lördag 15 december 2018

Vad hände med Skinnskattebergs budget?


Fullmäktige i Skinnskatteberg beslutade i måndags om kommunens budget för 2019. Kommunens budget omfattar inemot 300 mkr. Förutom om några få procent rådde det enighet. När det gäller denna lilla marginal fanns det två förslag. Det ena kom från Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet och hade utarbetats innan trepartisamarbetet havererade. Det andra förslaget kom från Folkpartiet (”Liberalerna”) och Moderaterna och fick i fullmäktige stöd av Sverigedemokraterna.

Det var en uppenbar risk att det borgerligt-sverigedemokratiska förslaget skulle gå igenom. Socialdemokraternas nya minoritetsstyre skulle därför ”tvingas styra med en borgerlig budget” som saken uttrycktes. Nu spelar det ju sakligt inte någon större roll, eftersom alla var överens om det mesta i budgeten. Men det skulle se illa ut, och vara ett första tecken på minoritetsstyrets svaghet. Det är ju genom sådana manövrer där de borgerliga fått igenom budgetförslag med hjälp av SD som det i andra kommuner har gått i stöpet med överenskommelser som liknar Decemberöverenskommelsen (största minoritet styr).

Nu blev det inte så. Centern la ned sina röster och en liberal ledamot hade gått hem. Resultatet av omröstningen blev då 14 – 14 och avgjordes med ordförandens utslagsröst till fördel för S+C+V-förslaget.

Helt i enlighet med regelboken hade ordföranden inte medgett att en ersättare mitt under pågående ärende fått byta ut en ordinarie ledamot. Det framgår av arbetsordningen för kommunfullmäktige att man bör undvika att göra spelarbyten annat än mellan två ärenden. Om det finns särskilda skäl kan ordföranden besluta om ett byte mitt i behandlingen av ett ärende. Men det är bara ordföranden som har befogenhet att ta det beslutet.

Det sprids ett rykte om att den här regeln inte skulle gälla när man behandlar budgeten. Det är ett missförstånd. I de kommentarer som organisationen Sveriges Kommuner och Landsting skrivit till normalmallen för arbetsordningar står det att ett sådant skäl kan vara att det är ett omfattande ärende och som exempel nämns budgetbehandlingen.

Det avgörande är om överläggningarna är omfattande, inte om det handlar om budgeten. Risken finns ju annars att avbytaren kan få vänta sysslolös lång tid innan man hinner fram till nästa ärende så att hen kan börja tjänstgöra.

Det blir nog för ”liberaler”, moderater och deras Sverigedemokratiska kompisar att tugga i sig att de förlorade omröstningen och att det gick till helt enligt regelboken. Det är säkert pedagogiskt och nyttigt för dem att lära sig att man i en rättsstat måste följa fastställda regler.


fredag 14 december 2018

Välkommen medborgare Bruno!


Den nye medborgaren Bruno såg dagens ljus på Skånes Universitetssjukhus i Malmö igår, på självaste luciadagen. "En underbar liten stjärngosse" som hans mor uttryckte saken. Välkommen Bruno!


onsdag 12 december 2018

S styr Skinnskatteberg i minoritet efter centeravhopp


Kommunfullmäktige i Skinnskatteberg valde i måndags kväll Lena Lovén Rolén (S) till kommunstyrelsens ordförande och kommunalråd. Hon kommer att leda ett minoritetsstyre med 5 platser av 11 i kommunstyrelsen. Det här är resultatet av en lång och krånglig process, som inte mycket står regeringsbildningen på riksnivå efter, sedan valet.

Den 15 oktober kunde jag meddelas att nu hade det bildats en ny styrande koalition i kommunen bestående av Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet.


Samtidigt, i mitten av oktober, materialiserades det nya styret när fullmäktige valde presidium. Socialdemokrater valdes till fullmäktiges ordförande och förste vice ordförande. Enligt praxis valdes en oppositionskandidat från Liberalerna till andre vice ordförande. Redan på söndag kväll före fullmäktiges möte på måndagen satte moderater igång nätmobbning av Centern.

Under andra halvan av november fortsatte olika processer mellan och inom partierna. Slutresultatet blev att Centern den 1 december meddelade att de drog sig ur samarbetet med S och V. ”Dåliga arbetsformer” och ”det blev inget bra team” var de skäl som C förde fram offentligt.

Överläggningar inom och mellan partierna tog ny fart och har nu alltså lett fram till att S kommer att styra kommunen i minoritet. Höstens lokala utveckling väcker åtminstone två frågor: ”Hur kom det sig att det blev som det blev?” och ”hur kommer det att fungera framöver?”


Förhandlingsmissar, partiintern oenighet och borgerlig bearbetning
Det stod direkt efter valet klart att förra mandatperiodens samarbete mellan borgaralliansen, med Folkpartiet som ledande och tongivande parti, och Sverigedemokraterna inte uppskattades av väljarna. Folkpartiet (”Liberalerna”) förlorade tre platser i fullmäktige, och den samlade borgaralliansen minskade från 14 till 11 mandat. Socialdemokraterna vann nya röster men inga fler platser. Framförallt var det SD som drog nytta av det borgerliga fiaskot. Många väljare föredrog uppenbarligen originalet istället för den liberalpopulistiska kopian.

Om SD:s möjligheter att påverka skulle kunna förhindras stod det lika klart att en blocköverskridande koalition av S, C och V var den enda framkomliga och pålitliga vägen. Till en början gick det bra med överläggningarna mellan de tre partierna, men något hände efter vägen fram till decemberkraschen. Det var förmodligen flera olika omständigheter som fällde avgörandet. För det första kan man krasst konstatera, att det begicks åtminstone ett par förhandlingstekniska misstag, som fick till konsekvens att förtroendet mellan de tre åkte ned några snäpp. Jag tror att det var vad C syftade på med sina pressuttalanden i början av december om ”inget bra team” och ”dåliga arbetsformer”.

Lena Lovén Rolén (S)
nyvalt kommunalråd

Det finns inte någon anledning att peka ut syndabockar, men ett faktum som tyvärr också har bäring på framtiden, är att det var Socialdemokraterna som hade initiativet och som i praktiken ledde processen och som därför får ta en del av ansvaret för att det blev som det blev.

Andra faktorer kan ha spelat in. Det blev så småningom uppenbart att det inte rådde full enighet i Centerpartiet. Det tycks ha funnits medlemmar som var skeptiska mot det nya blocköverskridande styret och som helst såg att partiet återvände till det borgerliga modershuset, kanske också för att med hjälp av SD ännu en gång ta makten.

Redan när den tilltänkta koalitionen offentliggjordes och när fullmäktiges presidium valdes startade åtminstone en moderat bearbetning av Centern. Jag känner inte till om och hur detta fortsatte, men det är inte orimligt att tänka sig att det i kulisserna förekommit agerande av moderater och ”liberaler” som kan ha fällt det slutliga avgörandet.

Hur ser nu framtiden ut? Positivt och glädjande med det resultatet av höstens process i kommunen är att de fascistiska Sverigedemokraterna nu ser ut att vara neutraliserade, till skillnad från förra valperioden när den Fp-ledda majoriteten bestod av de borgerliga, helt beroende av SD både för sin tillkomst och i enskilda sakfrågor. Som direkt ersättning för stödet fick SD representation i kommunstyrelsens viktiga utskott. Det går inte att förhindra en SD-representation i kommunstyrelsens ledningsutskott, däremot i barn- och utbildningsutskottet, vård- och omsorgsutskottet och tekniska utskottet. Det är bra, men än är inte Karthago förstört.

Instabil kommunalpolitik eller S+L-koalition?
Det problematiska i situationen sammanhänger med den metod man i praktiken har valt för att hantera det parlamentariska läge där inget block har majoritet och där fascisterna kan fälla avgörandet. Jag har tidigare konstaterat att det finns två framgångsvägar. Den ena representeras av blocköverskridande koalitioner som spärrar ut SD. Den andra av lokala varianter av decemberöverenskommelsen (DÖ) som innebär att den mindre minoriteten låter den större minoriteten styra. Båda varianterna har under förra valperioden använts i kommunerna och båda varianterna har blivit resultatet av förhandlingar i kommunerna efter valet i höstas. Erfarenheten från åren 2014-2018 visar att de blocköverskridande lösningarna har varit de mest stabila. På flera håll har frestelsen under perioden att ta makten med hjälp av SD blivit borgerliga politiker övermäktig. Skinnskatteberg har nu valt den mer instabila DÖ-modellen istället för den planerade mer stabila blocköverskridande modellen.

