lördag 15 december 2018

Vad hände med Skinnskattebergs budget?


Fullmäktige i Skinnskatteberg beslutade i måndags om kommunens budget för 2019. Kommunens budget omfattar inemot 300 mkr. Förutom om några få procent rådde det enighet. När det gäller denna lilla marginal fanns det två förslag. Det ena kom från Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet och hade utarbetats innan trepartisamarbetet havererade. Det andra förslaget kom från Folkpartiet (”Liberalerna”) och Moderaterna och fick i fullmäktige stöd av Sverigedemokraterna.

Det var en uppenbar risk att det borgerligt-sverigedemokratiska förslaget skulle gå igenom. Socialdemokraternas nya minoritetsstyre skulle därför ”tvingas styra med en borgerlig budget” som saken uttrycktes. Nu spelar det ju sakligt inte någon större roll, eftersom alla var överens om det mesta i budgeten. Men det skulle se illa ut, och vara ett första tecken på minoritetsstyrets svaghet. Det är ju genom sådana manövrer där de borgerliga fått igenom budgetförslag med hjälp av SD som det i andra kommuner har gått i stöpet med överenskommelser som liknar Decemberöverenskommelsen (största minoritet styr).

Nu blev det inte så. Centern la ned sina röster och en liberal ledamot hade gått hem. Resultatet av omröstningen blev då 14 – 14 och avgjordes med ordförandens utslagsröst till fördel för S+C+V-förslaget.

Helt i enlighet med regelboken hade ordföranden inte medgett att en ersättare mitt under pågående ärende fått byta ut en ordinarie ledamot. Det framgår av arbetsordningen för kommunfullmäktige att man bör undvika att göra spelarbyten annat än mellan två ärenden. Om det finns särskilda skäl kan ordföranden besluta om ett byte mitt i behandlingen av ett ärende. Men det är bara ordföranden som har befogenhet att ta det beslutet.

Det sprids ett rykte om att den här regeln inte skulle gälla när man behandlar budgeten. Det är ett missförstånd. I de kommentarer som organisationen Sveriges Kommuner och Landsting skrivit till normalmallen för arbetsordningar står det att ett sådant skäl kan vara att det är ett omfattande ärende och som exempel nämns budgetbehandlingen.

Det avgörande är om överläggningarna är omfattande, inte om det handlar om budgeten. Risken finns ju annars att avbytaren kan få vänta sysslolös lång tid innan man hinner fram till nästa ärende så att hen kan börja tjänstgöra.

Det blir nog för ”liberaler”, moderater och deras Sverigedemokratiska kompisar att tugga i sig att de förlorade omröstningen och att det gick till helt enligt regelboken. Det är säkert pedagogiskt och nyttigt för dem att lära sig att man i en rättsstat måste följa fastställda regler.


fredag 14 december 2018

Välkommen medborgare Bruno!


Den nye medborgaren Bruno såg dagens ljus på Skånes Universitetssjukhus i Malmö igår, på självaste luciadagen. "En underbar liten stjärngosse" som hans mor uttryckte saken. Välkommen Bruno!


onsdag 12 december 2018

S styr Skinnskatteberg i minoritet efter centeravhopp


Kommunfullmäktige i Skinnskatteberg valde i måndags kväll Lena Lovén Rolén (S) till kommunstyrelsens ordförande och kommunalråd. Hon kommer att leda ett minoritetsstyre med 5 platser av 11 i kommunstyrelsen. Det här är resultatet av en lång och krånglig process, som inte mycket står regeringsbildningen på riksnivå efter, sedan valet.

Den 15 oktober kunde jag meddelas att nu hade det bildats en ny styrande koalition i kommunen bestående av Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet.


Samtidigt, i mitten av oktober, materialiserades det nya styret när fullmäktige valde presidium. Socialdemokrater valdes till fullmäktiges ordförande och förste vice ordförande. Enligt praxis valdes en oppositionskandidat från Liberalerna till andre vice ordförande. Redan på söndag kväll före fullmäktiges möte på måndagen satte moderater igång nätmobbning av Centern.

Under andra halvan av november fortsatte olika processer mellan och inom partierna. Slutresultatet blev att Centern den 1 december meddelade att de drog sig ur samarbetet med S och V. ”Dåliga arbetsformer” och ”det blev inget bra team” var de skäl som C förde fram offentligt.

Överläggningar inom och mellan partierna tog ny fart och har nu alltså lett fram till att S kommer att styra kommunen i minoritet. Höstens lokala utveckling väcker åtminstone två frågor: ”Hur kom det sig att det blev som det blev?” och ”hur kommer det att fungera framöver?”


Förhandlingsmissar, partiintern oenighet och borgerlig bearbetning
Det stod direkt efter valet klart att förra mandatperiodens samarbete mellan borgaralliansen, med Folkpartiet som ledande och tongivande parti, och Sverigedemokraterna inte uppskattades av väljarna. Folkpartiet (”Liberalerna”) förlorade tre platser i fullmäktige, och den samlade borgaralliansen minskade från 14 till 11 mandat. Socialdemokraterna vann nya röster men inga fler platser. Framförallt var det SD som drog nytta av det borgerliga fiaskot. Många väljare föredrog uppenbarligen originalet istället för den liberalpopulistiska kopian.

Om SD:s möjligheter att påverka skulle kunna förhindras stod det lika klart att en blocköverskridande koalition av S, C och V var den enda framkomliga och pålitliga vägen. Till en början gick det bra med överläggningarna mellan de tre partierna, men något hände efter vägen fram till decemberkraschen. Det var förmodligen flera olika omständigheter som fällde avgörandet. För det första kan man krasst konstatera, att det begicks åtminstone ett par förhandlingstekniska misstag, som fick till konsekvens att förtroendet mellan de tre åkte ned några snäpp. Jag tror att det var vad C syftade på med sina pressuttalanden i början av december om ”inget bra team” och ”dåliga arbetsformer”.

Lena Lovén Rolén (S)
nyvalt kommunalråd

Det finns inte någon anledning att peka ut syndabockar, men ett faktum som tyvärr också har bäring på framtiden, är att det var Socialdemokraterna som hade initiativet och som i praktiken ledde processen och som därför får ta en del av ansvaret för att det blev som det blev.

Andra faktorer kan ha spelat in. Det blev så småningom uppenbart att det inte rådde full enighet i Centerpartiet. Det tycks ha funnits medlemmar som var skeptiska mot det nya blocköverskridande styret och som helst såg att partiet återvände till det borgerliga modershuset, kanske också för att med hjälp av SD ännu en gång ta makten.

Redan när den tilltänkta koalitionen offentliggjordes och när fullmäktiges presidium valdes startade åtminstone en moderat bearbetning av Centern. Jag känner inte till om och hur detta fortsatte, men det är inte orimligt att tänka sig att det i kulisserna förekommit agerande av moderater och ”liberaler” som kan ha fällt det slutliga avgörandet.

Hur ser nu framtiden ut? Positivt och glädjande med det resultatet av höstens process i kommunen är att de fascistiska Sverigedemokraterna nu ser ut att vara neutraliserade, till skillnad från förra valperioden när den Fp-ledda majoriteten bestod av de borgerliga, helt beroende av SD både för sin tillkomst och i enskilda sakfrågor. Som direkt ersättning för stödet fick SD representation i kommunstyrelsens viktiga utskott. Det går inte att förhindra en SD-representation i kommunstyrelsens ledningsutskott, däremot i barn- och utbildningsutskottet, vård- och omsorgsutskottet och tekniska utskottet. Det är bra, men än är inte Karthago förstört.

Instabil kommunalpolitik eller S+L-koalition?
Det problematiska i situationen sammanhänger med den metod man i praktiken har valt för att hantera det parlamentariska läge där inget block har majoritet och där fascisterna kan fälla avgörandet. Jag har tidigare konstaterat att det finns två framgångsvägar. Den ena representeras av blocköverskridande koalitioner som spärrar ut SD. Den andra av lokala varianter av decemberöverenskommelsen (DÖ) som innebär att den mindre minoriteten låter den större minoriteten styra. Båda varianterna har under förra valperioden använts i kommunerna och båda varianterna har blivit resultatet av förhandlingar i kommunerna efter valet i höstas. Erfarenheten från åren 2014-2018 visar att de blocköverskridande lösningarna har varit de mest stabila. På flera håll har frestelsen under perioden att ta makten med hjälp av SD blivit borgerliga politiker övermäktig. Skinnskatteberg har nu valt den mer instabila DÖ-modellen istället för den planerade mer stabila blocköverskridande modellen.

För den som likt Lena Lovén Rolén ska styra i minoritet gäller det att i varje fråga som blir kontroversiell och där det ska fattas beslut i fullmäktige (och även i kommunstyrelsen med den sammansättning den nu får) måste man förvissa sig om att man har en majoritet av rösterna bakom sig. Det kommer att ställa stora krav på förhandlingsskickligheten. Vad som hände under höstens förhandlingar mellan S, C och V är då ett oroväckande omen.

Carina Sándor (Fp)
avsatt kommunalråd
Om det socialdemokratiska minoritetsstyret ska få en fullmäktigemajoritet med sig måste man komma överens, antingen med Folkpartiet (”Liberalerna”) eller blåsa nytt åtminstone tillfälligt liv i kombinationen S+C+V. Fler möjligheter finns, men troligtvis bara teoretiskt (t ex tillsammans med Sverigedemokraterna).

Det finns en risk att det blir ”Liberalerna” som ligger närmast till hands. Det är ju alltid lättare att komma överens med en än om tre ska bli ense. Det som ser ut som ett socialdemokratiskt minoritetsstyre blir då i praktiken ett samregerande mellan S och L.

Kommunistspöket
Slutligen bara några kommentarer om Vänsterpartiets roll. När S och L slöt sin DÖ-överenskommelse hade L ett icke förhandlingsbart ultimatum: Det fick inte förekomma något slags koalition mellan S och V, och V skulle inte släppas in i kommunstyrelsen. Ett eventuellt valtekniskt samarbete mellan S och V har därför upphört. De båda samarbetspartierna S och L har trots det medgett att S får släppa till en ersättarplats i kommunstyrelsen till V, för att ge insyn. Tack för det!


Kommunistspöket

Vad oron för Vänsterpartiet bottnar i är inte lätt att veta. Att vara ”ytterkant” kan väl inte räcka. Kan det vara partiets historia som ”sovjetiskt spionparti” och ”odemokratiskt” som spökar – det klassiska kommunistspöket? Tja, vem vet? Sovjetunionen existerar ju inte sedan 20 år och Vänsterpartiet hade långt innan dess distanserat sig från Sovjetunionen. Och på den lokala dagordningen sätter partiet nu forcerat bostadsbyggandet, surfplattor i skolan, läxfri skola, skolförbättringsprojekt, integration av invandrare. Inte skådeprocesser, tvångskollektivisering och enpartisystem. Det kan också vara så att det finns lokala partiföreträdare som sätter skräck och fasa i folkpartisterna. Avslöjanden om munkavlepolitik, arvodesfusk och lättsam hållning till rättsstaten kan tyda på det.

Om ett citat av ordförande Mao tillåts:
”Det är bra om vi blir angripna av fienden, eftersom detta bevisar att vi dragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva. Det är ännu bättre om fienden angriper oss ursinnigt och utmålar oss som helsvarta och utan ett enda försonande drag. Detta visar att vi inte enbart dragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva utan också uppnått ganska mycket i vårt arbete.”


torsdag 6 december 2018

Käringkånk

Med anledning av högtidsdagen, se gärna ett klipp om den finska nationalsporten Käringkånk. Klippet är från VM 2017 i Sonkajärvi.





lördag 1 december 2018

Senaste nytt: Centern spräcker majoriteten i Skinnskatteberg

I ett kortfattat meddelande har jag nyss fått veta att Centern i Skinnskatteberg säger upp det majoritetsavtal som ingåtts mellan Centern, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Det uppsagda avtalet innehöll en politisk plattform, rutiner för samarbetet, fördelning av förtroendeuppdrag samt en gemensam budget. Om orsaken till den uppkomna sprickan eller vad som kommer att hända efter det är ännu okänt. Val till förtroendeposter och fastställande av budgeten är planerat till kommunfullmäktige nästa måndag.


