Leder dysfunktionell politik till polarisering i lokalsamhället?

Dom stora vinnarna i kommunvalet i Skinnskatteberg var Vänstern och Oberoende för Framtid i Skinnskatteberg (VOFF) som ökade sin andel av rösterna med 7,3 procentenheter och Sverigedemokraterna som fick 6,3 procent fler röster än i valet 2022. Dom båda partierna befinner sig i varsin ände av vänster-högerskalan. Eftersom dom tillsammans vann nästan 14 procent, så säckade partierna i mitten av skalan ihop: Liberalerna förlorade 7 procentenheter. Med Centern som inte ens ställde upp i 2026 års val försvann ytterligare 4 procent och Socialdemokraterna backade med 3 procent.

När det som i den mer vulgära politiska diskussionen brukar kallas ”ytterkantspartier” på det här sättet ökar på bekostnad av ”den breda mitten” talar man om polarisering. Motsättningarna i samhället ökar. Om man ordnar partierna från vänster till höger V, MP, S, C, L, KD, M, SD kan man illustrera med den här kurvan:

Diagrammet visar ökning eller minskning av rösterna (procentenheter) sedan förra valet för dom olika partierna ordnade från vänster till höger. Den röda kurvan visar en anpassad trendlinje där vinst/förlust för dom olika partierna relateras till den kvadrerade skillnaden mellan partiets position på vänster-högerdimensionen.

Ett mått på passformen mellan den röda trendkurvan och det faktiska utfallet är korrelationen mellan dom två kurvorna. Om korrelationen är +1 är passformen exakt, om den är 0 finns det ingen överensstämmelse alls och om den är -1 är sambandet omvänt, d v s det är inte mitten som säckar ihop, utan tvärtom stärks den.

I just Skinnskattebergs fall blir korrelationen +0,97, vilket nog är det närmaste man kan komma +1 i praktiken. Ett bättre exempel på ett polariserat valresultat är nog i det närmaste omöjligt att hitta i verkliga livet.

I det här inlägget ska jag se hur det blev i dom andra nio kommunerna i Västmanlands län. Fanns där samma tendens till polarisering?

Svaret är ja och nej. I stapeldiagrammet nedan har jag ordnat kommunerna efter korrelationen med U-kurvan, som jag använder som mått på väljarkårens polarisering.

---

[i] Det handlar om att skatta koefficienterna A, B och C i ekvationen y=A+Bx+Cx² där y för varje parti är den skattade förändringen av väljarandelen och x är position på vänster-högerskalan uttryckt som partiets rangtal minus skalans mittpunkt.

 

Det är tydligt hur avvikande Skinnskatteberg är. Det finns spår av polarisering, men betydligt svagare i Norberg, Kungsör, Arboga, Sala och Hallstahammar. I Norberg som får polariseringsvärdet 0,54 är det framförallt genomklappningen för dom lokala partierna Demokraterna i Norberg (DiN) och Partiet för Norbergs Framtid (PNF) och stora framgångar för högern, Moderaterna och SD som producerar det U-formade mönstret.

Kungsör är en annan kommun med medelstark polarisering (0,48). Här svarar S och KD för svackan i mitten och V, M och SD för märlans uppåtvända spetsar. I såväl i Arboga (0,34) som i Sala (0,31) och Hallstahammar (0,24) är bakslagen för S betydelsefulla för U:ets botten. Ytterkantsframgångar uppvisas av V i Arboga och Hallstahammar och av M i Hallstahammar.

Däremot blir svaret på frågan om polariseringstendensen är skönjbar nej i Köping, Surahammar, Västerås och Fagersta. Dom tre första kommunerna har polariseringsvärden mellan 0,03 och minus 0,17, och ligger därmed nära noll. Ingen polarisering kommer till uttryck i valresultatet 2026.

Fagersta däremot, utmärker sig genom ett ganska högt negativt värde (-0,63) vilket innebär att U:et är omvänt – högt i mitten av skalan och lågt i ytterkanterna. Det resultatet produceras framförallt av Vänsterns och Sverigedemokraternas väljarförluster och Moderaternas ganska svaga framgång. Det som lyfter mitten är framförallt Socialdemokraternas valframgång.

