Krisen i Skinnskatteberg: Här kommer kavalleriet!

Den lilla endagarstidningen ”Dalabygden” har i två hårdvinklade nyhetsartiklar ställt upp till försvar för Skinnskattebergs kommunchef Marie Tollefsen Markström i hennes pågående strid med kommunen. I den första menar hon att hon fått läsa den externa utredningen om påstådda missförhållanden i kommunen långt senare än den hon uppfattar som sin motståndare, kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S). Det unika är att kommunchefen här beskriver det hela som en tvekamp mellan henne och kommunalrådet och att den senare fått oförtjänta fördelar i den striden. I den mån andra media har uppmärksammat krisen, har de sett den som något problematiskt för kommunen. Det är ju bra förstås, att vi här i klartext får veta hur kommunchefen ser på saken. Själv har jag ända från början varit övertygad om att den kris kommunchefen dragit igång har syftat till att avsätta kommunalrådet, och därmed det socialdemokratiska minoritetsstyret i kommunen.

I den andra artikeln biter hon sig fast vid att det var kommunalrådet som var ansvarig för att kommunen i strid med såväl regler för offentlig upphandling som regler för kommunrevisionens oberoende upphandlade ekonomikonsulter. Uppdraget gick som bekant till revisionens sakkunniga biträdes makes firma. ”Det var hon som skrev under alla papper” är kommunchefens inställning. ”Skyll inte på mig. Det var inte jag, det var hon”.

I vanliga fall brukar jag bli förargad när någon okunnig påstår att politiken är som en ”sandlåda”. Men här inträffar det lite lustiga att en central aktör faktiskt agerar sandlådeaktigt.

Kavalleriet

Men hjälp finns att få. Från ”Dalabygden” kommer kavalleriet. Dalabygden kommer ut en gång i veckan i drygt 3 000 exemplar. Den var en gång en del av Bondeförbundet/Centerpartiets tidningsimperium, som när det såldes påstods ha gjort Centerpartiet till världens rikaste parti. Tidningens spridning är inte imponerande. Antal hushåll i Dalarnas län är cirka 140 000. Två procent av dessa täcks alltså av tidningen. Att den skulle ha mer omfattande spridning i Skinnskatteberg, som ligger i ett annat län verkar inte sannolikt. Att en tvåprocentstidning i ett annat län skulle ha journalistisk bevakning i Skinnskatteberg verkar inte heller sannolikt. Allra mest udda är att de då i rapporteringen har lyft fram sådant som inte norra Västmanlands egna media inte har lagt märke till.

Frågetecknen hopar sig.

De aktuella artiklarna har skrivits av en Niklas Lindh. Niklas Lind är inte vilken Niklas Lindh som helst. Han titulerar sig redaktionschef för ”Dalabygden”. Men Niklas Lindh är också VD och ägare av bolaget Niklas Lindh Kommunikation AB. Det här bolaget har hyrt ut Niklas Lindh till tidningen.

Vad gör nu detta aktiebolag?

Enlig egen beskrivning ”bedriver företaget verksamhet inom strategisk kommunikation, media och PR-verksamhet. Verksamheten riktas mot offentlig sektor, privata företag samt olika organisationer”. Man får väl förmoda att ”mot” inte betyder att bolaget motarbetar offentlig sektor o s v. Snarare betyder det väl att man utför uppdrag som gynnar offentlig sektor o s v. Det är med andra ord en PR-byrå som Lindh driver.

I det budgetförslag som Skinnskattebergs kommunchef försökte få igenom fanns ett stort anslag för marknadsföring (2 miljoner kronor) – alltså PR för kommunen. Det var allmänt känt att det var kommunchefens man som skulle fixa med marknadsföringen. Han är inte bara kommunens turismsamordnare utan också VD och styrelseordförande i HPM Coaching & Consulting AB. Det bolaget är enligt egen beskrivning verksamt med ”strategisk rådgivning och affärsutveckling inom hospitalitysektorn”. Särskilt är man specialist på bussresor.

Vi har alltså å ena sidan en PR-byrå för den offentliga sektorn med tillgång till en nyhetstidning. Å andra sidan har vi en kommunchefsgemål som höll på att få tillgång till 2 miljoner kronor för marknadsföring av en kommun.

Som Leif GW Persson har som en av grundreglerna för mordutredningar: ”Hata slumpen!”