För den som likt Lena Lovén Rolén ska styra i minoritet gäller det att i varje fråga som blir kontroversiell och där det ska fattas beslut i fullmäktige (och även i kommunstyrelsen med den sammansättning den nu får) måste man förvissa sig om att man har en majoritet av rösterna bakom sig. Det kommer att ställa stora krav på förhandlingsskickligheten. Vad som hände under höstens förhandlingar mellan S, C och V är då ett oroväckande omen.

Carina Sándor (Fp)
avsatt kommunalråd
Om det socialdemokratiska minoritetsstyret ska få en fullmäktigemajoritet med sig måste man komma överens, antingen med Folkpartiet (”Liberalerna”) eller blåsa nytt åtminstone tillfälligt liv i kombinationen S+C+V. Fler möjligheter finns, men troligtvis bara teoretiskt (t ex tillsammans med Sverigedemokraterna).

Det finns en risk att det blir ”Liberalerna” som ligger närmast till hands. Det är ju alltid lättare att komma överens med en än om tre ska bli ense. Det som ser ut som ett socialdemokratiskt minoritetsstyre blir då i praktiken ett samregerande mellan S och L.

Kommunistspöket
Slutligen bara några kommentarer om Vänsterpartiets roll. När S och L slöt sin DÖ-överenskommelse hade L ett icke förhandlingsbart ultimatum: Det fick inte förekomma något slags koalition mellan S och V, och V skulle inte släppas in i kommunstyrelsen. Ett eventuellt valtekniskt samarbete mellan S och V har därför upphört. De båda samarbetspartierna S och L har trots det medgett att S får släppa till en ersättarplats i kommunstyrelsen till V, för att ge insyn. Tack för det!


Kommunistspöket

Vad oron för Vänsterpartiet bottnar i är inte lätt att veta. Att vara ”ytterkant” kan väl inte räcka. Kan det vara partiets historia som ”sovjetiskt spionparti” och ”odemokratiskt” som spökar – det klassiska kommunistspöket? Tja, vem vet? Sovjetunionen existerar ju inte sedan 20 år och Vänsterpartiet hade långt innan dess distanserat sig från Sovjetunionen. Och på den lokala dagordningen sätter partiet nu forcerat bostadsbyggandet, surfplattor i skolan, läxfri skola, skolförbättringsprojekt, integration av invandrare. Inte skådeprocesser, tvångskollektivisering och enpartisystem. Det kan också vara så att det finns lokala partiföreträdare som sätter skräck och fasa i folkpartisterna. Avslöjanden om munkavlepolitik, arvodesfusk och lättsam hållning till rättsstaten kan tyda på det.

Om ett citat av ordförande Mao tillåts:
”Det är bra om vi blir angripna av fienden, eftersom detta bevisar att vi dragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva. Det är ännu bättre om fienden angriper oss ursinnigt och utmålar oss som helsvarta och utan ett enda försonande drag. Detta visar att vi inte enbart dragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva utan också uppnått ganska mycket i vårt arbete.”


torsdag 6 december 2018

Käringkånk

Med anledning av högtidsdagen, se gärna ett klipp om den finska nationalsporten Käringkånk. Klippet är från VM 2017 i Sonkajärvi.





lördag 1 december 2018

Senaste nytt: Centern spräcker majoriteten i Skinnskatteberg

I ett kortfattat meddelande har jag nyss fått veta att Centern i Skinnskatteberg säger upp det majoritetsavtal som ingåtts mellan Centern, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Det uppsagda avtalet innehöll en politisk plattform, rutiner för samarbetet, fördelning av förtroendeuppdrag samt en gemensam budget. Om orsaken till den uppkomna sprickan eller vad som kommer att hända efter det är ännu okänt. Val till förtroendeposter och fastställande av budgeten är planerat till kommunfullmäktige nästa måndag.


Konsums självskadebeteende toppar i november


Intresset för koalitionsbyggandet både i rikspolitiken och på lokal nivå har avtagit något i november, trots den glade talmannens ord ”nationen börjar bli otålig”. Likväl handlar fem av de tio inläggen på oktober månads topplista om koalitionsbildningsproblematiken (4, 5, 6, 7 och 10). I topp har istället seglat upp ett inlägg om konsumentkooperationens självskadebeteende. Genom att butiker i landsorten förses med ett smalt och slumpvis sortiment riskerar den kooperativa handeln att komma i underläge i konkurrensen med privathandeln. Och den som är i underläge i den konkurrensen är snart utslagen.

Antal besökare var i november 443 (321 i oktober). Av dessa var 297 (221) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,49 (1,54) och genomsnittlig tid per besök var 119 (61) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA, Irak, Lettland, Ryssland, Ukraina, Brasilien, Jemen, Nederländerna, Finland och Norge. Ströbesökare var från Argentina, Chile, Danmark, Estland, Frankrike, Indien, Italien, Malaysia, Nepal och Tyskland.

De tio mest visade inläggen i november:

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10


onsdag 21 november 2018

Kan en samlingsregering lösa alla problem?


Före detta landshövdingen m m Mats Svegfors föreslår i en debattartikel i DN att man ska utnyttja situationen med den olösliga regeringskrisen för att i stället lösa alla Sveriges problem. Det borde bli en samlingsregering med uppdrag att ta föreslå lösningar på alla politiska problem t ex sjukvårdsköerna, polisens misslyckanden att lösa brott, bostadsbristen o s v. ”You name it” som man numera säger på svenska. Regeringen skulle med andra ord bli ett slags gigantisk utredningskommitté.

Flera av de svenska partierna har en grund i intressemotsättningar mellan politiskt relevanta kategorier i samhället. Det gäller vänsterpartierna (S och V) som företrädare för arbetarklassen, borgerliga som L och M som företräder medel- och överklassens intressen, C bönder och småföretagare, KD de kristna och SD etniska svenskar. MP kan vara ett undantag med avseende på denna grund i intressemotsättningar.

Intressekonflikterna är ibland antagonistiska (nollsummespel), men man kan också föreställa sig motsättningar som inte har samma karaktär. Den s k hästskitshypotesen är ett exempel på sådana resonemang (Om hästen får bra med havre kommer det också gråsparvarna till del). Men betyder det att hästen och gråsparvarna sitter i samma båt? (Observera den innovativa metaforen)

Ovanpå intressemotsättningarna finns det ideologiska överbyggnader. Dessa kan fylla en viktig funktion för partierna. Om man kan övertyga väljare som tillhör motsatt grupp än den man själv företräder att man har en ideologi som är sund och i själva verket till nytta och glädje för alla så kan man vinna över väljare att rösta klassmässigt fel (marxister skulle kalla det ”falskt klassmedvetande”).

Jag menar att grunden i politiken utgörs av intressekonflikter, vilka kan utmanas av hästskitshypotesen och uppammandet av falskt klassmedvetande. Längst i betoningen av det harmoniska samhället går fascismen. I den korporativa italienska fascismen företräddes olika sektorer i samhället av korporationer bestående av både arbetare och arbetsgivare. Diktaturen i Portugal hade liknande anordningar.

Mats Svegfors idéer om att man skulle slå sig ned för att i fyra år hitta politiska lösningar som skulle vara bra för ”alla” eller för ”Sverige”, tycker jag vetter mer åt korporatismen än åt demokratin. Sen är han ju också medveten om att det inte är politiskt genomförbart. Och Mats Svegfors borde veta. Han var ju under fyra år 2003 – 2007 ordförande i den s k Ansvarskommittén med uppdrag att se över ”strukturen och uppgiftsfördelningen inom samhällsorganisationen”. Kommittén redovisade sitt uppdrag 2007 i ett omfattande betänkande (SOU 2007:10). Inget som föreslogs har kunnat genomföras. En reform där landstingen skulle slås samman till ett mindre antal ”regioner”, ett förslag som kommittén la stor kraft på, är det bästa exemplet på fiaskot.

Något häpen blir jag av MS:s förslag mot bakgrund av erfarenheterna från Ansvarskommittén.