 

När man på det här sättet betraktar kommunalvalet i tio kommuner kan man hitta olika mönster: Extrem polarisering, skönjbar polarisering, inget samband med position på den politiska skalan och ett omvänt mönster där det går bra för mitten och dåligt i ytterkanterna. Det tycks med andra ord inte finnas något gemensamt mönster för 2026 års kommunfullmäktigeval.

Det väcker förstås frågan om varför det uppstår extrem polarisering i väljarkåren. Ett uttömmande svar kan jag inte ge, men jag tror att om vi ser på det mest polariserade fallet, Skinnskatteberg, och hur utvecklingen har sett ut över tid, kan vi närma oss ett svar.

Kurvan i figuren här nedan visar hur vårt polariseringsmått utvecklats i Skinnskatteberg under 2000-talet. Det börjar i valen 2002, 2006 och 2010 på en låg nivå. Men sen har det bara gått uppåt.

Vad hände under åren 2010 till 2026 i den kommunala politiken. Under mandatperioden 2006 – 2010 hade det för första gången i mannaminne blivit ett borgerligt styre med stöd av ett lokalt parti som hade sin bakgrund i splittring i socialdemokratin. Under perioden bytte det partiet sida och efter en stökig process blev det istället ett S+V-styre. Detta vänsterstyre fick förnyat förtroende i 2010 års val. Nu tilltog polariseringen. Säkert var borgerligt sinnade väljare förbittrade över vad dom betraktade som att vänsterpartierna hade kuppat sig till makten. I ett inlägg 2010 citerade jag några inspel i den diskussionen. Bland annat kunde man på Folkpartiets lokala hemsida läsa: ”Vi trodde väl aldrig att vi inom politiken i Skinnskatteberg skulle få uppleva efterkrigstidens Östeuropa.”  I 2010 års val dök också SD upp på arenan, men med en blygsam representation i fullmäktige, och med ett än blygsammare agerande. Dom höll huvudsakligen truten.

Valet 2014 blev det nyordning. Borgerligt styre med stöd av dom än så länge ganska blyga Sverigedemokraterna. Polariseringen ökade från 0,61 till 0,68. Valperioden 2018 – 2022 var märklig. Det hade börjat bli besvärande för framförallt Liberalerna att bli beskyllda för att samarbeta med ett SD vars kam växte. Det gjordes därför en uppgörelse om att Socialdemokraterna skulle få styra kommunen i minoritet. Dom borgerliga hade tillsammans med SD majoritet och S led förnedrande voteringsnederlag i styrelsen och fullmäktige. S hade för att uppnå denna tvivelaktiga ställning måst lova att Vänsterpartiet skulle hållas borta från allt inflytande. Ett slags förnedringsklausul med andra ord. Polariseringen tog ett skutt från 0,68 till 0,82.

Valet 2022 blev en definitiv game changer. Nu hade SD blivit största parti på högerkanten. Efter uppslitande interna konflikter på högersidan tog SD över den ledande rollen. Efter en farsartad avsättning av det sverigedemokratiska kommunalrådet anslöt sig även M till den styrande koalitionen av SD, L och C. Händelseutvecklingen under denna senaste mandatperiod, vilken också hade inslag av korruptionsbeskyllningar och andra skandaler gjorde att lokalsamhället effektivt sprack i två närmast antagonistiska halvor. Det var nu som polariseringen nådde sin höjdpunkt.

En tolkning av den här utvecklingen är att ett allt mer dysfunktionellt politiskt system, där ledande politiker i första hand sett till sina egna maktpositioner, och till och med till det egna pekuniära utfallet och där det politiska samtalet har blivit allt mer grälsjukt lett till en uppsplittring av lokalsamhället. Sverigedemokraternas tillväxt och marsch mot makten har förmodligen haft betydelse för denna ödesdigra utveckling.

En teknikalitet: Skalan

Ett centralt begrepp i den här analysen är vänster-högerskalan. Det har från tid till annan lanserats idéer om åtminstone en andra dimension i svensk politik. Särskild uppmärksamhet har den så kallade GAL-TAN-skalan fått. GAL står för Grön, Alternativ, Libertär och TAN för Traditionell, Auktoritär och Nationalistisk. Denna och andra tänkbara andradimensioner är tvivelsutan relevanta, men dom flesta bedömare är nog av den uppfattningen att vänster-höger dominerar i att strukturera svensk politik.

Valforskningsprogrammet (2020) ordnar baserat på surveyundersökningar väljarnas placering av partierna från vänster till höger så här: V MP S C L KD M SD.

Det kan förvisso se olika ut i olika kommuner. Där kan också finnas viktiga andradimensioner. Något underlag för att undersöka detta har jag inte haft, utan jag har för enkelhets skull tillämpat just den här rangordningen.

Ett särskilt problem är hur lokala partier ska placeras in på vänster-högerskalan. I dom tio kommunerna finns fyra sådana partier: Vanligt Folk i Köping, Demokraterna i Norberg, Salas Bästa och Surahammars Kommunparti. Eftersom analyserna handlar om förändringar i väljarbeteendet sedan valet 2022 måste man också ta med Partiet för Norbergs Framtid som var med då, men som lagts ned 2026.

I en del fall har det varit möjligt att genom att jämföra respektive lokalt partis svar på SVT:s lokala valkompass med övriga partiers svar avgöra vilket eller vilka partier som det lokala partiets politik är mest lika. Så här har det gått:

Parti	Placering	Källa
Vanligt Folk	Mellan M och SD	Valkompassen
Demokraterna	Mellan C och L	Valkompassen
Salas Bästa	Mellan S och C	Valkompassen
Sura kommunparti	Mellan MP och S	Gissning
Norbergs Framtid	Mellan C och L	Gissning

Nu börjar det partipolitiska dejtandet

Det har blivit allt knepigare att få ihop en styrande majoritet i kommunerna. Efter valet 1982 hade ett parti egen majoritet i 106 kommuner. Där blev det aldrig tal om några koalitioner. 40 år senare, efter valet 2022 var det tre kommuner där ett parti hade en egen majoritet i fullmäktige. Utvecklingen mot allt mer komplicerade partisystem var kontinuerlig, och hade väl redan kommit en bit på väg mot slutet av 80-talet. Men en riktig boom för att söka udda koalitioner minns jag var när Kommundata började skicka ut 3,5-tums disketter för beräkning av mandatfördelningen i nämnder och styrelser. Det blev då möjligt ute i bygderna att pröva med olika partikombinationer för att se vad man själv skulle kunna tjäna mest mandatmässigt på. 1988 hampade det sig dock sta så att disketterna var infekterade med ett av dom tidigaste datavirusen. ”Jerusalem” hette det. Men det är andra tider också vad gäller tekniska hjälpmedel nuförtiden. Och virus också för den delen.

Nio av dom 106 kommunerna där ett parti hade egen majoritet låg i Västmanlands län. Gissa vilket parti det var! Bara i en av länets tio kommuner krävdes det att det bildades en koalition. Nu är det på annat sätt.

Åtta av Västmanlands läns tio kommuner hade före valet 2026 ’blocköverskridande styre, i sju av dom leddes koalitionerna av Socialdemokraterna. Bara Surahammar hade en moderat kommunstyrelseordförande. En kommun, Skinnskatteberg hade ett rent högerstyre med en SD:are som KSO och Norberg hade ett socialdemokratiskt minoritetsstyre.

Styret stärkte sin position genom att erövra fler mandat i årets val i två kommuner (Arboga och Fagersta). I tre kommuner var styrets mandatsituation oförändrad (Hallstahammar, Kungsör och Västerås). I fyra kommuner tappade styret mandat, men behåller sin majoritet (Köping, Sala, Skinnskatteberg och Surahammar). Minoritetsstyret i Norberg tappade mandat och fick alltså en än svagare position.

Av detta kan man få ett intryck av stabilitet. Men jag tror att det intrycket är bedrägligt. De allra flesta av kommunerna styrs av brokiga blocköverskridande koalitioner där det knappast finns vare sig ideologiska eller sakpolitiska band mellan koalitionspartnerna. När jag tittade på konstitueringsprocesserna i dom här kommunerna efter 2022 års val tyckte jag att dom framförallt präglades av att partier från den så att säga andra sidan framförallt lockades att söka sig till grupperingar som leddes av S för att dom tyckte att dom erbjöds bättre positioner och representation i styrelser och nämnder.

Statsvetare brukar tala om två drivkrafter som kan ligga bakom partiers agerande. Antingen handlar det om positioner (office) eller ideologiska eller sakfrågemässiga ståndpunkter (policy). När jag såg hur koalitionsbildningen gick till efter 2022 års val var min slutsats att det var en väldigt ”office-driven” process.

Det är därför inte orimligt att vänta sig en minst lika komplicerad process även efter årets val. Dom hittillsvarande koalitionerna löses upp, även om dom inte har förlorat sin majoritetsställning. Och budgivningen startar om från scratch.

När man går igenom vilka majoritetskoalitioner som är möjliga i dom tio kommunerna, så dominerar just dom blocköverskridande styrena som så att säga är utbudet på den marknaden. Om vi tänker oss att dom ”röda linjerna” bara är att S och/eller V inte är beredda att gå ihop med SD blir 63 majoritetskoalitioner möjliga. Av dessa är inte mindre än 45 blocköverskridande. Bara två är rena vänsterkoalitioner. I Fagersta skulle S och V kunna bilda styre, och i Surahammar vore det möjligt med en S+V-koalition förstärkt med Surahammars Kommunparti. Dom rena högerkoalitioner som är på marknaden är elva stycken. Eftersom möjligheterna att välja partner är flest om man söker sig över blockgränserna, så är det inte orimligt att vänta sig att när dammet så småningom har lagt sig, så är det återigen den varianten som kommer att dominera bilden.

Men kommunerna skiljer sig åt med avseende på hur många valmöjligheter som finns. Flest är det i Sala (10 stycken), Köping (9), Västerås och Arboga (8). I ett mittenskikt med 4-6 möjliga majoriteter finns Hallstahammar, Kungsör, Skinnskatteberg, Surahammar. I Fagersta går det bara att åstadkomma två majoritetskoalitioner, antingen S+V eller S+M.

Det blir intressant att följa den partipolitiska dejtingen under hösten. Jag tror att slutresultatet kommer att ha det gemensamt med efterbörden till 2022 års val, d v s blocköverskridande, brokiga koalitioner kommer att dominera bilden. Och processen kommer förmodligen på dom flesta håll att drivas mer av hungern efter fina positioner än av ideologi eller iver att driva en eller flera sakfrågor.

Vi får väl se.

Klart i Norberg?

Hittills ser det bara ut att vara klart i Norbergs kommun, där en knapp högermajoritet (ett mandats övervikt) säger sig ta över styret i kommunen. I den styrande koalitionen ingår det lokala Demokraterna i Norberg (4 mandat), Sverigedemokraterna (2), Moderaterna (3) och Liberalerna (2). Kommunalråd väntas DiN:s Lennart Skansfors bli. En pikant detalj i Norberg är att Socialdemokraterna efter sin brakförlust (minus fem procentenheter) på sin Facebooksida glatt utropade ”Vi vann valet i Norberg.”

Kommun	Partier i styre före valet	Procent i KF före valet	Procent i KF efter valet	Kommentarer	Partier i nytt styre	Nya styrets procent i KF
Arboga	S, V, C, MP	55	55	Blocköverskridande majoritet oförändrad
Fagersta	S, M, L, C	51	60	Blocköverskridande majoritet förstärkt
Hallstahammar	S, V, L, MP	51	51	Blocköverskridande majoritet oförändrad
Kungsör	S, C, V	52	52	Blocköverskridande majoritet oförändrad
Köping	S, KD, V, C	55	51	Blocköverskridande majoritet försvagad
Norberg	S	42	33	Socialdemokratisk minoritet försvagad	DiN, SD, M, L	52
Sala	S, C, V, MP	51	49	Blocköverskridande majoritet förlorad
Skinnskatteberg	SD, L, M	56	52	Högermajoritet försvagad
Surahammar	M, S, C, KD	68	58	Blocköverskridande majoritet försvagad
Västerås	S, V, C, KD	51	51	Blocköverskridande majoritet oförändrad