Konsums självskadebeteende toppar i november


Intresset för koalitionsbyggandet både i rikspolitiken och på lokal nivå har avtagit något i november, trots den glade talmannens ord ”nationen börjar bli otålig”. Likväl handlar fem av de tio inläggen på oktober månads topplista om koalitionsbildningsproblematiken (4, 5, 6, 7 och 10). I topp har istället seglat upp ett inlägg om konsumentkooperationens självskadebeteende. Genom att butiker i landsorten förses med ett smalt och slumpvis sortiment riskerar den kooperativa handeln att komma i underläge i konkurrensen med privathandeln. Och den som är i underläge i den konkurrensen är snart utslagen.

Antal besökare var i november 443 (321 i oktober). Av dessa var 297 (221) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,49 (1,54) och genomsnittlig tid per besök var 119 (61) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA, Irak, Lettland, Ryssland, Ukraina, Brasilien, Jemen, Nederländerna, Finland och Norge. Ströbesökare var från Argentina, Chile, Danmark, Estland, Frankrike, Indien, Italien, Malaysia, Nepal och Tyskland.

De tio mest visade inläggen i november:

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10


onsdag 21 november 2018

Kan en samlingsregering lösa alla problem?


Före detta landshövdingen m m Mats Svegfors föreslår i en debattartikel i DN att man ska utnyttja situationen med den olösliga regeringskrisen för att i stället lösa alla Sveriges problem. Det borde bli en samlingsregering med uppdrag att ta föreslå lösningar på alla politiska problem t ex sjukvårdsköerna, polisens misslyckanden att lösa brott, bostadsbristen o s v. ”You name it” som man numera säger på svenska. Regeringen skulle med andra ord bli ett slags gigantisk utredningskommitté.

Flera av de svenska partierna har en grund i intressemotsättningar mellan politiskt relevanta kategorier i samhället. Det gäller vänsterpartierna (S och V) som företrädare för arbetarklassen, borgerliga som L och M som företräder medel- och överklassens intressen, C bönder och småföretagare, KD de kristna och SD etniska svenskar. MP kan vara ett undantag med avseende på denna grund i intressemotsättningar.

Intressekonflikterna är ibland antagonistiska (nollsummespel), men man kan också föreställa sig motsättningar som inte har samma karaktär. Den s k hästskitshypotesen är ett exempel på sådana resonemang (Om hästen får bra med havre kommer det också gråsparvarna till del). Men betyder det att hästen och gråsparvarna sitter i samma båt? (Observera den innovativa metaforen)

Ovanpå intressemotsättningarna finns det ideologiska överbyggnader. Dessa kan fylla en viktig funktion för partierna. Om man kan övertyga väljare som tillhör motsatt grupp än den man själv företräder att man har en ideologi som är sund och i själva verket till nytta och glädje för alla så kan man vinna över väljare att rösta klassmässigt fel (marxister skulle kalla det ”falskt klassmedvetande”).

Jag menar att grunden i politiken utgörs av intressekonflikter, vilka kan utmanas av hästskitshypotesen och uppammandet av falskt klassmedvetande. Längst i betoningen av det harmoniska samhället går fascismen. I den korporativa italienska fascismen företräddes olika sektorer i samhället av korporationer bestående av både arbetare och arbetsgivare. Diktaturen i Portugal hade liknande anordningar.

