Försäkringskassan, lotten och andra pattlösare i politiken

Virsboskolan

Socialdemokraterna i Surahammar har föreslagit att högstadiet vid skolan i Virsbo ska läggas ned. Detta har lett till protester i Virsbo. Bland annat har man uppvaktat Stig Henriksson i Fagersta och frågat om man inte kan få byta kommun. Avgörandet har i sista hand kommit att ligga i försäkringskassans hand.

Så här ser det parlamentariska läget ut. Fullmäktige i Surahammar består av 39 ledamöter. Socialdemokraterna har 19 mandat; alltså ett mandat fattas för egen majoritet. Enligt uppgifter i organisationen Sveriges kommuner och landstings databas över styrande majoriteter i kommunerna bildas majoriteten i Surahammar av Socialdemokraterna och Miljöpartiet med sammanlagt 20 mandat.

Men detta är nog en sanning med modifikation eftersom Miljöpartiets stol i fullmäktige är tom. Men det är också en av de två stolarna som skulle ha besatts av det fascistiska partiet Sverigedemokraterna. Så summan av kardemumman är att Socialdemokraterna har 19 av 37 mandat, och därmed egen majoritet.

Nu trasslade det hela till sig eftersom en socialdemokratisk ledamot bestämde sig för att gå emot partilinjen och rösta med den samlade oppositionen mot en nedläggning av högstadiet i Virsbo. Simsalabim så står det 18 – 19 och väntat nederlag för förslaget om nedläggning.

Men det är inte nog med det. Av de tre folkpartisterna i fullmäktige var en bortrest och en sjukskriven efter en fotoperation. Och det finns bara en ersättare. Ojojoj nu vänder det igen och det står 18 – 18. Men då blir det fullmäktiges socialdemokratiska ordförande som har utslagsröst och då blir det 19 – 18 för nedläggning. Om nu inte den sjukskrivna folkpartisten får tillåtelse av försäkringskassan att gå på fullmäktige och rösta. Då blir det ingen nedläggning.

Den här rysaren aktualiserar ett antal intressanta frågor om beslutsfattandet i kommunerna. En är förstås att det är lite uppseendeväckande att det faktiskt kan bli försäkringskassan som kommer att fälla avgörandet. En annan är fascisterna Sverigedemokraternas oförmåga att bemanna de mandat de fått av väljarna. Av 605 mandat som Sverigedemokraterna fick i landets kommuner i valet är 47 tomma stolar. Ytterligare en intressant fråga är hur man ska bete sig när valda ledamöter bestämmer sig för att gå emot partilinjen.

Hur gör man när det står lika?

Men det som jag tänkte kommentera lite här är vad man ska göra när det står lika. I kommunerna är det så att ordföranden har utslagsröst. Men det gäller bara i sakfrågor. Om det gäller personval som fullmäktige ska göra – till exempel till styrelser och nämnder – och om det står lika, så blir det istället lottdragning. I riksdagen är det lottdragning som gäller även i avgörandet av sakfrågor. Det mest berömda är väl den så kallade lotteririksdagen 1973-1976. När enkammarriksdagen infördes bestämde man dumt nog att den skulle ha 350 mandat. Eftersom 350 är ett jämnt tal, så är det möjligt att det blir lika mellan två politiska förslag. Och se! Valet 1973 ledde till precis lika många mandat för vänsterblocket och det borgerliga blocket. Drygt 150 gånger fick man lov att ta fram tombolan och låta lottdragning avgöra beslutet i riksdagen. De båda blocken vann ungefär lika många lottdragningar var.

Man hade helt enkelt inte tänkt på att denna situation skulle kunna uppstå och till valet 1976 ändrade man riksdagens storlek till 349 mandat. Det skulle förstås ändå kunna uppstå patt-situationer om ledamöter är borta (som den fotopererade folkpartisten i Surahammar). Men i riksdagen finns ett kvittningssystem som innebär att man kommer överens mellan blocken att om någon fattas på ena sidan så avstår en på den andra sidan att rösta. I kommunerna kvittas det inte.

Lotten avgör

Dogen Andrea Gritti 1523-38

Den franske statsvetaren Bernard Manin har särskilt studerat lottning som beslutsmetod, framförallt som urvalsmetod. I antikens Aten utsågs flertalet ämbetsmän genom lottning. Motiveringen var demokratisk. Om man istället skulle ha använt val så skulle man ha blivit beroende av vem som kunde göra sig populär och hade många anhängare. Om kompetens spelade en roll för vem som valdes skulle de valda bli en elit skild från folket. Genom den jämlika lottningen kunde vem som helst bli utvald. Lottningen var helt enkelt mer demokratisk än val.

Lottning användes också i olika utsträckning i de italienska stadsstaterna under renässansen. Särskilt berömt har det komplicerade venetianska systemet som kombinerade val och lottning blivit. Min gamla kollega Åsa Boholm har beskrivit hur den venetianska dogen valdes:

• När det stod klart att den gamla dogen var döende utsågs en ballotino. Det gick till så att den yngste av ledarna i de fyrtios råd gick genom basilikan. När han hade gått ut genom den västra porten skulle han ta den första pojke under 15 år som han mötte. Denne blev ballotino.
• Stora rådet samlas och alla närvarande räknas. Urnor fylls med exakt så många kulor som det finns närvarande rådsmedlemmar. Trettio kulor är av guld och resten av silver.
• Var och en av rådsmedlemmarna kallas fram och får en kula som ballotinon har dragit.
• Alla som får silverkulor lämnar palatset medan de som fått guldkulor drar sig undan till ett inre rum.
• Alla släktingar och anhängare till dem som fått guldkulor lämnar palatset. Nu inkallas de trettio igen och reduceras genom lottdragning till nio.
• De nio drar sig undan och nominerar fyrtio män. Om någon av dem inte är närvarande ger man sig ut på stan och letar rätt på honom. Alla utom dessa fyrtio skickas sedan iväg.
• Genom lottdragning reduceras de fyrtio till tolv. Dessa tolv sammanträder och nominerar 25 män.
• De 25 reduceras genom lottdragning till nio. Denna niomannakommitté nominerar 45 män.
• De 45 reduceras genom lottdragning till elva och dessa elva får i uppgift att nominera 41 elektorer.
• Elektorerna låses sedan in i ett särskilt bevakat utrymme. Varje elektor skriver sedan sin nominering av ny doge på ett papper som rullas ihop och läggs i en låda.
• Ballotinon drar en lapp ur lådan. Sedan vidtar en granskning av den föreslagna kandidaten där varje elektor får tillfälle att yttra sig om den nominerades för- eller nackdelar.
• Elektorerna röstar sedan om kandidaten. Ballotinon räknar rösterna. Om kandidaten får minst 25 röster förklaras han vald. Annars drar ballotinon en ny nominering och proceduren upprepas.
• Om ingen nominerad fått tillräckligt antal röster upprepades hela proceduren igen ända till dess att någon fått tillräcklig majoritet.

Den gängse tolkningen av lottdragningen är att det är Guds ingripande som styr resultatet. Genom den komplicerade kombinationen av lottning, nominering och val kan man säga att man åstadkommer en blandning av folkligt (tja, det var ju inte folket utan adelsfamiljerna) och gudomligt inflytande.

I Surahammarsfallet hade man istället Försäkringskassan. Men skulle det räcka?

Hur gick det i Surahammar då?

Den fotopererade folkpartisten fick lov av försäkringskassan och sin arbetsgivare att gå på fullmäktige och delta i omröstningen, som därmed slutade med seger för motståndarna till en nedläggning av skolan. Kvällen innan fullmäktige tycktes det stå klart att försäkringskassan skulle rädda högstadiet i Virsbo från nedläggning. Men då hände det: Två av de fyra vänsterpartisterna hoppade av från partilinjen och röstade tillsammans med sossarna för nedläggning. Till slut blev det 20 – 17 för nedläggning och högstadiets i Virsbo saga var all.

Det visade sig att varken den pattlösande mekanismen med ordförandens utslagsröst eller försäkringskassan fällde avgörandet. Det avgörande var att partilinjer sprack. Först var det sossen som bytte sida och sen var det de två vänsterpartisterna som bytte sida åt andra hållet. Jag måste nog återkomma senare med ett inlägg om renegaternas betydelse i politiken.

Referenser

Boholm, Åsa (1990). The Doge of Venice: the symbolism of state power in the Renaissance. Göteborg: Institutet för socialantropologisk forskning

Manin, Bernard (2002). Den representativa demokratins principer. Stockholm: SNS förlag