söndag 30 maj 2010

Aurora i sjön


Hedströmmens stolthet, den 310 cm långa Aurora III har idag kommit i sjön. Den första Aurora var den pansarkryssare i Petrograd varifrån det skott avfyrades som var signalen till oktoberrevolutionens inledning.

Aurora II var en österbottnisk tjärad träbåt som medföljde när vi köpte huset av ett äldre närpesiskt par 1983. Aurora II läckte så kraftigt att man måste ösa kontinuerligt under färd. Av detta skäl blev Aurora II bastuved andra sommaren. Vi satte då en lapp på anslagstavlan att vi ville köpa en plastbåt.

Ett halvår senare kom en granne av finskt ursprung skidande. Han inledde samtalet lite trevande: "Jasså, är ni här på portlov. Sälv är jag här och kottar nö." Småningom kom han till saken "Var det ni som ville söpa en påt?" Han tänkte köpa en ny båt och tyckte att det var bra att sälja den gamla i området, för så slapp man ju "rakta" den.

Vi slog till. Nu ligger alltså Aurora III återigen i sjön. Redo för sommarens lustfärder på Hedströmmen.

Det är tänt i bastun. Om inte modet sviker ska det leda fram till att inte bara Aurora III för första gången i år kommer i sjön. Utan också gubben.

tisdag 25 maj 2010

Moderat riksdagsman inkompetent - eller bara drogad?

- Kungen (kungliga hovstaten) behöver inte redovisa sina utgifter eftersom offentlighetsprincipen bara gäller för myndighetsutövning, och det sysslar ju inte kungen med.

Så sa alldeles nyss den flinande moderate riksdagsmannen Per Bill, vice ordförande i konstitutionsutskottet, i Aktuellt. Myndighetsutövning är som den äldre förvaltningslagen uttrycker saken: "utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande".

Detta är bara en mindre del av det allmännas verksamhet. Men offentlighetsprincipen - alla inkomna eller upprättade handlingar är offentliga - gäller i all offentlig verksamhet. För att rädda skinnet på borgarnas kung ljuger alltså riksdagsman Bill. Eller om han nu tror på vad han säger är han uppseendeväckande inkompetent.

Eller var han bara full igen?

måndag 24 maj 2010

Mossan ansad

Ja, så blev det sommar igen. Jag har just första gången i år klippt gräsmattan (läs mossa, kottar, pinnar och fjolårslöv). Redan 1987 när doktorandseminariet i statskunskap i Stockholm gjorde en studieresa till Japan fick jag lära mig vad varje villaägare idag vet: Näst efter krattat grus är mossa den mest sofistikerade marktäckaren.

En mycket liten människa på besök

Linnea har (tillsammans med sina föräldrar) varit på visit i helgen. Hon är den minsta människa som någonsin varit på besök här. Linnea ägnade sig åt sina favoritsysselsättningar: (1) Sova, (2) dia och (3) sjunga. Däremellan hann hon faktisk också med både att titta på några intressanta saker som t ex en risig buske och en lampa och att le åt morfar.



Linnea sover

söndag 23 maj 2010

Aningslöshet i nyspråket


"Nysvenska rörelsen (NSR) hette under andra världskriget Svensk Opposition och var aldrig öppet nationalsocialistiska även om antisemitismen var väldigt förekommande i organisationens tankegods. Efter andra världskriget blev organisationen en viktig del i återuppbyggandet av den sargade fascistiska rörelsen i Europa. NSR anordnade bland annat två konferenser där europeiska partier, organisationer och förbund som alla stått nationalsocialismen och fascismen nära samlades för att diskutera framtiden. Nysvenska rörelsen drev en linje där rasbiologin skulle strykas från agendan till förmån för hänvisande till kulturella skillnader. Många menar att NSR la grunden till dagens extremnationalistiska partiers politik, retorik och världssyn"

Alexander Bengtsson, Tidskriften Expo:

"En antidemokratisk rörelses framväxt"


"Nysvenska Rörelsen är en fascistisk och korporativistisk nationalistisk politisk rörelse som betonar Sveriges särart och den storhet man anser att den svenska historien har. Som ett exempel på stöd för den äldre svenska kungamakten har man en sköld med vasakärven på som symbol.Organisationen bildades av Per Engdahl, under namnet "Svensk Opposition", efter en brytning mellan Engdahls anhängare och Sveriges Nationella Förbund 1941. Engdahl betecknade organisationens ideologi som nysvenskhet. Under mellankrigstiden och andra världskriget tog man Nazitysklands parti och under denna period var rörelsens politik också tydligt inspirerad av nazismen. Enligt Riksarkivet hade Svensk Opposition 8632 medlemmar 1941"

Wikipedia

Bilden lånad från webplatsen "motstand.org Forum för fascistisk och nationalsocialistisk ideologi" med bildtexten :"Svenska patrioter hylla Per Engdahl på årsdagen av hans död, 4 maj 1998"

Man kan undra vad det är för idiot som har kommit på att man ska säga "nysvensk" istället för "invandrare"?



tisdag 18 maj 2010

Vad ska vi göra med nynazisterna?


Ska Sverigedemokrater som blir invalda i riksdagen och fullmäktigeförsamlingarna behandlas som alla andra valda representanter? Eller ska de isoleras och blockeras så att de inte får något inflytande? Den frågan har diskuterats i media på sista tiden. En vanlig uppfattning är att isoleringsstrategin är kontraproduktiv: De isolerade extremisterna uppfattas som den enda oppositionen och får dessutom sympatier som utmobbade. Detta leder till större framgångar i nästa val. Vilka är beläggen för en sådan hypotes?


Allt emellanåt dyker det upp odemokratiska eller på annat sätt obehagliga partier i politiken, som de övriga inte vill ha med att göra. I statsvetenskaplig koalitionsteori kallas sådana partier talande nog ”paria-partier”. Statsvetaren William Downs (2001) diskuterar vilka strategier som kan användas. I grova drag finns det två huvudstrategier. Antingen kan man distansera sig från paria-partiet eller så kan man dra in dem i det politiska arbetet. Till den första strategin hör att man ignorerar det misshagliga partiet: ”Om man struntar i dem så försvinner de”. En mer långtgående strategi innebär att man isolerar partiet t ex genom att bilda stora blockerande koalitioner. Den andra framgångsvägen – att ta med pariapartiet – i det politiska arbetet kan innebära att man samarbetar på olika sätt med dem i förhoppningen att de därmed ska förädlas.


Downs har intervjuat lokalpolitiker i Oslo och Antwerpen om hur de tycker att högerextremisterna (Fremskrittspartiet respektive Vlaams Blok) bör behandlas. Isoleringsstrategierna tilltalar framförallt socialistiska och liberala politiker, medan konservativa och kristliga är mer för samarbetsstrategierna.


Det land i Europa som förmodligen har mest erfarenhet av ”stora koalitioner” är Österrike. Under perioden 1949 – 1995 var det 15 allmänna val i Österrike. Vid nio av dessa tillfällen styrdes landet av en stor koalition med de båda dominerande partierna – Socialdemokraterna och det konservativa Österrikiska Folkpartiet. I genomsnitt förlorade de båda koalitionspartierna 1,1 procent av rösterna vid de nio valen. Vid de sex val då det var enpartiregering (eller vid ett tillfälle en koalition mellan Socialdemokraterna och Frihetspartiet) var den genomsnittliga förlusten för regeringspartierna 0,6 procent. Skillnaden är så liten att den är försumbar. En stor koalition är till nackdel för koalitionspartierna, och därmed till fördel för oppositionen, men detsamma gäller om det är en enpartiregering. Det kostar att regera, och det lönar sig att opponera.


Översatt till aktuella svenska förhållanden skulle detta innebära att Sverigedemokraterna skulle gynnas röstmässigt något av att det bildas stora koalitioner, men det skulle på inget sätt medföra något stort uppsving.


Vad finns det för erfarenhet från svenska kommuner av olika strategier gentemot de nynazistiska Sverigedemokraterna?


En genomgång av valstatistiken från 2002 års val visar att det fanns fyra kommuner, där Sverigedemokraterna var representerade i kommunfullmäktige, och där de hade en vågmästarställning:


I Kävlinge kommun hade Sverigedemokraterna 9 procent av rösterna och 4 mandat i fullmäktige. I valet 2006 ökade röstandelen till 13,1 procent – alltså en ökning med 4,1 procent eller 1,5 gånger 2002 års valresultat. Enligt SVT:s sammanställning styrdes kommunen efter 2002 års val av en koalition mellan socialdemokraterna, vänsterpartiet och moderaterna, vilken kunde mönstra 30 av fullmäktiges 43 mandat. Detta var alltså ett relativt tydligt fall av ”stor koalition”.


I Landskrona hade SD 8,7 procent av väljarna och 4 mandat i fullmäktige. Ökningen till 2006 års val var hela 13,6 procent – till 22,3 procent. 2006 års valresultat var 1,6 gånger 2002 års valresultat. Kommunen styrdes av en vänsterminoritet av socialdemokrater och vänsterpartister med bara 24 av 51 mandat. Här var det alltså möjligt för Sverigedemokraterna att utnyttja sin vågmästarställning och få inflytande över besluten.


I Mölndal med 2 SD-mandat och 2,6 procent av rösterna bildades en majoritetskoalition av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Pensionärspartiet med 31 av fullmäktiges 61 mandat. Här blev det alltså inte möjligt för Sverigedemokraterna att fälla avgörandet i omröstningar. Till 2006 års val ökade andelen röster med 2,4 procent till 5 procent. 2006 års resultat var hela 1,9 gånger 2002 års resultat.


I Orsa hade Sverigedemokraterna ett mandat och 3,1 procent av rösterna. Kommunen styrdes av en minoritetskoalition av Socialdemokraterna, Folkpartiet och Miljöpartiet med bara 14 av 31 mandat i fullmäktige. Åtminstone tillsammans med något annat oppositionsparti kunde SD fungera som vågmästare. Till 2006 års val ökade röstetalet 1,2 gånger eller med 0,7 procent.


Vilka slutsatser kan man dra av detta? Det hävdas ofta i debatten att isolerings- och blockeringsstrategin skulle gynna pariapartiet eftersom de framstår som den enda oppositionen och dessutom som något slags mobbningsoffer. Om detta vore fallet borde framgångarna ha varit störst i Kävlinge. Det var de inte.


I absoluta termer var Sverigedemokraternas framgångar störst i Landskrona där de hade en möjlighet att påverka besluten. I relativa tal var framgångarna ännu större i Mölndal.


Det finns med andra ord väldigt svaga belägg för att tesen om att isolering föder framgång. Det kan till och med vara så, att den mer accepterande strategin är den som medför störst framgångar för extremisterna.


Referenser

Downs William M (2001) ”Pariahs in their Midst: Belgian and Norwegian Parties React to Extremist Threats” West European Politics 24:3


Müller Wolfgang C & Kaare Strøm (eds) (2000) Coalition Governments in Western Europe: Oxford: Oxford University Press


http://svt.se/content/1/c6/70/49/69/Majoritetsforhallanden20061113.pdf

söndag 16 maj 2010

Matsafarin utvärderad

Fisk: Godkänd

Korv: Godkänd

lördag 15 maj 2010

Matsafari i Kolbäcksådalen

Idag var det helt plötsligt på tok för varmt att arbeta på tomten. Vi satte oss istället i bilen, slog på AC:n och for på en liten västmanländsk matsafari. Första stoppet var hos fiskarn i Borgåsund. Vi hade tänkt oss en rökt ål, men det var för tidigt på säsongen. Istället blev det en bit rökt lax, rökta räkor, aioli och stekt inlagd strömming. I vilken mån dessa fiskar fångats i Mälaren låter jag var osagt.
Inkan hos fiskarn i Borgåsund

Sen var det dags för lunch som intogs i Borgåsunds hamncafé. Paj, en förfärlig massa grönsaker och kolsyrat vatten.

Henry utanför hamncaféet
Sjöutsikt

Nästa stopp var Åsby kött & vilt i Hallstahammar. Här blev det lammkött, ungerska lammkorvar (det fanns också Hallstagrillare, men dem valde vi bort för den ungerska lammkorven), två citroner och två apelsiner. Korven ska grillas i kväll. Vi passade också på att titta in i växthandeln. Vi var ganska lockade av en sittande groda i betong och förstås en trädgårdstomte. Men vi lyckades lägga band på oss. Det finns också en klapphage med smådjur, men där gick vi aldrig in eftersom inga barnbarn fanns med på resan.

Kötthandeln i Åsby
Klapphagen

Nu kände vi för äventyrligheter och valde därför skogsvägen via Lisjö till Färna. Inkan fick sitta med generalstabskartan uppslagen hela vägen. Bland annat passeras de ståtliga Färna portar.

Färna portar

I Färna gjordes ett näst sista stopp i Herrgårdsboden. Det blev varsin Magmun (förlåt Magnum) och så köpte jag en väldigt fin bok med bilder från Fagersta på 50- och 60-talen. Sista stoppet var för att köpa ett Aftonblad i pizzerian. I morgon regnar det så då kan man inte heller gräva i potatislandet!

Vinterbild från Stationsvägen i Fagersta 1965

torsdag 13 maj 2010

Kocko!


Årets första gök har hörts i Västanhed. På andra sidan ån. En västergök med andra ord.

Gulli-Gullan, koko som en gök,
jag bjuder dig två rum och kök.
Kom älskling, och gör ett försök
i mina två rum och kök.


För vi har skjutit en gök, ko-ko,
med luftvärnskanon.
Det var vårt första försök,
med ammunition.
Och alla fjädrarna rök, pang-pang,
i en vild explosion.
Våren är kommen, för vi har skjutit en gök.
Ko-ko! Pang-Pang!


Hör, hör, hör göken, fröken, göken gal i väst!
Fröken, västergök är bästergök,
norrgök är en torr och tråkig gök,
men södergöken är dödergök
och östergöken han är tröstergök,
men fröken, göken gal i väster nu!
Hör ni inte göken nu?
Kuku!

måndag 10 maj 2010

Det går lika bra utan


Av någon anledning har det utbrutit en diskussion om monarkins vara eller inte.

Argumenten mot monarkin är så självklara att de egentligen inte borde behöva upprepas. Regeringsformens "All offentlig makt i Sverige utgår från folket" utesluter ju en kung med makt. Den offentliga makten ligger antingen hos folket, dess valda ombud eller myndigheter underställda de valda ombuden. Kungen är ingendera.

Bakom regeringsformen ligger den så kallade Torekovkompromissen 1971. De borgerliga fick ha kvar sin kung som formell statschef medan socialdemokraterna fick igenom att samtliga politiska befogenheter togs bort från ämbetet. Kungen har inte ens någon roll i regeringsbildandet, vilket annars är en funktion även för kungar i monarkier med en huvudsakligen ceremoniell statschef.

Förespråkarna för monarkin brukar påstå att kungen har en nationellt sammanhållande funktion, att han har stor betydelse för marknadsföringen av svenska produkter utomlands samt att presidentval kostar pengar. De båda första påståendena är helt obestyrkta. Ingen vet något om det är så. Presidentval kostar pengar i t ex USA, men inte många cent i t ex ett land som Tyskland.

Den frejdige Göran Hägg har föreslagit ett återinförande av det medeltida valkungadömet. Jag har inte läst Häggs bok, men man kan ha invändningar. Det var såklart inte folket som valde under medeltiden, men även om så vore, så är en allvarlig brist med valkungadömet att kungen valdes för livstid. Enda sättet att bli av med en misshaglig kung var då att avkorta livstiden. Detta förekom. Statsvetaren Bernard Manin har påpekat att demokratin kräver att de valda utsätts för återkommande val. Utan återkommande val kan väljarna inte utkräva ansvar. Om man inte tar livet av styresmännen förstås.

Jag förstår egentligen inte varför ingen har upptäck storheten med Torekovkompromissen. Vad man åstadkom - och vad som har fungerat bra i ett kvarts sekel - är ju i praktiken ett statsskick helt utan statschef. Till-namnet-statschefen har inga statschefsuppgifter. Och det går ju bra.

Detta kunde bli en svensk innovation: Ett statsskick som varken är monarki eller republik (åtminstone om republik betyder att det finns en president som är statschef). Medeltida bråte i form av valda eller ärvda kungar klarar vi oss bra utan i världens modernaste land.

I den stora jämförande studien av politiska kulturer - World Values Survey - är ju Sverige det mest sekulariserade och och minst traditionella av alla länder.

Ned med monarkin - inför nonarki!

lördag 8 maj 2010

fredag 7 maj 2010

Tji Vattenfall!

Nu har vi köpt en braskamin och monterat in i öppna spisen. Tji Vattenfall! Nu kan ni inte längre driva oss ur huset.

Var tvungen att ta hit sotarmurre för att besiktiga installationen och rökkanalen från öppna spisen. En sotare från Köping var här i höstas för att sota. Då sa jag att vi aldrig använde öppna spisen, så den behövde han inte göra något åt. Han högg då som en reptil: "Då lägger vi eldningsförbud på den".

Sen gick Köpings-sotarn i konkurs. Likaså gott det. Den nya sotarn från Fagersta godkände det hela. I kväll blir det jungfrubrasa!

måndag 3 maj 2010

Röd helg på västkusten

På valborgsmässoaftonen reste vi till Göteborg. För min del började resan vid Västanheds busshållplats. För att markera startpunkten en bild av den hemska backen upp på åsen sedan jag tagit mig upp och flämtade efter luft på sandlådan på toppen:



Inkan startade i Munktorp och satt redan på Köpings station och väntade när jag kom dit:



Ja, så bar det av under stoj och glam med SJ Intercity. Så här trevligt var det:



Allt gick som på räls ända till Göteborg. Efter en rask promenad genom Nordstan var det dags för Västtrafiks buss 50 till Frölunda. Det var inte roligt. Boskapstransporter är mer humana. Vi undrade hur det är möjligt att folk kan och vill bo i stora städer.

Men när vi väl kom fram till våra goda vänner och kamrater Vicki och Stefan var alla förtretligheter glömda. God mat. En hel del dryck. Diskussion om vetenskapliga spetsfundigheter. Jojomensan.

På lördag förmiddag bar det av till Andra Långgatan där demonstrationståget samlades under fanorna. Det blev en fin och värdig demonstration. Ibland kanske lite väl värdigt, men stämningen steg ju närmare slutmålet vid Börsen vi kom. Särskilt bra gick det med talkörsparollen "Ropen skalla regeringen ska falla!"

Här ett par bilder av demonstrationståget vid passerandet av universitetets lokaler i Haga:





Just i korsningen Sprängkullsgatan - Vasagatan stod den s-märkta statsvetarprofessorn Ulf Bjereld och förde något slags protokoll. Hur det nu än var med det så deltog sisådär 2.500 demonstranter. Förmodligen på grund av det synnerligen bistra klimatet försvann dock många från mötet på Gustav Adolfs torg. En tapper skara blev dock kvar för att höra Hans Lindes utmärkta anförande. Och som ett tecken från skyn sprack molnen upp och blottade solen just när mötet stämde upp i Internationalen.

Ja, sen blev det ännu en kväll av vetenskapliga diskussioner och på söndagen hemresa. I princip precis som nedresan fast tvärtom. Allt gick som på räls.

Låt mig så slutligen återigen lämna ord och ton till smurfarna: