lördag 28 januari 2017

Folkpartiet och tystnaden

Läs gärna Fagersta-Postens artikel om hur den folkpartistisk-sverigedemokratiska kommunledningen i Skinnskatteberg försökt mörka en kritisk promemoria från kommunrevisionen. Trots mörkläggningen är promemorian offentlig handling. Gör så här om du vill läsa den: Skicka ett mail till kommun@skinnskatteberg.se och skriv: ”Härmed begär jag att få ta del av kommunrevisionens PM 2016-02-03 om felaktiga arvodesutbetalningar till kommunstyrelsens ordförande. Dokumentet önskas i elektronisk form.”

Det utbröt en viss kalabalik på Facebook efter publiceringen i Fagersta-Posten. Ett nättroll menade till och med att jag är sjuk (i huvet får man förmoda): "Fatta någonting! Denna man är inte frisk".

Jo, det är förvisso sant. Jag har lite högt blodtryck och grå starr på vänster öga (hoppas på operation inom kort) och ibland ont i ett knä. Så, visst kan man säga att jag är sjuk. Men vad det har med saken att göra är inte lätt att förstå. Och hur nättrollet (vars namn jag av barmhärtighet utelämnar) kan veta om mina krämpor är lika obegripligt. Han är i vart fall inte läkare. Liksom Glenn i succéserien "Tretti grader i februari" monterar han värmepumpar.


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


torsdag 26 januari 2017

U-596 den felande länken

Få människor har hört talas om U-596. Det är inte en strandad rysk u-båt och det är inte en radioaktiv isotop. Nej U-596 är en statlig länsväg i Västmanland. Den förbinder punkten A (se kartan) med punkten B. Punkten A är Heds kyrka där länsväg 250 tar av österut. Fortsätter man istället rakt fram kommer man på U-596. Punkten B ligger på länsväg 233 strax före Skinnskattebergs samhälle när man kommer österifrån.


Det visar sig att den lilla obetydliga länsväg U-596 är en viktig förbindelselänk för Skinnskattebergs lilla samhälle med omvärlden. Nästan något av en livlina. Om man åker U-596 söderut kommer man via väg 250 till Köping som ligger vid E18. Där kan man ta till höger och nå hela västra Sverige, ja till och med Norge. Om man fortsätter rakt fram i Köping så kommer man via riksväg 56 så småningom till Norrköping vid E4:an. Tar man till höger där kan man nå hela södra Sverige, ja till och med Danmark, och sen öppnar sig hela kontinenten framför vindrutan.

Det är också mycket trafik på U-596. Själva åker vi där nästan dagligen. Västmanlands Lokaltrafiks stombusslinje 550 förbinder en gång i timmen Skinnskatteberg med Köping, Kungsör och Eskilstuna. Timmerbilar dundrar fram med timmer söderifrån till sågverket i Skinnskatteberg och kanske till och med till sågverk ännu längre norrut. Och timmerbilar dundrar fram fulla med timmer från skogarna norröver till sågverken i söder. Ja det är ett liv och ett kiv. Och i buskagen i vägkanten blänger stora fula älgar.

Allt detta skulle väl vara frid och fröjd vore det inte för punkten C. Punkten C står vid den lilla oansenliga byn Uttersberg. Vintertid händer här stora saker. Om man kommer glidande i sin vagn söderifrån är det milda och snöfattiga vintrar som den här (tack gode Gud för det) barmark. Vägen är visserligen bitvis smal och krokig men det går lätt sina modiga högsta tillåtna 70 kilometer i timmen (de flesta bilförare är så skickliga att de kör avsevärt fortare än så).

Men i C (Uttersberg) händer det saker. Nu höjs hastighetsgränsen till hela 80 kilometer i timmen samtidigt som vinterväghållningen upphör. Någon gång har det plogats men efter ett tag är det riktigt knöggligt. Tvättbräda är bara förnamnet. Sibiriska skogsvägar kan slänga sig i väggen. Och halkbekämpning är ett okänt begrepp. Så där skumpar man fram på den snorhala isen. Och hoppas att ingen av de stora fula älgarna tycker att hen ska kliva ut på vägen för att få bättre överblick.

