onsdag 22 november 2017

Spårlöst försvunnen

Gårdagens tidning är spårlöst försvunnen. Den fanns inte i lådan. Kan det vara så illa att den är stulen? Av 2017 har det nu gått 325 dagar. Av dessa har vi haft Dagens Nyheter i lådan på rätt utgivningsdag i 222 dagar vilket motsvarar 68,3 procent.

Utdelningsstatistik för DN år 2017 hittills:

Antal dagar
Procent
- tidningsfria dagar
9
2,8
- lördag-söndag, tidningen kom på måndagen
90
27,7
- lördag-söndag, tidningen kom inte på måndagen
0
0,0
- vardagar, utebliven tidning
4
1,2
Dagar med tidning på rätt dag
222
68,3


Praeterea censeo
Det finns politiker och partier som samarbetar med Sverigedemokraterna. De har köpt SD:s röster för att få egna maktpositioner. I utbyte har SD fått positioner som de annars inte skulle ha fått. Sådana politiker och partier (fascistkramare) bidrar till att få rasisterna att se ut som vore de rumsrena. Fascistkramarna borde skämmas. Och avgå. 



tisdag 21 november 2017

Gubben och hans sextitalsskivor


Malin och Ingrid har varit på konsert i Stockholm och hört punkrockaren Thåström. Thåströms karriär är, åtminstone om man ska tro diskografin från 90-talet och framåt. Min egen musiksmak är, liksom jag själv, äldre. Nu har jag digitaliserat alla LP-skivor till CD, så jag tänkte att jag skulle ta i tu med 45-varvarna, singlar och EP. Men först måste jag försöka få någon struktur på ansamlingen av nästan 130 skivor, En sådan kan vara tiden. Medelvärde för inspelningsår visar sig vara 1963. 1964 går det raskt utför och med undantag för en märklig topp 1968 (vad hände då) tar det helt slut i mitten av 80-talet. Så det var väl inte konstigt att jag valde att inte gå med på konserten.


Istället tillbringade jag kvällen med Doris. Vi jobbade en hel del med en loppa som Ingrid vikt åt oss. Vi spelade flera partier "Bajsspelet" och även "Råttfällan". Vidare diskuterade vi med utgångspunkt i en framväxande teckning fenomen som guldpottan vid regnbågens slut, flygande kor och draken i Ströbohög. Kvällen avslutades sen med några godingar från barnkanalen.


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


torsdag 16 november 2017

Pikkulauantaiilta: Neljä sikaa ja tango

Vi har varit på lillördag på Västerås fina konserthus. Temat för kvällen var sverigefinskt. Det började med buffé serverad av Konserthusterrassen. Det var laxsoppa, karelska piroger med äggsmör, kålrostlåda, karelsk stek med potatismos, kaffeost och en liten chokladdessert serverad i små konserveringsburkar. Ingrid hävdar att de karelska pirogerna var de godaste hon någonsin ätit, medan jag nog höll laxsoppan som det förnämsta. Karelsk stek är ju alltid karelsk stek, så den är det ju inte så mycket att göra år. Vi var emellertid ense om att det var väldigt gott och att Konserthusterrassen försäkrade sig om fyra grisar.

Pirog inmundigas
Efter det gastronomiska så till det kulturella: Darya och Månskensorkestern. De är kända som tangoorkester. Därför kanske först några ord om den finska tangon. Den allvetande Wikipedia skriver: 

Finsk tango är en tangovariant som har sitt ursprung i Finland. Både dansen och musiken har avlägsnat sig från sitt ursprung i den argentinska tangon och bildat en egen stil som visat sig vara en av de mest livskraftiga formerna av tango. I Finland är tangon stor och har varit stor under merparten av 1900-talet. … Finsk tango spelas mycket taktfast, gärna med ett lätt trumkomp. Melankoli är den känslostämning som dominerar de finska tangotexterna.


