Vem visste vad om L:s och SD:s kommunalrådskupp?

Försöket av Liberalerna och Sverigedemokraterna i Skinnskatteberg att kuppa igenom inrättandet av en andra kommunalrådstjänst väcker en rad intrikata frågor. En fråga är förstås om något eller båda partierna förstod att förslaget skulle stoppas av fullmäktige.

Att S och V skulle rösta nej borde ha stått klart för Gabriel (L) och Ewa (SD) även om de båda partierna inte hade informerats på förhand. Det som kunde verka som överraskningen och som fällde avgörandet var Moderaternas ställningstagande. Visste L+SD att M visste? Och visste L+SD att M tänkte rösta emot?

I en nyhetsartikel i Fagersta-Posten säger M:s gruppledare Bo Öberg "I grunden var det en av orsakerna till att vi drog oss ur det här samarbetet." Till skillnad från S och V var det i alla fall uppenbart att M kände till förslaget på förhand. Öbergs uttalande antyder också, även om han inte säger det rakt ut, att L och/eller SD kände till hur M ställde sig till förslaget.

Om så var fallet, hur tänkte förslagsställarna när de ändå drev två-kommunalrådsförslaget till fullmäktige? När de visste att det var dödsdömt på förhand? Om bara L visste det, handlar det om en blåsning i högre skolan: SD skulle förmås att sluta bråka genom att få en kommunalrådspost. När de sen inte fick det, så kunde man skylla på vänsteroppositionen och Moderaterna. Själva hade Liberalerna visat sin goda vilja.

Om både L och SD visste om att det skulle bli stopp i fullmäktige är det svårare att förstå deras avsikter. Kanske var det bristande rutin och kunskaper som fick SD att gå i fällan. Men någon riktigt bra förklaring är det ju inte. Ewa har ju lång erfarenhet som politiker, först som folkpartist ("liberal") och sen som sverigedemokrat. I partiet finns ju också Oscar i Aronsberg med erfarenheter från rikspolitiken och en i Tidölaget.

Nu går koalitionsbildningen i baklås

Som i flera andra kommuner har nu möjligheterna att åstadkomma ett styre i Skinnskatteberg gått i baklås. Om jag vore Sverigedemokrat (gud förbjude) skulle jag passa mig j-ligt noga för att samarbeta med Liberalerna, som framstår som totalt opålitliga. I många kommuner som drabbats av liknande låsningar har den slutliga lösningen blivit en blocköverskridande koalition, vanligen ledd av Socialdemokraterna.

I Skinnskattebergs fall skulle S, V och M kunna få ihop en sådan majoritet. Alldeles enkelt är det inte. Det skulle kräva en hel del smärtlindring mot sviterna av åratal av påpuckling. Det skulle förmodligen kräva att de mest aktuella konfliktfrågorna mellan vänsterblocket och M på något sätt lyfts bort från samarbetet. Jag tänker då på förslaget om en orimligt dyr ny brandstation och samarbetet med Statens Bostadsomvandling om seniorboende på Klockarberget. I dessa frågor kan i varje fall inte jag se något utrymme för vare sig kompromisser eller kohandel.

Finns det någon akutlösning?

Fullmäktige är ajournerat till måndag den 19:e december. Om man då inte kan välja en ordförande i kommunstyrelsen kan det finnas nödlösningar som kan prövas under en övergångstid medan man försöker hitta en permanent lösning. Enligt Kommunallagen (6:e kapitlet § 22) ska "fullmäktige bestämma vem som ska fullgöra ordförandens uppgifter när varken ordföranden eller en vice ordförande kan tjänstgöra."

Reglementet för Kommunstyrelsen har en annan lösning (§ 18): "Om varken ordföranden eller vice ordföranden kan delta i ett helt sammanträde eller i en del av ett sammanträde utser styrelsen en annan ledamot att vara ordförande tillfälligt. Den till åldern äldste ledamoten tjänstgör som ordförande tills den tillfälliga ordföranden har utsetts."

Vad ska man som medborgare säga?

Tja. Lycka till! 

SD i Skinnskatteberg snuvade på konfekten igen

De borgerliga partierna och Sverigedemokraterna i Skinnskatteberg gick till val tillsammans för att få till ett högerstyre i kommunen. Det av de fyra partierna som blev störst i valet skulle få tillsätta kommunalråd. SD blev med sina sex platser i fullmäktige störst i högergruppen. Trots det ryckte Liberalerna åt sig initiativet och utropade på egen hand sin Gabriel Andersson till kommunalråd.

Snopet, men det var bara att tugga i sig. SD:s Ewa Olsson Bergstedt sa till tidningen: ”Vi var tydliga innan att valresultatet skulle utvisa vem som blev kommunalråd. Men jag vill inte bråka om det nu.”

Rollen som länets, kanske landets mesigaste SD:are blev tydligen för mycket. Månne det blev pinsamt för Rasse-Oscar i Aronsberg, när han någon gång kunde slita sig från att sitta och meta i Bergslagsskogen, och träffa sina kompisar i Stockholm? Så, i lönndom hade inför måndagskvällens fullmäktige förts förhandlingar mellan L och SD. Om Rolf ”Sillbo” Andersson (C) spelat någon roll förtäljer inte historien, och Moderaterna har hoppat av från det tilltänkta högerstyret.

Syftet med förhandlingarna tycks ha varit att kompensera SD. Alldeles oanmält och under dagordningspunkten om reglemente för Kommunstyrelsen uppträdde en SD:are och föreslog bl a att kommunen fortsättningsvis skulle ha två kommunalråd på trekvartstid. Både Gabriel och Ewa argumenterade för varför också Ewa skulle bli kommunalråd.

