fredag 21 juli 2017

Politiker som lämnar sitt parti bör också lämna sina uppdrag


Det händer allt emellanåt att politiskt valda på olika nivåer bestämmer sig för att de inte vill företräda sitt parti längre, eller till och med att de inte längre vill vara med i partiet. Orsakerna kan vara många. Det kan handla om att man av någon anledning inte längre delar partiets uppfattning i en eller flera frågor. Detta kan i sin tur bero på att man själv ändrat åsikt, eller att partiet uppfattas ha avlägsnat sig från sina tidigare ståndpunkter. Men det kan också bero på mer tarvliga och triviala saker. Man har blivit osams med en eller flera partiföreträdare. Man har försökt ta makten i partiet men misslyckats, och så vidare och så vidare.

Den springande frågan är hur man nu bör bete sig med det politiska uppdraget. Ska man lämna det eller envist bita sig kvar antingen som politisk vilde eller ska man lyckliggöra något annat parti med sitt medlemskap? Frågan är vem som äger uppdraget, är det uppdragsinnehavaren själv eller är det någon annan?

Vem äger uppdraget? Väljarna, partiet eller politikern själv?
I den statsvetenskapliga diskussionen har det lyfts fram tre olika förhållningssätt i situationer av oenighet mellan en själv och partiet. Det här har jag skrivit ett längre inlägg om för ett par år sen, så jag ska inte gå alltför djupt in i den diskussionen, utan jag hänvisar till mitt tidigare inlägg.

  • Förtroendemannen (på engelska trustee) anser sig alltid böra följa sin egen uppfattning. Hen har fått sitt uppdrag av väljarna, men inte för något särskilt politiskt program, utan för att hen är en klok, förståndig och pålitlig person. Förtroendeuppdraget förvaltar man på eget ansvar.
  • Väljardelegaten anser sig precis som förtroendemannen ha fått sitt uppdrag av väljarna, men drar av detta slutsatsen att det också är väljarna som ska ha makt och inflytande över hen. En väljardelegat följer de direktiv som hen för av väljarna, och om hen inte tycker sig kunna göra det ska hen avgå.
  • Partiombudet tycker sig i första hand ha fått sitt uppdrag av partiet, och det är gentemot partiet som hen måste visa sin lojalitet. Man ska följa partilinjen och om det inte känns möjligt ska man lämna sitt uppdrag. Väljarna väljer i första hand mellan de olika partierna på grundval av deras politiska program. Det blir sen partiernas uppgift att bemanna uppdragen.


I praktiken väljer väljarna mellan partier. Det blir sen partiernas uppgift att välja politiker
En första observation som anmäler sig är att det är rollen som ”partiombud” som bäst beskriver hur den representativa svenska demokratin fungerar i praktiken. I svensk politik både på nationell och kommunal nivå väljer väljarna mellan partier, i bästa fall efter deras politiska program. Partierna bestämmer vilka som ska representera dem i riksdag och fullmäktige. Möjligheten att personrösta naggar partiernas ensamrätt lite i kanten och ibland händer det att enskilda politiker lyckas locka till sig betydligt fler röster än vad partiet annars skulle ha fått. Stig Henriksson i Fagersta och Göran Johansson i Göteborg kan vara ett par exempel. Men för det allra mesta gäller att väljarna väljer partier och partierna väljer politiker.

För det andra kan man konstatera att ”partiombudet” numera är den vanligaste uppfattningen bland svenska kommunalpolitiker om deras roll. En rad undersökningar visar att uppfattningen att man bör bete sig som ett ”partiombud” dominerar bland svenska kommunalpolitiker.

För det tredje kan man också ställa sig lite frågande till hur man egentligen ska veta något om väljarnas uppfattning, något som har betydelse i både rollerna som ”förtroendeman” och som ”väljardelegat”. För det första är det ju inte alla väljare som har röstat på en, det är ju på sin höjd bara det egna partiets väljare. Och för det andra råder det ju valhemlighet, så man kan inte veta vilka dessa väljare är. Hur demokratiskt lockande det än låter att sätta väljarna så i högsätet, framstår det som en allt mer orealistisk uppfattning när man börjar fundera på saken.