Efter de åtta kilometerna i allra högst 60 kilometer i timmen kommer man fram till punkten B (strax före Skinnskatteberg). Och si! Nu är det sommarväglag igen och vi kan glida vidare i lugn och ro. Jag undrar vad det är för snillen som har tänkt ut att halva U-596 ska vara en felande länk i vägnätet. Månntro det handlar om att hålla Skinnskattebergs lilla samhälle isolerat från omvärlden åtminstone vintertid. Som muren mot Mexiko ungefär.


Praeterea censeo
Det finns politiker och partier som samarbetar med Sverigedemokraterna. De har köpt SD:s röster för att få egna maktpositioner. I utbyte har SD fått positioner som de annars inte skulle ha fått. Sådana politiker och partier (fascistkramare) bidrar till att få rasisterna att se ut som vore de rumsrena. Fascistkramarna borde skämmas. Och avgå. 


lördag 21 januari 2017

Hurra! Nu har Linnea fyllt sju år





Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


torsdag 19 januari 2017

Miljarder till kommunerna: Mädchen für alles

Igår såg jag ministern Åsa Regnér på tv-nyheterna meddela att regeringen minsann hade fördelat 10 miljarder till kommunerna för att främja integrationen. Bra! Men så erinrade jag mig att jag för inte så kolossalt länge sen kunde höra ministern Sven-Erik Bucht tala om att regeringen minsann hade skickat 10 miljarder till kommunerna för landsbygdsutveckling. Och på Socialdemokraternas hemsida kan man läsa att regeringen har anslagit tio miljarder till kommunerna för att "fastanställa och utveckla välfärden." 30 000 jobb ska pengarna räcka till. Allt detta är ju jättebra, men är det 10 miljarder eller 30 miljarder? Tio till integration, tio till landsbygdsutveckling och tio till nya jobb i välfärden? Nej, det är nog samma tio miljarder som alla på det här sättet gör anspråk på.

Inte heller är man riktigt överens om vem man ska tacka. Är det regeringen, Socialdemokraterna eller kanske Vänsterpartiet. De första kallar miljarderna för "välfärdsmiljarder" medan de senare kallar dem "vänstermiljarder". "Jag är glad att Vänsterpartiet nu har fått igenom vårt krav på 10 miljarder till välfärden" säger Jonas Sjöstedt på Vänsterpartiets hemsida.

De tio miljarderna till kommunerna tycks vara en riktig alltiallo.


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.



tisdag 17 januari 2017

De försvunna köpingarna: Furulund, Limhamn, Vinslöv och Åhus

I genomgången av de försvunna köpingarna har vi kommit fram till Skåne. Här möter vi ett stationssamhälle en gång känt för sin yllefabrik, numera mest för sina invånare. Vi besöker också kalkbrottsbyn, numera välbeställd Malmöförort, ett stationssamhälle vars enda avtryck tycks vara diskborstar, samt slutligen den f d danska stad som gjort sig känd för brännvin och tobaksodling. Väl bekomme!

Furulund
1886 öppnades Malmö-Billesholms järnväg. Då uppstod stationssamhället Furulund. Numera går det bara godståg på banan. Persontrafiken upphörde 1983. Efter ett uppehåll på 37 år planeras trafik med pågatåg komma igång år 2020.

1892 anlades också en filial till Malmö Yllefabriks AB (MYA). Det blev som ett brukssamhälle där bolaget byggde bostäder. 1943 köptes bolaget upp av Manufaktur AB som bildade textilkoncernen 
MAB & MYA. Yllefabriken lades ned på 60-talet.

Från stations- och brukssamhälle har det nu blivit något som närmast kan karaktäriseras som en förort, känd för sina invånare.


Köpingen bildades vid storkommunreformen 1952 genom sammanslagning av Lackalänga och Stävie landskommuner. I Lackalänga fanns sedan 1901 Furulunds municipalsamhälle som upphörde i och med att köpingen bildades. 1969 blev Furulunds köping en del av Kävlinge köping som vid kommunreformen 1971 ombildades till Kävlinge kommun.
Järnvägsbommarna

Två typiska Furulundare

Furulunds station på den tiden det gick persontåg där

Yllefabriken
Limhamn
Limhamn började som fiskeläge. Det var som i så många orter längs syd- och västkusten sillfiske som dominerade. Fiskarhustrurna drog för hand över hundra kilo tunga kärror med fisk till Malmö. Det blev lättare sedan Malmö-Limhamns järnväg öppnats 1889. Då kunde transporterna flyttas över till järnvägen som kom att kallas ”Sillabanan”. Limhamnsbanan hade som enda svenska järnväg fjärdeklassvagnar med träinredning och utan bänkar.

1889 startade också Skånska Cementgjuteriet en fabrik i Limhamn. Kalksten blev tillgänglig genom ett gigantiskt dagbrott, väl jämförbart med de i Slite och Forsby som jag tidigare skrivit om.

Ett år senare byggdes ett sedermera mycket populärt kallbadhus. Folktransporterna till detta skötte med hjälp av en hästspårvagnslinje från Limhamns järnvägsstation. 1915 drogs Malmö stads spårvagnslinje 4 till Sibbarp och då försvann både persontrafiken på MLJ och hästspårvagnen. Fyrans spårvagn slutade gå 1973.

Under andra hälften av 1900-talet gjorde sig Limhamn också bemärkt som färjeläge. Här gick bilfärja till Dragør på Amager 1960-1999. Det var förstås bron som knäckte färjetrafiken.

Limhamns köping blev inte långlivad. Den bildades 1906 då också det 1901 grundade municipalsamhället försvann. Redan 1915 inkorporerades köpingen med Malmö och räknas numera som en av Malmös mer välbeställda stadsdelar.

Limhamn: färjeläget före brons tid

Limhamns kommunalhus

Vagnar på Limhamnsbanan

Hästspårvagnen

Vinslöv
Stationssamhället Vinslöv byggdes upp efter starten för Kristianstad-Hässleholms järnväg (CHJ) redan 1865. För att ha nära till traktens bokskogar flyttade ortens stolthet företaget Kronborsten sitt borstbinderi från Stockholm till Vinslöv. Varumärket Kron registrerades 1945och 1966 flyttade även huvudkontoret till Vinslöv.

Redan 1898 inrättades ett municipalsamhälle som 1934 ombildades till köping. Vid kommunreformen 1974 var köpingens saga all, då den slogs ihop med Hässleholms kommun. Men Kron-borsten lever vidare.

Vinslövs borstar
Åhus
Åhus fick stadsrättigheter så tidigt som 1326 och var en viktig handelsplats i det danska riket. Det uppfördes en borg med ringmur, som man fortfarande kan se delar av. Stadsrättigheterna gick förlorade 1617 när det bättre befästa Kristianstad fick överta dess roll som försvarare mot svenskarna.

Under svensktiden har Åhus gjorts bekant genom sin tobak och framförallt sitt brännvin. Här odlades tobak som bland annat användes till den berömda Åhushavannan. Cigarren tillverkades av Tobaksmonopolet 1949-1964. Brännvinet är förstås Vin & Sprits stolthet Absolut Vodka som numera skamligt privatiserats till ett multinationellt franskt bolag. Hur kan man göra något sådant?

Inte långt från samhället ligger också byn Yngsjö som blivit bekant för ett uppmärksammat mordfall 1889. Hanna Johansdotter togs då brutalt av daga av sin make Per Nilsson och hans mamma Anna Månsdotter. Per och Anna hade ett sexuellt förhållande som hotade att avslöjas av Hanna. Per var med andra ord vad som i modernt språkbruk kallas en motherfucker. Emellertid la rätten skulden även för förhållandet på modern som dömdes till döden. Sonen fick livstids straffarbete och frigavs 1913. Mamman däremot blev 1890 av med huvudet.

I bilan höll den kände Norbergssonen Carl Gustaf Dahlman som kom att anställas som riksskarprättare. Anna Månsdotter var faktiskt Dahlmans första klient. Det har gått ett rykte om att det var en blodig och segdragen historia. Det första hugget ska ha tagit snett och Dahlman var tvungen att hugga tre gånger för att skilja huvudet från kroppen. Andra menar dock att detta är illasinnat förtal och att händelseförloppet istället avsåg avrättningen av rånmördaren Konrad Pettersson Lundquist Tector 1876. Och det var en helt annan bödel som den gången höll i yxan. Avrättningen av Tector omnämns i ett annat inlägg

På Hanna Johansdotters gravsten på Brösarps kyrkogård finns inskriptionen:

Den arma qvinnans
tårar och böner
rörde dem alls intet

Och hur gick det för Dahlman då? Ja, inget vidare. Han blev påkörd av en spårvagn i Stockholm och dog 1920.

Och hur gick det för Åhus som förlorat sina stadsrättigheter redan 1617. En viss upphöjelse blev det som municipalsamhälle 1887 och slutligen köping 1905. Men 1971 var det platt fall igen med sammanslagningen med Kristianstad. En viss självständighetsrörelse finns i Åhuspartiet som fortfarande är representerat med ett mandat i Kristianstads fullmäktige.

Anna Månsdotter

Havannacigarrer

Åhus köpings kommunalhus


Absolut vodka

Tobaksodlare i Åhus

Tidigare inlägg i serien ”De försvunna köpingarna”
Stockholms län 
Södermanlands län, Västmanland och Dalarna
Gävleborgs län 


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


onsdag 11 januari 2017

Favoritfolkpartist i full fart högerut?

En annan av mina favoritfolkpartister heter Christer Filipsson och har varit borgerlig frontman och ledande folkpartist i grannkommunen Norberg. I valrörelsen 2010 gjorde han sig känd för att försöka snylta på dåvarande V-kommunalrådet Stig Henrikssons goda rykte. Efter ett par år tvingades han efter misstankar om skattefiffel att lämna alla kommunala uppdrag. Privat lyxkonsumtion hade bekostats av hans skattefinansierade vårdbolag.


Döm om min förvåning när Fagersta-Posten nu peppras med insändare från två moderater – Lennart Skansfors och Christer Filipsson. Det kan väl inte finnas två CF i Norbergspolitiken, så det måste vara den gamle folkpartisten nu på väg högerut.

I en insändare med replik till en miljöpartist låtsas de båda vara ungdomar: ”Tack för att du talar om för oss ungdomar var skåpet ska stå. Svaret kom från ett oväntat håll, men var inte desto mindre välgörande. Den inblick du ger på de problem som vi, på grund av vår ungdom, inte tidigare stått inför var nyttiga att ta del av”.

Det ska tilläggas att Skansfors är 61 och Filipsson något yngre – 60.

De båda ynglingarna antyder i en annan insändare att Moderaterna inte är slutstation på resan högerut:

En väl fungerande demokrati består av en majoritet som styr och en minoritet som granskar och korrigerar makten. Det förekommer inte i Norberg…
Socialdemokraterna har tillåtits att styra Norberg som om de äger det utan att någon borgerlig politiker protesterat. Det enda partiet som opponerat sig mot de som haft makten har varit SD. Även om vi inte delar det partiets ideologiska linje så har de i vart fall förstått innebörden av demokrati och vilket ansvar oppositionen har i ett sunt politiskt system.

Rasistpartiet med rötter i nazismen Sverigedemokraterna utnämns här som det enda riktigt demokratiska partiet. Där ser man.

Tidigare inlägg om Christer Filipsson


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


måndag 2 januari 2017

Bergslagspendeln till Stockholm in memoriam

Flyg är det mest omkomfortabla sätt som finns att resa. När jag hade varit på utlandsresa i tjänsten och hade fösts än hit och än dit, trängts på flyget. Väntat oändligt länge på väskan vid bandet. Gått kilometervis från den nya piren vid terminal fem. Då väntade Upptåget. Fina Reginatåg, med nästan inget folk ombord. Konduktörerna var trevliga flickor. Så gick tåget som ett spjut. Åtta minuter till Upplands Väsby. Redan när jag bordat i Aten, Florens, Frankfurt am Main, Schipol eller vad det nu kunde vara såg jag fram mot de åtta minuterna. De var som en belöning.

Så blev det guskelov slut på både tjänsteresorna och Upplands Väsby. Men också nu behövs ibland tågtransporter. Det är Lund, Stockholm eller Göteborg som ska besökas. Det mesta av resan går med SJ:s X2000 eller hungerexpressen (den förfärliga dubbeldäckaren). Det är transportsätt som i sin okomfortabilitet kommer strax efter flyget.

