Fullmäktige i Skinnsberg: Gabriel nere för räkning

 

Förslag till offentlig konst i Västanhed

Inför fortsättningen på det avbrutna fullmäktigemötet den 12 december blev kaoset i frågan om Skinnskattebergs styre totalt. Maktskiftesalliansen L+M+C+SD hade totalt pulveriserats. M hade redan tidigare lämnat. På måndag morgon före mötet den 19:e lämnade också L in skorna. Kvar var bara SD och C (som förmodligen inte förstod något av vad som hände).

Det föreföll omöjligt att på en eftermiddag lösa det problem som uppenbarligen legat och pyrt sedan valet i september. Problemet stavades: K-o-m-m-u-n-a-l-r-å-d. Vem skulle bli högsta hönset i det nya skinande högerskinnsberg? Skulle det som Gabriel Andersson (L) påstod bli han själv, eller fanns det någon annan. Någon som deklarerat att hon var en ”lagspelare” och som ”inte ville bråka om det nu”. På måndag morgon var det annat ljud i skällan. Nu var SD:s Ewa Olsson Bergstedt den givna vinnaren.

När fullmäktige möttes lyckades Vänsterns Fredrik Skog driva igenom en interimslösning: Ordförande i kommunstyrelsen och nämnderna skulle bara väljas för en övergångsperiod fram till nästa fullmäktige. Då skulle man i bästa fall ha två månader på sig att lösa upp knutarna.

Resultatet av detta val av interimistiska ordförande blev i det närmaste ett dråpslag för Gabriel och hans ”liberaler”. Till ordförande i KS och tillfälligt kommunalråd valdes SD:s Olsson Bergstedt. En SD-are la också vantarna på förste vice ordförandeposten och jobbet som andre vice gick till förra kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S). Till ordförande i den nya vård- och omsorgsnämnden valdes en SD-are och till vice en socialdemokrat. I miljö- och byggnadsnämnden blev en socialdemokrat ordförande. Inte en liberal i sikte någonstans, utom i överförmyndarnämnden där den allestädes närvarande Elisabeth Åberg (L) valdes som tillfällig ordförande. ”Ständigt denna Betta” skulle man kunna säga för att parafrasera Ture Svenson. Gabriel Anderssons namn var inte aktuellt för någon post.

Men det är viktigt att komma ihåg att Gabriel och ”Liberalerna” är nere för räkning. Domaren kommer till tio först vid nästa fullmäktigesammanträde. Om inte Gabriel klarar av att resa sig kan det gå att få fram andra starka utmanare. Socialdemokraterna har redan i en insändare i Fagersta Nyheter förklarat sig redo att ta över.

Den efterföljande behandlingen av budgeten kan också ge fingervisningar. Det fanns tre förslag: Det var först kommunstyrelsens budgetförslag som efter vissa tilläggsyrkanden stöddes av S och V (11 mandat i fullmäktige), ett ganska starkt förslag från Moderaterna (2 mandat i fullmäktige) och slutligen SD:s förslag som i stor utsträckning liknade kommunstyrelsens förslag. SD har 6 mandat i fullmäktige). På några få punkter fanns det markeringar, mest av symboliskt slag i SD-förslaget, som projektering av brandstation (som kommunens invånare redan sagt att de inte vill betala). Utredning pågår redan om hur brandstationsfrågan ska lösas. En intressant fråga är det lömska sätt Olsson Bergstedt och hennes hov försöker föra in kulturkriget även i Skinnskatteberg. Mer om det senare.

I kontrapropositionsvoteringen (oh la la vilket ord!!!) ställdes M-förslaget mot SD-förslaget. Här vann SD med 11 röster (SD+L) mot Moderaternas tre (M+C). S och V avstod från att rösta. I huvudvoteringen blev det lika 11 röster för S+V och 11 röster för SD+L. Moderaterna och Centern avstod från att rösta. Den alltid lika lydige fullmäktigeordföranden (L) avgjorde med sin utslagsröst till SD:s förmån. Agerandet i budgetfrågan luktar lite av den gamla fula sentensen: ”Den med den brunaste näsan vinner”.

Några ord om kulturkriget. Överallt i kommunerna, särskilt de där SD fått inflytande går de till storms mot konst och kultur. Konsten utmärks enligt kulturkrigarna framförallt av könsorgan. Särskilt starkt har de reagerat mot vad de kallar ”menskonst”. Nej, konst ska det inte vara. Det ska vara sådant som är ”trevligt” i stället påstår de. Kultur kan kanske gå an om det är t ex stångstörtning, gammaldans eller påhittade folkdräkter. Men viktigast är att trivsel ska gå för mens- och vaginakonst, som ingen vill ha. Jämför med nazisternas begrepp ”Entartete Kunst”

Kommunstyrelsen hade föreslagit ett mindre anslag till offentlig konst utanför tätorten. Man kan förstå att detta framstått som ett rött skynke. SD:s egen lilla trivselmamma Ewa Olsson Bergstedt ville och fick med Liberalernas hjälp en ändring av anslaget till ”trivselåtgärder”.

Själv skulle jag vilja komma med ett förslag som är såväl konst som trevligt. Här i Västanhed där vi bor vore det väl mysigt med en ryttarstaty i brons. Den kunde ställas upp i den öppna triangelformade platsen vid brevlådorna på Ekvägen, gärna högst upp på den grushög som brukar finnas där. För att ingen ska känna otrivsel kunde väl stridshingsten förses med byxor.

Efter den fullmäktigekvällen var jag tvungen att åka ambulans till lasarettet i Köping.

Förvirringen tilltar

Jag skrev i mitt förra inlägg att dagens fullmäktige i Skinnskatteberg börjar kl 18. En ledamot påpekar för mig att man beslutat att börja mötet kl 17. Men kommunens hemsida säger fortfarande kl 18. Bäst att vara redo.

Maila SD-ledaren för beslutsunderlag i Skinnskatteberg

Sedan Liberalernas kommunalrådskandidat i Skinnskatteberg Gabriel Andersson häromdagen la locket på frågan om vem eller vilka som ska bli kommunalråd har det utbrutit en debattstorm på både Facebook, både på Fagersta Nyheter och ”Värt att veta i Skinnskatteberg”.  När SVT:s reporter frågade om det kunde bli ett eller två kommunalråd svarade han att man inte kunde utesluta att det skulle kunna bli tre kommunalråd. Uttalandet lugnade inte kommentatorerna.

På frågan om vad de en, två, eller tre kommunalråden skulle göra var svaret från Gabriel Andersson (L) och Ewa Olsson Bergstedt (SD) att de skulle ”jobba med förvaltningen”. Även detta svar har väckt ilska och förundran. Men locket ligger tätt på inför fullmäktige i morgon när beslut ska fattas,

Men nu öppnar SD-ledaren en kanal. Man kan skriva ett PM (personligt meddelande) till henne, så får man svar. Märkliga nya metoder för att informera medborgarna och politikerna öppnas därmed.

Den som vill se cirkusen i aktion kan åse det hela i Skinnskattebergs kommuns You Tube-kanal kl 18 i morgon. Det går också bra att komma direkt för att på plats i kommunhuset se spektaklet.

Så här svarade Olsson Bergstedt dem som ville ha mer information:

 

Kan borgerliga partier styra tillsammans med S och V?