Ner i syltburken
igen

Deras anföranden var storstilat floskelsprängda. Vad icke skulle inte åstadkommas? Ewa anförde att ”ska man få något gjort så kan det kosta lite grand”. Den åsikten var ju en radikal omsvängning från hennes tidigare uttalanden om äldreomsorgen som utsattes för budgetnedskärningar. Då hette det att pengar inte var allt. Det gick ju att effektivisera. Men när det nu gällde den egna lönen var det alltså annat ljud i skällan. ”Kosta lite grand” är i det här fallet i storleksordningen 800 000 kronor om året inklusive arbetsgivaravgifter!

Nu gick det inte så. Förslaget röstades ned av fullmäktiges majoritet bestående av Socialdemokraterna, Vänstern och Moderaterna. Det visste förstås Liberalerna om, så de lyckades ännu en gång blåsa sina högerpopulistiska vänner.

Men, hur skulle de nu kompenseras? När man kom fram till val av Kommunstyrelse och nämnder föreslog den sluga Carina Sándor (L) att hela valärendet skulle återremitteras till valberedningen. Genom beslutet om att säga nej till SD:s tilltänkta kommunalråd hade ju saker och ting ”ändrat sig”. Inför risken att över huvud taget inte ha en kommunstyrelse (den gamlas mandat tar slut den 31 december) valde fullmäktige ändå att välja medlemmar i styrelsen.

Däremot orkade man inte med val av presidier (alltså ordförande och vice) i styrelsen och nämnderna. Fullmäktige ajournerades till nästa måndag – den 19 december. Då kommer alltså ordförandevalen att ske, men också beslut fattas om budgeten för 2023 och ett gäng andra ärenden. Så tills vidare vet ingen riktigt hur kommunens styre ska se ut framöver, eller vilken politik som ska bedrivas. Det knakar och brakar i borgerligheten och dess högerextrema svans.

 

Oblygt försök av Liberalerna att lova väljarna ordna ogenomförbar skolskjuts

Barn från Skinnskattebergs kommun som valt att gå i skola i Kolsva i Köpings kommun får ingen skolskjuts. Detta är förstås en källa till missnöje från deras röstberättigade föräldrar. Dåvarande Folkpartiet gjorde redan 2010 ett oblygt försök att utnyttja detta missnöje. I valrörelsen 2010 lovade Folkpartiets Carina Sándor, som var oppositionsledare, att hon skulle fixa skolskjuts. Den som var emot utmålades som byråkratiskt stelbent och satte den kommunala organisationen före barns och föräldrars bästa.

Det tog skruv. Folkpartiet gjorde sitt bästa val i landet i Skinnskatteberg och gick från fyra till tio mandat i fullmäktige. Tricket upprepades fyra år senare. 2014 utlovades skolskjuts till Kolsvaeleverna. Och nu gick det hem. Tillsammans med Sverigedemokraterna blev det borgerligt styre i kommunen med Sándor som kommunalråd. Men inte blev det någon skolskjuts!

Orsaken är skollagen (10 kap 32 §), där det står att rätten till skolskjuts inte gäller ”elever som … går i en annan kommuns grundskola … I de fall då det kan ske utan organisatoriska eller ekonomiska svårigheter ska kommunen även anordna skolskjuts i dessa fall.”

Knuten är att det inte får bli dyrare och krångligare än om barnet hade gått i kommunens egen skola. Detta blev också den nya borgerliga kommunledningen varse, och det togs aldrig några initiativ för att det skulle bli någon skolskjuts för Kolsva-eleverna. Inte heller under perioden 2018 – 2022 när de borgerliga och SD haft majoritet i fullmäktige har några sådana initiativ tagits.

Detta hindrar inte Liberalerna från att börja antyda att man nog ska fixa saken om de får föräldrarnas röster. Tongångarna från 2010 och 2014 börjar gå igen. På Liberalernas Facebook-sida kan vi läsa följande replikväxling:

Fråga: ”Hur ställer ni er till att skinnskattebergsbarnen som går i Kolsvaskolan inte har rätt till skolskjuts? Hoppas ni kan ställa upp för oss!”

Svar: ”Vi är fullt medvetna om att detta är och har varit ett problem, framför allt regelmässigt och inte minst för barnen. Vi har tittat på det tidigare. Vi kommer givetvis titta på detta igen.”

Frågeställaren: ”Toppen!! Jag hoppas ni kommer att stå bakom att stödja oss i skolskjutsfrågan.”

Ja, det gick ju bra förra gången, så varför inte försöka en gång till. Antingen var och är de liberala politikerna dumma i huvet och förstår inte vad det står i lagen, eller så tänkte och tänker de att det väl inte spelar så stor roll om man lurar väljarna. Kanske gäller båda tolkningarna samtidigt.

 

 

Blir det skolbuss till Kolsva nu?

2009 lade Skinnskattebergs kommun ned byskolan i Hed. Den borgerliga oppositionen ställde till med hallabaloo. Bland annat samlades det namn och man försökte med överklaganden få beslutet upphävt. Snart visade det sig att en fråga som direkt kunde kopplas till skolstängningen skulle vara ett framgångsrecept. Många av barnen från den södra kommundelen valde att gå i Malmaskolan i Kolsva, som ligger i Köpings kommun. Hur skulle det bli med deras skolskjuts? I valrörelsen 2010 lovade Folkpartiets Carina Sándor, som var oppositionsledare, att hon skulle fixa skolskjuts. Den som var emot utmålades som byråkratiskt stelbent och satte den kommunala organisationen före barns och föräldrars bästa.