För den som vill veta mer om den finska tangon och vad den kan åstadkomma skulle jag vilja rekommendera M A Numminens bok ”Tango är min passion” – en av de märkvärdigaste böcker jag någonsin läst (Numminen M A 1999 Tango är min passion Stockholm: Alfabeta). Utöver allt man kan behöva veta (och lite till) om den finska tangons historia innehåller den berättelsen om tangoälskaren Virtanen. Så här skrev Dagens Nyheter 20 oktober 1999 om Virtanen:

Men registret innehåller också många hänvisningar till Platon. Virtanen har nämligen inte bara en passion utan också ett problem. Han har som ung råkat läsa att den grekiske filosofen menat att en man inte är mogen att ligga med en kvinna innan han fyllt 35. Virtanen närmar sig 36, fast besluten att slå Platon med ett år. Tangodansandet gör honom visserligen upphetsad, men då går han på toaletten och får lemmen att slakna med hjälp av en liten piska. Det vill sig emellertid inte bättre än att Virtanen förälskar sig i och rent av flyttar in hos en av sina danspartner. Men det platonska problemet sätter en gräns för den nya passionen, en gräns som rent av bidrar till den älskades bråda, melodramatiska död.

Den finska tangons erotiska laddning är också en viktig ingrediens i anekdoten om paret som dansar tätt:

Hon (med en flämtning): Onko tango?
Han (blygt): Ei, se on pullo

Darya och Månskensorkestern är emellertid något mer än en tangoorkester. Så här presenterar de sig själva på sin officiella hemsida:

Darya & Månskensorkestern från Stockholm har sedan 2004 spelat världens vemodigaste musik, finsk tango. Genom att blanda in exotica, beguine, finsk ståltrådsrock, vals, iranska krigssånger och schlager i den finska tangon har orkestern vunnit en stor publik i alla åldrar och från alla sorters bakgrund. I spetsen för orkestern står Sveriges okrönta tangodrottning Darya Pakarinen.

Tangon upptar en stor del av det två timmar långa framträdandet. Så småningom blir publiken allt mer uppjagad och några par börjar spontandansa. Och när orkestern spelar Satumaa är inte ett öga torrt. Men det finns också andra nummer: Humppa och rockballaden Odota minua. Även om Virtanen inte skulle ha blivit glad (han hade ett särskilt ont öga till rock) tyckte vi att allt var jävligt bra. Och melankoliskt. Violinisten Viktor Littmarck utfärdade en durgaranti: ”Om vi spelar en enda låt i dur får ni pengarna tillbaka”. Ingen begärde pengarna tillbaka.

Lyssna gärna till orkesterns storhit Helsingistä Boråsiin:




Tidigare matrecensioner

Fem grisar Matkonsulatet 



Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


tisdag 14 november 2017

Vita skiten utrullad


Nu har de rullat ut den vita skiten igen. Och på radion kunde man hela förmiddagen höra någon id:t som var så lycklig över snön. Man kunde nästan höra hur hen satt och småhoppade över rapporterna och undrade när lyckan skulle komma till Västerås. Och visst var vi lyckliga därute, där vi började leta efter snöskovlar och tösalt. Och där vi ströpplade fram på nypåspända dubbar. Och till och mä riskerade livet på 596:an. Tjoho vad fint det blir. Det kan inte vara roligt att sitta i en varm och ljus radiostudio i Västerås och nästan kissa på sig av förväntan. Stackars!


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


måndag 13 november 2017

Köpa en begagnad bil av dem? Sanningen




Detta är det andra avsnittet av en ny serie där vi ska granska hur den borgerligt-sverigedemokratiska majoriteten i Skinnskattebergs kommun har klarat sig under mandatperioden. I kommande inlägg ska vi granska pengarna, skolan, tystnaden, handlingskraften, lagen och rutschbanan


De borgerliga och Sverigedemokraterna valde fullmäktigeordförande, kommunalråd och kommunstyrelseutskott samt antog budget, hela tiden förnekande att de samarbetade.

Spektaklet började redan strax efter valet 2014 när det nyvalda kommunfullmäktige skulle välja ordförande. Det fanns två kandidater. Det var den socialdemokratiska veteranen och tidigare fullmäktigeordföranden Seija Ojala, som ställdes mot moderaten Bo Öberg. Bo Öberg tillhör moderaternas högerflygel, och har sedermera kommit att utmärka sig på flera sätt. Läs om Bo Öberg här. Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets 15 fullmäktigeledamöter röstade på Seija, medan Moderaternas, Folkpartiets och Centerns 14 röster förstås gick till Bosse. Med Sverigedemokraternas två röster blev det majoritet för Bo Öberg, som alltså blev vald till fullmäktiges ordförande.

Någon överenskommelse eller annat samarbete med Sverigedemokraterna fanns det absolut inte, försäkrade flera borgerliga företrädare. Hur de båda SD-arna röstade kunde inte de borgerliga ta ansvar för. De tyckte väl helt enkelt att Bosse var bättre än Seija.

Samma resonemang kom lite senare under hösten när den populistiska folkpartisten Carina Sándor valdes till kommunalråd, och när fullmäktige röstade igenom kommunens budget för 2015. SD hade väl tyckt att Carina var bäst som kommunalråd och att det borgerliga budgetförslaget var bättre än de rödgröna partiernas förslag. Till saken hör att Socialdemokraternas och de borgerligas budget till 99,7 procent var identiska, och om man tittar närmare på de särskilda borgerliga förslagen har de trots beslutet i huvudsak inte kommit att genomföras.

Men, som sagt: Något samarbete mellan borgarna och SD var det inte frågan om.

Men i december föll masken. Nu skulle kommunstyrelsen välja utskott för olika frågor, och nu visade det sig att Sverigedemokraterna krävde och fick utskottsplatser av de borgerliga för att ge sitt stöd.
Så här har det fortsatt under de kommande åren 2015, 2016 och 2017: När det har blivit olika förslag i fullmäktige har Carina och de borgerliga kunnat räkna med Sverigedemokraternas stöd. Lite motigt var det när budgeten för 2016 skulle antas. Riktigt pålitliga var inte de båda sverigedemokraterna. Nu hade det helt enkelt kroknat och orkade inte ta sig till budgetmötet. Inför risken att förlora en omröstning föreslog Carina att budgeten skulle skickas tillbaka till kommunstyrelsen för ytterligare beredning. Orsaken skulle komiskt nog vara att Vänsterpartiet hade lämnat sitt förslag så sent att man inte hunnit titta på det. Kanske fanns det något där som de borgerliga kunde ta som sitt eget.

Så det ficks bli ett extramöte med fullmäktige för att anta budgeten. Och nu hade man piskat dit de båda SD-kompisarna, och så var det klappat och klart. Några V-förslag hade inte i mellantiden kommit in i budgeten.

Läs mer om samarbetet mellan de borgerliga och Sverigedemokraterna:


Tidigare inlägg


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


söndag 5 november 2017

Doris höstlov


Pysselprodukt: Mellodocka
I svampskogen
Kolla på undersidan om det är randigt
Doris, Linnea och trolldeg
Och lasagne på Bryggans Bar & Café på Öster Mälarstrand i Västerås

Skepp ohoj!

Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.



onsdag 1 november 2017

Nytt liv i den kommunala parlamentarismen?

Utredningen om den nya kommunallagen hade föreslagit försöksverksamhet med parlamentarism i kommunerna. Regeringen fegade emellertid ur, så vi får leva vidare med ett icke-parlamentariskt system. I det perspektivet är det glädjande att läsarna nu visar ett förnyat intresse för parlamentarismen. Ett äldre inlägg om utredningsförslaget har rusat i topp på mest visade-listan för oktober.

Antal besökare var i oktober 372 (402 i september). Av dessa var 167 (190) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,45 (1,76) och genomsnittlig tid per besök var 133 (102) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA, Tyskland, Australien, Spanien, Norge och Ryssland. Ströbesökarna var från Belgien, Danmark, Estland, Finland, Italien, Libanon, Storbritannien och Ukraina.

De tio mest visade inläggen i oktober:

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10



Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.



måndag 30 oktober 2017

Blodgivning på betald arbetstid

Idag har vi på P4 Västmanland varje halvtimme under morgonen fått höra det populistiska folkpartistiska kommunalrådet Carina Sándor berätta att nu ska anställda i Skinnskattebergs kommun få lämna blod på betald arbetstid.

Bakgrunden är ett beslut i kommunfullmäktige med anledning av en motion från sverigedemokraten (!) Therese Lövdahl. Motionen tillstyrktes av kommunstyrelsen där alla partier var överens. I fullmäktige yrkade Therese Lövdahl och Sheila Imamovic Skog (MP) bifall till motionen, som sedan beslutades av ett fullmäktige där alla partier var ense.

Det är brist på blod i blodbankerna i Sverige. Det är förstås bra om Skinnskattebergs kommun på det här sättet kan dra sitt strå till stacken.

Och dessutom får ju det populistiska folkpartistiska kommunalrådet Carina Sándor komma på radion varje halvtimme!


Praeterea censeo
Det finns politiker och partier som samarbetar med Sverigedemokraterna. De har köpt SD:s röster för att få egna maktpositioner. I utbyte har SD fått positioner som de annars inte skulle ha fått. Sådana politiker och partier (fascistkramare) bidrar till att få rasisterna att se ut som vore de rumsrena. Fascistkramarna borde skämmas. Och avgå. 



söndag 29 oktober 2017

De delade städerna och byarna 5: Saxtorpsskogen, Emsfors, Stora Rör

I denna sista del av succéserien om delade städer och byar har vi slutligen kommit fram till de minst typiska delade orterna. Här är 80-90 procent av orten belägen i en kommun, medan den mindre delen, 10-20 procent finns på andra sidan gränsen. Vi började en gång serien med de mer uppdelade samhällena där endast omkring hälften av invånarna fanns i den kommun där den största delen av kommunen fanns.

Saxtorpsskogen
Saxtorpsskogen i Skåne ligger huvudsakligen i Landskrona kommun (83 procent av de knappt 1 200 invånarna), men en mindre del (18 procent) är skrivna i den angränsande Kävlinge kommun. Samhället ligger vid E6/E20 strax öster om Öresund.

I ”Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige” (1882-1883) lär vi oss att tobak odlades över hela Saxtorps socken. Om byn Saxtorp får vi veta att den låg vid kustlandsvägen (den tidens E6/E20) och hade gästgivaregård varifrån det ”skjutsas till Landskrona 1 mil, Tågarp 1, Keflinge 1,1, Löddeköpinge 1 och Åkarp 1,5”.

Under 1600-talet fungerade Saxtorp som tingsställe för Harjagers härad. På 1700-talet flyttades tinget istället till Kävlinge.


På 1930-talet kördes Saxtorps Grand Prix. Det var en halvannan mil lång bana på landsvägarna söder om Saxtorp. Det var en TT-tävling för motorcyklar. Sista tävlingen kördes i augusti 1939, när kriget satte stopp för det internationella deltagandet.

Saxtorp Grand Prix
Emsfors
Nu till Emsfors i Småland. Av de drygt 300 invånarna i Emsfors bor 85 procent i Oskarshamn och 15 procent i Mönsterås kommun. Samhällets historia är nära förbunden med pappersbruket – Emsfors bruk – på Krokön i Emån. Brukets anor går tillbaka till Skrufshults handpappersbruk startat 1731. 1814 grundades Emsfors bruk som på 1800-talet köpte upp Skrufshult.

Bruket drevs från 1915 av Oskar Örn, som intressant nog hade en bakgrund i Bergslagen. Han var av bruksägarfamilj född i Lindesbergs landsförsamling 1863. 1881-1882 var han anställd vid Skinnskattebergs bruk och 1885-1887 vid Karmansbo bruk. Örn ägde också ett tag ett bruk i Norge och blev då svensk konsul i Trondheim – ett uppdrag som han hade 1906-1912. Han titulerades därefter ”konsul”. Örn gjorde sig känd för att köpa upp konkursfärdiga bruk och rusta upp dem för att sen sälja. Han var med andra ord vad som idag skulle kallas en riskkapitalist.

Pappersbruket var verksamt till 1989. Som saken uttrycks i en artikel i Wikipedia: ”det gamla bruket förfaller som ett gammalt minnesmärke över industrihistorien. Efter bruket finns också ton med pappersmassa i skogen samt en förorenad fjärd, Nötöfjärden, där kemikalierna och massan dumpades.” 

Emsfors bruk

Kapitalisten Örn
Stora Rör
Slutpunkten i serien får bli Stora Rör på Öland. 95 procent av de drygt 200 byborna bor i Borgholms kommun och resten i Mörbylånga kommun.

Vid Stora Rör är avståndet mellan Öland och fastlandet som kortast. Därför fanns här före Ölandsbrons tillkomst färjeförbindelse till Revsudden på det småländska fastlandet. Så värst mycket mer tycks inte finnas att berätta om Stora Rör. Vi slutar med denna trevliga bild av färjeläget.

Stora Rör
Tidigare inlägg i serien ”De delade städerna och byarna”



Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå. 


måndag 23 oktober 2017

Köpa en begagnad bil av dem? PU-kalkylen


Ny serie: Köpa en begagnad bil av de här?
Detta är första avsnittet av en ny serie där vi ska granska hur den borgerligt-sverigedemokratiska majoriteten i Skinnskattebergs kommun har klarat sig under mandatperioden. I kommande inlägg ska vi granska sanningen, pengarna, skolan, tystnaden, handlingskraften, lagen och rutschbanan.



Nu är det ett år kvar till valet. Vem ska man rösta på? Partierna kommer så småningom att lova både det ena och det andra. Både i Sverige och i kommunerna, bland annat här i Skinnskatteberg kommer det att presenteras valprogram där man kan se vad partierna vill göra under mandatperioden 2018 – 2022. De traditionella borgerliga partierna kommer troligen under fantasinamnet ”Alliansen” att lägga fram ett gemensamt program. De gjorde det i det förra valet, även om nästan ingen jag känner hade sett programmet. Från extremhögern – Sverigedemokraterna – lär det förmodligen inte bli något alls.

Man skulle kunna tro att bästa metoden för en väljare att välja mellan de olika partierna och/eller grupperingarna av partier skulle vara att titta på de här programmen och sen lägga sin röst på det som man tycker är bäst. Tyvärr missar man då en viktig sak: Hur troligt är det att de olika partierna kommer att förverkliga valprogrammens löften?

Statsvetarna talar om väljarnas P*U-kalkyl. U står för ”nytta” (utility på engelska), d v s hur bra tycker man att de olika programmen är. P står för ”sannolikhet” (probability på engelska). Kalkylen kommer att halta om man bara tar hänsyn till programmet (U). Låt säga att A lovar dig tusen kronor medan B nöjer sig med att utlova 100 kronor. Om nu sannolikheten att A ska infria sitt löfte är noll, medan sannolikheten att B ska göra det är 50 procent, blir A:s P*U-värde 1 000*0=0 medan B:s motsvarande värde blir 100*0,5=50. Om man bara skulle rösta på grundval av programmet (U) borde man ju välja A, medan P*U-kalkylen rekommenderar att man röstar på B eftersom 50 kronor är mer än noll kronor.

Hur ska man kunna bilda sig en uppfattning om sannolikheten (P)? Ja, ett sätt kan vara att se hur trovärdiga de olika partierna är utifrån hur de har agerat tidigare. När vi nu går in i valåret kan vi i Skinnskattebergs kommun blicka tillbaka på tre år av borgerligt styre tillsammans med Sverigedemokraterna. Hur trovärdiga framstår de borgerliga?


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå. 


tisdag 17 oktober 2017

Självständigt Katalonien?

Katalonien har röstat om självständighet från Spanien. Den centrala spanska statsmakten har ingripit, förklarat folkomröstningen olaglig och försökt att med våld och hot förhindra att den genomförs. Varför vill Katalonien bli en självständig stat? Borde Katalonien bli en självständig stat? Och, hur sannolikt är det att Katalonien blir självständigt? Med hjälp av tre svenska statsvetare ska jag försöka närma mig svar på de tre frågorna.

Efter att ha läst litteraturen om delning av politiska enheter – stater eller kommuner – drar Gissur Erlingsson (2005) slutsatsen att självständighetssträvandenas drivkrafter kan grupperas i tre breda faktorer: Ekonomi, kultur och politik. De ekonomiska drivkrafterna kan delas i två: Det handlar dels om rikare områden som inte vill bidra med sina skattepengar till fattigare delar av den politiska enheten. Men även områden som har en svagare ekonomi kan uppleva att de koloniseras och att resurser sugs ut för att levereras till enhetens centrum, i ett land t ex huvudstadsregionen.

Kulturella drivkrafter har med identitet att göra. Språk, religion, etnicitet och känsla av tillhörighet till en viss region är en drivkraft att också vilja organisera sig politiskt efter identitetslinjer. De politiska drivkrafterna slutligen handlar om olika politiska partiers och grupperingars chanser att vinna makten i den politiska enheten.

Peder Nielsen (2003), en annan svensk statsvetare som i första hand skriver om den kommunala indelningen, framhåller tre kriterier för hur demokratins folk – demos – bör avgränsas: Det handlar om identitet, deltagande och effektivitet. Känner befolkningen i den aktuella regionen en regional identitet? Kan man förvänta sig att den nya politiska enheten kan erbjuda demokratiskt deltagande? Kan man förvänta sig att den nya enheten ska kunna klara av sina uppgifter?

Den tredje svenske statsvetaren som jag gärna vill referera till är min gode vän Evert Vedung som i sin doktorsavhandling (1971) studerade den svensk-norska unionsupplösningen 1905 presenterar en analysram för att beskriva händelseutvecklingen vid en delning. I det svensk-norska fallet blev resultatet en fredlig upplösning av unionen. I en artikel (2000) ställer Vedung frågan varför det inte blev krig mellan Sverige och Norge. Bakom detta resultat låg agerandet från de gemensamma institutionerna (kungahuset och utrikesförvaltningen), de båda staternas agerande samt hur de europeiska stormakterna i omgivningen agerade. Varken kungahuset eller stormakterna agerade kraftfullt för att bibehålla unionen. Vedung framhåller dessutom att unionen saknade historisk legitimitet – Sverige och Norge var inte sedan urminnes tider förenade i en stat. Man var ense om var gränsen mellan Sverige och Norge gick. Det fanns inga svensksinnade minoriteter i Norge eller omvänt. Inget land skulle göra en ekonomisk resursförlust av delningen (det här var innan någon visste något om den norska oljan). Länderna var inte ekonomiskt eller försvarspolitiskt sammanflätade. Opinionen i Norge var enig, men splittrad i Sverige.

Erlingsson bygger en spelteoretisk modell med avsikten att förstå en delningsprocess förlopp och resultat. Resultaten sammanfattas i en fyrfältstabell:


Starkt folkligt stöd
Svagt folkligt stöd
Välvillig regering
Delning trolig
Misslyckande för delning
Motsträvig regering
Överenskommelse inom systemet trolig
Ingen överenskommelse inom systemet

Nyckeln till det katalanska dramat finns i historien
Katalonien förenades 1137 med Aragonien. Kungariket Aragonien levde vidare till 1469 då en union med Kastilien ingicks. Detta var grunden till det moderna Spanien. Efter det spanska tronföljdskriget på 1700-talet inskränktes det katalanska självstyret.

Först på 1930-talet och den andra spanska republiken återskapades det katalanska parlamentet och Katalonien vann ett omfattande självstyre inom republiken. Åren 1936-39 har kallats ”den spanska revolutionen” – en socialistisk omvandling av samhället, där Barcelona och Katalonien spelade en avgörande roll. Men fascisterna hade samtidigt gripit makten i halva Spanien. Med hjälp av det nazistiska Tyskland och det fascistiska Italien tog fascisterna makten 1939. Deras hämnd på Katalonien blev gruvlig. Det katalanska språket förbjöds. Självstyrelseorganen avskaffades. Republikanska ledare mördades eller tvingades i exil.

Efter Francos död 1975 återupprättades det katalanska självstyret. Spanien delades in i 17 autonoma regioner. Tre av dessa – Baskien, Galicien och Katalonien - betraktades som ”historiska nationer” och fick från början större befogenheter än de övriga. Även om de autonoma regionerna svarar för en stor del av den offentliga verksamheten i Spanien, har de en begränsad kontroll över sina egna finanser. Bidrag från centralregeringen är den viktigaste inkomstkällan. Endast i Baskien har man mer kontroll över regionens inkomster.

Om man ska förstå den katalanska identiteten måste man känna till den här historien. Vid flera tillfällen genom århundradena, senast under inbördeskriget och under fascistdiktaturen 1939-1975 har den centrala statsmakten i Madrid motarbetat och bekämpat det katalanska självstyret. Det historiska förhållandet mellan Madrid och Barcelona har ofta präglats av våld.

Det finns också ekonomiska dimensioner i konflikten mellan centralmakten och Katalonien. Katalonien är en rik del av Spanien och fungerar som bidragsgivare till övriga delar av landet. Men till skillnad från utbrytarrörelser i flera andra länder har inte detta varit en central punkt i självständighetssträvandena. För det högerpopulistiska italienska Lega Nord har det varit ett viktigt skäl för att kräva självstyre i Norditalien.

När det gäller de ideologiska och partipolitiska motiven för katalansk nationalism är det viktigt att påminna, dels om de historiska rötterna i den alltmer vänsterdominerade spanska republiken, dels om att det katalanska självstyrelsekravet idag drivs av en bred koalition från höger till yttersta vänster.

Skulle ett självständigt Katalonien vara demokratiskt hållbart?
Historien visar att det finns en stark katalansk identitet och samhörighet. I val till regionparlamentet har självständighetspartierna fått inemot hälften av rösterna (men på grund av valsystemet en majoritet i församlingen), och i folkomröstningen om självständighet röstade 90 procent ja. Valdeltagandet var visserligen lågt – drygt 40 procent. Med tanke på den spanska centralregeringens försök att med våld förhindra omröstningen är det låga valdeltagandet inte förvånande.

Det finns ingen anledning att tro att den självständig katalansk republik inte skulle fungera som en normal västeuropeisk demokrati. Det finns inte heller anledning att tro att den nya staten skulle misslyckas att effektivt klara sina uppgifter. I de befintliga självstyrelseorganen finns sedan 40 år grundstommen till en statsmakt, och det finns en stark ekonomi att basera den nya republiken på.

Trots allt är prognosen för ett självständigt Katalonien dyster
Den spanska högerregimen har på alla sätt försökt bekämpa självständighetskraven. Den tilltänkta folkomröstningen olagligförklarades och statens våldsapparat användes för att förhindra genomförandet. Valurnor och valsedlar beslagtogs. Polisen beordrades spärra av vallokaler. Lokala borgmästare som inte försökte förhindra omröstningen hotades med gripande och avsättning. Rektorer som upplät sina skolor som vallokaler hotades.

Runt om i landet piskade högerextrema organisationer upp antikatalanska demonstrationer. Statspolisen Guardia civil skickades in i Katalonien för att med våld hejda valproceduren. Det finns vittnesmål om hur civilgardister på väg till Katalonien hyllats som hjältar på väg till fronten. Hundratals katalaner misshandlades av civilgardisterna.

Allt detta framstår för oss, som kommer från ett land, där det inte är ovanligt att man struntar i folkomröstningsresultat, som groteskt. Och framförallt lär det inte befrämja en fredlig lösning av motsättningarna. Snarare uppväcks de hemska minnena från fascisttiden.

Att Spanien aldrig gjort upp med fascismen understryks av att en talesperson för det styrande Partido Popular ska ha hotat den katalanske presidenten Carles Puigdemont med samma öde som fascisterna utmätte åt den tidigare katalanska ledaren Lluís Companys, som fängslades och sedermera avrättades efter att ha utropat självständighet 1934, och varnade för att Puigdemont skulle kunna sluta på samma sätt om han utropar självständighet.

Om vi återvänder till Evert Vedung och den lyckosamma upplösningen av den svensk-norska unionen 1905 kan vi konstatera att praktiskt taget inga av förutsättningarna för en fredlig lösning är för handen i det katalanska dramat.


Norge
Katalonien
De gemensamma institutionerna
Kungahuset agerade inte mot unionsupplösningen
Den spanske kungen har tagit samma ställning som regeringen
Stormakterna
Inga stormakter agerade mot unionsupplösningen
EU och Frankrike mot självständighetssträvandena
Historisk legitimitet
Föreningen Sverige-Norge var inte särskilt gammal
Många hundra år i samma stat, om än inte utan motsättningar

Gränser och etnisk homogenitet
Ingen oenighet om gränsen. Inga minoriteter i andra landet
Katalanskspråkiga finns i flera andra regioner
Centralmakten skulle göra ekonomisk förlust
Nej
Ja
Ekonomisk och annan integration
Låg
Hög
Enighet hos utbrytarstaten om separatism
Ja
Kan ifrågasättas från val- och folkomröstningsresultat

Inte heller Erlingsson skulle med sin modell förutsäga en lycklig skilsmässa. Centralmakten är minst sagt motsträvig, och hur det är med det folkliga stödet för separatismen har bland annat på grund av centralmaktens våldsamma ingripanden inte gått att fastställa på ett entydigt sätt. I den norska omröstningen 1905, som inte motarbetades av svenskarna, röstade 99,95 procent för en upplösning av unionen. Om Erlingsson skulle förutsäga att det inte blir någon skilsmässa, skulle hans modell inte heller förutspå någon uppgörelse inom systemet. Det ser med andra ord riktigt dystert ut för Katalonien.

Refererade svenska statsvetare:
Gissur Erlingsson (2005) ”Modelling secessions from municipalities” Scandinavian Political Studies 28:2

Peder Nielsen (2003) Kommunindelning och demokrati. Om sammanläggning och delning av kommuner i Sverige Uppsala: Statsvetenskapliga föreningen i Uppsala

Evert Vedung (1971) Unionsdebatten 1905: En jämförelse mellan argumenteringen i Sverige och Norge Stockholm: Amqvist & Wiksell

Evert Vedung (2000) ”Varför ledde Norges secession 1905 inte till krig” Scandia 66:2



Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.