Nu lägger de så kallade liberalerna i Skinnskatteberg locket på. Nya förhandlingar med SD stundar. Både frågan om maktpositioner och budget står på dagordningen. Om fyra dagar ska allt avgöras av kommunfullmäktige. "Vi stänger dörren" säger L:s kommunalrådskandidat Gabriel Andersson till Fagersta-Posten. "Vi går in i förhandlingsläge igen". 93 dagar efter valet har alltså L och SD inte lyckats komma fram till hur och vart kommunen ska styras.

Det är dags att kasta in handduken nu. Andersson och Olsson Bergstedt får ge upp ambitionerna om att styra. Efter det kaotiska fullmäktigemötet den 12 december bör också fullmäktiges ordförande Lennart Lydqvist (L) dra sig tillbaka och slicka såren. Några omdömen på Facebook-sidan "Värt att veta om Skinnskatteberg": "bottenlöst kaos", "sorgligt", "brist på respekt för demokratiska spelregler", "inte kravlat sig ur sandlådan", "rena cirkusen".

Vägen ut ur detta kan vara en blocköverskridande koalition, men där Liberalerna redan på förhand har straffat ut sig. Visst har de tre majoritetspartierna S, V och M skällt på varandra de senaste åren. Men om det ska bli någon stadga och inte bara mörklagt mygel och kuppförsök från totalt inkompetenta L- och SD-politiker får vi tugga i oss gammalt groll.

Kan S och V styra tillsammans med ett eller flera borgerliga partier? Här i Västmanlands län har man i alla fall efter årets val tyckt det i fem av länets tio kommuner. I Hallstahammar styr S, V, L och MP. I Kungsör är det S, V och C. Köping får efter högerkoalitionens kollaps ett styre med S, V, C och KD. Samma partier bildar styre i Västerås och i Sala bildas en koalition av S, V, C och MP.

Så nog tycks det finnas andra som anser att det går. Särskilt om alternativet är "rena cirkusen" och ett "bottenlöst kaos".

Vem visste vad om L:s och SD:s kommunalrådskupp?

Försöket av Liberalerna och Sverigedemokraterna i Skinnskatteberg att kuppa igenom inrättandet av en andra kommunalrådstjänst väcker en rad intrikata frågor. En fråga är förstås om något eller båda partierna förstod att förslaget skulle stoppas av fullmäktige.

Att S och V skulle rösta nej borde ha stått klart för Gabriel (L) och Ewa (SD) även om de båda partierna inte hade informerats på förhand. Det som kunde verka som överraskningen och som fällde avgörandet var Moderaternas ställningstagande. Visste L+SD att M visste? Och visste L+SD att M tänkte rösta emot?

I en nyhetsartikel i Fagersta-Posten säger M:s gruppledare Bo Öberg "I grunden var det en av orsakerna till att vi drog oss ur det här samarbetet." Till skillnad från S och V var det i alla fall uppenbart att M kände till förslaget på förhand. Öbergs uttalande antyder också, även om han inte säger det rakt ut, att L och/eller SD kände till hur M ställde sig till förslaget.

Om så var fallet, hur tänkte förslagsställarna när de ändå drev två-kommunalrådsförslaget till fullmäktige? När de visste att det var dödsdömt på förhand? Om bara L visste det, handlar det om en blåsning i högre skolan: SD skulle förmås att sluta bråka genom att få en kommunalrådspost. När de sen inte fick det, så kunde man skylla på vänsteroppositionen och Moderaterna. Själva hade Liberalerna visat sin goda vilja.

Om både L och SD visste om att det skulle bli stopp i fullmäktige är det svårare att förstå deras avsikter. Kanske var det bristande rutin och kunskaper som fick SD att gå i fällan. Men någon riktigt bra förklaring är det ju inte. Ewa har ju lång erfarenhet som politiker, först som folkpartist ("liberal") och sen som sverigedemokrat. I partiet finns ju också Oscar i Aronsberg med erfarenheter från rikspolitiken och en i Tidölaget.

Nu går koalitionsbildningen i baklås

Som i flera andra kommuner har nu möjligheterna att åstadkomma ett styre i Skinnskatteberg gått i baklås. Om jag vore Sverigedemokrat (gud förbjude) skulle jag passa mig j-ligt noga för att samarbeta med Liberalerna, som framstår som totalt opålitliga. I många kommuner som drabbats av liknande låsningar har den slutliga lösningen blivit en blocköverskridande koalition, vanligen ledd av Socialdemokraterna.

I Skinnskattebergs fall skulle S, V och M kunna få ihop en sådan majoritet. Alldeles enkelt är det inte. Det skulle kräva en hel del smärtlindring mot sviterna av åratal av påpuckling. Det skulle förmodligen kräva att de mest aktuella konfliktfrågorna mellan vänsterblocket och M på något sätt lyfts bort från samarbetet. Jag tänker då på förslaget om en orimligt dyr ny brandstation och samarbetet med Statens Bostadsomvandling om seniorboende på Klockarberget. I dessa frågor kan i varje fall inte jag se något utrymme för vare sig kompromisser eller kohandel.

Finns det någon akutlösning?

Fullmäktige är ajournerat till måndag den 19:e december. Om man då inte kan välja en ordförande i kommunstyrelsen kan det finnas nödlösningar som kan prövas under en övergångstid medan man försöker hitta en permanent lösning. Enligt Kommunallagen (6:e kapitlet § 22) ska "fullmäktige bestämma vem som ska fullgöra ordförandens uppgifter när varken ordföranden eller en vice ordförande kan tjänstgöra."

Reglementet för Kommunstyrelsen har en annan lösning (§ 18): "Om varken ordföranden eller vice ordföranden kan delta i ett helt sammanträde eller i en del av ett sammanträde utser styrelsen en annan ledamot att vara ordförande tillfälligt. Den till åldern äldste ledamoten tjänstgör som ordförande tills den tillfälliga ordföranden har utsetts."

Vad ska man som medborgare säga?

Tja. Lycka till! 

SD i Skinnskatteberg snuvade på konfekten igen

De borgerliga partierna och Sverigedemokraterna i Skinnskatteberg gick till val tillsammans för att få till ett högerstyre i kommunen. Det av de fyra partierna som blev störst i valet skulle få tillsätta kommunalråd. SD blev med sina sex platser i fullmäktige störst i högergruppen. Trots det ryckte Liberalerna åt sig initiativet och utropade på egen hand sin Gabriel Andersson till kommunalråd.

Snopet, men det var bara att tugga i sig. SD:s Ewa Olsson Bergstedt sa till tidningen: ”Vi var tydliga innan att valresultatet skulle utvisa vem som blev kommunalråd. Men jag vill inte bråka om det nu.”

Rollen som länets, kanske landets mesigaste SD:are blev tydligen för mycket. Månne det blev pinsamt för Rasse-Oscar i Aronsberg, när han någon gång kunde slita sig från att sitta och meta i Bergslagsskogen, och träffa sina kompisar i Stockholm? Så, i lönndom hade inför måndagskvällens fullmäktige förts förhandlingar mellan L och SD. Om Rolf ”Sillbo” Andersson (C) spelat någon roll förtäljer inte historien, och Moderaterna har hoppat av från det tilltänkta högerstyret.

Syftet med förhandlingarna tycks ha varit att kompensera SD. Alldeles oanmält och under dagordningspunkten om reglemente för Kommunstyrelsen uppträdde en SD:are och föreslog bl a att kommunen fortsättningsvis skulle ha två kommunalråd på trekvartstid. Både Gabriel och Ewa argumenterade för varför också Ewa skulle bli kommunalråd.

