Läs om maktkampen i Strömfors (åttonde delen)

  

Strömfors är ett litet mellansvenskt brukssamhälle. Under snart ett år har kommunalpolitiken i Strömfors skakats av en kris. Det har varit en maktkamp mellan Arbetarpartiet och Framstegspartiet, Bondepartiet, de Konservativa och det högerextrema Fosterlandspartiet. De borgerliga har allierat sig med den nya kommunchefen Nora Aalberg Rönnlund.

Nu finns boken om maktkampen i Strömfors. Den publiceras här på bloggen som följetong. Här kommer nu det åttonde avsnittet. Kommunrevisionens sakkunniga biträde hade en avgörande roll när det gällde att tända den gnista som utlöste präriebranden. Här och i förra avsnittet granskar vi brister i det sakkunniga biträdets oberoende. Nästa del kommer att publiceras den 4 januari. Där ska vi se på den personalpolitik den nya kommunchefen bedrev och personalens mående. För fri nedladdning av hela boken, klicka här.

Trevlig läsning!

  

Otillåten direktupphandling?

En fråga som är lite vid sidan om frågan om beroende/oberoende är om upphandlingen av tjänster från PublicWell AB gick rätt till enligt lagen om offentlig upphandling. Men den har faktiskt en viss beröring med oberoendefrågan. Upphandlingen gjordes som ”direktupphandling”, d v s man kunde strunta i lagens stränga regler som syftar till att det ska vara en rättvis konkurrens mellan olika leverantörer. Det blev då förstås lättare att välja just PublicWell om man nu hade bestämt sig för det. Det gäller särskilt i fallet med hur en vikarierande ekonomichef köptes in. I det fallet fanns det inga konkurrerande anbud alls.

Bakom reglerna om offentlig upphandling ligger syftet att alla intresserade anbudsgivare ska ha samma chans. Det ska garantera fri konkurrens, som man, åtminstone i teorin tänker sig ska leda till bättre effektivitet. Köparen ska få bättre kvalitet på varor och tjänster till lägsta pris. Eftersom offentlig upphandling enligt regelboken kan vara ett tungrott maskineri, tillåter man direktupphandling med mindre stränga regler för mindre belopp. Gränsen gick vid tillfället 2019 strax under 600 000 kronor.

Eftersom det under hösten 2020 visade sig att kommunen hade betalat fakturor från PublicWell på 1,4 miljoner[1], långt över gränsvärdet, beslöt konkurrensverket att göra en utredning. När detta skrivs är saken ännu inte avgjord av myndigheten. Om det visar sig att direktupphandlingen var otillåten kan det i värsta fall bli en straffavgift på upp till 180 000 kronor som Strömfors kommun får betala till staten.

I årets sista skälvande dagar svarade kommunen på frågor som konkurrensverket ville ha svar på. Den stackare som fick det otacksamma uppdraget att skriva svaret var den alldeles nyanställde ekonomichefen, som inte haft ett dyft att göra med upphandlingen. Enligt svaret var det två olika uppdrag. Det första avsåg framförallt arbete med årsredovisningen. Detta upphandlades som direktupphandling där anbud begärdes av tre leverantörer. Detta uppdrag hade beräknats till 180 000 kronor, men kom slutligen att avse 336 838 kr. Ökningen berodde enligt svaret på ”att saker inte var klara i tid.”

Det andra uppdraget, inhyrningen av en tillförordnad ekonomichef, upphandlades inte. Tillvägagångssättet var istället enligt kommunens svar att ”[maskerat] som redan arbetade på ekonomiavdelningen, kunde då direkt presentera en kandidat som kunde fungera som en interimslösning.” Det är inte långsökt att den konsult som redan fanns på plats från KomAudit AB (med PublicWell AB som bulvan) var den som kunde presentera som lämplig ”interimslösning” Maria Ljungberg Jönsson, senior konsult i KomAudit AB.

Motivet för att göra en direktupphandling av ekonomichef skulle ha varit ”Strömfors  Kommun ansåg …  att ett akut behov uppstod på Ekonomiavdelningen och därför kunde ett undantag från att annonsera upphandlingen göras…”

Som motivering för att läget skulle vara akut redogörs i detalj för personalsituationen vid Ekonomiavdelningen. Sedan den 6 januari 2019 då ekonomichefen slutade hade avdelningen varit underbemannad. Fyra tjänstemän uppgavs ha slutat under perioden fram till 19 mars 2020 när nästa ekonomichef ”klev av sin roll”. Denne hade då fungerat som ekonomichef sedan 1 maj 2019. Personalsituationen hade med andra ord varit ansträngd i ungefär 14 månader. Det är berättigat att ifrågasätta om en ”akut situation” kan pågå i 14 månader.