Mats Svegfors idéer om att man skulle slå sig ned för att i fyra år hitta politiska lösningar som skulle vara bra för ”alla” eller för ”Sverige”, tycker jag vetter mer åt korporatismen än åt demokratin. Sen är han ju också medveten om att det inte är politiskt genomförbart. Och Mats Svegfors borde veta. Han var ju under fyra år 2003 – 2007 ordförande i den s k Ansvarskommittén med uppdrag att se över ”strukturen och uppgiftsfördelningen inom samhällsorganisationen”. Kommittén redovisade sitt uppdrag 2007 i ett omfattande betänkande (SOU 2007:10). Inget som föreslogs har kunnat genomföras. En reform där landstingen skulle slås samman till ett mindre antal ”regioner”, ett förslag som kommittén la stor kraft på, är det bästa exemplet på fiaskot.

Något häpen blir jag av MS:s förslag mot bakgrund av erfarenheterna från Ansvarskommittén.


lördag 17 november 2018

Få e-post med nya inlägg

Skicka din e-postadress med kontaktformuläret till vänster, så får du ett meddelande när ett nytt inlägg publicerats på den här bloggen.

tisdag 13 november 2018

Högerextremist ryter ifrån i Skinnskattebergs fullmäktige

Skinnskattebergs nyvalda fullmäktige hade sitt första ordinarie möte igårkväll. Bland det mest minnesvärda var inhoppen i debatten av fullmäktiges avsatte ordförande, högerextremisten Bo Öberg (M).

Bordlagd budget tecken på "inkompetent ledarskap"
Budgeten för 2019 hade bordlagts i kommunstyrelsen, och blev därmed också bordlagd i fullmäktige. Den kommer istället upp vid mötet den 10 december. Orsaken var att den nya majoriteten av Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet ännu inte hunnit få sitt alternativ till den avsatta men till årsskiftet kvarsittande majoritetens färdigt. Det fick ledamoten Öberg att gå i taket: "inkompetens", "dåligt ledarskap" "bristande respekt" för än det ena och än det andra och "illavarslande för framtiden" var några av kraftuttrycken.

Öberg blev dock snabbt påmind om hur det gick till när budgeten för 2016 skulle beslutas. Den majoritet som Bosse själv tillhörde upptäckte till sin fasa att de två SD-ledamöterna inte masat sig till mötet. Majoriteten upplöstes därmed i tunn luft och risken var överhängande att den borgerliga budgeten skulle falla. Under det tunna svepskälet att Vänsterpartiet lämnat sitt budgetförslag sent återremitterade man budgeten till kommunstyrelsen, och ett extra fullmäktige måste kallas in i december.

Varken då eller nu sa Bosse ett ord om "inkompetens", "dåligt ledarskap", "bristande respekt" eller "illavarslande".

Nej till giftfritt i skolan och förskolan
Vänstern och Miljöpartiet hade lämnat en motion om att kommunen ska ta fram en handlingsplan som ska leda till att kommunens skolor och förskolor ska bli giftfria miljöer. Den som sagt kvarsittande majoriteten i kommunstyrelsen hade föreslagit att motionen skulle avslås.

Vänsterns Fredrik Skog yrkade från fullmäktiges talarstol för att motionen skulle bifallas. Den ende som hade någon invändning var, ja gissa, Bosse förstås. Han föreslog att motionen skulle avslås.

Där hade han förstås ingen framgång. Utan omröstning biföll fullmäktige motionen.

Men de båda moderaterna, Bo Öberg och hans kompis Staffan Strid tyckte att det var en så viktig fråga att de reserverade sig till protokollet. De ville inte ta ansvar för giftfri skola och förskola!

Kakelkillen: Högerregering sitter kvar även om den förlorat i riksdagen


Man brukar räkna med att parlamentarismen i praktiken infördes i Sverige 1917. Däremot reglerades inte formerna för parlamentarismen – hur regeringsbildningen skulle gå till och hur regeringar kunde avsättas av riksdagen förrän med grundlagsreformerna på 60- och 70-talen (den partiella grundlagsreformen 1969 och regeringsformen 1974). Under ungefär 50 år hade vi alltså i praktiken ett parlamentariskt system, men utan formell reglering. Under denna tid hade landet ett drygt 30-tal regeringar som tillsattes och avgick. I avsaknad av formella verktyg för att avsätta en regering fick flera av dessa avgå därför att de inte kunde få igenom sin politik i riksdagen.