Ner i syltburken
igen

Deras anföranden var storstilat floskelsprängda. Vad icke skulle inte åstadkommas? Ewa anförde att ”ska man få något gjort så kan det kosta lite grand”. Den åsikten var ju en radikal omsvängning från hennes tidigare uttalanden om äldreomsorgen som utsattes för budgetnedskärningar. Då hette det att pengar inte var allt. Det gick ju att effektivisera. Men när det nu gällde den egna lönen var det alltså annat ljud i skällan. ”Kosta lite grand” är i det här fallet i storleksordningen 800 000 kronor om året inklusive arbetsgivaravgifter!

Nu gick det inte så. Förslaget röstades ned av fullmäktiges majoritet bestående av Socialdemokraterna, Vänstern och Moderaterna. Det visste förstås Liberalerna om, så de lyckades ännu en gång blåsa sina högerpopulistiska vänner.

Men, hur skulle de nu kompenseras? När man kom fram till val av Kommunstyrelse och nämnder föreslog den sluga Carina Sándor (L) att hela valärendet skulle återremitteras till valberedningen. Genom beslutet om att säga nej till SD:s tilltänkta kommunalråd hade ju saker och ting ”ändrat sig”. Inför risken att över huvud taget inte ha en kommunstyrelse (den gamlas mandat tar slut den 31 december) valde fullmäktige ändå att välja medlemmar i styrelsen.

Däremot orkade man inte med val av presidier (alltså ordförande och vice) i styrelsen och nämnderna. Fullmäktige ajournerades till nästa måndag – den 19 december. Då kommer alltså ordförandevalen att ske, men också beslut fattas om budgeten för 2023 och ett gäng andra ärenden. Så tills vidare vet ingen riktigt hur kommunens styre ska se ut framöver, eller vilken politik som ska bedrivas. Det knakar och brakar i borgerligheten och dess högerextrema svans.

 

Nu tänkte de ta för sig

Skinnskattebergs kommunfullmäktiges presidium la fram ett förslag till höjda politikerarvoden. Förslaget innebar t ex att fullmäktiges ordförande - den inte alldeles okände Lennart Lydqvist (L) - skulle få 100 procent mer i arvode. Med tanke på att fullmäktige minskats från 31 till 25 ledamöter, d v s 19 procent. vore det rimligare att sänka ordförandearvodet med 19 procent. Förste vice ordföranden Elisabeth Åberg (L) som också är ordförande i Överförmyndarnämnden skulle få en löneökning med 60 procent. Dessutom kopplas arvodena till basbeloppet. Inte oviktigt i dessa inflationstider!

Nu stoppades förslaget av Kommunstyrelsen. Elisabeth Åberg som också sitter på en stol där var med när frågan behandlades, trots att hon var uppenbart jävig. När hon fick mothugg hade hon till och med mage att reservera sig för förslaget om höjda löner för bl a henne själv och Lydqvist.

Hör gärna P4 Västmanlands intervju med Fredrik Skog (V) och Elisabet Åbergs (L) försvar för sitt handlande.

Högerfronten i kommunerna imploderar

Kommunvalet i de västmanländska kommunerna var en strålande succé för Sverigedemokraterna. I alla kommuner utom en ökade SD-röstandet. Ökningen var minst i Västerås (1,5 procent) men i de övriga sju kommunerna ökade rösterna med 3,7 till 6,9 procent. Lika stort fiasko har det varit i förhandlingarna om hur styret i kommunerna ska se ut.

När dammet lagt sig efter valet hade de borgerliga tillsammans med SD majoritet i åtta av tio kommuner. Men när nu förhandlingarna är avslutade har sådana borgerligt-sverigedemokratiska styren materialiserats i bara två kommuner (Arboga och Skinnskatteberg). Efter avhopp av C i Arboga och M i Skinnskatteberg är dessa till yttermera visso minoritetsstyren. Istället har det installerats blocköverskridande koalitioner ledda av Socialdemokraterna i fem av kommunerna med högermajoritet. Socialdemokraterna leder nu styret i sju av länets kommuner och medverkar i åtta kommuner.

Sedan SD:s genombrott på väljararenan 2010 har sådana koalitioner med både vänster- och högerpartier varit ett sätt som har använts för att blockera SD, vars historia och politik setts som odemokratisk. SD har varit vad statsvetarna kallar ett paria-parti.

När man skärskådar vad som kommit fram om formerandet av styret i länets kommuner visar det sig att referenser till SD:s odemokratiska karaktär varit mycket sällsynta. Vanligen har de S-ledda styrena tillsammans med ett eller flera borgerliga partier berott på misshälligheter mellan de borgerliga. I Köping var det KD som kände sig överkörda i förhandlingarna. De fick, ansåg de, för få platser. Efter att KD-politiker beskyllts för att läcka från överläggningarna påstod de att de övriga ville bestämma vilka personer som KD skulle företrädas av. Resultatet blev att KD sökte sig till S och spräckte vad som såg ut att bli ett skyltskåpsstyre för SD.

I Västerås sprack det av liknande skäl. Också här handlade det om KD. Under förra mandatperioden hade tre SD-are hoppat av till KD. SD ville då blockera dessa tre från att representera KD. Också här sökte sig KD till S som tog emot med stora famnen. Att V redan fanns där var inget problem: ”Vi har haft otroligt bra och respektfulla samtal” sa KD-ledaren till VLT.

Sura-tårtan

I Surahammar blev styret inte klart förrän i allra sista momangen, nästan tre månader efter valet. Vid det nyvalda fullmäktiges möte blev man till och med tvungna att bordlägga frågan om val av fullmäktiges presidium. Det står klart att här har det direkt handlat om en maktkamp mellan SD och M. SD:s gruppledare har gjort starka uttalanden om att han gör anspråk på att bli kommunalråd eftersom SD är största parti på högersidan. En inte oväsentlig roll sägs också en tårta ha spelat. Det bakades en särskild kampanjtårta som väljarna bjöds på. Tårtan var dekorerad med loggor för M, C och KD. Men inte SD. Tårtan uppfattades av SD:arna som en ren kränkning.

Till slut slutade det hela med att SD förlorade striden. Moderaterna gick istället in i en majoritetskoalition med Socialdemokraterna, Centern och Kristdemokraterna. Till skillnad från många andra kommuner där S+M-styren installerats har Moderaterna fått ta taktpinnen och tillsätta kommunalråd, tillika kommunstyrelsens ordförande.

Då gick det smidigare i Skinnskatteberg, där SD trots att de blev största högerparti la sig platt och accepterade att L fick tillsätta både kommunalråd och ordförande och vice ordförande i fullmäktige. ”Vi var tydliga innan att valresultatet skulle utvisa vem som blev kommunalråd. Men jag vill inte bråka om det nu” sa den lokala SD-ledaren till F-P.

Det anmärkningsvärda med de här processerna i de västmanländska kommunerna är hur valvinnaren SD systematiskt har uteslutits från styrena. Istället har Socialdemokraterna tillsammans med ett eller flera borgerliga partier ledningen i de flesta kommunerna. Orsakerna tycks ofta vara splittring och konflikter mellan högerpartierna. I något fall har SD spelat en roll i dessa konflikter, men det har i flera fall handlat om konflikter mellan traditionella borgerliga partier. Ett eller flera partier har då sökt sig till S, som tagit emot dem och bildat nya majoritetsstyren.

