I förra avsnittet besökte vi den märkvärdiga Ströbohög med sin ekstuga
och eldsprutande drake. Högen ligger på Köpingsåsen, som går parallellt med
Hedströmmen. Vi följer åsen drygt 2,5 kilometer norrut och kommer då till Malma
kyrka. Kyrkan har en central roll i det drama som nu utspelar sig.
Där, på åsen stod Malma kyrka och pinglade med sin lilla
klockstapel. På Korslöts skans knappt två kilometer nordost om kyrkan gick en
jätte och våndades. För jättar är det få saker som är så plågsamma som pinglet
av kyrkklockor. Nä, nu får det tamef-n vara slut på lidandet muttrade jätten
och tog en upp en rejäl knaling och skickade iväg mot kyrkan. Men ack, den
nådde bara sisådär halvvägs. Ungefär 800 meter nordost om kyrkan i en åkerkant
trillade stenen ner. Och där ligger den än. Och kyrkan pinglar. Och jättarna
plågas.
 |
| Malma kyrka |
 |
| Här är det! |
Än mindre framgångsrik var jättekvinnan Stor-Kari i Passboberget. Den kyrka hon försökte tysta var det ståtliga katedralen i Skinnskatteberg. För att nå kyrkan i Skinnskatteberg måste vi röra oss tämligen långt norrut. Vi följer älven norrut tills den vidgar sig till sjön Nedre Vättern. Där, vid sjöns norra strand nästan 3,5 mil nordväst om kyrkan i Malma ligger Skinnskattebergs stiliga gudshus.
Stor-Kari hölls i Passboberget, som ligger i skogen bortom
Teatermaskinen inte mindre än dryga
12 kilometer från kyrkan i Skinnskatteberg. Avståndet hindrade dock inte att Stor-Kari plågades svårt av kyrkklockornas klang. Det är allmänt känt att jättar inte tål kyrkklockor, demoner flyr och blixten undviker dem. Hur allt detta kan komma sig vet man inte. Men det är förmodligen något religiöst.
 |
| En rejäl knaling |
Ställd inför uppgiften att träffa en kyrka inte mindre än tolv kilometer bort insåg Kari att man måste ta till det grova artilleriet och slungade därför stenblocket med hjälp av sitt strumpeband. Men ack, strumpebandet gick av och ned trillade stenen blott en halvmil bort. Inte mindre än sju kilometer kvar till den irriterande kyrkan.
 |
| Skinnskattebergs kyrka |
 |
Stor-Kari i egen hög person
|
 |
| I rollen som stenbestigare ser vi Ingrid |
 |
| Ganska instabilt underlag |
 |
| Borde gå att rulla bort. Hej å hå! Jajamensan det gick. Stenen försvann i stupet. Vi var de sista som såg den. |
 |
Här fanns Stor-Karis sten
Strövtåg i Hedströmsdalen. Tidigare avsnitt i serien:
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar