Elpriskrisen

Putin driver upp priset i Tyskland

Elbolagen frodas av vinsterna

Folket i Sverige fryser

Varför är det så dyrt med el? Det är en fråga som många ställer sig efter de chockartade elräkningar de fått på senare tid. Här ett exempel från vårt eget hus:

I december 2021 betalade vi för vårt eluppvärmda hus nästan 3 000 kronor. Genomsnittet för elräkningarna i december åren 2011 – 2020 var drygt 1 500 kronor. Det var med andra ord dubbelt så dyrt förra året jämfört med de föregående tio åren.

Så här såg elräkningarna ut i december 2011 - 2021

Många är förstås bekymrade och frågar sig hur det kan komma sig att det blivit så här. De brukar få ett antal standardsvar:

• Det har varit särskilt kallt, vilket ökar efterfrågan
• Det har blåst väldigt lite
• Isläggningen i älvarna har försvårat vattenkraftproduktionen
• Det finns för lite ledningar från norr till söder
• Det är höga elpriser i hela Europa

Jag tänker inte ge mig in på att försöka värdera de olika förklaringarnas andel av fördubblingen av elpriset. Men jag har blivit lite konfunderad över den sista punkten. Vi vet att elpriserna i många europeiska länder är högre än i Sverige. Det beror framförallt på att en stor del av produktionen där bygger på kol- , olje- och gaskraftverk. Priserna på bränsle är höga, och särskilt har det varit problematiskt med naturgasen. Den levereras i stor utsträckning från Ryssland, som utnyttjar gaspriset bland annat av utrikespolitiska skäl.

Alltså: Putin stryper gastillförseln som politisk påtryckning. Det blir dyrt att köra gaskraftverk i Europa. Elpriset rusar i olika europeiska länder. Svenska elpriser ökar dramatiskt. Allt detta verkar logiskt, utom sista ledet. Varför ska svenska elpriser öka när vi inte framställer någon elektricitet i gaseldade kraftverk?

Det höga priset beror på export till högprismarknaden i Tyskland

Jo, säger man; ibland när vi får brist i det svenska elsystemet måste vi importera ström från utlandet och då måste vi betala deras höga priser. Det är förvisso sant. Men samtidigt går det vanligtvis åt andra hållet. Sveriges nettoexport av el var förra året 20 817 Gigawattimmar. Balansen med de länder som är mest beroende av fossila bränslen t ex Tyskland, Polen och Danmark var också positiv – alltså vi exporterade mer än vad vi importerade.

I september 2021 var de genomsnittliga elpriserna i de tre länderna 102 – 128 Euro per Megawattimme. I Sverige varierade priserna beroende på var i landet man befann sig. I södra Sverige var priset ungefär som i Europa. I Skåne, Blekinge och södra Halland och Småland var priset på tysk nivå (119 Euro/MWh). I Svealand och resten av Götaland närmare den polska nivån (89). Bara i Norrland var det lägre (55 Euro/MWh). När svenska elproducenter sålde el till Tyskland, Polen och Danmark kunde de ta ut de mycket högre tyska priserna. Och denna högre prisnivå bidrog till att dra upp priserna också i Sverige. Varför sälja billigt till svenskarna när man kan sälja dyrt till tyskarna?

Staten och internationellt kapital håvar hem vinsterna

Nå, vad kostar det att framställa elektricitet i Sverige. Kärnkraft, vattenkraft och vindkraft svarar för nästan hela Sveriges elproduktion. Vattenkraften kostar ungefär 30 Euro/MWh, kärnkraften omkring 35 Euro och vindkraft kostade 2016 knappt 50 Euro. Det är med andra ord rejäla vinster att sopa hem om man kan sälja en mix av kärnkraft, vattenkraft och vindkraft till både grannländerna i söder och till svenskar för sisådär 125 Euro.

Vem är det som tar hem vinsterna? Ja det är förstås de olika företag som är engagerade på elmarknaden. Här finns först producenterna, ägarna av kraftverk, där de största är statliga Vattenfall, finska Fortum och tyska Uniper. Dessa är viktiga intressenter i både kärnkraft och vattenkraft. I vindkraftsindustrin är också kinesiska företag inblandade. För det andra är det nätägarna där de dominerande är Vattenfall, svensk-kanadensiska Ellevio och tyska E.on. Elhandelsbolag finns det ungefär 150 stycken, många är lokala. Men vi ska inte heller glömma den svenska staten som genom diverse avgifter och skatter får en del av vinsten.

Om man ska försöka sig på en summering så plundras svenska och även europeiska elkonsumenter genom att billig svensk el säljs till skyhöga tyska priser, där priset pressats upp av rysk gaspolitik. Vinsten delas mellan svenska Vattenfall, utländska statliga och privata kapitalister samt den svenska staten.

Det här är en alldeles orimlig fördelning. Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar krävde tillsammans med partiets landsbygdspolitiska talesperson Birger Lahti i en debattartikel i DN den 14 december att man skulle lösa upp kopplingen av den svenska elmarknaden och den europeiska. Artikelförfattarna fick utstå mycket spott och spe. Från alla upptänkliga håll fick de veta att de var ”energinationalister”. Just ingen som deltog i debatten var beredd att minska de diverse utländska kapitalisters vinster som det integrerade elsystemet medför.

Staten betalar en del av elbolagens vinster

Återstår då möjligheten att den svenska staten ingriper för att lätta bördan för konsumenterna. Det skulle kunna ske antingen genom sänkta skatter eller genom bidrag och subventioner till konsumenterna. Eftersom de höga energipriserna är en plåga för hela Europa, har frågan diskuterats också inom EU. Där har den svenska staten visat ett utomordentligt njuggt intresse. Dåvarande energiminister Anders Ygeman (S) sa i en intervju i Aftonbladet att han ”beklagar prishöjningarna” men att ”det verkar som om marknadspriserna är på väg ner”. En ytterligare tröst skulle vara att det är värre i Sydeuropa.

I Norge resonerar man annorlunda. Där presenterade regeringen nyligen ett förslag om stöd till hushåll som drabbats av höga elräkningar. Månadsräkningen beräknas minska med tusen kronor för en genomsnittlig villakund. Men den nya energiministern Khshayar Farmanbar (S) är lika njugg som sin föregångare: ”Den svenska regeringen har inga sådana planer”. Man tar inte gärna av elbolagen övervinsterna. Hellre får folket frysa.

Jag hör nu att även den svenska regeringen har fallit till föga och föreslår en kompensation till de hushåll som har hög förbrukning under vintermånaderna. Det är förstås bra som plåster på såren. Men det är viktigt att komma ihåg, att sett ur elbolagens synvinkel blir vinsterna oförändrat höga. Skillnaden är bara att staten betalar en del av vinsterna som kunderna slipper undan.