Konflikterna tycks oftast ha handlat om vilka partier som ska ha vilka positioner. Alltid är det någon som känner sig styvmoderligt behandlad. Mycket sällan skyller man på ideologiska skäl – t ex SD:s odemokratiska historia och karaktär. Inte heller är det särskilt vanligt att oenighet i sakfrågor spräcker högerfronten. Ideologiska invändningar mot att ge sig i lag med Vänsterpartiet (som kommit att ingå i styret i fem av kommunerna) har inte heller hörts av.

Några citat

Vi kände att övriga partier i Nystart Köping förhandlade med armbågen. Vi kände att de försökte minimera vårt inflytande. (Per Norin och Lars-Axel Nordell. KD Köping)

Det har inte varit svårare att besluta om samarbete med SD än med något annat parti. (Gabriel Andersson, L Skinnskatteberg)

Vi var tydliga innan med att valresultatet skulle utvisa vem som blev kommunalråd. Liberalerna kanske tolkade det på ett annat sätt. Men jag vill inte bråka om det nu. (Ewa Olsson Bergstedt, SD Skinnskatteberg)

De (det lokala partiet Demokraterna) är ett typiskt missnöjesparti. Om de backar lite i sin maktgalenhet kan det gå att samarbeta med dem. (Liane Blom, L Norberg)

Politiken kan inte vara så att kommunalrådet lägger all sin tid på att förhandla med olika partier. Om de ska styra med växlande majoritet i olika frågor, vad blir det för hackmat? (Putte Dahlström, Partiet för Norbergs framtid)

Vi har känt oss bakbundna. Sossarna säger att man inte ska lägga motioner om man sitter i majoritet. De tycker istället att man ska lägga nämndinitiativ i slutna rum. Det känns inte så bra. Jag tycker att politik ska vara öppet. (Pratima Åslund, V Norberg)

Det är viktigt att se till det sakpolitiska innehållet. Det stämmer att vi sagt att vi inte ska vara med SD eller V, men om man tittar på frågan om att ta ansvar så har det varit övergripande. (Anders Wigelsbo, C Sala)

Liberalerna saknar helt förtroende för (det lokala partiet) Salas Bästa. Det är ett parti som främst ägnar sig åt att ställa till med oreda och kaos. Det är en beskrivning som också gäller för SD. (Mårten Hemström, L Sala)

Det är ingen hemlighet att vi vill ha inflytande i förhållande till partiets storlek. (Kent Pettersson, SD Surahammar)

Vi tycker att det är märkligt och dålig stil av Moderaterna att dagen innan valet servera flera tårtor där vår loggo inte fick vara med. Rätt ska vara rätt. (Kent Pettersson, SD Surahammar)

Mitt parti har lite reflexmässigt reagerat mot Vänsterpartiet. Men när man sätter sig ner och pratar och ser vi samma samhällsproblem. Vi kanske inte alltid har gemensamma förslag till lösningar, men vi har haft otroligt bra och respektfulla samtal. (Amanda Grönlund, KD Västerås)

 

Tidning stulen igen

Man ska inte ropa hej. I alla fall inte om man tror att tidningstjuven har lagt av. Det har hen inte. Efter mer än en månads bortovaro är stölderna igång igen. Idag saknades DN i vår låda. Av årets hittills gångna dagar har tidningen legat på sin plats i brevlådan på utgivningsdagen i 109 dagar. Det är en träffprocent på 32,8 procent. Men man ska inte glömma att tidningstjuven verkligen är en småskojare i sammanhanget. Störst svinn svarar PostNord för med den underbara varannandagsutdelningen.

Utdelningsstatistik för DN år 2022 hittills:

	Antal dagar	Procent
- tidningsfria dagar	8	2,4
- ej postutdelning, tidningen kom nästa dag	192	57,8
- ej postutdelning, tidningen kom aldrig	11	3,3
- vardagar med utdelning men utebliven tidning	12	3,6
Dagar med tidning på rätt dag	109	32,8

  

Bluesia Pieksämäen asemalla

Dagen till ära lyssnar vi på Suomi-rockens ikon Juice Leskonen (1950-2006) i hans fantastiska blues på Pieksämäki station.

Val av samma skäl som man har bröstvårtor fast man inte ammar. För säkerhets skull.

Efter valet har kommunalpolitiken gått över i en ny fas. Nu har det handlat om förhandlingar om hur styret ska ordnas i kommunerna. På en del håll har det gått fort medan andra har dragit ut på processen i månader. Jag har här på bloggen rapporterat om utvecklingen i de tio västmanländska kommunerna. Detta har tilldragit sig ett visst intresse från läsekretsen (inläggen 2, 4 och 7 på tioitopplistan). Slutresultatet har märkvärdigt nog blivit att valvinnaren SD kommit med i styret i bara två kommuner, medan Socialdemokraterna medverkar i styret av åtta kommuner, varav i ledande ställning i sju. Detta påminner om den aboensiske statsvetaren Dag Anckars kommentar: ”Här i Finland har vi val av samma skäl som man har bröstvårtor fast man inte ammar. För säkerhets skull.” Detta var nämligen på den tid när praktiskt taget alla partier (som var godkända av Moskva) satt med i den finska regeringen. Till det märkliga resultat av konstitueringen i Västmanlands kommuner ska jag återkomma i ett senare inlägg.

För övrigt kan man konstatera att i topp hamnar i november ett inlägg om det synbart föga upphetsande ämnet kommunal revision. Bakgrunden är dock inte ointressant eftersom det handlar om hur man kan styra kritisk granskning av kommunal verksamhet med medelstilldelningen till revisorerna. Slutligen innehåller tioitopplistan två gamla godingar om det gamla brukssamhället Färnas historia. Det ena inlägget gjorde jag redan 2014 och det handlar om de märkliga grevarna von Hermansson som härskade där. Det andra inlägget är från Norges senaste nationaldag och berättar den än märkvärdigare historien om hur norska soldater sprängde dasset i Färna med dynamit så att skiten yrde.

Antal besökare var i november 348 (549 i oktober). Av dessa var 159 (322) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 2,19 (1,35) och genomsnittlig tid per besök var 66 (61) sekunder. Flest besökare kom från Sverige, Finland, USA och Nederländerna. Ströbesökare dök upp från Belgien, Irland, Norge, Spanien, Storbritannien, Tyskland och Ungern.

De tio mest visade inläggen i november:

1	Billigare och bättre kommunal revision genom samarbete (ny)
2	När Marie säger ”hoppa!” då hoppar Bosse (ny)
3	Finns det några belägg för offerkoftehypotesen? (ny)
4	Valteknisk samverkan ?? (ny)
5	Fyraåring håller stånd mot fascismen (ny)
6	I fäders spår (ny)
7	Det sprack för högern i Köping (ny)
8	När norska soldater sprängde dasset i Färna med dynamit (ny)
9	Skinnskattebergs kommun laglöst land (3:a)
10	Strövtåg: De galna grevarna (ny)

 

 

Så var det klart med styret också i Surahammar

Det meddelas idag att den nästan tre månader långa striden om vem som ska styra Surahammars kommun nu är över. Trots valframgångar kommer inte Sverigedemokraterna med i styret. Istället går Moderaterna, Socialdemokraterna, Centern och Kristdemokraterna ihop i ett starkt majoritetsstyre. Till skillnad från i många andra kommuner där liknande styrande koalitioner bildats är det inte S, utan M, som håller i taktpinnen. Kommunalråd och kommunstyrelseordförande blir en moderat.

Sedan sist har också Moderaterna i Skinnskatteberg meddelat att de lämnar samarbetet med SD och mittenpartierna L och C. Det är ovisst vad de menar med beslutet, eftersom de säger sig ha för avsikt att även fortsättningsvis "stötta" det nya styret, men inte delta i någon valteknisk samverkan. I tabellen med länets alla kommuner har jag korrigerat för detta nya ställningstagande.

När nu dammet lagt sig (?) efter konstitueringsprocesserna i de västmanländska kommunerna blir det något överraskande resultatet att valvinnarna SD kommer med i styret endast i två av de tio kommunerna, och i båda fallen i minoritetskoalitioner. I Arboga är det C som agerar stödparti och i Skinnskatteberg M.

Socialdemokraterna kommer att ingå i styret i åtta kommuner och i den ledande positionen i sju av dessa. Jag kommer i ett senare inlägg att diskutera hur den här situationen kunnat uppstå. Hur har SD:s valsuccé förvandlats till ett fiasko i koalitionsbyggandet?

Valteknisk samverkan ??

Moderaterna i Skinnskatteberg annonserade i veckan med buller och bång att de lämnar den valtekniska samverkan med Liberalerna, Centern och Sverigedemokraterna. Här ska vi gå in lite närmare på begreppet ”valteknisk samverkan” och vad det kan betyda att man lämnar en sådan. Det handlar här om de val som kommunfullmäktige förrättar av Kommunstyrelse och nämnder. På ett övergripande plan är det en saga som nästan låter osannolik när den berättas.

Steg 1: Majoritetsval?

Först kan man konstatera, att valet formellt sett är ett majoritetsval. Det finns en enda uppsättning kandidater som vanligen väljs enhälligt och med acklamation. Det betyder att det aldrig blir någon omröstning utan ordföranden frågar om de föreslagna kan väljas. Om hen tycker att övervägande antal ledamöter ropar ”ja” fastställs valet med ett klubbslag.

Steg 2: Proportionellt val minoritetsskydd

Men det finns med den här proceduren en risk att en majoritet av väljarna (kommunfullmäktiges ledamöter) kör över minoriteten och tillsätter hela styrelsen. Det finns därför en ventil. Innan klubban faller kan någon eller några kräva ”proportionella val”. Om de som begär proportionella val är tillräckligt många ska val med olika valsedlar genomföras. Den nödvändiga minoriteten beräknas så, att man dividerar antalet röstande med det antal som ska väljas plus en. När Skinnskattebergs fullmäktige (25 röstande) ska välja kommunstyrelse (11 platser) blir det alltså 25/12=2,08. Detta tal rundas sen av uppåt till 3. Det krävs alltså att 3 röstande kräver proportionella val för att det ska genomföras.

Steg 3: Heltalsmetoden

Ibland, men oväntat sällan, genomförs det proportionella val. Valsedlar med gruppbeteckning och kandidatnamn fördelas då till fullmäktiges ledamöter, som en och en lägger ned sin röst i valurnan. Efter det vidtar fördelningen av mandat. Då används den så kallade heltalsmetoden (eller d’Hondts metod) som liknar den metod som används i allmänna val, men som inte är exakt densamma. Det här är inte lätt materia. För att illustrera hur metoden fungerar ska vi här genomföra en fördelning av de 11 platserna i Skinnskattebergs kommunstyrelse. Vi låtsas så att det finns tre grupper som konkurrerar: S+V bildar en grupp med 11 röstande, L+C+SD en andra grupp med 12 medlemmar och så till sist M med två röstande.

Störst på den första raden är L+C+SD. Pling! Där får L+C+SD ett mandat. Därför ändras deras röstetal på rad 2, så istället för 12 blir det 12/2=6. Så läser vi rad 2. Med 11 röster är nu S+V störst. Pling! Ett mandat till S+V, som nu till rad 3 får se sitt jämförelsetal minskat till 11/2=5,5. Störst på r ad 3 blir L+C+SD, som vinner de tredje mandatet och får sitt jämförelsetal minskat till 12/3=4.

Ja, så där fortsätter det ända tills alla elva platserna i Kommunstyrelsen är fördelade. Men i just det här fallet tillstöter en komplikation när det sista mandatet ska delas ut. Nu är både L+C+SD och M störst och lika stora. Då får lotten rycka in och avgöra. Här har jag markerat lottdragningen genom att lägga på ett halvt mandat vardera på de båda grupperna i summaraden längst ned.

Steg 4: Resultatet går att räkna ut på förhand

Till skillnad från när vi som medborgare uppträder som väljare till riksdag och kommunala församlingar, så är det i det här fallet känt på förhand hur många anhängare varje grupp har. Man kan alltså räkna ut på förhand hur valet ska gå. Så varför krångla med valsedlar och omröstningar, när man kan räkna ut i förväg hur det ska gå och sen bara ha ett förslag som kan beslutas med acklamation? Ja, så går det för det mesta till. Så, genom något som nästan ser ut som ett gudomligt ingripande är vi tillbaka till första steget igen.

Det går att mixtra med resultatet

Eftersom alla nu är överens om utfallet, och ingen kommer att kräva räkning av rösterna, så kan man ta tillfället i akt att mixtra med resultatet. Om det visar sig att ett parti som är för litet att få några platser i slutändan, kan det hända att ett lite större parti, så att säga, köper upp det lilla partiets röster för att vinna ännu mer platser. Eller så kan två småpartier slå sig samman och på det sättet bli så stora att de får vara med i fördelningen. Det som nu händer kallas vanligen ”Valteknisk samverkan”.

Om i exemplet ovan M ingår sådan samverkan med L+C+SD så får den nya gruppen L+C+SD+M 14 röster. Därmed försvinner lottdragningen på sista raden. Med jämförelsetalet 14/6=2,33 blir L+C+SD+M störst och vinner det sista mandatet.

Valteknisk samverkan är ”ett givande och ett tagande”

Varför M skulle vilja göra så här är förstås uppenbart. Risken elimineras, och M kan få en garanterad plats i KS. Annars vore det ju lotten som skulle avgöra det. Men varför skulle L+C+SD gå med på denna samverkan? Något måste väl M ge i gengäld. Och ett problem i sammanhanget är ju att M alldeles nyss har sagt upp den valtekniska samverkan med L+C+SD.

Det är ibland lätt att bli överslug i politiken

M sa upp överenskommelsen om valsamverkan med L+C+SD för att de ville tvinga framförallt L att gå med på M:s linje att det är en bra idé att plåga kommunens pensionärer genom att säga nej till seniorboendet på Klockarbergsvägen. Nu hamnar M istället i en situation där de vill ha två saker av L+C+SD – både en garanterad plats i Kommunstyrelsen och att de andra i gruppen ska gå med på M:s politiska krav – utan att ha något att ge igen.

Det verkar så överslugt att nästan ingen annan än den utköpta kommunchefen Marie Tollefsen Markström kan ha tänkt ut det. Man skulle kanske till och med nästan kunna kalla taktiken dumslug.

 

I fäders spår

 

Jag har förstått att det har varit Fars Dag, och att det då varit brukligt att bilder på fäder lagts ut på så kallade sociala medier. Några dagar för sent ansluter jag mig till denna tydligen nya sedvänja, med inte mindre än två generationer fäder.