Lagstiftning med svag verklighetsförankring gör det möjligt för avhoppare att bita sig fast i uppdraget
För det fjärde – och det är här som den verkliga komplikationen tillstöter – tar lagstiftningen om politiskt valda sin utgångspunkt i ”förtroendemannarollen”. Här är det faktiskt ingen annan som äger uppdraget än den som själv sitter på uppdraget. Lagen gör det med andra ord möjligt för en avhoppande politiker att sitta kvar på sitt uppdrag. Ingen kan avsätta hen även om hen börjar driva en helt annan politisk linje än den som hen var vald på.

För den som tror på att uppdraget ägs av den som har valt politikern är det här synnerligen stötande. Den som tror på rollen som väljardelegat menar att väljarna borde kunna avsätta en politiker som blir svikare och för partiombudsanhängaren är det partiet som borde kunna avsätta avfällingen.

Starka demokratiska skäl talar för att en avhoppare från partilinjen bör avsäga sig sitt uppdrag
I praktiken är lagens ”förtroendemannaroll” en omöjlighet. De flesta väljare väljer parti och partierna väljer politiker. Bland politisk aktiva dominerar uppfattningen att det är partiet som äger uppdraget och inte den enskilda politikern.

Allt detta är starka skäl för att en politiker som hoppar av från sitt parti också bör lämna sitt uppdrag. Den lagstiftning som möjliggör för en renegat att bita sig fast i uppdraget bygger på en orealistisk föreställning om hur demokratin fungerar och står i strid med rättsmedvetandet.



Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå. 


söndag 16 juli 2017

Doris på kafésemester

Doris har varit på fortsatt sommarlov i Västanhed med omnejd. Under veckan har det medhunnits besök på inte mindre än två kaféer. Först Kafé Bockhammar mest berömt för Ebba Brahe och hennes lusthus, men också för sin blåbärskaka. Doris fann berättelsen om den stackars Ebba mest intressant och föredrog glass före blåbärskakan. Sen var det sommarkaféet i vinterträdgården på Färna Herrgård. Herrgården är inte minst känd för greven von Hermanssons ståtliga mausoleum, som Doris tyckte påminde starkt om Ronjas borg. I kaféet föredrog hon glass.

Ebba Brahes lusthus

Glasstrut i lusthuset
I rollen som Ronja i mausoléet

"Glass i stora lass" i Vinterträdgården

Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå. 


onsdag 12 juli 2017

Skriet från vildmarken: Give me fiber!

Vi var på ett välbesökt möte om utbyggnaden av fiber i vårt glesbygdsområde. Mötet ordnades av Skinnskattebergs kommun och det Wallenbergägda nätbolaget IP-Only. Bredbandsutbyggnaden på landsbygden är just nu en het fråga, och det är många som försöker skära politiska och ekonomiska poäng på frågan. Särskilt brännande blir frågan genom Telias pågående nedläggning av det gamla kopparnätet på landsbygden. Detta innebär att uppkopplingar mot internet med ADSL försvinner men också försämrad telefoni på många håll med dålig mobiltäckning.

Stabil och snabb internetåtkomst blir alltmer en medborgerlig rättighet. Det blir allt svårare att klara det dagliga livet utan internet och landsbygden riskerar att lämnas utanför. När det gäller annan infrastruktur tar det allmänna ett ansvar. Tänk till exempel på telefoni, vägar, järnvägar och elförsörjning. Så är det inte när det gäller bredbandsutbyggnaden. Här överlåts ansvaret på marknadskrafterna och på ideella insatser av konsumenterna.

Både regeringen och lokala politiska aktörer försöker vinna politiska poäng
Regeringen försöker trots detta ta hem politiska poäng. I regeringens bredbandsstrategi från hösten 2016 heter det att år 2025 ska hela Sverige ha tillgång till snabbt bredband i hemmet och på arbetet. Det viktigaste medlet för att bidra till att målet ska uppnås är möjligheten att få statsbidrag till utbyggnad av fibernät på landsbygden.

Också lokala politiska aktörer försöker sno åt sig politiska poäng. Skinnskattebergs kommun är inte något undantag. Den politiska majoriteten som utgörs av Folkpartiet och Sverigedemokraterna under ledning av det populistiska folkpartistiska kommunalrådet Carina Sándor berömmer sig av sina insatser. De är i skriande behov av politiska framgångar alldenstund inga vallöften har realiserats och alldenstund praktiskt taget inga initiativ tagits under mandatperioden hittills. Hittills har dock ingen i kommunens glesbygd kunnat plugga in sin dator i en fiber som kommit till genom kommunens agerande.