Det tog skruv. Folkpartiet gjorde sitt bästa val i landet i Skinnskatteberg och gick från fyra till tio mandat i fullmäktige. Men det blev inte någon borgerlig majoritet utan det rödgröna styret satt kvar. Tricket upprepades fyra år senare. 2014 utlovades skolskjuts till Kolsvaeleverna. Och nu gick det hem. Tillsammans med Sverigedemokraterna blev det borgerligt styre i kommunen med Sándor som kommunalråd. Men inte blev det någon skolskjuts!

Till allas häpnad dök frågan upp igen i fullmäktige i måndags, tolv år efter skolnedläggningen. Det skulle antas ett nytt skolskjutsreglemente. Högerextremisterna Bo Öberg (M) och Ewa Olsson Bergstedt (SD) aktualiserade den röstvinnande frågan. De föreslog ett tillägg till reglementet. Så här löd det: ”Om det kan ske utan organisatoriska eller ekonomiska svårigheter ska kommunen ordna skolskjuts även för elever som valt att gå i en skola i en annan kommun.”

Fullmäktiges ordförande trasslade ohjälpligt in sig i propositionsordningen, men till slut genomfördes det en omröstning om extremhögerns tilläggsförslag. Reflexmässigt röstade alla borgerliga och SD för, medan Socialdemokraterna och Vänstern lika reflexmässigt röstade emot. Tillägget till skolskjutsreglementet blev alltså antaget av fullmäktige.

Vad var det man hade beslutat? Var det slut på den tolvåriga surdegen? Skulle skolbussen nu börja gå till Kolsva? Tyvärr måste man nog göra de förhoppningsfulla besvikna. Det framröstade tillägget var i stort sett direkt kopierat ur skollagen (10 kap 32 §). Rätten till skolskjuts till en skola i en annan kommun om vissa villkor uppfyllts hade alltså funnits där hela tiden. Om kommunen skrev det i sina interna regler eller inte spelade ingen roll. Det hade hela tiden gått att söka skolskjuts med stöd av skollagen.

Knuten var att det inte fick bli dyrare och krångligare än om barnet hade gått i kommunens egen skola. Det var förstås anledningen till att det inte blev någon skolskjuts under det borgerligt-sverigedemokratiska styret 2014-2018. Att ordna skolskjuts till Kolsva för de berörda eleverna skulle bli dyrare och krångligare än om de gått i skolan i Skinnskatteberg.

Beslutet om tilläggsregeln har därmed ingen som helst betydelse. Man kan förundrat fråga varför förslaget alls ställdes, och varför höger och vänster röstade som de gjorde. Det finns olika förklaringar. Förslaget lades förstås fram av högern för att de trodde att det var en röstmagnet. De borgerliga röstade för förslaget för att de hatar sossarna och såg en chans att tillfoga Socialdemokraterna ett förnedrande nederlag. Sossarna och Vänstern röstade emot för att de hatar de borgerliga och SD och regelmässigt röstar emot allt de förslår (utom möjligen om det handlar om kommunala julgranar i ytterbyarna).

Det mest häpnadsväckande är dock att beslutet inte har några som helst konsekvenser på marken. Inte en skolbuss kommer att rulla som en följd av beslutet. Antingen var förslagsställarna dumma i huvet och förstod inte vad de gjorde, eller så tänkte de att det är väl skit samma om man lurar väljarna. Kanske gäller båda tolkningarna samtidigt.

 

Borgerliga och SD vill stoppa bidrag till invandrarföreningar

Integration är ett uttryck som många svänger sig med i debatten om invandringen. Integration har åtminstone tidigare i den svenska debatten stått för en kombination av att invandrare deltar fullt ut i majoritetssamhället, samtidigt som de har möjlighet att utveckla den egna kulturen. När samhället i den här meningen är integrerat deltar invandrarna på samma villkor som majoritetsbefolkningen i arbetslivet, politiken, föreningslivet och sociala sammanhang. Men samtidigt ska det vara möjligt att bevara det egna språket och kulturen, och att utveckla språk och kultur i den svenska kontexten.

Integration har ställts i motsats till assimilation. Även den som är assimilerad deltar i majoritetssamhället. Däremot förväntas den som assimilerats att överge sitt språk och sin kultur. Assimilationspolitik var före 1970-talet den svenska statens viktigaste hållning till invandrare och etniska minoriteter. Det fanns ingen respekt för andra kulturer än vad som uppfattades som ”den svenska”. Det var den politiken som bland annat tog sig uttryck i strängt övervakade förbud att tala finska eller meänkieli i skolorna i Tornedalen.

På 70-talet skedde en omsvängning, men sedan dess har pendeln slagit tillbaka. Men man talar fortfarande om ”integration” trots att man menar ”assimilation”. Ett bra exempel på den nya uppslutningen kring assimilationspolitiken är den enighet som de främlingsfientliga partierna i Skinnskattebergs kommunstyrelse gav uttryck för vid det senaste mötet med styrelsen.

Länsstyrelsen hade utarbetat ett integrationsprogram som kommunen skulle yttra sig över. Sverigedemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet (”Liberalerna”) hade gemensamt skrivit ett förslag till yttrande. Förslaget till yttrande visade alla tecken på att vara författat på något centralt partikansli i Stockholm. I kommunstyrelsen anslöt sig också Centern. På det sättet fick SD+M+L-förslaget majoritet.

Ansvaret för integrationen läggs helt på invandrarna själva och är i själva verket ett tvång att assimileras. De måste lära sig det svenska språket, söka jobb och ansluta sig till svenska värderingar och sedvänjor. Det bakomliggande antagandet är att invandrarna inte vill lära sig svenska, jobba och leva efter svenska seder. Något utrymme för det egna språket och kulturen lämnas inte. Egen kultur beskrivs som hedersförtryck och ojämlikhet mellan könen. Sådana avarter kan förstås inte accepteras i Sverige, men att man av det dra slutsatsen att invandrarna i alla avseenden måste assimileras är enfaldigt och elakt.

Det är Sverigedemokraterna som håller i taktpinnen. Det räcker att citera från SD:s program:

Grundlagen stadgar att det allmänna ska främja minoriteters egen kultur och samfundsliv i Sverige. Detta är mycket olyckligt eftersom det förstärker den segregationsprocess som skapat olika former av parallellsamhällen i vårt land, och försvårar för invandrare att ingå i den svenska gemenskapen. Sverigedemokraterna vill se en bred politik på många olika områden som främjar assimilation.

Det här är den linje som Moderater och ”Liberaler” i Skinnskatteberg ansluter sig till. Bland de olika former av stöd som stat och kommuner använder för att främja minoriteternas språk och kultur finns t ex modersmålsundervisning, media på invandrarspråk på biblioteken och ekonomiskt stöd till egna institutioner i minoriteterna. I yttrandet kräver nu de tre främlingsfientliga partierna i Skinnskattebergs kommunstyrelse att kommunerna ska sluta stödja ”så kallade etniska föreningar”. I vår kommun skulle en sådan politik innebära att t ex finska föreningen eller den somaliska gruppens organisering inte längre skulle kunna få bidrag från kommunen på samma grunder som andra föreningar.

Genom det här beslutet ansluter sig nu Skinnskattebergs kommun till Sverigedemokraternas idéer om assimilation. Bevarande och utvecklande av det egna språket och kulturen i invandrargrupper ska motarbetas. Stöd från det allmänna till invandrarföreningar ska stoppas.

Nu är fascistkramarna i stöten igen

Det finns en plan i högern om hur man efter valet 2022 ska kunna ta makten. Moderaterna och Kristdemokraterna ska bilda regering med Ulf Kristersson som statsminister. Eftersom M och KD troligen inte får majoritet i riksdagen ska de använda Sverigedemokraterna som stödparti. SD ska in i ett slags budgetsamverkan, liknande januariavtalet där Folkpartiet (”Liberalerna”) och Centern samverkar med S+MP-regeringen. Statsbudgeten ska förhandlas fram mellan den tänkta M+KD-regeringen och Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna förmodas också få placera ut sambandstjänstemän i regeringskansliet på samma sätt som L nu har inom sitt budgetsamarbete med S+MP.

Åtminstone är det så här som Jimmie Åkesson tänker sig det hela. Och inte tänker SD heller sälja sig billigt. ”Vi ska inte bli ett stödhjul” har Åkesson sagt upprepade gånger. SD ska ha inflytande i proportion till sin storlek. Om vi gör tankeexperimentet att det med dagens riksdag funnes ett sådant samarbete skulle SD:s andel av regeringsunderlaget (och därmed deras andel av inflytandet på politiken) bli 40 procent. Inte illa pinkat!

Budgetsamverkan tar sig praktiskt det uttrycket att partierna förhandlar för att antingen åstadkomma kompromisser eller kohandla. Kompromisser innebär att man försöker mötas mitt emellan de ursprungliga ståndpunkterna. Låt oss säga att M och KD vill att man ska försöka hitta trick som begränsar invandringen till 40 000 personer medan SD vill ha noll. En kompromiss skulle då kunna vara om man kan skära ned invandringen till t ex 20 000 personer. Kohandel innebär att man byter grejer. Om t ex SD får skära ned anslaget till public service med 5 miljoner kan M få minska A-kassan till t ex 150 kronor om dagen.

Det här talar företrädare för M och KD väldigt tyst om. Istället säger de saker som ”man måste prata med alla” och ”Sverigedemokraterna är valda i demokratiska val och man måste kunna tala med dem”. Några faror innebär inte pratandet eftersom ”jag är så trygg i min kristna (alternativt moderata) ideologi att jag inte påverkas” eller ”SD:s ideologi smittar ju inte som ett virus.” Andra mer fantasifulla varianter förekommer. Men sällan ett ord om att SD ska få placera agenter i regeringskansliet, att de ska ha 40 procent av inflytandet, att de ska få jaga invandrare och andra utsatta grupper (t ex anhängare av den ”avskyvärda religionen Islam”), att media och kultur ska kontrolleras (som t ex i Ungern, trots att Åkesson aldrig ens sagt "Ungern").

Nu har även Folkpartiet (”Liberalerna”) anslutit sig till den här högerlinjen. Ur partiledaren Nyamko Sabunis mun väller det fram att man måste prata med alla, isolering har ingen verkan, de är ju demokratiskt valda, tryggheten i socialliberala värderingar hotas inte. Men inte ett ord om de politiska konsekvenserna för invandrare, muslimer, medias och kulturens frihet, rättsväsendet och demokratin.

Även de inom hennes parti som är emot den nya politiken har en alldeles kön- och innehållslös motargumentation. Inte heller där förekommer några farhågor för demokratin, yttrandefriheten och asylrätten. Nej, istället säger man med stolthet och som något slags självklarhet ”vi samarbetar inte med ytterkantspartier”. Även från Centern som vägrar ansluta sig till högerkonspirationen får vi höra samma argumentation. Varför man inte ska samarbeta med ”ytterkantspartier” vet ingen.

Innan SD kom in på scenen i riksdagen 2010 var väl de flesta eniga om att Moderaterna var det högraste partiet (och alltså ett ”ytterkantsparti”). Lik förbannat samarbetade både C och Fp intimt med Moderaterna. Även om jag inte till fullo instämmer är det många som menar att Vänsterpartiet idag står för en politik som Socialdemokratin stod för några tiotals år sen. Var då S ett ”ytterkantsparti”. Nej, ytterst var ju de gräsliga kommunisterna. Man kunde alltså förr samarbeta med S (som t ex C i budgetsaneringen, som Fp i skattereformen, som M, C, Fp och Kd i pensionreformen) eftersom de ju inte var ett ytterkantsparti. Om nu V idag driver för en politik som svarar mot S politik då, kan man inte samarbeta med V eftersom det är ett ”ytterkantsparti”.

När det gäller den borgerliga argumentationen om Sverigedemokraterna som särskilt aktualiserats av Folkpartiets lappkast präglas den av en nästan obegränsad dumhet. Nu tror jag inte att ledningen i de borgerliga partierna består av idel dumskallar (undantag finns). Varför pratar de då så urbota dumt? Den enda förklaring jag kan komma på är att de tror att mottagarna är för dumma för att förstå den politiska innebörden av ett SD-samarbete. Det skulle med andra ord handla om rent väljarförakt.

Jag hoppas och tror att det kommer att slå tillbaka. Särskilt Folkpartiet (”Liberalerna”) borde betänka Karthagos öde.

 

Adolf Hitler (33 procent i valet) i tackar rikspresidenten
Paul von Hindenburg efter utnämningen som rikskansler 1933

Skinnskattebergs budget: Sanningens ögonblick för sossarna och folkpartiet

 På måndag ska Skinnskattebergs kommunfullmäktige besluta om budget för nästa år. Frågan om det socialdemokratiska minoritetsstyret då kan sitta kvar ställs på sin spets. Det finns två budgetförslag som ställs mot varandra. Det ena är ”kommunstyrelsens” förslag. Det förslaget har utarbetats av kommunchefen Marie Tollefsen Markström. Det är mycket ovanligt att budgeten på det här sättet är en tjänstemannaprodukt. De partier som ställer sig bakom ett sådant förslag har på sätt och vis abdikerat. Det är ju genom budgeten som de program och idéer som väljarna har valt emellan ska omvandlas till handling. Kommunchefen är inte vald.

Trots detta har de borgerliga partierna tillsammans med högerextremistiska Sverigedemokraterna i kommunstyrelsen stött tjänstemannabudgeten. Eftersom de partierna har majoritet i styrelsen, har det kommit att bli kommunstyrelsens förslag till fullmäktige. Viktigaste satsningar i budgetförslaget är nästan 2 miljoner kronor som ska användas för ”marknadsföring”, samt två nya tjänster i kommunledningen. Bland annat finansieras detta med en minskning av resurserna till vård och omsorg, framförallt äldreomsorgen, med 4 miljoner kronor. Kommunledningen får ett ökat anslag med 5 miljoner.

Detta förslag är förstås oacceptabelt, till och med för Socialdemokraterna, som har lagt ett eget förslag. Marknadsföring och nya tjänster i kommunledningen tas bort, och minskningen för vård och omsorg blir något mindre än i kommunchefens förslag.

Om Socialdemokraternas förslag röstas ned i fullmäktige på måndag kommer det S-märkta minoritetsstyret med kommunalrådet Lena Lovén Rolén troligen att avgå. Vad som kommer istället är ovisst. Det kan till och med bli så illa, att det blir Sverigedemokraternas Ewa Olsson Bergstedt som får överta rodret.

Minoritetsstyret har varit i det närmaste maktlöst

Det var efter valet 2018 som det socialdemokratiska minoritetsstyret tillträdde. Dess ställning var redan från början utomordentligt svag. Någon möjlighet till ”hoppande majoriteter” fanns inte. Den enda egentliga chansen att få majoritet var att i olika frågor samarbeta med Folkpartiet (”Liberalerna”). Lena Lovén Rolén var därmed redan från början helt i händerna på Folkpartiets Carina Sándor. Och hon har under de två år som gått inte visat någon samarbetsvilja.

Vid snart sagt varje möte med kommunstyrelsen och fullmäktige har Socialdemokraterna fått notera förödmjukande röstnederlag. Senast handlade det, förutom om budgeten, också om att ansträngningarna att med hjälp av statliga SBO omvandla det nedgångna hyreshuset Klockarbergsvägen 8 till modernt seniorboende, nesligt stoppades.

Varför skulle Socialdemokraterna egentligen utsätta sig för den här behandlingen, där möjligheterna att påverka den förda politiken var mindre än en flugskit? När de gick in i arrangemanget med minoritetsstyre såg jag två möjliga fördelar. Den ena är opinionsmässig: Lena Lovén Rolén kunde i olika sammanhang ståta med kommunalrådstiteln. För de kommuninvånare som inte är tillräckligt intresserade eller insatta i vad som beslutas, kunde det se ut som om det var S som hade makten, även om det inte innebar annat än att stå som kommunalråd i tidningen och att klippa band. Det här argumentet för att gå med på minoritetsstyret släpper tyvärr ifrån sig en lätt doft av väljarförakt.

Det andra argumentet skulle vara att man fick en närmare tillgång till den kommunala förvaltningen. Många beslut kan tas i förvaltningen utan styrelsens och fullmäktiges medverkan. Genom att sitta i kommunhuset och med daglig kontakt med kommunchefen kunde man kanske utövas ett visst inflytande. Närheten till förvaltningen, som oppositionen saknade, kunde kanske också ge ett informationsövertag.

Finns det någon utväg i elfte timmen?

Allt detta grusades av den maktlystna kommunchefen som bedrivit en kampanj för att ta heder och ära av kommunalrådet, och som nära lierat sig med de borgerliga och SD.

Finns det någon väg ut ur detta? En sak är klar: Det går inte att sitta kvar i minoritetsstyret och förvalta tjänstemannabudgeten, och det går inte heller att sitta kvar om man inte kan få något slags stabilitet, och det går inte att ha en makthungrig, intrigant och sossehatande kommunchef kvar.

Om det ska gå att hitta en sådan lösning så här i elfte timmen, ligger i Folkpartiets (”Liberalernas”) hand. En uppgörelse med högerextremisterna i SD är utesluten, likaså med Moderaterna, dominerade av den minst lika högerextremistiske Bo Öberg. En lösning där man blåser liv i den koalition som bildades direkt efter valet med Vänsterpartiet och Centern, och där Centern under påverkan av Carina Sándor plötsligt hoppade av, verkar inte stå på dagordningen.

Socialdemokraterna får väl själva treva sig fram med de s k Liberalerna. Men om jag, gud förbjude, vore i deras kläder skulle jag ställa följande absoluta krav:

• Bort med satsningar på kommunledning och marknadsföring.
• Mer resurser till vård och omsorg.
• Bort med den nuvarande kommunchefen.
• Ett bindande och offentligt löfte från Folkpartiet att bryta med Moderaterna och Sverigedemokraterna och under resten av mandatperioden söka samförståndslösningar med Socialdemokraterna i kontroversiella frågor.

Om det inte går att komma fram till en sådan uppgörelse är det enda rimliga att kasta in handdduken och låta Carina Sándor får ta hand om den soppa som hon medverkat till att koka ihop.

 

 

Angreppet på socialdemokraternas kommunalråd mot nya svindlande höjder

I dagens Fagersta-Posten kan man läsa två insändare som fullföljer den hejdlösa attacken på kommunalrådet Lena Lovén Rolén. Den ena av dessa är undertecknad av de borgerliga gruppledarna i kommunen, bl a sluga Sándor som förmodligen hållit i pennan. Dessutom för säkerhets skulle inte mindre än två högerextremistiska Sverigedemokrater. Här får vi veta att de borgerliga och högerextremisterna alls inte är intresserade av maktspel. Oh nej! Här handlar det minsann bara om det bästa för kommunen.

Man kan påminna om vad dessa tomtar lyckades åstadkomma under åren 2014 - 2018 när de hade makten i kommunen.

• De ljög om samarbetet med Sverigedemokraterna.
• De vägrade att svara på Fagersta-Postens frågor om vallöftena (det kan man ju i och för sig förstå).
• De försökte hindra alla andra anställda än kommunchefen att prata med media.
• De fattade på olagligt sätt beslut i fullmäktige om kommunalrådets lön.
• När domstolen upphävde beslutet vägrade man verkställa det.
• Försökte på alla sätt mörka revisionens rapport om kommunalrådslönen.
• I strid med kommunallagen hade man intern kontroll som var under all kritik.
• I strid med lagen saknade man ett bostadsförsörjningsprogram.
• I flera år drevs skolan på ett sätt som inte uppfyllde skollagens krav.
• Man lovade att ordna skolskjuts till Malmaskolan i Kolsva, vilket visade sig vara olagligt.
• Kommunen sjönk som en sten i olika rankningar (företagsklimatet, skolan, var är det bäst att bo?)

Den andra insändaren i tidningen är skriven av de båda socialdemokratiska kommunrevisorerna. De klargör tydligt hur den så kallade förstudien kom till kommunstyrelsen och offentliggjordes med alla obestyrkta beskyllningar. Det var lydige Lidquist som alldeles på egen hand tog på sig rollen som dyngspridare. Alla övriga i kommunrevisionen var emot eftersom förstudien bara var ett arbetsmaterial. Att framställa det som att revisionen stod bakom rapporten var med andra ord helt enkelt ljug.

Under förra mandatperioden var jag ordförande i kommunrevisionen. Där fanns också lydige Lidquist med som förtroendevald av Folkpartiet ("Liberalerna"). Han utmärkte sig inte där för sina kognitiva förmågor. Däremot hade han problem med impulskontrollen, särskilt om någon kritik mot kommunchefen (molokna Marie) kom fram. Hans agerande i den nu aktuella frågan är med andra ord inte förvånande.

SD-kommun följer Skinnskattebergs flaggpolicy

Det av Sverigedemokraterna styrda Hörby i Skåne har nu fattat samma beslut som S-styrda Skinnskatteberg om officiell flaggning. Det ska inte längre flaggas på kommunens flaggstänger med nationella minoriteters flaggor på deras högtidsdagar. Inte heller förstås med regnbågsflaggan under Prideveckan. Skinnskattebergs beslut, som nu får allt fler efterföljare bland SD-styrda kommuner, togs redan för två år sedan av den dåvarande kommunledningen som bestod av en koalition mellan Folkpartiet ("Liberalerna") och Sverigedemokraterna. Det nuvarande socialdemokratiska minoritetsstyret (som ju är beroende av SD:s passiva stöd) har inte lyft ett finger för att ändra beslutet.

Vestigia terrent.

Skinnskattebergs flaggskam åter i topp

Redan sommaren 2018 beslöt den då sittande styrande koalitionen i Skinnskatteberg, bestående av Folkpartiet och Sverigedemokraterna, om flaggning på kommunens officiella flaggstång. Man bestämde att det inte skulle flaggas på högtidsdagar för romer, samer och tornedalingar. Inte heller ville man uppmärksamma prideveckan med regnbågsflaggan. Det nya socialdemokratiska minoritetsstyret efter valet 2018 har bestämt sig för att inte ändra beslutet. Det är kanske inte att undra på eftersom minoritetsstyret är helt beroende av den gamla majoriteten av folkpartister (”liberaler”) och sverigedemokrater. Att den ”sossestyrda” kommunen på det här sättet tar samma ställning som t ex det av Sverigedemokraterna styrda Sölvesborg är inte ägnat att förvåna. Flera gånger sen valet har inlägget om flaggskammen toppat mest-lästa-listan. Så också nu i september 2020.

 Antal besökare var i september 289 (250 i augusti). Av dessa var 162 (144) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,42 (1,74) och genomsnittlig tid per besök var 85 (81) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA och Finland. Ströbesökarna kom från Danmark, Schweiz och Singapore.

 De tio mest visade inläggen i september:

1	Sverigedemokraterna och Folkpartiet säger nej till... (3:a)
2	Tyska kyrkan i Gunnilbo (1:a)
3	Strövtåg: De galna grevarna (4:a)
4	Ensamkommande flyktingbarn på Karmansbo herrgård (8:a)
5	Stopp! Kom inte hit! (ny)
6	Helvetets sjunde krets inte bara i Kärrgruvan (ny)
7	Ha tålamod! Det kommer ett tåg till (ny)
8	Strövtåg: I finnskogarna (ny)
9	Nazister i Näverkärret (ny)
10	Oseriösa hyresvärdar i topp (ny)

 

Tysta Mari och Sancho Panza

Under den förra mandatperioden var en av de större händelserna i Skinnskattebergs kommun hur dåvarande populistiska folkpartistiska kommunalrådet Carina Sándor (L) under ett helt år lyfte 100 procent lön, trots att Förvaltningsrätten hade upphävt det fullmäktigebeslut där lönen höjdes från 75 procent.

Saken avslöjades av kommunrevisionen, som så småningom lyckades få kommunen att kräva tillbaka det som betalats ut för mycket. Kommunledningen gjorde stora ansträngningar för att mörka hela historien, Till varje pris skulle publiceringen av revisionens rapport förhindras. Den som vill läsa rapporten kan göra det här

.

Visa av skadan skrev revisionen till Kommunstyrelsen och föreslog att i framtiden skulle revisionen få publicera dokument som den ansvariga utgivaren inte behövde ta ansvar för. Den nytillträdda kommunchefen Marie Tollefsen Markström gjorde motstånd: ”man måste kunna stoppa publicering på hemsidan av sånt som kan skada kommunens varumärke.” Också sådant som kommunchefen ansåg att det skulle hållas hemligt skulle stoppas. Några möjligheter att pröva hennes beslut skulle inte finnas.

Hon fick omedelbart stöd av rasistpartiet Sverigedemokraterna. I Kommunstyrelsens protokoll från den 14 maj 2019 kan man läsa att ”Ewa Olsson Bergstedt (SD) yrkar bifall till ledningsutskottets förslag att avslå den avgående kommunrevisionens begäran, med motiveringen att kommunen har en ansvarig utgivare med utgivningsbevis och om kommunrevisionen önskar publicera handlingar ska ansvarig utgivare (kommunchefen MTM/min anmärkning) kontaktas, enligt nuvarande rutin.”

Kanske inte särskilt förvånande att SD tycker att en företrädare för dem som granskas av ett kontrollorgan ska få censurera kontrollorganets information till medborgarna. Vi vet ju hur SD:s meningsfränder i Östeuropa förhåller sig till demokratins och rättsstatens principer.

Nu var det ju en halvsanning att det fanns en ansvarig utgivare. Det var först sedan revisionen avslöjat att det saknades utgivare för kommunens websida och att det i direkt strid med grundlagen saknades ansvarig utgivare för informationsbladet ”0222:an” som allt detta rättades till.

Bland annat på grund av olagligheterna med utgivningsbevis, men också ett antal andra brister riktade fullmäktige i juni 2019 kritik mot kommunstyrelsen, som fick en anmärkning av fullmäktige. När jag som ordförande i revisionen föredrog ärendet i fullmäktige, tröstade jag den nytillträdda kommunstyrelsen med att de väl i sin tur fick utkräva ansvar av förvaltningen, företrädd av dess chef (den ovan omtalade MTM).

Prompt ryckte Sverigedemokraternas gruppledare Ewa Olsson Bergstedt ut igen till MTM:s försvar. Så här skrev Ewa Olsson Bergstedt i en insändare i Fagersta-Posten: ”Vi tycker att hon är en mycket driftig, kompetent och bra kommunchef, vi är väldigt glada för att hon valde att flytta till Skinnskatteberg.”

Vidare tyckte Ewa O B att revisionens ordförande inte skulle få yttra sådant i fullmäktige. Det var opassande tyckte hon. Försöken att tysta kommunrevisorerna fortsatte.

Anmärkning

Tysta Maris kafé öppnades av Maria Christina Lindström vid Tegelbacken i Stockholm 1834. Smeknamnet ”Tysta Mari” kom sig av det diskreta sätt hon skötte kaféer. Tysta Maris kafé vid Tegelbacken stängdes 1954.

