi har redan visat på två tätorter som bara delvis ligger i
Kungsbacka kommun: Gundal och Högås på gränsen mellan Kungsbacka, Mölndal och
Göteborg och Billdal på gränsen mellan Kungsbacka och Göteborg. Här kommer nu
en tredje: Frillesås på gränsen mellan Kungsbacka och Varberg. Av de inemot
3 000 Frillesåsborna finns 79 procent i Kungsbacka och 21 procent i
Varberg,
27 kommuner delar på de 14 gränsöverskridande tätorterna i
denhär serien. Av dessa 27 kommuner har bara två del i mer än en sådan tätort –
Göteborg och Kungsbacka.
Frillesås främsta bidrag till det övriga Sverige får väl
sägas vara den förträfflige Johan Albert
Sandklef, bl a intendent på Varbergs museum, men framförallt författare
till brännvinskryddarens bibel 30 sorter
kryddat brännvin. Boken skrevs redan
1947 och kom ut i inte mindre än 12 upplagor fram till 1998.
30 sorter kryddat brännvin |
Tidigare inlägg i serien ”De delade städerna och byarna”
Praeterea censeo
Det finns politiker och partier som samarbetar med Sverigedemokraterna. De har köpt SD:s röster för att få egna maktpositioner. I utbyte har SD fått positioner som de annars inte skulle ha fått. Sådana politiker och partier (fascistkramare) bidrar till att få rasisterna att se ut som vore de rumsrena. Fascistkramarna borde skämmas. Och avgå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar