måndag 25 september 2017

Julian och Emi, 8

Vi har varit i Skåne ett par dar och firat Julian och Emi som fyllt åtta. En del andra aktiviteter medhanns också.

Bandymatch i Lomma

Lillbrorsan Ruben gör konster på cykel

Utblåsning av åtta ljus


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


Inte ens tåg som gör 200 knyck kommer långt när de står stilla

Hemresan från Skåne i helgen blev en riktig långkörare. Först SJ3000 från Lund till Göteborg kl 11.14. Det gick bra. Sen en timmes planerat uppehåll för lunch och shopping. Efter det en timmes oplanerat uppehåll ombord på stillastående X2000. Så småningom avfärd, men då hade förstås vår anslutning i Katrineholm farit all världens väg för länge sen. Först efter 70 minuter på Katrineholm Central kom vi iväg och ankom målet Kolbäck två timmar senare än beräknat kl 20.15.

Det här ska stå SJ dyrt lovade jag. Och se det gjorde det. Hela 132 kronor i kompensation vardera. Hurra!




Praeterea censeo
Det finns politiker och partier som samarbetar med Sverigedemokraterna. De har köpt SD:s röster för att få egna maktpositioner. I utbyte har SD fått positioner som de annars inte skulle ha fått. Sådana politiker och partier (fascistkramare) bidrar till att få rasisterna att se ut som vore de rumsrena. Fascistkramarna borde skämmas. Och avgå. 


onsdag 20 september 2017

Finskt smäckdäck väck


Lillevilla är vår utomordentliga gäststuga av det finska fabrikatet Luoman. Det är ett trivsamt hus och det mesta är av bra kvalitet. Inte minst isoleringen, som gör att vi ibland vintertid har funderat på att flytta in där istället för i huvudbyggnaden (men isoleringen har jag gjort själv, så den kan inte finnarna ta åt sig äran för). Men brodäcket på verandan. Det är smäck. Efter åtta år var det så ruttet att jag nu måst ägna sommaren åt att byta det. Nu, 110 meter trallvirke och sisådär 500 skruvar senare, är det klart. Inom parentes kan jag säga att det finns ytterligare en finsk detalj som är smäck. Men den ska jag återkomna till mär det har gått i lås.


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


lördag 16 september 2017

Doris på septemberlov

Doris har varit på septemberlov i Västanhed den senaste veckan. Det har varit ett flertal begivenheter. Här är ett axplock.

Linbaneparken i Skbg: "Bättre än både Bleckan och Täppan"
Korvgrillning vid Hedhammar
Lunchbordet dukat
Forsån vid Hedhammar


Tillverkning av stentroll
Trollet
Avslutande kräftkalas. "Men jag tycker ju inte om kräftor"; "Det är bara för bildens skull"; "Okej
då"


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


onsdag 6 september 2017

Inför 2018: En bred och öppen lokal grön vänster

Idag är det nästan en självklarhet att påstå att de politiska partierna är om inte döda, så ligger de i dödsryckningar. Vi lever inte i en tid av politisk apati. Tvärtom är det politiska intresset bland svenskarna i många avseenden i topp. Men de vill inte bli med i partierna. Den som är med i ett parti måste köpa, om inte hela, så nästan hela paketet. Och man måste följa den beslutade partilinjen. Många påstås se partimedlemskap som en tvångströja. Men resultatet blir att man också blir utestängd från att själv medverka som förtroendevald.

Många debattörer menar att det här också gäller i vänstern, och då menar jag vänstern i bred mening, inte vara Vänsterpartiet. Den breda vänstern består av vänsterpartister, socialdemokrater, miljöpartister, feminister, antirasister, aktivister i olika sammanhang; det kan gälla fackliga rättigheter, papperslösas rättigheter, globaliseringens konsekvenser. Listan kan göras hur lång som helst.

Den före detta LO-ombudsmannen Olle Sahlström skriver:

Vi befinner oss i ett sprängfyllt tomrum; partilösa misströstar. En krympande skara av partitrogna letar efter nålen i höstacken och fastnar gärna i politisk nostalgi. Politiska hållbara alternativ saknas till marknadsliberala projekt, politisk vänster saknar ett program för samhällsomvandling. Däri består tomheten. Samtidigt är vår tid fylld av nya erfarenheter, sprängfull med nya insikter som bottnar i vår tid fackliga och politiska praktik.

Vi måste i vänstern ställa oss frågan hur vi ska kunna bidra till att organisera denna breda vänster på ett sådant sätt att vi ger andra än partimedlemmarna chansen att kunna påverka även den inomparlamentariska politiken. Det är viktigt både för vänstern och för det dalande förtroendet för den inomparlamentariska politiken.

Det finns historisk erfarenhet av breda koalitioner i vänstern
Vänstern har under historiens gång ofta varit splittrad. För att denna splittrade vänster ska ha någon politiskt betydelse krävs olika slags samverkan mellan olika grupperingar. Ett traditionellt verktyg i detta syfte i den revolutionära arbetarrörelsens historia var Folkfronten. Folkfront avsåg koalitioner som bestod av både socialistiska och kommunistiska grupper samt progressiva borgerliga grupper.
Under 1930-talet var folkfronter i olika länder normalt breda socialistiska rörelser med en tydligt antifascistisk inriktning. I Frankrike grundades Front populaire 1934 som omfattade samtliga vänsterpartier från kommunister till radikala socialister. Folkfronten bildade regering åren 1936 – 1938.

Det är inte originellt att inse att det finns ett starkt behov att ge även dem som inte vill gå med i ett parti en möjlighet att vara aktiva politiskt. Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt skrev i sin blogg inför valet 2010:

Hur tar vi vara på kraften hos de här tusentals rödgröna? Hur ska de organiseras? Hur ska de kunna få inflytande över det rödgröna projektet? Här har s-v-mp en viktig uppgift framför sig. Rimligen så borde de tre partierna gemensamt bjuda in partilösa, via webben och till lokala möten, till att arbeta för en rödgrön valseger. De borde erbjudas både politiska möten och utbildning, men främst av allt konkreta arbetsuppgifter för att bidra till en rödgrön valseger. Det borde räcka med att anmäla sig på webben, sedan skulle inbjudan till lokal aktivitet komma med ett brev på posten strax efter.

Vi lever i en tid då folk tänker politik men där partierna tappar attraktionskraft. Vi kan inte missa chansen att bjuda in de många möjliga rödgröna valarbetare som vill vara med och vinna valet i september.

Inför EU-valet 2009 skrev samme Jonas Sjöstedt i Flamman i maj 2008 att Vänsterpartiet borde släppa in representanter för andra – EU-kritiska miljöpartister och socialdemokrater på valsedeln.

Lärdomar från försök på Västkusten
Från svenska kommuner finns det åtminstone ett par exempel på sådana gemensamma listor för vänsterpartister, miljöpartister och partilösa. Ett sådant är Samarbetet inleddes inför valet 2002. I valet 2010 röstade nästan tusen väljare (12 procent) på MVT som fick fem mandat i fullmäktige. I det senaste valet ansåg Vänstern och Miljöpartiet att de hade en sådan styrka att de istället ställde upp med egna valsedlar.

Ett annat exempel, också från Bohuslän är listan Solidariskt Uddevalla med vänsterpartister, miljöpartister och partilösa på listan. Solidariskt Uddevalla vann i valet 2006 stora framgångar med elva procent av rösterna och sex mandat i fullmäktige. Man begick emellertid ett fatalt misstag i och med att Vänsterpartiet också ställde upp med en egen lista i valet. Vänsterpartiets centrala partistyrelse ansåg därmed att de medlemmar som kandiderade för SU hade gått med i ett konkurrerande parti och beslöt att utesluta dem ur partiet. Efter detta ställde SU inte mer upp i val. Däremot erbjöd Miljöpartiet även oberoende kandidater på sin valsedel.

En bred vänsterfront får inte bli ett nytt parti
Exemplet från Uddevalla är viktigt eftersom det pekar på att man inte ska försöka bilda ett nytt parti. En valsedel för den breda vänstern med kandidater från olika partier och med oberoende kandidater måste förstås ha en partibeteckning. Men denna lista ska inte konkurrera med t ex Vänstern eller Miljöpartiet, som inte deltar under eget namn i valet. På den gemensamma valsedeln kan det efter kandidaternas namn finnas som extra information partitillhörighet, alltså (V), (MP) eller (Oberoende).

Partierna kan ha egna kommunalpolitiska program och uppmana sina sympatisörer att rösta på den nya gemensamma listan för att verka för dessa program. Det måste förstås finnas en gemensam plattform för samtliga kandidater på den gemensamma listan. Alla som räknar sig till den breda vänsterrörelsen kan nog ställa upp på till exempel miljöpolitik, feminism och antirasism. Men utöver en sådan gemensam plattform finns inga krav på partidisciplin. Den grupp som blir invalda måste förstås sinsemellan diskutera frågor som blir aktuella i kommunalpolitiken, men det får inte finnas någon partipiska.

Ett sådant upplägg innebär alltså att det inte bildas något nytt konkurrerande parti. Det är viktigt både för sammanhållningen i de gamla partierna och för att man på ett seriöst sätt ska kunna rikta ett erbjudande till oberoende kandidater, som inte är beredda att gå med som medlemmar i ett parti. Man kan inte bjuda in oberoende kandidater för att de strax ska finna sig inordnade i ett parti med piska och program. Lika lite kan oberoende bjudas in bara för att dela ut flygblad och affischera utan att ges en chans att kandidera.



Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


tisdag 5 september 2017

September igen

Idag hör vi Ute Lemper sjunga Kurt Weills fina September Song.



Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


lördag 2 september 2017

Vi hade i alla fall tur med vädret

Skörd
Vi brukar så här på höstkanten åka ut till Krampen för att grilla korv och plocka lingon och trattisar. Det kunde kanske vara dags nu när det har blivit september. Ingrid hade lånat en jacka av Pablo. Jättebra, för den hade flera fickor som gick att stänga. Den fina iphonen åkte ner i en sån. Men sen när den skulle fram tycktes den ha glidit genom något hål i fickan in i jackans foder. Omöjlig att få fram. Medan jag tände den på Konsum inköpta engångsgrillen jobbade Ingrid med jackfodret. Det fanns tamejfan inga hål någonstans. Och det paraffinindränkta pappret som man skulle tända grillen på sa bara floff, och brann upp utan att tända just något av kolen-

Jag försökte pilla in lite papper under gallret och tända på det. Det gick åt all gas i två tändare utan att det just tog någon fyr. En liten liten glöd var det, och vi turades om att pusta och frusta på den. Och faktiskt spred den sig och så sa det floff en gång till och en låga slog upp som sånär tog med sig ögonbrynen. Men så småningom gick det att grilla korven som blev riktigt god. Och som genom ett herrans under slank iphonen ut ur jackan. Där ser man.

Efter lunchen var det plockdags. Inte en trattjävel. Inte ens minsta spår av tratt. Och, höll jag på att säga, inte ett ruttet lingon. Men det var inte riktigt sant. Lite lingon blev det. Och en hyfsad Karl Johan, några späda röksvampar och ett par kantareller. Och utdrygat med några jättefina blodriskor som Ingrid hittade hemma bakom vedbon, så blir det nog en svampmacka till kvällen.

Men vi hade i alla fall tur med vädret.

Och vi gör nog ett nytt försök nästa vecka.

Matlagning i fin gul jacka

Korv med havsutsikt (Bredsjön)


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.