Karl Edvin född 1890 var en av många barn i ett soldattorp. Det sägs ju att soldaterna inte hade mycket annat för sig än att göra barn. Karl Edvins karriär var några års folkskola, bonddräng och slutligen sågverksarbetare. Hans son Karl Axel född 1918 förlorade vid två års ålder sin mor i spanska sjukan. Sjuårig folkskola och sen jobb på bruket. Valsverksarbetare, Brunnsviks folkhögskola. Ombudsman (expeditör) på Metall i Fagersta, föreståndare för Metalls A-kassa. En socialdemokrat och fackföreningsman.

Om vi rör oss ytterligare två generationer framåt har ett av Karl Axels barnbarn just blivit utnämnd till ledamot av Kungliga Vitterhetsakademin. Också de andra barnbarnen har fina jobb.

Det kan ses som individuella och intergenerationella klassresor, men inte minst handlar det om det svenska samhällets klassresa.

Vi har under en följd av år på alla helgons dag gjort resan Mälaren runt – i vår råa jargong ”dödsrundan” för att sätt ljus på gravar i Sura, Ed, Fresta och Järna. I år orkade jag inte längre med 35 mils körning. För första gången på länge uteblev gravljusen. Utöver resor till exempelvis Riddarhyttan och Kolsva ska jag bara göra två resor till: Till Stockholm för ett 70-årsfirande i vår och till Kristianstad för en professorsinstallation. Sen den sista färden förstås. Så den här publiceringen får ses också som en kompensation för detta. Förstås uppmärksammades också kvinnor under denna årliga runda. Men nu var det som sagt Fars Dag.

När Marie säger ”hoppa!” då hoppar Bosse

Ännu en borgerlig-sverigedemokratisk front krackelerar nu. De borgerliga tillsammans med Sverigedemokraterna tog i valet en majoritet av fullmäktige i Skinnskattebergs kommun. Valrörelsen hade de fyra, SD, L, M och C drivit tillsammans. ”Ett härligt gäng!” utropades det. Nu meddelar Moderaterna överraskande att de lämnar samverkan med de övriga tre. ”Det är tråkigt” säger kommunalrådskandidaten Gabriel Andersson (L) tillfrågad av P4 Västmanland. Det härliga gänget blev ett tråkigt gäng.

Moderaterna formulerar sig så, att de lämnar den valtekniska samverkan med de tre övriga, men att de fortfarande ”stöttar SD, L och C i arbetet med ett välbehövligt maktskifte”. Vad de menar med ”stötta” och ”maktskifte” förklaras inte i Moderaternas pressmeddelande eller i de uttalanden som den sparkade f d kommunchefen Marie Tollefsen Markström, numera baksäteschaufför hos Moderaterna, gjort i P4.

Vad innebär det att man lämnar den valtekniska samverkan? Innebörden är att Moderaterna på ett bräde gör sig av med all representation i kommunens styrelse och nämnder. De platserna fördelas med ett komplicerat system som kräver en viss storlek i fullmäktige för att kunna tillämpas.

Om Moderaterna går fram själva, utan samverkan med andra partier blir fördelningen av platser i Kommunstyrelsen att de andra borgerliga (inklusive SD) får fem platser. Vänsterblocket får lika många, sen måste det bli lottdragning mellan Moderaterna och övriga i högerblocket om den sista platsen. Det är alltså 50 procents chans att Skinnskattebergs kommunstyrelse får klara sig utan Bosse och Marie. Fast egentligen är det osäkert om M:s storlek är tillräcklig för att den proportionella metoden ska kunna tillämpas. Om inte är det 100 procents chans! Fast borgerlig majoritet blir det i alla fall.

I alla övriga nämnder i kommunen kommer garanterat inte heller att finnas några moderater. Det gäller Miljö- och byggnämnden, den nyinrättade Vård- och omsorgsnämnden, Valnämnden och Överförmyndarnämnden. Vad driver egentligen dessa kommunalpolitikens Kamikazepiloter.

En förklaring som de själva ger är motståndet mot omvandlingen av de nedgångna husen på Klockarbergsvägen 8 till toppmodernt seniorboende. Av någon, nästan obegriplig anledning har de fått för sig att det är en dålig affär. De vill hellre se en försäljning till någon mer eller mindre dubiös kapitalist. Vad sådana kan ställa till med på bostadsmarknaden i avlägsna skogsbygder är välbekant.

Klockarbergsprojektet klubbades igenom av S, V och L, men måste göras om efter en dom i Förvaltningsrätten. Man får väl förmoda att M:s avhopp är avsett att sätta press på majoriteten i Klockarbergsfrågan. Svagaste länken är väl då Liberalerna. Deras företrädare Gabriel Andersson säger sig dock fortfarande vara positiv till projektet.

Dessutom är det så, att den här omvandlingen verkligen är något som Skinnskattebergsborna vill ha. Att Moderaterna med obegripliga argument vill stoppa det lär knappast stärka deras ställning i väljarkåren. 2022 års val var ju inte det sista.

En annan förklaring skulle kunna vara att M vill stärka sin egen ställning i det borgerligt-sverigedemokratiska blocket. Det är oklart hur, men som sagt: När Marie säger ”hoppa!” då hoppar Bosse, även om man råkar hamna i tomma intet, eller möjligen, som man säger, i galen tunna.

 

 

Finns det några belägg för offerkoftehypotesen?

Det lönar sig inte att försöka ordna styret så att Sverigedemokraterna stängs ute. De och deras högröstade anhängare betraktar sig då som diskriminerade och tar på sig en martyrroll. Den bilden gör bara att de får än mer stöd. Vi kan kalla detta för offerkoftehypotesen. Här ska vi bland annat med hjälp av kommunalvalsresultat från 2018 och 2022 testa denna hypotes.

I sex kommuner ingick SD i styret under mandatperioden 2018 – 2022. Här fanns alltså inga hinder. Redan här krackelerar offerkoftehypotesen. Det visar sig, att av de grupper av kommuner som jag har definierat här, ökar SD mest i just dessa sex kommuner. Tre fjärdedelar av kommunerna hamnar mellan 2,8 och 6,7 procents ökning (boxen längst till vänster i figuren) och den genomsnittliga ökningen av röstandelen är 4,5 procent.

Traditionellt bildas i svenska kommuner styre av något av de båda blocken. Efter SD:s inträde på arenan var de gamla partierna rätt så ense om att det gällde att hålla nykomlingarna borta från makten. Det var ju trots allt ett parti med rötterna i nynazismen. Två huvudsakliga metoder utvecklades. Problemet uppstod förstås när inget av de båda blocken kunde få majoritet. Man kunde då komma överens om att den största av de båda minoriteterna skulle få styra i minoritet. I den nationella politiken kallades detta ett slag för Reinfeldtdoktrinen, och lades till grund för partiernas överenskommelse i den så kallade Decemberöverenskommelsen.

Metoden med minoritetsstyre visade sig vara instabil. Frestelsen kunde bli för stor för de borgerliga partierna att slå ihop sina påsar med högerpopulisterna och fälla minoritetsstyret. Då var en stabilare lösning att ett eller flera partier korsade blockgränsen och slog sig samman med ett eller flera partier på den andra sidan som det gick att få majoritet tillsammans med. Blocköverskridande majoriteter var alltså den andra, lite kraftfullare utestängningstaktiken.