Kommunens viktigaste insats har varit att man anställt en bredbandssamordnare, som gör ett utmärkt arbete för att stimulera lokala ideella krafter i byarna och som håller nära kontakt med det privata företag som kommunen genom ett samarbetsavtal har inlett en relation med. Kommunen har slutit ett samarbetsavtal med detta företag – det Wallenbergägda IP Only.

Juridisk tveksamma samarbetsavtal med Wallenbergägt riskkapitalbolag
Samarbetsavtalet innebär att kommunen ansluter alla sina fastigheter, både förvaltningsfastigheter och hyreshus, till det nät som IP-Only avser att bygga ut. Detta innebär att kommunen köper en tjänst av företaget, dock utan att någon offentlig upphandling ägt rum. Det framstår som juridiskt tveksamt, men frågan har aldrig prövats rättsligt eftersom ingen har överklagat beslutet. Det har i andra kommuner där liknande avtal slutits varit en rättslig prövning och det ser ut som om att genom olika juridiska knepigheter lyckats slingra sig förbi lagen om offentlig upphandling.

IP-Only ägs av riskkapitalbolaget EQT som ingår i Wallenbergsfären. Ett riskkapitalbolag brukar beskrivas som ett bolag vars enda verksamhet är att de investerar i andra bolag, d v s de tillhandahåller riskkapital. De gör detta i avsikt att förbättra bolaget de investerat i för att sedan, ofta inom fem år, sälja det vidare för ett högre pris än vad de betalade.

Skinnskattebergs kommun är inte unik. Företagets representant vid mötet häromdagen uppgav att man har liknande överenskommelser med ett 50-tal kommuner.

Ingen bredbandsutbyggnad utan statsbidrag och ideellt arbete
Sist och slutligen faller hela projektet tillbaka på två omständigheter: För det första krävs det statliga bidrag för att utbyggnaden ska komma igång. De avtal som IP-Only slutit med fastighetsägare om anslutning förfaller om projektet inte kunnat sättas igång inom 24 månader. För det andra krävs det insatser av ideella arbetsgrupper, framförallt vad gäller rekrytering av intresserade fastighetsägare (d v s ideellt arbetande bybor ska gratis hjälpa företaget med deras försäljningsarbete), men även vad gäller fastighetsavtal och projektering.

Ytterst är det förstås staten som har ansvaret för den här soppan där lokala politiker försöker sno åt sig oförtjänta politiska poäng och där Wallenbergföretag ser en möjlighet att skära guld med täljkniv. Och lidande blir förstås landsbygdsbefolkningen.



Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå. 


Tidningstjuven ute ur sinkabirum

Det ser ut som om tidningstjuven har muckat från kurran. Hen har inte visat sitt tryne sen början av februari, men nu är det dags igen. Igår var Dagens Nyheter snodd ur vår brevlåda. Välkommen igen gamla kompis! Av 2017 har det nu gått hela 192 dagar. Av dessa har vi haft Dagens Nyheter i lådan på rätt utgivningsdag i 129 dagar vilket motsvarar hela 67,2 procent.

Utdelningsstatistik för DN år 2017 hittills:

Antal dagar
Procent
- tidningsfria dagar
8
4,2
- lördag-söndag, tidningen kom på måndagen
53
27,6
- lördag-söndag, tidningen kom inte på måndagen
0
0,0
- vardagar, utebliven tidning
2
1,0
Dagar med tidning på rätt dag
129
67,2


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå. 



tisdag 11 juli 2017

De delade städerna och byarna 2: Pukavik och Vintrosa

I det förra inlägget i succéserien om delade städer och byar skrev jag om tre samhällen som var delade så att säga på mitten. När man såg hur stor del av befolkningen som bodde i den kommun där de flesta av dem bodde handlade det om 47 procent för den väldigt artificiella (och fula) tätorten ”Sollentuna och Upplands Väsby”, 51 procent i den västmanländsk-sörmländska gränsorten Kvicksund och 53 procent i den halländsk-västgötska gränsbyn Gundal och Högås. Här ska vi titta på två lite mer ojämnt delade samhällen: Pukavik i Blekinge med 59 procent och Vintrosa i Närke med 60 procent.

Pukavik
Pukavik med 343 invånare ligger vid Pukaviksbukten i västra Blekinge och räknas till Listerlandet. Kommungränsen skär genom byn så att 59 procent av byborna är skrivna i Sölvesborgs kommun och 412 procent i Karlshamns kommun. Namnet lär betyda ”Djävulens vik”.

Byn har förr varit mer bemärkt än den är nu. Otto Sjögren skriver 1932 i Sverige geografisk beskrivning del 3 Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län samt staden Göteborg att det fanns såväl post- som lots- och skjutsstation samt lastageplats. Utan att ha undersökt saken närmare kan man nog med stor visshet förmoda att ingetdera av detta finns kvar.

Listerlandet är annars känt för sin dialekt, som är så konstig att den nästan kan betraktas som ett eget språk (ett språk är som bekant en dialekt med en egen armé, och någon sådan finns såvitt känt inte). Listerlänningarna skorrar t ex inte som andra skåningar och blekingar. Det är vanligt med diftonger och tonlösa konsonanter blir tonande. T ex heter ”sopa” ”seuba”, ”gata” blir ”gade” och istället för ”båt” säger de ”baud”. Svenskans v uttalas som engelskans w, så att ”Sverige” blir ”Sweaje”. Det påstås också att språket har helt egna räkneord som skulle möjliggöra för fiskarena att diskutera priser utan att utomstående kunde förstå.


På galgabacken låg Listers härads avrättningsplats. Den mest kända avrättningen skedde 1854 då Bengta Svensdotter och båtsmannen Håkan Jönsson-Bollman från Kyrkhult straffades för att han mördat Bengtas make och ena dotter Hanna. Motivet till morden synes ha varit skamligt.

Galgabacken i Pukavik. Listers härads avsrättningsplats
Vintrosa
Vintrosa ligger i Närke och i äldre listor över tätorter uppges att orten ligger i Örebro kommun. Däremot fanns det närbelägna Lanna, på andra sidan E18 mellan Örebro och Karlskoga, och när det gäller Lanna, som tidigare hette Lannabruk, angavs det att orten var delad mellan Lekebergs och Örebro kommuner. I kungliga tabellverkets mest aktuella förteckningar har Lanna upphört medan Vintrosa redovisas som en delad by mellan kommunerna Örebro och Lekeberg. Myndigheten har uppenbarligen tyckt att Lanna och Vintrosa hänger ihop så mycket att det är en och samma tätort.

Av befolkningen på cirka 2 300 invånare är 60 procent skrivna i Örebro och 40 procent i Lekeberg. Det tycks också som att Örebro-delen är den mest centrala. Där finns enligt en artikel i Wikipedia: ” I Vintrosa finns bland annat en F-6 skola, en deltidsbrandstation, ICA, en pizzeria samt flera kyrkor tillhöriga olika samfund.” När det gäller det sista om kyrkor och olika samfund erinrar vi oss att vi nu är i det norra av de båda Jesus-land som finns runt Vätterns spetsar.

1897 drogs Örebro-Svartå Järnväg genom Lannabruk, där det också fanns en hållplats. 1985 gick det sista persontåget och 1990 revs banan. Under åren 1949 – 1962 kunde man resa med expresståget ”Värmlänningen” som på sin väg från Stockholm till Karlstad gick på Svartåbanan.

Av någon anledning har ortsnamnet ”Vintrosa” föranlett munterhet i pubertala sammanhang. Det dyker ibland upp i listor över löjliga eller till och med lite snuskiga ortsnamn. Se t ex den här listan

Vintrosa brandstation

Järnvägsstation

Expresståget Värmlänningen
Tidigare inlägg i serien ”De delade städerna och byarna”


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


fredag 7 juli 2017

Kulturgerilla formerar sig i skogarna. Passa er!

Vi såg annonsen "7 juli kl 17 konsert ruinen Östanfors". Kortfattat. Inget om vad som skulle framföras. Inget om vem som ordnade. Det hela verkade så eljest att vi måste se det med egna ögon och höra med egna öron. Efter 35 år i Heds socken trodde jag att jag visste vad som var ruinen i Östanfors. En slaggstensportal alldeles invid den kända länsväg U-596. Vi for dit, men hänvisades med en textad skylt in i skogen. Efter ett par hundra meter öppnade sig en sällsam plats. Här var Östanfors hyttruin. Det var länge sen någon var där eftersom en väg nyligen brutits upp genom skogen. Här var som ett Bergslagens Angkor Vat, som djungeln tagit tillbaka.

Från alla de små byarna i bergslaget hade människorna kommit fram för att samlas här och höra Anders och Lena. Det var sång, deklamation, Anders på gitarr och Lena på tvärflöjt och saxofon. En fantastisk och säregen upplevelse att se kulturpartisanerna formera sig i den avlägsna skogsgläntan. Nu får de kulturblinda se upp.

Och myggen fick sig ett skrovmål.




Praeterea censeo
Det finns politiker och partier som samarbetar med Sverigedemokraterna. De har köpt SD:s röster för att få egna maktpositioner. I utbyte har SD fått positioner som de annars inte skulle ha fått. Sådana politiker och partier (fascistkramare) bidrar till att få rasisterna att se ut som vore de rumsrena. Fascistkramarna borde skämmas. Och avgå. 


torsdag 6 juli 2017

Julian och Ruben på sommarlov i Västmanland

Julian och Ruben har varit på sommarlov i Bergslagen och Västra Mälardalen. Det har sannerligen varit en semester fylld med halsbrytande aktiviteter.


Härliga tider strålande tider i Kungsör

Den berömda modelljärnvägen i Kungsör

Gävlebocken

Man får också köra själv

Fart och fläkt i Skinnskattebergs lekpark

Dito linbana
Middag hos greken på Hökartorget i Köping före "Dumma mej 3" på Royal

På bion
Västanheds fotbollsplan


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


lördag 1 juli 2017

Farligheter i naturen i junitopp

Med sommaren kommer oron för naturens faror. I topp bland lästa inlägg i juni hamnade sjörået i Lillsvan. Ni vet hon som en sen vinterkväll tog en skridskoåkande dräng som aldrig återfanns. Bland nyheterna i junilistan finns annars Skinnskattebergs kommuns fiasko när man misslyckades stödja ett europeiskt kulturprojekt.

Antal besökare var i juni 302 (340 i maj). Av dessa var 165 (186) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,42 (1,36) och genomsnittlig tid per besök var 76 (55) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Finland, Tyskland, Ryssland och USA. Ströbesökarna var från Brasilien, Egypten, Indien, Indonesien, Israel, Norge, Polen, Spanien, Storbritannien, Tjeckien och Turkiet.

De tio mest visade inläggen i juni:

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10



Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.



måndag 26 juni 2017

Det här är Bosse

Bosse. Han är inte kommunalråd
Det här är Bosse. Han är moderat och ordförande i Skinnskattebergs kommunfullmäktige. Han valdes till ordförande av en majoritet bestående av de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna.

Låtsaskommunalråd
I en artikel i Svenska Dagbladet i januari 2016 framträder Bosse som ”kommunalråd i Skinnskatteberg”. En så fin titel har inte Bosse på riktigt. Men det har sedan spridit sig. På Google kan man få ett trettiotal träffar på ”Bo Öberg kommunalråd i Skinnskatteberg”. Grattis!

Kommunistspöket går igen
När Bosse blivit vald till ordförande i fullmäktige tog han till orda i en insändare och liknade de rödgröna vid makteliten i en diktatur. Inte så konstigt menade Bosse eftersom det fanns kommunister bland de rödgröna och de är ju minsann inte kända ”för att värna demokratin och dess grunder som fria val och yttrandefrihet.” Från ordförandestolen i fullmäktige utvecklade han sina argument.

Strunt i lagen 1
När fullmäktige våren 2015 beslöt höja lönen för kommunalrådet, folkpartikompisen Carina Sándor, begärde den rödgröna oppositionen återremiss. Det ska man enligt lagen besluta om minst en tredjedel begär det. Och här var det halva fullmäktige som stod bakom kravet. Men det struntade Bosse i och klubbade igenom lönehöjningen. Det blev så småningom bakläxa i förvaltningsrätten för försöket att nonchalera lagen.

Strunt i lagen 2
Att vara ordförande i fullmäktige kan låta fint – men inte lika fint som ”kommunalråd” förstås – men medför inte så mycket makt. Bosse försökte reparera detta genom att genom fullmäktiges presidium ta initiativ till nya ärenden i fullmäktige. Så får man inte göra enligt kommunallagen. Andra politiker som är mer noga med att följa lagen kom på det och stoppade försöken.

Kritisk granskning ”pajkasting”
Som riktiga populistiska makthavare gillar Bosse inte kritisk granskning. I kommunen är det revisorerna som står för den kritiska granskningen. Eftersom revisorernas ärenden ska beredas av fullmäktiges presidium där Bosse är ”president” gillar han att då och då ge revisorerna ett tjuvnyp. När revisorerna ville publicera granskningen av soppan kring kommunalrådets lön på nätet menade han att det var ”pajkastning”. Enligt budgetplanen ska revisorernas budget för nästa år ökas med 12 000 kronor. Inte ett rävis mer än i år borde de få menade Bosse, men blev nedröstad av de båda viceordförandena som föreslog 5 000 kronor mer.

Annat som kan vara bra att veta
Nationella Skyddskåren var en strejkbrytarorganisation som bildades 1925 av krigsveteraner från den vita sidan i det finska inbördeskriget. Den svenska brigaden i Finland skickade mitt under brinnande krig hem soldater för att agera strejkbrytare. Det var kärnan i Skyddskåren som stöddes ekonomiskt av SAF och ett stort antal företag. Skyddskårens organiserade strejkbrytare var iblandade i det strejkbryteri som ledde till skotten och morden på arbetare i Ådalen 1931 (Nya Arbetartidningen).


Minimilön kallas den lägsta lönen som en arbetsgivare får ge enligt lagen. Den bestäms av landets regering. Problemet är att minimilönen ofta inte går att leva på. Vad som brukar kallas levnadslön är istället en lön som räcker till mat, sjukvård, kläder, hyra, utbildning till barnen, transport till jobbet och ett litet sparande för att ha en buffert. I Sri Lanka är som i andra låglöneländer textilindustrin dominerande. Minimilönen i Sri Lanka är 463 kronor, medan levnadslönen beräknas till 2 387 kronor. Minimilönen är därmed knappt en femtedel av vad som behövs för att leva på. (Clean Clothes Campaign).



Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


torsdag 22 juni 2017

51-årsjubileum, 4-årsjubileum och Pippiland

Konsum i Skinnskatteberg invigdes 1966, men i fjol glömde man att fira 50-årsjubileet vilket istället fick ske i år. Det firades bland annat med hästridning. Doris på besök red två varv på en vit springare. Vi passade också på att lite i förskott fira Doris fyraårsdag bland annat med skär prinsesstårta från Albinssons. Ett par dar därefter bar det iväg till Pippiland i Vimmerby där Doris och Linnea bland mycket annat såg föreställningar med Pippi Långstrump, Ronja Rövardotter och Madicken. Och inte minst allsången med fröken Prysselius och konstaplarna Kling och Klang. Allt mycket uppskattat.

Hästridning i Skinnskatteberg

Fyraåring
På stora stenen
Linnea och Doris ser Ronja
Vart tog Ronja vägen nu då?
Här flätas svansen på gungdjur nummer D förmodligen föreställande Lilla Gubben


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


torsdag 15 juni 2017

De delade städerna och byarna 1: Sollentuna-Upplands Väsby, Kvicksund, Gundal/Högås



Här börjar nu den nya succéserien med delade städer och byar som introducerades i ett tidigare inlägg. Den minnesgode läsaren erinrar sig att jag drog en gräns vid 90 procent av befolkningen på ena sidan gränsen. Om fler bor i den kommun som inrymmer flest av samhället räknar jag den inte som egentligen gränsöverskridande. Det har s a s bara spillt över lite grand. Här ska bi sortera de delade samhällena efter detta mått. Vi börjar med de mest delade – de där 47 – 53 procent bor i den kommun där de flesta invånarna i samhället bor.

Sollentuna och Upplands Väsby
Först ut i serien de delade städerna och byarna är den monstruösa konstruktionen ”Sollentuna och Upplands Väsby”. Det var så sent som i fjol som Statistiska Centralbyrån genom att tillämpa sina kanske lite speciella regler för vad en tätort är konstruerade denna tätort. Med nästan 140 000 invånare är det Sveriges femte största tätort.

Orten ”Sollentuna och Upplands Väsby” består av delar av tre kommuner. I Sollentuna kommun ingår hela tätbebyggelsen utom kommundelen Sjöberg längst i öster vid gränsen till Danderyd. Också i Upplands Väsby kommun ingår all tätbebyggelse utom ett litet område kring Löwenströmska lasarettet med drygt 500 invånare. Den tredje delen består av stadsdelarna Kista, Husby och Akalla i Stockholms kommun.

Av hela befolkningen bor 47 procent i Sollentuna kommun, 29 procent i Upplands Väsby kommun och 23 procent i Stockholms kommun. Dessutom ingår fem personer i Solna kommun. Tätorten är en rent artificiell konstruktion av SCB. De tre delarna är tydligt avskilda från varandra och har inte mycket gemensamt.

Sollentuna och Upplands Väsby skils åt av det utomordentligt fula Breddens industriområde och de som bor norr om kommungränsen är orienterade mot kommunens centrum längre norrut. De som bor söder om kommungränsen rör sig istället mot Rotebro längre söderut. Någon särskild anledning att korsa kommungränsen finns inte.

Sollentuna- och Stockholmsdelarna är effektiv åtskilda av den åttafiliga motorvägen E4 och arbetsplatsområden. I Stockholmsdelen ingår socialt plågade stadsdelar som Husby och Akalla.

I själva verket är det lite absurt att betrakta ”Sollentuna och Upplands Väsby” som en samlad tätort. Och man kan också lägga till att det i så fall måste vara en av Sveriges fulaste tätorter med gigantiska trafikleder, löjligt glassiga kontorsområden, hemska radhusåkrar och sociala hyreshusghetton. Hu!

Upplopp i Husby
Malmvägen i Sollentuna
Bredden i Upplands Väsby
Kvicksund
Kvicksund på gränsen mellan Västmanland och Sörmland och därmed också på båda sidor om gränsen mellan Västerås och Eskilstuna kommuner är ett riktigt praktexempel på ett delat samhälle. Det är inte bara så att gränsen som delar samhället är både kommun-m läns- och landskapsgräns. Befolkningen är också ganska jämnt fördelad på de två delarna, Av de drygt 2 000 invånarna bor 51 procent i Västerås kommun och 49 procent i Eskilstuna kommun.

Det är Mälaren och stora farleden som delar byn. Förr var det inte så lätt att ta sig över vattnet och därmed gränsen. Förr fanns det en lindragen färja. På 1870-talet kom järnvägen med sin bro, som man också kunde gå över. Först på 1920-talet blev det en vägbro mellan Västmanlands- och Sörmlandsdelarna av Kvicksund.

I sommar kan man uppleva tiden före 1920-talet eftersom vägbron ska vara helt avstängd under veckorna 28-31. För fotgängare kommer det att finnas en båtförbindelse mellan samhälles båda delar men bilburna får räkna med en omväg på drygt 6 mil.

Centrum, om man så kan säga, med affär, järnvägsanhalt (Kvicksund Södra) och skola ligger på södra sidan, medan som sagt norra sidan har en lite större folkmängd.



Bilder från Kvicksund från kvicksound.se

Gundal och Högås
Tätorten Gundal och Högås ligger i tre kommuner. Huvuddelen av drygt 600 invånarna bor i Kungsbacka kommun i Halland: Hela 53 procent. Som nummer två kommer Mölndals kommun i Västra Götalands län med 30 procent av Gundal-Högåsingarna och nummer tre är Göteborgs kommun med 17 procent. Tätorten ligger därmed i två län (Hallands och Västra Götalands) och två landskap (Halland och Västergötland).

I väster gränsar den till en annan gränsöverskridande tätort – Billdal – som vi ska återkomma till i ett senare inlägg.

Wikipedia uppger att bebyggelsen består ” endast av villor, längs med större eller mindre vägar i området.”

Annars tycks det som om det enda som skänker uppmärksamhet åt orten är dess trekommunala karaktär. Och det är ju inte illa det.

Gundal och Högås i Halland och Västergötland


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


tisdag 6 juni 2017

Skinnskatteberg utmärker sig igen: Inget stöd till kommunens mest framgångsrika aktör inom kultur och kreativitet


Teatermaskinen i Riddarhyttan fick prestigefyllt EU-uppdrag. Civilsamhället i fem europeiska städer och orter skulle engageras i kulturprojekt samordnat av Teatermaskinen. Skinnskattebergs ledning (majoritetskoalitionen med Folkpartiet och Sverigedemokraterna) fullständigt kallsinnig. Nu tar Anders Olsson, årets västmanlänning 2013, bladet från munnen: ”Nu har jag gett upp … för ledningen av Skinnskattebergs kommun har jag inget förtroende. Ni får göra hur ni vill. Jag är inte med längre” skriver han i en insändare i Fagersta-Posten

Creative Europe är EU:s ramprogram för de kulturella och kreativa sektorerna. Programmet har anslagit 200 000 euro till projektet ”Reclaim the future”. Fem partners ingår i projektet. Samordnare och huvudsökande är Teatermaskinen i Skinnskatteberg. Övriga partners kommer från Porto i Portugal, Riga i Lettland, Dunkerque i Frankrike och Stornoway, Yttre Hebriderna, Skottland.
I projektet ingår bl a att anordna karnevaler på de olika orterna och en gemensam karneval i Bryssel. Man kan läsa beskrivningar av projektet t ex på Teatermaskinenshemsida  eller på Creative Europes hemsida.

Ambitionen är att engagera befolkningen i de deltagande städerna och orterna och att olika aktörer i samhället, frivilliga organisationer och inte minst kommunerna ska engageras. I Skinnskatteberg närmade sig Teatermaskinen i vintras kommunen för att söka få kommunens stöd för projektet. Det blev kalla handen. Det blev några artighetsfraser, men inget ekonomiskt, materiellt eller personellt stöd.

Andra deltagare i projektet har andra erfarenheter. I det portugisiska fallet utvecklas projektet tillsammans med Porto stad och ytterligare en kommun. Den franska deltagaren redovisar på sin hemsida att deras verksamhet allmänt bedrivs i partnerskap med ett flertal kommunala enheter på olika nivåer. Den skotska deltagaren har för tidigare projekt fått stöd av kommunen (The Western Isles Council).

Skinnskattebergs kommuns kallsinnighet är anmärkningsvärd. Man borde vara stolt över att en lokal aktör tar hem ett prestigefyllt EU-bidrag och även uppdraget att samordna det internationella projektet. Då kommunens slogan är ”Kulturriket i Bergslagen” blir det hela rent tragikomiskt. Men populistiskt är det: EU-projektet framstår säkert för den kulturblinda kommunledningen som ett flummigt vänsterprojekt. Det är inget för vanligt folk i Skinnskatteberg som hellre borde matas med fiberdistribuerad amerikansk reklam-TV.


Anders Olsson, mångårig ledare och producent i Teatermaskinen, skriver nu i en insändare om fiaskot i Skinnskatteberg. ”Det gör mig både ledsen och förbannad” skriver han. Det är en avgrund mellan kommunledningen och oss, som bor här och bygger våra liv i föreningar och företag. ”Alla försök vi tagit till samarbete för att dra vårt strå till stacken till Kulturriket i Bergslagen har mötts med totalt ointresse.”


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


måndag 5 juni 2017

Hur bra är danska staket?

Den 5 juni 1849 antogs Danmarks första grundlag. I år uppmärksammar vi det genom att höra Reykjaviks förre borgmästare Jón Gnarr reflektera över Danmark. Särskilt intressant är hans synpunkter på danska staket. Inte minst i jämförelse med norska staket.




Praeterea censeo
Det finns politiker och partier som samarbetar med Sverigedemokraterna. De har köpt SD:s röster för att få egna maktpositioner. I utbyte har SD fått positioner som de annars inte skulle ha fått. Sådana politiker och partier (fascistkramare) bidrar till att få rasisterna att se ut som vore de rumsrena. Fascistkramarna borde skämmas. Och avgå. 



fredag 2 juni 2017

Eftermiddag med Linnea

Igår hämtade vi Linnea i skolan. Därpå blev det pizza på den lokala pizzerian i Viksängs centrum. Linnea sparkade sig dit på sin nya fina sparkcykel. Ingrid och Sara promenerade. Jag släpade mig mödosamt. När Linnea ätit nog av sin pizza ägnade hon sig åt att skriva meddelanden på Saras telefon. Se det var en fin eftermiddag.





Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.