Liksom flera andra av de försvunna städerna kan Öregrund på
Upplandskusten spåras tillbaka till medeltiden. Staden uppges kunna dateras
till 1491 och fungerade som utskeppningshamn för de uppländska järnbruken.
Fyrahundra år senare – kring förra sekelskiftet och till andra världskriget –
var staden en populär kurort. Många fastigheter köptes upp av sommargäster och
den bofasta befolkningen minskade.
1967 var Öregrunds saga som självständig stad slut. Staden
slogs samman med det närbelägna Östhammar. Idag kan man räkna med att Öregrund
med sina kring 1 500 invånare utgör 7 procent av Östhammars kommun.
Carl Möller var
son till fyrmästaren Johan Möller
1893 i Öregrund. Calle Möller berättade i boken Söderhavssynder (1932) om sitt levnadsöde. Som skeppspojke blev han
adopterad av drottningen av Hawaii. Väl hemkommen till Sverige hörde man i det
nyligen självständiga Norge talas om denne ädling med kunglig familjeanknytning
från Söderhavet.
Han kallades till Oslo för att väljas till ny norsk kung. En
stortingsman som också var fiskhandlare hade försökt sälja rutten lutfisk till
infödingarna. Calle hade förhindrat detta. Fiskhandlaren protesterade därför
mot valet av kung. När Calle således inte kunde bli vald enhälligt drog han
tillbaka sin kandidatur.
Calle Möller har också kallats ”Öregrunds egen baron Münchhausen”.
 |
| Rådhuset |
 |
| Calle Möller välkomnas till Oslo av statsminister Christian Michelsen |
 |
| Söderhavssynder |
Tidigare inlägg i serien ”Försvunna städer”
Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar