Västmanlands natur

Skogslåglandet präglas av stora myrområden i ett flackt barrskogsdominerat landskap. Terrängens låglänta och flacka karaktär, med få berg och den relativt höga nederbörden gör att myrområdena blir omfattande.

Västmanland mälarbygd – bruksbygd – bergslag 1990

Skogar finnas ännu både stora och vackra, särdeles i bergslagen, som dessutom är rik på naturskönheter, synnerligast i närheten af sjöarna och strömdragen. Slätten däremot är ful och tröttande genom sin enformighet och sina små backkullar, där enbuskarna förgäfves påminna inbyggarne om att planteringen af några träd här och där skulle skänka en hvilopunkt för ögat och därigenom förläna landskapet ett annat utseende. Landets skiljaktiga beskaffenhet föranleder en olikhet i befolkningens lynne, vanor och lefnadssätt, som genast faller i ögonen. Bergslagen, med sina sjöar och dalar, skogar, strömmar och berg, framställer ett bergsmannalif i hela dess kraftiga och egendomliga friskhet, då däremot slätten med sina sädesfält och trädesåkrar ger sina bebyggare ett skaplynne af enformighet och tröghet, som icke är olikt naturen själf.

Herman Hofberg: ”Genom Sveriges bygder. Skildringar af vårt land och folk” 1896

Från Stockholm hem till byn tar det två timmar med bil. Efter Mälarlandskapet byter naturen karaktär. Slätterna med stilla vattendrag och näpna trädflockar ersätts av vad som lika gärna kunde vara Minnesota, Norrland eller varför inte Ryssland. Det skymmer och blir trängre kring vägen. Rödaktiga lador och tröskskjul skymtar i de strama bårderna av skog. Mörka jättegranar, alla stöpta i samma form ... Kan människor leva här?

Sven Olov Karlsson ”Italienaren” 2003

Om man tycker om det här landskapet. Då är det äkta kärlek.

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.