I figuren finns utöver de sex kommunerna där SD faktiskt deltog i styret först de kommuner som bildat traditionella majoritetsstyren, och där alltså inga särskilda arrangemang för att stoppa SD gjorts, därefter minoritetsstyreskommuner och slutligen kommunerna med blocköverskridande majoritetskoalitioner.

Hur gick det för Sverigedemokraterna i 2022 års val i dessa tre grupper av kommuner? I 90 kommuner utan några särskilda stopparangemang ökade SD med i genomsnitt 2,5 procent. I den mittersta hälften av kommunerna var ökningen mellan 1,1 och 3,4 procent. I nästa grupp – minoritetsstyresgruppen – blev den genomsnittliga ökningen 2,4 procent och de i de mittersta 50 procenten av de 118 kommuner var ökningen mellan 1,1 och 3,7 procent. Om man ser minoritetsstyre som en metod att spärra ut SD från styret var det alltså enbart med god vilja som man kan se att offerkoftehypotesen skulle stämma. Ökningen var förvisso mycket mindre än i de sex SD-styrda kommunerna, men skillnaden gentemot dem som inget hade gjort blev obetydlig.

Då verkar blocköverskridande majoritetsstyren vara något mer i linje med hypotesen. Här blev den genomsnittliga ökningen av SD:s röstandel 3,1 procent, alltså högre än både i de kommuner som inte gjort något åt saken och de som satsat på minoritetsstyre. De mittersta femtio procenten av de 76 kommunerna visade en ökning av SD-röstandet med mellan 1,3 och 4,6 procent.

Stödet för offerkoftehypotesen är ganska svagt. Om SD spärras ut genom att man bildar blocköverskridande majoritetskoalitioner kan man i medeltal vänta sig en ökning av SD-rösterna med omkring en halv procentenhet. Störst är framgången där högerpopulisterna släppts in i styret, alltså i direkt strid med offerkoftehypotesen.

Hur gick det i Västmanland då?

Hur har offerkoftehypotesen fungerat i de västmanländska kommunerna. Efter hur situationen såg ut förra mandatperioden fördelar sig de tio kommunerna i länet över de fyra kategorierna: SD var med i styret i Surahammar; i Norberg var det ett traditionellt blockstyre med S och V i majoritet; i tre kommuner – Kungsör, Sala och Skinnskatteberg - tillämpades minoritetsstyre och i de resterande fem kommunerna (Arboga, Fagersta, Hallstahammar, Köping och Västerås) hade man blocköverskridande styre.

Det mönster som framträder i analysen av alla landets 290 kommuner är U-format. Störst framgångar har SD haft i de kommuner där man deltagit i styret av kommuner, minst framgångar noteras i de kommuner som tillämpar minoritetsstyre eller där endera av de traditionella blocken regerar. Sen går det upp igen i de kommuner som – ofta i syfte att just utestänga SD – haft ett blocköverskridande styre, men framgångarna i valet har ändå varit mindre än i de kommuner där SD deltagit i styret.

Det U-formade sambandet är tydligt även i Västmanlands läns tio kommuner. Däremot är de röstmässiga framgångarna i de kommuner som genom blocköverskridande koalitioner blockerat SD genomsnitt större (+5,01 procent) än i Surahammar där partiet deltagit i styret (4,25 procent). I stort sett fungerar det på samma sätt i Västmanland som i samtliga kommuner. Den ganska stora uppgången i kommunerna med blocköverskridande styre i jämförelse med den kommun där SD varit en del av styret skulle kunna tyda på en lite kraftigare offerkofteeffekt, men då ska man komma ihåg att det bara var i en kommun där SD släppts in i maktens korridor, så det blir ett ganska stort spelrum för tillfälligheter.

På andra håll i tid och rum

Jag skrev redan i samband med SD:s inbrytning i riksdagen 2010 ett inlägg här på bloggen om de olika strategier som högerextremistiska partier bemöttes med. Jag kallade dem där för ”isoleringsstrategin” respektive ”samarbetsstrategin”. Den amerikanske statsvetaren William Downs (2001) hade studerat hur norska politiker ställde sig till Fremskridtspartiet respektive belgiska politiker till Vlaams Blok. Det visade sig att vänsterpolitiker föredrog isoleringsstrategin medan borgerliga politiker lutade mer åt samarbetsstrategin. Det är precis samma mönster som går igen i svensk politik 20 år senare när högern är beredd att regera med stöd av SD.

Erfarenheterna från Österrikes långa period (1949 – 19915) av ”stora koalitioner”, som ju kan ses som den mest långtgående isoleringsstrategin beskrevs också. De österrikiska erfarenheterna kan inte sägas ge något egentligt stöd för offerkoftehypotesen. Valen präglades inte av särskilt stora framgångar för högerpopulistiska partier.

Jag tog i inlägget också upp de fyra svenska kommuner där SD blev representerade i valet 2002, och där de kom att inta en vågmästarroll. I två av dessa blockerades de av majoritetskoalitioner medan det i de två andra var matematiskt möjligt att agera vågmästare. I de två förstnämnda ökade väljarandelen till 2006 med 4,1 respektive 2,4 procent. I de båda där partiet faktiskt kunde spela en roll var bilden splittrad: 13,6 procent ökning i den ena, men bara 0,7 procent i den andra. Något stöd för offerkoftehypotesen var det i alla fall inte.

Tyskland under 1930-talet kan tyckas vara ett drastiskt exempel. Men likheter finns. Hitler utsågs till rikskansler i januari 1932 och bildade regering tillsammans med det högernationalistiska Tysknationella partiet. Nu var det öppet för högerextremisternas makt, så något mer fritt val blev det inte. Vid riksdagsvalet 1933 fanns bara en lista från vilken valdes 96,7 procent nazister. Maktövertagandet föregicks av en period med ”opolitiska regeringar”, dock inkluderande företrädare för de nazisterna närstående Tysknationella. Under denna period, som alltså gav ganska goda möjligheter för nazistiskt inflytande ökade deras röstetal med 10,8 procent.

Dessförinnan, alltså 1928 – 1932 var regeringsmakten organiserad på ett sätt som mer liknar isoleringsstrategin. Tydligast var detta under 1928 – 1930 när en ”stor koalition” regerade. Efterföljande år var det borgerliga minoritetsregeringar som ”tolererades” av socialdemokraterna. Vid valen under denna period 1928 – 1932 hade nazisterna stora framgångar 15,7 respektive 19 procent. De tidiga åren 1924 – 1928 avlöste fem borgerliga mittenregeringar varandra, så här kunde dörrarna för nazistiskt inflytande ha varit öppna. Partiet var dock ännu bara i sin hemska linda och lite nedtryckt efter Hitlers misslyckade "ölhallskupp" 1924, och fick bara 2,6 procent i valet 1928.

Trots den väldigt annorlunda spatiotemporatal kontexten kan man faktiskt spåra U-mönstret också i nazismens tillväxt under 1930-talet med stora valframgångar både när man närmade sig maktens köttgrytor och när regeringskoalitioner spärrade vägen. Framgångarna var större när en borgerlig regering styrde med socialdemokratiskt stöd än när en stor koalition definitivt blockerade vägen.

Olika historiska erfarenheterna visaratt det nog kan finnas belägg för offerkoftehypotesen, d v s att isoleringsstrategin leder till valframgångar för högerextremister, men att samarbetsstrategin har än mer förödande konsekvenser.

 

Billigare och bättre kommunal revision genom samarbete

Jag har flera gånger när det begav sig skrivit om den konflikt som rullades upp under 2020 och 2021 i Skinnskattebergs kommun och som beskrevs som en konflikt mellan kommunchefen Marie Tollefsen Markström och kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S). Det här handlade i själva verket inte om två grälsjuka damer, utan om ett fräckt försök av Tollefsen Markström (numera andranamn hos Moderaterna) att avsätta den politiska kommunledningen. Flera borgerliga politiker spelade med i spelet. Under mina mer än 30 år som förtroendevald och som forskare i kommunal politik och förvaltning har jag aldrig ens hört talas om händelser liknande dem i Skinnskattebergs kommun. Jag medger att det är ett trovärdighetsproblem. Om någon berättade om förloppet under dessa år, skulle jag inte tro att det var sant.

Men återverkningarna har på ett kanske oväntat sätt gett sig till känna under innevarande år, när kommunrevisionen gjort slut på sina pengar. Revisionens dåvarande ordförande Lennart Lydqvist (L), numera fullmäktiges ordförande, hade en inte oviktig roll i upprinnelsen till kuppförsöket. Revisionens upphandlade sakkunniga biträde Camilla Karlsson listade efter ett timslångt samtal med kommunchefen olika överträdelser som kommunalrådet skulle ha gjort sig skyldig till, bland annat beskylldes hon för trolöshet mot huvudman, ett brott med fängelse i straffskalan.

Lydqvist agerade snabbt för att förvandla klagoskriften till ett initiativ från kommunrevisionen samt att delge Kommunstyrelsen skriften som därigenom offentliggjordes. Vi andra häpnade väl över det märkliga beteendet hos biträdet Karlsson, tills det visade sig att Karlsson och Tollefsen Markström via en bulvan gjorde miljonaffärer. Revisorn var med andra ord ekonomiskt beroende av den som skulle granskas. Karlsson prickades så småningom av yrkesföreningen Sveriges Kommunala Yrkesrevisorer (SKYREV). Men redan dessförinnan, när marken började brännas under Karlsson, sa hon upp sitt kontrakt med kommunrevisionen. Utan att villkoren för hävning av kontraktet var uppfyllda godkändes uppsägningen av Lydqvist.

Revisionens pengar tog slut

Men, hoppsan, nu stod den förtroendevalda revisionen utan sakkunnigt biträde, vilket man enligt Kommunallagen måste ha. Det föll nu på Lydqvist att försöka hitta ett nytt biträde. Utan någon offentlig upphandling fick han så småningom den multinationella revisionsbyrån KPMG att åta sig uppdraget. Men priset blev högt. Under 2021 gjorde man av med 300 000 kronor mer än den halva miljon som anslagits.

Under år 2022 har revisionen hittills förgäves försökt få ökat anslag för att kunna betala sina räkningar och för att kunna genomföra de granskningar av räkenskaperna och verksamheten som behövs. Kommunstyrelsen och dess ekonomiförvaltning har också försökt lägga sig i. Det är i strid med bestämmelser om att revisionens budget ska beredas av kommunfullmäktiges presidium. Det är lite orimligt att de som ska granskas kan bestämma hur stora resurser granskarna ska ha. Till slut blev det i alla fall ett tilläggsanslag på 270 000 av de 450 000 som revisionen bett om. Fullmäktiges dåvarande ordförande Klaus Jesse säger i en radiointervju att ”man kan inte ösa ut hur mycket pengar som helst för granskningar som är nästan meningslöst.”

Beslutet är för närvarande stoppat på grund av ett formellt fel, men allt tyder på att det ekonomiskt blir som föreslaget, d v s revisionen får ungefär hälften av vad de behöver.

Vems är felet för att det har blivit så här. I grunden beror hela händelseutvecklingen på det komplicerade kuppförsöket av den nu utköpta kommunchefen, numera moderatpolitikern Marie Tollefsen Markström, revisionens, numera fullmäktiges, ordförande Lennart Lydqvist (L) och den prickade och sjappande yrkesrevisorn Camilla Karlsson. Men sen får man väl säga, att en del av ansvaret också faller på den multinationella revisionsbyrån KPMG, som skamlöst utnyttjat situationen för att sno åt sig så mycket pengar som möjligt av Lydqvist som sitter i den fälla han själv gillrat.

De stora revisionsbyråerna är dyra och tama

I skriften ”Kommunrevisorns testamente” har jag diskuterat de upphandlade revisionsbyråernas roll. De förtroendevalda revisorerna måste enlig lagen ha sakkunniga biträden, och jag är övertygad om att behovet också finns. Men frågan är om just de tre-fyra stora revisionsbyråer som delar på marknaden är lämpligast. Min erfarenhet av att tre gånger varit med om upphandling av sakkunnigt biträde är att tecken tyder på att dessa byråer, som så ofta på oligopolmarknader, delat upp marknaden sinsemellan. Som Adam Smith skrev ”varhelst näringsidkare träffas konspirerar de mot allmänheten”. Vidare är det tydligt att revisionsbyråerna undviker att göra granskningar och dra slutsatser som riskerar att bli alltför jobbiga för kommunledningarna.

Orsaken är att samma byråer är verksamma på en annan marknad där de erbjuder varjehanda konsultuppdrag åt kommunledningarna. Det är alltså ett något mer förfinat upplägg än Camilla Karlssons mer brutala bulvanupplägg. Risken finns att anlitandet av de stora multinationella byråerna i slutändan leder till onödigt dyrbar och tam granskning av makten. Lidande blir i sista vändan väljarna/skattebetalarna som dels får stå för fiolerna, dels inte får särskilt kritisk granskning av makthavarna.

Kommuner kan samarbeta om eget revisionskontor

Frågan är väl om det finns något alternativ. I ”testamentet” diskuterade jag ett förstatligande av verksamheten. Det vore en lösning, men en så pass omfattande reform kräver ju tid. Lustigt nog finns det en annan lösning till hands som kan användas nästan direkt. Man kan anställa egna yrkesrevisorer. Tio kommuner och tolv regioner har sådana egna revisionskontor. Nu handlar det förstås mest om stora kommuner. Så det verkar inte vara något för en liten kommun som Skinnskatteberg med drygt 4 000 invånare.

Men, detta är egentligen bara ett specialfall av det mer allmänna förhållandet att små kommuner har svårt att hålla sig med olika specialistfunktioner. En lösning är då samarbete med andra kommuner. Detta kan organisatoriskt ske på olika sätt, kommunalförbund, gemensamma nämnder, avtal. Detta är inte ovanligt i kommunsverige. Några exempel i omgivningen är Västra Mälardalens Kommunalförbund (Köping, Arboga, Kungsör, Surahammar) som sköter flera olika framförallt administrativa funktioner åt medlemskommunerna. Västmanland-Dalarnas miljö- och byggnadsnämnd sköter frågor om miljö, bygg och fysisk planering åt kommunerna Avesta, Fagersta och Norberg. Många kommuner har gemensam överförmyndarnämnd.

Det går också att samarbeta om ett revisionskontor. Ett exempel är Kommunrevisionen Höglandet som bildats av kommunerna Aneby, Eksjö och Ydre samt Höglandsförbundet som i sin tur är ett kommunalförbund för familjerätt, IT och ekonomiservice. Skinnskattebergs kommun borde, som minst i länet och med erfarenhet av att ha blivit utnyttjad av upphandlade revisionsbiträden, ta kontakt med andra kringliggande kommuner i syfte att få ingång ett samarbete om ett gemensamt revisionskontor.