Men också då har det ibland varit möjligt att avsluta med något som väl svarat mot Upptåget den gång det begav sig. I tre år har Tågkompaniet på lördagar och söndagar kört direkta tåg med Bergslagspendeln till Stockholm Central. Fina och bekväma Reginatåg med nästan inget folk ombord. Framkört och öppet på Stockholm Central. Bara att gå ombord och slå sig ned. Konduktörerna var trevliga flickor. Det fanns t o m en kiosk ombord där man kunde köpa en kvällstidning, en kopp kaffe, en renklämma eller en påse Ahlgrens bilar. Så gick tåget som ett spjut med uppehåll på stationer där inga andra tåg stannade som Barkarby, Dingtuna och Virsbo.

När man kommit med X2000 från Skåne och slagit sig igenom folkmassorna på Stockholm Central var det som att komma hem när man kom ombord. Och vilken kontrast sen att vänta på 500-bussen på Fagersta Central. Och när Ingrid åkt själv till Stockholm hämtade jag henne vid Ramnäs station, bara fem minuters längre körning än till Köping. Se där kom tåget (som ett spjut) ut ur skogen och stannade vid en busskur mitt i bushen. Och lunch kunde sen intas på Färna pizzeria och livs.

Nu är allt detta historia. Den 13 december tog monopolet (SJ) över driften av Bergslagspendeln. Första åtgärden var att dra in direkttågen till Stockholm. Så nu är man tillbaka på den alldeles förfärliga dubbeldäckaren.

Men tack Bergslagspendeln för de här åren som vi haft tillsammans. Jag bevarar dem i ljust sinne.



Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


söndag 1 januari 2017

Moderat leksakståg attackerar

Liksom under ett antal månader intas fortfarande förstaplatsen på tio-i-topp över mest visade inlägg strömavbrotten vintern 2010. Förra månaden utmanades topp-positionen av en vallonsmed från 1600-talet. I december är det istället toppmoderaternas bygge av en leksaksjärnväg i Kungsör som attackerar.

Antal besökare var i december 416 (544 i november). Av dessa var 229 (279) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,83 (1,93) och genomsnittlig tid per besök var 120 (169) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA, Ryssland, Indien, Finland, Saudiarabien och Thailand. Ströbesökarna var från Brasilien, Frankrike, Indonesien, Israel, Japan, Serbien, Schweiz, Slovakien och Slovenien.

De tio mest visade inläggen i december:

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10



Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.



Pang i bygget

video


Havskräftsoppa med surdegskrutonger och selleri- och fänkålssallad, surdegsbröd
KRAV-märkt biff, madeirasky, syrad rödlök och potatisgratäng och haricots verts
Citroncrème med brownie, hallon och mandlar

Nyårsfirandet inleddes med nyårspaket från Skeppshandeln i Köping. Det var smaskens, Eftersom vissa insatser i köket utfördes av oss själva tycker vi att det är oetiskt att släppa loss grisarna. Men många nöff hade det nog annars blivit.

Ja, så blev det till slut bing-bång, skål och puss. Så var det 2017. Det firade vi med ett riktigt häftigt fyrverkeri (se vidoklippet ovan). Det var en rejäl raketlåda från Runes Sport i Skinnskatteberg som brändes av. Tjoho!

Efter detta pangpang avslutades kvällen som vanligt med att alla Sveriges domkyrkoklockor fick ringa in det nya året. Bing-bång igen. Och så blev det Georg Friedrich Händels "Musik till ett kungligt fyrverkeri".

Sen spelade radion "Auld Lang Syne", vilket föranledde en vänlig men intressant diskussion. Den ena ståndpunkten var att det var ett utslag av nationalism, nästan sverigedemokratiskt, att hävda att anglosaxiska traditioner inte utan vidare kan införlivas som svenska traditioner. Den andra ståndpunkten var att det är ett utslag av undfallenhet inför kulturimperialismen och att en sedvänja inte blir internationalistisk bara för att den är amerikansk. Vi blev inte överens.

Men 2017 blev det i alla fall.

Alla läsare tillönskas en god fortsättning på det nya året.


Praeterea censeo
Det finns politiker och partier som samarbetar med Sverigedemokraterna. De har köpt SD:s röster för att få egna maktpositioner. I utbyte har SD fått positioner som de annars inte skulle ha fått. Sådana politiker och partier (fascistkramare) bidrar till att få rasisterna att se ut som vore de rumsrena. Fascistkramarna borde skämmas. Och avgå.