Ansvarig för de här affärerna är förstås kommunens högsta tjänsteman, kommunchefen Nora Aalberg Rönnlund. Våren 2021, när kommunchefen med understöd av ”Inlandsnätverket” gick till motattack, beskyllde hon istället kommunalrådet Karin Rosén för att vara ansvarig för affärerna, eftersom hon hade undertecknat pappren. Man kan sammanfatta det budskap som hon lyckades prångla ut i pressen som ”Det var inte jag, det var hon.” Mer om ”inlandsnätverket” och motattacken finns i kapitel 9 (”Kommunalrådet mobbare”)

Det var mitt fel att det blev Siv Andersson

Så här i efterhand kan man sannerligen undra hur kommunrevisionen en gång kunde upphandla Siv Andersson och hennes firma KomAudit som revisionens sakkunniga biträde. Facit visar hur Andersson genom att göra bulvanaffärer med kommunförvaltningens ledning medverkat till den allvarligaste politiska krisen i Strömfors kommuns historia. I kölvattnet har Andersson prickats av sin egen branschorganisation, brutit kontraktet och sjappat. Kommunen granskas av myndigheterna för misstanke om brott mot upphandlingsreglerna. Förtroendet mellan partierna och mellan den politiska ledningen och stora delar av förvaltningen ligger i spillror. Hur var det möjligt?

Här måste tyvärr jag själv träda in i berättelsen, och medge både att jag själv spelat en avgörande roll vid upphandlingen, och medverkat till att bryta mot reglerna. Bakgrunden är att jag efter sex år som förtroendevald revisor skulle medverka i upphandlingen av ett nytt sakkunnigt biträde. Jag var vid det laget ganska missnöjd med de stora multinationella revisionsbyråer som tillsammans monopoliserat marknaden. Det hade varit stora problem med kvalitén i utredningarna. Vissa ämnen skyggade de för och ville helst inte ta itu med. Särskilt allvarligt var att de inte var övermåttan intresserade av att rikta allvarlig kritik mot kommunledningarna.

Det såg med andra ord ut som om det fanns något slags beroende mellan de stora drakarna i revisionsbranschen och kommunernas ledningar. Jag har i min skrift ”Kommunrevisorns testamente”, som jag refererat till tidigare, gjort tolkningen att de stora byråerna inte ville stöta sig med kommunernas ledningar eftersom de utförde andra och ibland större uppdrag i kommunerna. Vi erinrar oss att det var en sådan byrå som gjorde en i och för sig ambitiös och invändningsfri, men dyr utredning i just det förlopp som hela den här skriften handlar om. En alltför kritisk hållning som revisionsbiträden skulle kunna förstöra den marknaden. I ”testamentet” föreslog jag därför att staten borde befria de privata byråerna från uppgiften som revisionsbiträden och i stället ta över den själv. Om t ex uppgiften lades på Riksrevisionen eller en ny myndighet skulle det vara svårt att hävda att det fanns intressebaserade beroenden mellan myndigheten och kommunerna.

Men nu var det 2017 och någon sådan möjlighet fanns inte. Jag hade tidigare erfarenhet av Siv Andersson som biträde. Hon hade tidigare jobbat åt den av revisionsjättarna som vi anlitade. Hon hade trots de strukturella problem som fanns, visat både självständighet och kompetens. Ja, jag medger att man knappt kan tro att det handlar om samma person som närapå körde Strömfors kommun i botten fyra år senare.

Tillsammans riggade vi därför upphandlingsunderlaget så att ingen annan än Siv och KomAudit kunde komma i fråga. Flera gånger träffades vi för fika och bakelser på ett kafé i ett industriområde i residensstaden. Siv betalade. Ur egen ficka eller på firman ska vara osagt. Till slut lyckades vi få till villkor som i praktiken gjorde det omöjligt för någon annan att vinna upphandlingen. Så blev det ju också.

Jag är medveten om att jag aktivt medverkade till en troligen olaglig rundning av upphandlingslagstiftningen. Det är ju inte bra förstås. Min enda ursäkt är att jag handlade i syftet att åstadkomma en så effektiv kommunrevision i Strömfors som möjligt. Om revisionen är effektiv, har insyn och kan kommunicera sina fynd till medborgarna anser jag att den lokala demokratin stärks. Jag tror också att det behövs.

Efter att vi nu sett facit av Siv Anderssons framfart i Strömfors tror jag inte att hennes bevekelsegrunder var lika osjälviska.

 

---

[1] Det visade sig så småningom att totalsumman blev 1,8 miljoner.