fredag 10 juli 2020

Skinnskatteberg: Perspektiv på småkommunen


Under våren och sommaren har jag haft anledning att föra en debatt i lokala media med det socialdemokratiska kommunalrådet Lena Lovén Rolén i Skinnskatteberg. Det har först handlat om hur kommunen organiserat handlingshjälp åt riskgrupper under coronaepiedemin. Framförallt har det varit fråga om hur man ordnat det för kommuninvånare äldre än 70 år. Den andra frågan som jag tagit upp är kommunens utomordentligt njugga inställning till klimatarbetet.

I båda frågorna har kommunalrådet som skäl för att inte agera mer kraftfullt varit kommunens litenhet. Jag ska här diskutera hur rimligt litenhetsargumentet är.

För det första kan man slå fast att Skinnskatteberg förvisso är en liten kommun, med sina knappt 4,5 tusen invånare. Det är mindre än en tredjedel av befolkningen i mediankommunen i Sverige. Men det är också viktigt att konstatera att Skinnskatteberg inte är minst. Minst är Bjurholm i Västerbotten med 2,4 tusen invånare. Det finns 12 kommuner som är mindre än Skinnskatteberg.

Handlingshjälp
När det gäller handlingshjälp åt 70-plussare föranleddes mitt inlägg i debatten av att media rapporterade om två kommuner, Berg i Jämtland och vår grannkommun Fagersta, där i båda fallen kommunen organiserade och bekostade hemkörning. Utöver sådana arrangemang förekom i många kommuner ett av kommunen organiserat samarbete med frivilligorganisationer. Bakom detta låg en överenskommelse mellan Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Sveriges kommuner och regioner (SKR) och ett antal frivilligorganisationer, främst Röda Korset, Svenska Kyrkan och idrottsrörelsen.

Kommunalrådet avvisade med emfas sådana lösningar. I Skinnskatteberg sköttes det hela genom en Facebook-grupp. Kommunens litenhet framhölls här, inte bara som hinder utan till och med som en fördel.

När jag tittar igenom hur det hela har lösts i de andra tolv småkommunerna finns ingen som uppger samma lösning som Skinnskatteberg. I Åsele (2,8 tusen invånare) följer man modellen från den centrala överenskommelsen: Kommunen organiserar och Svenska Kyrkan utför. I Överkalix (3,3 tusen invånare) bekostar kommunen hemsändning med buss. Munkfors (3,7 tusen invånare) följer liksom Åsele den centrala överenskommelsens modell. Storfors (4 tusen invånare) har kostnadsfri hemsändning av livsmedel och apoteksvaror. Det kan vara av intresse att notera att alla dessa kommuner, liksom Skinnskatteberg, har S-styre (I Åsele tillsammans med ett lokalt parti och i Storfors tillsammans med Vänsterpartiet). Observera också att alla kommunerna är mindre än Skinnskatteberg).

Det förefaller alltså som om litenhetsargumentet inte är riktigt giltigt. Däremot finns det en tydlig politisk dimension. Inga borgerligt styrda kommuner eller kommuner med blocköverskridande styre har valt lösningarna med kommunalt ansvar för handlingshjälp till 70-plussare.

Den politiska dimensionen kommer inte som någon överraskning. Det är socialdemokratin som har skapat den svenska välfärdsstaten. I välfärdsstaten är individens autonomi viktig. Vi ska inte, när vi har viktiga behov vara beroende. Vi ska som medborgare inte vara beroende av släktskap eller andra nätverk. Medborgarna ska stå fria utan beroende av egen förmögenhet eller förödmjukande välgörenhet. ”Gör din plikt – kräv din rätt” har varit ett valspråk för arbetarrörelsen. Det är inte så lätt att kräva sin rätt av välgörenhet. I förhållande till välgörenheten har ingen av oss några rättigheter.
Den politik som kommunalrådet står för är med andra ord inte socialdemokratis politik. Den har istället en unken doft att flydda tider.

Klimatpolitik
Den andra frågan är klimatpolitiken. Vänsterpartiet i Skinnskatteberg har två gånger under det senaste året lagt fram ett förslag till klimatpolitiskt program för kommunen. Det har båda gångerna bestämt avvisats av kommunalrådet. Kommunen är för liten och har inte resurser. Ingen analys av förslagens ekonomiska konsekvenser (åtminstone ingen som kommit kommuninvånarna till del) har gjorts. Med särskilt emfas har förslagen om en koldioxidbudget, kommunalt initiativ till en solpark och förbättrad lokal busstrafik avvisats. Istället har kommunalrådet självsvåldigt genom ”ordförandebeslut” lagt ned den ena och glesat ut den andra av två lokala busslinjer.

I den årliga Miljöbarometern väger klimatpolitiska åtgärder tungt. Det går att få totalt 52 poäng. Skinnskattebergs kommun skrapar ihop 12,9 poäng. När vi betraktar de tolv kommuner som är mindre än Skinnskatteberg, visar det sig att fem av dessa har bättre resultat än Skinnskatteberg. Samma partipolitiska dimension som när det gällde handlingshjälpen kan anas även här. Fyra av de fem kommunerna är S-styrda. Inte heller här ser det ut som om kommunalrådet står för socialdemokratisk politik, åtminstone inte som den tolkats av andra socialdemokratiska småkommunpolitiker.




Bland insatser som andra småkommuner gjort kan nämnas deltagande i innovationsprojekt (Bjurholm, Arjeplog, Överkalix, Övertorneå), påbörjat arbete med koldioxidbudget (Arjeplog), klimatpåverkan del av budgetprocessen (Arjeplog, Överkalix), säkerställer utsläppsfria samhällsbetalda transporter (Arjeplog, Storfors), samarbete med näringslivet om cirkulär ekonomi (Arjeplog, Munkfors), köper 100 procent förnybar energi (Arjeplog, Munkfors), egen produktion av förnybar energi (Storfors, Övertorneå).

All energi till Åsele kommuns fastigheter kommer från förnybar energi. Kommunen har också jobbat stenhårt på att få mer etablering av grön energi. Malå kommun har köpt en elcykel som kommunens invånare kan låna för att pröva en tvåveckorsperiod. Munkfors förskolor har eldrivna packcyklar som används, inte minst för utflykter.

Allt detta visar att det går om man vill, även om man är liten.

Men kanske är det så att Skinnskattebergs kommun bland annat på grund av sin litenhet har dåligt med pengar och andra resurser. I bussdebatten hävdade kommunalrådet detta explicit: Kommunen hade inte råd att bekosta busstrafiken.

Som mått på tillgängliga resurser kan man använda kommunens rörelsekapital (omsättningstillgångar minus kortfristiga skulder). Det visar sig att av de fem kommuner som fått en bättre placering än Skinnskattebergs kommun i Miljöbarometern har fyra sämre resurser än Skinnskatteberg. Två av dem (Munkfors och Storfors) har till och med ett negativt rörelsekapital. Inte heller resursbristargumentet tycks med andra ord ha någon bärighet. Det är inte litenhet och det är inte dåligt med pengar som hindrar klimatpolitiken i Skinnskatteberg. Det måste med andra ord vara viljan som saknas.




Ska småkommuner läggas ned?
Två gånger under 1900-talet har det skett drastiska sammanslagningar av kommuner. Den första gången var 1952 då 2 498 kommuner blev 1 037. Motivet var att det ansågs att många av de små kommunerna var alltför små för att kunna klara av sina uppgifter. Minst 2 000 – 3 500 invånare borde en kommun ha. I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet var det dags igen. Antalet kommuner minskade till 277 (det har nu ökat till 290 genom delningar). Motiven var desamma. Kommunerna ansågs för små för att klara sina uppgifter.

Före 1952 års reform utreddes saken. Tre lösningar föreslogs: (1) Staten skulle ta över uppgifter från kommunerna, (2) kommunerna skulle samarbeta om vissa uppgifter och (3) kommunerna skulle slås samman med varandra. Det har under senare år blivit allt vanligare med påståenden om att många kommuner är för små. Förstatligande har egentligen inte varit på dagordningen, annat än när det gäller skolan och kanske sjukvården. Men då har det inte så mycket handlat om litenhet och bristande resurser utan om brist på kompetens och utjämnande av olikheter. Samarbetslösningen har provats, och har hittills varit svaret på småkommunproblemet. Men jag är övertygad om att om ropen om litenheten blir alltmer högljudda, så kommer statsmakten att välja en ny sammanslagningsreform.

Allt större kommuner kan medföra konsekvenser för den lokala demokratin. Men det råder inte någon enighet om huruvida dessa konsekvenser försämrar eller kanske till och med förbättrar demokratin. Det som jag ser som det mest allvarliga problemet är att det lokala samhället kommer att förlora den organisation – den egna kommunen – som kan ta ett ansvar för ortens utveckling.

Skinnskattebergs politiker har hittills varit eniga om värdet att behålla den egna kommunen. Inte minst har det gällt för Socialdemokraterna som har framhävt det i sitt lokala program. Det går tyvärr inte att belägga eftersom man för säkerhets skull har raderat programmet från sin hemsida. ”Kunde inte hittas” är det lakoniska beskedet från datorn när jag klickar på Socialdemokraternas lokala handlingsprogram.

I den situation som nu råder i kommun-Sverige, där återigen småkommunproblemet aktualiseras, borde man passa sig för att gång efter gång ropa ”Vi klarar det inte för vi är för små”. Om tillräckligt många småkommunpolitiker likt de i Skinnskatteberg nödropar, kan det hända att statsmakten tar det på allvar och iscensätter en ny stor sammanslagningsreform. Och då är det slut på Skinnskattebergs kommun.

Sammanfattning
  • I den lokala debatten framhålls ofta kommunens litenhet som hinder för olika åtgärder. Här diskuteras handlingshjälp för corona-riskgrupper och lokal klimatpolitik
  • Flera kommuner som är mindre än Skinnskatteberg bekostar handlingshjälp och/eller organiserar den enligt central överenskommelse mellan MSB, SKR och frivilligorganisationerna
  • Framförallt är det S-styrda kommuner som väljer lösningar där kommunen intar huvudrollen. Det stämmer väl överens med socialdemokratins idé om en välfärdsstat som värnar medborgarna som autonoma och oberoende individer
  • Klimatpolitiken analyseras framför allt med hjälp av Miljöbarometern där klimatpolitiken väger tungt. Flera kommuner som är mindre än Skinnskatteberg har bättre resultat på Miljöbarometern
  • Detsamma gäller även om kommunernas resurser används som mått: Flera av småkommunerna med sämre resurser än Skinnskatteberg får bättre resultat på Miljöbarometern
  • Ett partipolitiskt mönster liknande det för handlingshjälpen framträder. Småkommuner med sämre resurser men bättre miljöpolitik är oftast S-styrda
  • Vid två tillfällen under 1900-talet har småkommuner slagits samman med argumentet att de annars inte klarar sina uppgifter. Att alltför ofta argumentera att kommunen är för liten för att klara av viktiga uppgifter är att inbjuda till nya sammanslagningar.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar