onsdag 31 mars 2010

Pipprigt till påsk


Nu kryddar vi påskasupen med pipparrot:

1 helrör brännvin

En bit pipparrot

En knippa dill

5-6 vitpipparkorn

4-5 droppar tabasco

Skär pipparroten i centimetertjocka skivor. Stoppa ingredienserna i flaskan. Slå på brännvin. Låt stå i kylen till i morgon. Sila av. Drick om du törs till äggen.

söndag 28 mars 2010

Loftet inrett



Nu är loftet inrett. Nu finns det sovplatser i Lillevilla för nio personer (varav en i bebissäng). Det går också att klämma in två sovande till i vardagsrummet i huvudbyggnaden. Så nu finns det utrymme att växa i. I framtiden ska det vara hemliga klubben för Emilia, Julian och Linnea på loftet.

lördag 27 mars 2010

En medborgarinna kommer hem

Linnea Amanda född på centrallasarettet i Västerås den 18/1

Nu är medborgarinnan Linnea Amanda, hemma på Viksäng. Hurra! (Om medborgare Karl Anders Julians och dubbelmedborgarinnan Ruth Emilias ankomst se inlägg den 26/9 2009.)

torsdag 25 mars 2010

Ingen parlamentarism i Gävle?

Arbetarbladet (17/3 2010) rapporterar att det ser ut att skita sig med försöket att införa parlamentarism i Gävle kommun:

För ungefär ett år sedan fick Folkpartiets gruppledare i kommunfullmäktige, Kenth Lövgren, alla partier att skriva under en motion om att utreda möjligheterna till majoritetsstyre i Gävle. Det skulle betyda att bara majoritetspartierna får sitta i kommunstyrelsen till skillnad från i dag då även representanter från oppositionen sitter med. Tanken med systemet är att öka makten och förbättra debatten i det enda direkt folkvalda organet, kommunfullmäktige. Bakgrunden är att många av kommunfullmäktiges ledamöter i dag känner att de mest utgör en transportsträcka när beslut ska fattas.

Kommunjuristen har nu utrett möjligheterna att införa majoritetsstyre i Gävle och har bland annat gjort studiebesök i de norska kommunerna Oslo och Bergen, som tillämpar liknande system.

Hans slutsatser är att systemet skulle kunna leda till en mer intensiv debatt, men att den politiska organisationen kan bli dyrare. En problematisk del är att dagens kommunallag inte är anpassad efter kommuner som styrs med majoritetsstyre, vilket skulle göra att lagen ibland blir svår att tolka.

Politikerna i kommunstyrelsen föreslås därför besluta att avstå från att införa majoritetsstyre.


Kommunerna är inte (som den svenska staten) parlamentariska system. Kommunerna styrs av en kommunstyrelse med alla partier representerade – alltså ett slags samlingsregering. Dessutom finns – helt oreglerat av lagstiftningen – en styrande koalition (ibland bara ett styrande parti) som ett slags parlamentarisk skuggregering.


Organisationen Sveriges Kommuner och Landsting har föreslagit regeringen en försökslagstiftning som skulle göra det möjligt att införa ett renodlat parlamentariskt system och alltså föra fram ”skuggregeringen” i ljuset och reglera dess ställning i lag. Regeringen har varit kallsinnig.


Parlamentarismen kan förväntas medföra livligare debatter i fullmäktige, men framförallt är den en förutsättning för att väljarna ska kunna utkräva ansvar. Om det är fördolt vem som har makten eller om alla delar på makten blir valhandlingen ett ineffektivt instrument för ansvarsutkrävande. Det blir ett hot mot den lokala demokratins legitimitet, som ju ändå inte står särskilt högt i kurs.


Idén i Gävle var att man skulle kringgå lagen genom en frivillig överenskommelse mellan partierna. Det är den idén som nu tycks ha spruckit.


Jag kan förstå att det blev svårgenomförbart när man inte har lagstiftningen med sig. Gävleförsöket skulle ha inneburit att oppositionspartierna frivilligt skulle ha avstått från inflytande. Regler som innebär att någon ska avstå makt måste vara tvingande. Det är nog alltför blåögt att lita på frivillighet.


Ansvaret för att det inte varit möjligt att införa kommunal parlamentarism faller framförallt på rikspolitikerna – både regering och opposition. De är helt enkelt för fega för att ändra i den politiska organisationen i kommunerna.


I skriften ”Komparativ kommunal konstitutionspolitik — En kunskapsöversikt” utgiven av Sveriges Kommuner och Landsting har jag fört ett resonemang om grunderna för denna feghet:


Såväl rollen som KSO [kommunstyrelsens ordförande] som den kvasiparlamentariska exekutiven [”skuggregeringen”] är i huvudsak oreglerade av de formella institutionerna. Till en del förmår partisystemet att strukturera agerandet, men diskussionen pekar på att det blir ett stort utrymme oreglerat där det kan utvecklas ett maktspel med mindre tilltalande drag. En mer formell reglering av de ledande organen, positionerna och funktionerna i de svenska kommunerna skulle kunna minska detta utrymme. Diskussionen pekar också på vilken betydelsefull roll partistrukturen spelar. Det är kanske inte en tillfällighet att svenska kommuner i ett jämförande perspektiv intar en ytterposition med avseende på både i hur liten grad systemet regleras av formella institutioner och i hur hög grad det regleras mer informellt av partisystemet. Partisystemet kan uppfattas som den centrala stabiliserande faktorn. Om man gör ingrepp i dessa informella institutioner kan följderna uppfattas som svåröverskådliga. Systemet riskerar att destabiliseras och ge ett än större utrymme åt politikens mindre tilltalande sidor. Det går att tolka svenska kommunpolitikers förändringsobenägenhet i sådana termer. Man har inte varit rädd att genomföra drastiska ändringar av förvaltningsorganisationen (tänk på hela New Public Management-paketet), medan även marginella ingrepp i de politiska spelreglerna har uppväckt starkt motstånd. Direktval till kommundelsnämnder, kommunala folkomröstningar, offentliga nämndsammanträden och medborgarförslag skulle kunna vara några exempel. Även för partierna kunde en ändrad inställning vara något positivt. Om man skulle våga göra institutionspolitiska förändringar i den politiska organisationen i kommunerna kunde partierna kanske slippa en del av den tunga bördan att stabilisera systemet för att i stället ägna sig åt politikens innehåll, och den i mångas tycke försummade uppgiften att förankra sig och den lokala demokratin hos medborgarna.


Hela rapporten kan laddas ned från: http://brs.skl.se/publikationer/index.jsp?http://brs.skl.se/publikationer/publdoc.jsp?searchpage=katasearch.jsp&db=KATA&from=1&toc_length=20&currdoc=1&search_titn=%2238126%22



För tidigare inlägg om kommunparlamentarismen i Gävle se 14/12 2009.

måndag 22 mars 2010

lördag 20 mars 2010

Emilia i Västanhed


Emi badar


Emi tittar på barnprogram på TV

tisdag 16 mars 2010

Mörker över Surahammar

Sura herrgård i katolsk sekts händer

Den obehagliga katolska sekten Opus Dei har genom bulvaner köpt Sura herrgård. Det ska bli ”flickskola”. Opus Dei är en ultrakonservativ sekt och som den katolska kyrkan i allmänhet fixerad vid ”byxfrågor”: Mot aborter, mot kvinnans frigörelse, mot homosexualitet. Religion är ett opium för folket skrev Marx. Protestantismen är ju egentligen inte mindre obehaglig. Och för den delen inte islam heller – om man nu får skriva om islam. Fördelen med protestantismen i Sverige är ju att vi i praktiken har lyckats avskaffa den.


Religionerna har använts för att disciplinera folket och för att driva folken att slå ihjäl varandra (Läs om 30-åriga kriget i nästa inlägg nedan). Religionerna lämnar drivor av olyckliga människor och lik efter sig. Detta medeltida mörker ska nu sänka sig över Sura.


Överhuvud häpnar man lite över vilka verksamheter som etablerar sig i Bergslagen.


Så här säger kommunalrådet i Ljusnarsberg, Ewa-Leena Johansson (s), i en TV-intervju den 11 januari 2009:

- Det är lite för billigt att köpa fastigheter. Man kan köpa en stor fastighet och hyra ut lägenheter på ett mindre seriöst sätt, vilket skapar problem för oss, säger Ljusnarsbergs kommunalråd.

Kommunen har dåliga erfarenheter av vilka som lockas av väldigt låga huspriser. Tidigare har till exempel två billiga villor i Ställberg och Ställdalen byggts om till narkotikafabriker.

Sommaren 2008 var den kriminella motorcykelorganisationen Bandidos var nära att köpa ett hus mitt i centrala Surahammar. Men efter möten med polisen ändrade sig fastighetsägaren, det blev ingen affär. Det hade väl annars varit riktiga kompisar till de katolska mörkermännen.

Antagligen slår Ljusnarsbergs kommunalråd huvudet på spiken. Avfolkningen och avindustrialiseringen skapar et vakuum av låga och fallande fastighetspriser. Detta vakuum suger till sig allsköns element.

Enda lösningen är en regionalpolitik som gör att även landsorten och landsbygden lever och som inte koncentrerar all ekonomisk verksamhet i landet till rakan Stockholm-Arlanda.

Katolska sekter. Oseriösa hyresvärdar. Knarkfabriker. Motorcykelgäng. Gud (!) bevare Bergslagen.

måndag 15 mars 2010

Teaterresa till huvudstaden

Barnkorståget på Orionteatern

Nyårsresan till Göteborg blev vi som den minnesgode läsaren erinrar sig tvungna att ställa in på grund av det bistra klimatet (se inlägg den 31 december). Efter ett ohyggligt stök och bök med SJ, bland annat innefattande 45 minuter i telefonkö och misslyckade försök att prata med en robot lyckades vi få och utnyttja ombokningsvärdet. Det måste användas inom 90 dagar. Detta ledde fram till en teaterresa till Stockholm i sistlidna helg.


Nu skulle det riktigt slås runt. Genast efter avgång från Köping slog jag mig fram genom folkmassorna till kiosken för att köpa en flaska rödtjut. All alkohol var slutsåld. ”Vi har ju åkt från Göteborg” meddelade kioskbetjänten. Ja, det var ju en förklaring så god som någon.

I Stockholm blev det visiter både i Tvålflingan och på Bjurholmsplan. På lördagseftermiddagen samlade vi ihop Emma, Julian, Malin och Nisse till tidig supé – eller om det var sen lunch – på en italiensk-libanesisk (!) restaurang på Katarina Bangata. Alla blev mätta och en del till och med lite lummiga.

Mor Courage

Därefter var det kulturupplevelsen: Mor Courage och hennes barn på Orionteatern. Det är ju en tänkvärd pjäs. Den handlar om fåfängligheten i att leva på kriget. Som Lars Ring skriver i sin ganska positiva recension i Svenska Dagbladet (6 februari):

Brecht skrev en pjäs om hur kriget äter sina barn och hur ingen ska tro att man kan profitera på våld och själv komma undan. En pjäs, således, för såväl den som bygger Jas-plan som för den som jobbar på Försvarets Materielverk. Anna Fierling säljer brännvin och dödas kläder med samma varma hand och försöker skydda sina barn från att bli del av kriget. Hon lyckas dåligt – en efter en dödas hennes lilla familj.

I ursprungsversionen utspelas pjäsen under trettioåriga kriget. Här har den förflyttats till en obestämd nutid. Marketenterikärran har ersatts av en blå husbil som spektakulärt körs rakt in på scenen från Katarina Bangata. På samma spektakulära sätt vandrar i slutet barnkorståget in. Brechts ballad om de kringvandrande utsvultna och smutsiga barnen i Polen under världskriget är bonus på helgföreställningarna av Mor Courage. Till moderniseringen hör inte bara den blå husbilen utan även att nyskriven musik av Savannah Agger har fått ersätta originalmusiken av den kanoniserade DDR-kompositören Paul Dessau.


Om SvD var ganska positiv i sina omdömen var DN:s Leif Zern sin vana trogen desto surare (DN 7 februari):


Efter 1989 och Murens fall spådde många att Brecht var passé. Jag håller inte med om det, även om pessimisten fått vatten på sin kvarn efter höstens ”Puntila” på Stockholms stadsteater och denna illa spelade ”Courage”.


Själv är jag nog mer böjd att hålla med recensenten i Svenskan. Det är spektakulärt. Och det är goda skådespelarinsatser inte minst av Lena Strömdahl som Mor Courage och Lydia Flores Garcia som den stumma dottern Kattrin. Och trots tidsförflyttningen, husbilen och den nyskrivna musiken. Brecht är ändå alltid Brecht.

Åter till SJ

På söndag var det dags för SJ igen. För att lyckas göra av med ombokningsvärdena hade vi bokat första klass tåg. Jojomensan. Vis av skadan från utresan hämtade jag rödvinet i kiosken redan före Sundbyberg. I andra klass såg det ut som på tåg i Bombay. Jättestora hundar. Barnvagnar. Folk som satt på golvet. Inte dumt att åka ståndsmässigt. Tur att det inte var under trettioåriga kriget.

Sen blev det VL:s 500-buss till Västanhed och promenad hem från åsen. Hemma igen vid halvsextiden. Överlag en lyckad teaterresa till huvudstaden.

onsdag 10 mars 2010

Hur f-n har de tänkt här eller Prioritering av busshållplatser


Bättre och säkrare tillgänglighet till hållplatserna efter VL:s busslinje 500 har utretts av Vägverket. Jag har skrivit om det i ett tidigare inlägg (5 februari).

Bara vissa hållplatser föreslås upprustade. Däribland t ex inte Västanheds hållplats.

Däremot föreslår man en ganska dyrbar upprustning av hållplatsen vid Skinnskattebergs kommunhus. Två alternativa förslag finns: Det ena kostar 235.000 kronor och det andra 250.000 kronor. Till detta kommer kostnad för busskurer på båda sidor.

Det är förstås bra. Problemet är bara att buss 500 med 16 dagliga turer i vardera riktningen inte passerar hållplatsen "Kommunhuset". Den enda linje som går där är linje 81 mellan Skinnskatteberg och Riddarhyttan med två dagliga turer.

Hur har man tänkt? Eller har man tänkt?

onsdag 3 mars 2010

Förskingringen av allmänna tillgångar


Tokhögern har nu förskingrat större delen av det statliga apoteksbolaget. Det enda motiv som har anförts offentligt är att det ska bli "Fler apotek och bättre öppettider".

I Köpings kommun finns tre apotek: Scheele inne i stan, Myran i Kolsva och Tärnan på lasarettet. Scheele och Myran har sålts till Kronans Droghandel medan Tärnan är kvar i apoteksbolagets ägo. I Skinnskattebergs kommun finns Svanen som sålts till Apoteket Hjärtat. Apoteket Hjärtat ägs av riskkapitalbolaget Altor. Den ledande riskkapitalisten där heter Harald Mix. Så här skrev Veckans Affärer den 28/3 2007 om Harald Mix:

Ett sätt att undvika att beskatta pengarna som personlig förmögenhet är att låta aktiebolagen köpa tillgångar, en möjlighet som flera av riskkapitalisterna utnyttjar.

Harald Mix äger ett förvaltningsbolag som heter Bombicilla Holding AB. Bolaget bildades i december 2000 och har inga anställda. De senaste åren redovisar bolaget intäkter på drygt 30 miljoner kronor per år, varav merparten är intäkter från handel med värdepapper. Bolaget betalar ingen skatt och hade ett eget kapital på cirka 131 miljoner kronor vid utgången av 2005.

Bombicillakoncernen har flera dotterbolag. Det ena dotterbolaget, Fastighets AB Bombicilla, äger fastigheten där Harald Mix bor på Östermalm i Stockholm. Fastigheten inrymde tidigare den kinesiska ambassaden, som har ägt huset sedan 1954. 2000 såldes det till Harald Mix för 27 miljoner kronor.

Fastigheten mäter 932 kvadratmeter och redovisar hyresintäkter på 1,5 miljoner kronor under 2005. Taxeringsvärdet är 25 miljoner kronor.

I Harald Mix bolagskoncern finns också ett handelsbolag, Kolbotten 7:1, som äger en fastighet på Dalarö med havsutsikt och tennisbana. Fastigheten köptes 1998 för drygt 15 miljoner kronor och har ett taxeringsvärde på cirka 7 miljoner kronor.

Man kan misstänka att det finns andra motiv än att vi ska få fler apotek och bättre öppettider. Nästa artikel i VA:s artikelserie om riskkapitalisterna hade rubriken "De har skattesmitning som affärsidé". Jojomensan.

Att det skulle planeras öppnandet av flera apotek i Köping eller i Skinnskatteberg har åtminstone jag inte hört talas om.

Löftet om bättre öppettider fick jag illustrerat när jag i morse tänkte hämta ut ett recept. Kronans Droghandel i Köping (gamla apoteket Scheele) skulle enligt sin hemsida öppna kl 09.00. Riktigt så var det inte in real life. När jag kom strax före kl 09.00 hade det klistrats en lapp över öppettiderna där det framgick att man öppnade kl 10.00. Jag försöker med lasarettsapoteket. Jajamensan där var det öppet. De hade öppnat redan kl 08.00. Hurra för monopolet!

Med spänning väntar jag nu på fler apotek och bättre öppettider i Skinnskatteberg. Det gamla apoteket Svanen höll stängt på lördagar och lunchstängt 12.30 - 13.30. Här skulle det behövas en förbättring, Harald Mix! Ännu har inget dock ändrats.

"Fler och bättre". Känns argumentationen igen från avreglering och privatisering av till exempel elhandeln och järnvägen? Eller för den delen kampanjen för försäljning av Telia-aktier för en tio år sedan. Eller är det Orwellianskt nyspråk. Betyder "fler och bättre" i verkligheten "färre och sämre"? Vi får se.

Den lokala debatten i Köping om apoteksförsäljningen har annars mest handlat om namnet "Droghandel". I debattinlägg i Bärgslagsbladet, som mest bär prägel av "snillen spekulerar" har man varit orolig att det ska säljas knark. Så förs en relevant lokal diskussion.