Sancho Panza var en fattig småbonde. Med löften om att få en egen ö att regera över övertalades han att bli Don Quijotes vapendragare under dennes vandrande ridderskap och kampen mot väderkvarnar. Det baskiska namnet Sancho har i Kastilien en karaktär av bondaktighet eller tölpighet. Panza betyder mage eller buk. Sancho Panza skulle alltså kunna översättas som ”tölpen med magen.”

Skinnskattebergs flaggskam i topp

Sverige har fem nationella minoriteter: Sverigefinnar, samer, romer, tornedalingar och judar. Flera av dem har särskilda högtidsdagar. Samernas nationaldag inträffar snart, den 6 februari. I februari (den 24:e) firas också sverigefinnarnas dag. Den 8 april är internationella romadagen och den 15 juni är det bemärkelsedagen för tornedalingar.

De nationella minoriteterna (utom judarna) har fastställt egna flaggor. Många kommuner uppmärksammar minoriteternas högtidsdagar genom att hissa minoritetens flagga på kommunens officiella flaggstänger dessa dagar. Enligt minoritetslagen är det allmänna skyldigt att främja minoriteterna och deras språk. Ett sätt att göra det är att synliggöra minoriteterna. Länsstyrelsen i Stockholm och Sametinget har i uppdrag att följa hur lagen tillämpas. De har gett ut en handbok för kommuner och regioner om de nationella minoriteternas rättigheter. Som en särskild åtgärd för att främja och synliggöra minoriteterna nämns där flaggning på de nationella minoriteternas högtidsdagar.

Många kommuner (som bekant inte det SD-styrda Sölvesborg) flaggar också med ”regnbågsflaggan” under prideveckan i slutet av sommaren varje år. Det är, liksom när det gäller de nationella minoriteterna ett sätt att visa respekt för HBTQ-personer och deras rättigheter.

Skinnskattebergs kommun tillhör inte de kommuner som på detta sätt synliggör och visar respekt för de nationella minoriteterna och HBTQ-personer. Endast sverigefinnarnas uppmärksammas genom kommunal flaggning. Och skam vore det väl annars i en kommun där praktiskt taget var fjärde invånare har finsk bakgrund.

Beslutet att på det här sättet nedvärdera de andra nationella minoriteterna och HBTQ-personer togs sommaren 2018 av den dåvarande kommunledningen bestående av en koalition mellan Folkpartiet (under ledning av det dåvarande populistiska kommunalrådet Carina Sándor) och Sverigedemokraterna. Det nuvarande socialdemokratiska minoritetsstyret har inte lyft ett finger för att ändra på beslutet.

Inlägget om det skamliga fullmäktigebeslutet i Skinnskatteberg har också tidigare väckt stor uppmärksamhet och har återigen intagit förstaplatsen på listan över mest visade inlägg under den senaste månaden. Inlägget har nu sammanlagt visats ungefär 2 000 gånger. Och lika många gånger har Skinnskattebergs kommun fått skämmas.

Antal besökare var i januari 310 (278 i december). Av dessa var 194 (161) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,54 (1,73) och genomsnittlig tid per besök var 63 (119) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA och Norge. Ströbesökare var från Danmark, Finland, Israel, Mexico, Thailand och Tyskland.

De tio mest visade inläggen i januari:

1	Sverigedemokraterna och Folkpartiet säger nej till... (9:a)
2	De försvunna köpingarna: Furulund, Limhamn, Vinslö... (ny)
3	Mot evigheten del 15: Ja, vi har ingen gurka idag (ny)
4	Lassemajabuskis och indisk mat (ny)
5	Linnea firar midsommar i Västanhed (ny)
6	Wallboardfabriken: Ett drama i två akter (5:a)
7	Strövtåg: De galna grevarna (2:a)
8	Det var då det (ny)
9	Det hände i januari i Skinnskatteberg (ny)
10	Nya bilder av Ingrid på nätet (ny)

Fem öres skattesänkning i novembertoppen

Det besynnerliga budgetbesluten i Skinnskattebergs kommunfullmäktige har dragit till sig mest uppmärksamhet från läsarna i november. Först röstade de borgerliga tillsammans med Sverigedemokraterna igenom en skattesänkning på hela fem öre per intjänad hundralapp. Sen lyckades det socialdemokratiska minoritetsstyret få igenom resten av sin budget med indirekt stöd av samma Sverigedemokrater. Hur och varför det blev så har föranlett huvudbry och än så länge inga svar. Hade Socialdemokraterna eller Folkpartiet (”Liberalerna”) köpt Sverigedemokraternas röster? Och i så fall till vilket pris? Inläggen 1, 2 och 8 handlar om budgetfrågan.

Antal besökare var i november 359 (363 i oktober). Av dessa var 205 (232) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,75 (1,56) och genomsnittlig tid per besök var 87 (62) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Finland, USA, Frankrike och Storbritannien. Ströbesökare var från Brasilien, Nederländerna, Nigeria, Norge, Portugal, Spanien, Tjeckien, Tunisien, Tyskland och Österrike.

De tio mest visade inläggen i november:

1	Fullmäktige valde femöringen istället för klimatet... (ny)
2	Blir det en skattesänkning eller klimatsatsning i ... (ny)
3	Strövtåg: De galna grevarna (10:a)
4	Vänsterpartiet i Skinnskatteberg (6:a)
5	Med Frans Klasson Garneij till mörkrets hjärta (1:a)
6	Bort med fingrarna från vårt tåg! (ny)
7	Sverigedemokraterna och Folkpartiet säger nej till... (ny)
8	Kommentarer i Fagersta Nyheter till Skinnskatteber... (ny)
9	Moderaterna i Skinnskatteberg väljer sida i världs... (ny)
10	Dags för en folkrörelse mot populismen (ny)