Möjligheterna att få igenom regeringens viktiga förslag i riksdagen har varit och är fortfarande ett centralt inslag i parlamentarismen. Kanske skulle man kunna säga att det är ett slags syfte med det parlamentariska systemet. De regler om statsministeromröstning efter val och misstroendeförklaring som har förts in i författningen kan ju ses som att man så att säga på förhand vill förvissa sig om att regeringen ska ha en möjlighet att driva igenom sin politik.

Statsvetaren Torbjörn Vallinder räknar det som ett av de centrala kännetecknen på parlamentarism att regeringen förlorar makten genom att inte godta ett förslag som regeringen tycker är viktigt.
Statsvetaren och förre kanslichefen i Konstitutionsutskottet Magnus Isberg skriver i ett betänkande beställt av grundlagsutredningen:

”En … situation som framkallar regeringens avgång är när regeringen ställt kabinettsfråga och förlorat vid omröstningen. Med kabinettsfråga avses att regeringen som ett påtryckningsmedel för att förmå riksdagsmajoriteten att rösta för ett regeringsförslag hotar med att avgå vid ett nederlag. Här handlar det om en moralisk snarare än en rättslig förpliktelse att avgå. Det kan också ifrågasättas om en regering kan sitta kvar om den förlorar den mest grundläggande omröstningen i riksdagens budgetbehandling,…”

I den pågående regeringskrisen där moderaten Ulf Kristersson (kakelkillen) vill bli statsminister i en smal högerregering som alla partier utom Moderaterna och Kristdemokraterna skulle bli beroende av Sverigedemokraterna för att få igenom sin politik i riksdagen, tycks den tilltänkte regeringsbildaren helt ta avstånd från idén att man kan regera utan att få stöd i riksdagen för sakfrågor.

I en TT-intervju säger han som svar på frågan hur han ska hantera SD efter valet:

”Det är inte mycket för mig att hantera. Jag tänker lägga fram en politik som jag står för. Jag kommer inte att låta bli att driva vår politik för att någon annan kommer att rösta på den. Om däremot SD och S bestämmer sig för att göra upp och stoppa en alliansregering, eller fälla en alliansbudget, då blir det en majoritet för något annat.”
Rätt svar vore "då får jag avgå". Men, hoppsan, det säger han inte.

I den här hållningen blir han påhejad av andra högerinriktade aktörer. Carl Bildt sa i TV häromdagen att ”en regering sin politik självständigt och sedan vinner man eller förlorar man en votering i riksdagen.”

Det som Kristersson och Bildt gör är att omdefiniera parlamentarismen. Det spelar inte så stor roll om regeringen får igenom sin budget och andra förslag. Är det en högerregering så sitter den kvar i alla fall.


måndag 12 november 2018

Demokratiska partier i kommunerna håller fascistiska SD borta från styret


Efter valet 2014 gjorde jag en genomgång av hur de demokratiska partierna hanterat bildandet av kommunalt styre i kommuner där det fascistiska partiet Sverigedemokraterna i valet fått en position som balansparti. Vanligast var att man tillämpade den s k Decemberöverenskommelsen, d v s det största av de två minoritetsblocken släpptes fram till makten av det mindre blocket. Detta inträffade i ungefär hälften av de berörda kommunerna. Men man ska lägga märke till att i en stor del av dessa hade det större minoritetsblocket bildats genom ett samarbete mellan partier ur de traditionella blocken. Det var alltså inte säkert att det block av de borgerliga respektive de rödgröna som var störst fick ta över styret. I många fall var det alltså en blocköverskridande koalition som blev största minoritetsblock.

Näst vanligast var att SD neutraliserades genom att blocköverskridande majoritetskoalitioner bildades. Detta blev fallet i knappt hälften av kommunerna. I ett par kommuner släppte övriga partier fram något parti i mitten av den politiska skalan med jämförelsevis smalt parlamentariskt underlag. Jag förmodar att man tänkte sig att detta smala styre sen skulle regera med s k hoppande majoriteter.

Ja, sen fanns förstås den lilla skämsklubben: I två kommuner tog det minsta av minoritetsblocken makten med hjälp av Sverigedemokraterna. Tyvärr var den ena av dessa min egen hemkommun, Skinnskatteberg. Om detta har jag skrivit här flera gånger sedan dess.

I årets val har SD gått fram vilket ställt till mycken huvudbry i koalitionsbildningen, inte minst på nationell nivå. En intressant fråga är hur kommunerna har hanterat problemet.

Svårt få bra uppgifter om bildandet av kommunala styren
Än så länge är det inte klart med konstitueringen i alla kommuner, och det är inte lätt att komma över data hur det går och har gått. Svårigheterna att få tag på data beror huvudsakligen på att ”kommunstyre” är en alldeles oreglerad storhet. Kommunstyre omnämns ingenstans i lagstiftningen och det finns följaktligen ingen som helst reglering av hur man till- eller avsätter ett kommunstyre. Den inofficiella ställningen medför också osäkerheter i de data som finns. Man måste inhämta uppgifter från alla kommuner, och det kan vara så att de som lämnar uppgifterna har olika uppfattning om vad ett kommunstyre är, eller så har de missuppfattat vad som har hänt. Det är betecknande att när vi för sisådär 20 år sen gjorde en enkät med kommunalpolitiker och frågade vilket eller vilka partier som styr i kommunen, så fick vi olika svar från olika personer i samma kommun.

Både Dagens Nyheter och SVT i samarbete med SKL har publicerat egna undersökningar. De data jag har använt kommer från Wikipedia med framförallt lokala massmedia som källor.

I dessa data var 244 av 290 kommuner klara med processen. I dessa hade 157 kommuner lyckats åstadkomma ett majoritetsstyre. Koalitionerna varierade från ett till sju partier. I ett genomsnittligt kommunstyre ingick 3,48 partier. Det vanligaste var alltså att kommunen styrdes av en koalition av flera partier. Vanligaste partier i kommunstyrena var Centern (176 kommuner), Moderaterna (140), Kristdemokraterna (133), Socialdemokraterna (122) och Liberalerna (118).

De flesta neutraliserar SD genom att största minoritet får makten
Nu till frågan om hur den besvärliga parlamentariska situationen med Sverigedemokraterna har hanterats. SD kan ensamt påverka vilket av de gamla vanliga blocken som ska få majoritet i 141 kommuner. I 22 av dessa (16 procent) var det ännu inte klart. Senast i december måste det bli klart vilka som ska väljas. Det kan därför förstås hända att de tendenser man kan se i det nu befintliga materialet kan komma att ändras.
Liksom efter förra valet är det vanligast att man försökt tillämpa Decemberöverenskommelsens principer. I 64 kommuner (drygt hälften av de kommuner där SD har en balansposition och där konstitueringen är klar) har det största minoritetsblocket fått makten. I en stor del av dessa har den ursprungliga storleksordningen förändrats genom blocköverskridande samarbeten. Erfarenheterna under den gångna mandatperioden har visat att DÖ-modellen kan vara instabil. I flera kommuner har frestelsen att rösta ihop med SD under perioden för att fälla minoritetsstyret. Kanske är det lite förvånande att den här modellen trots detta behållit sin popularitet.

Blocköverskridande koalitioner
I 47 kommuner (ungefär40 procent) har det bildats blocköverskridande majoriteter. Liksom efter 2014 års val kommer den här modellen som nummer två i popularitet, men det ser faktiskt ut som om det har blivit något färre kommuner där partierna lyckats åstadkomma majoritetskoalitioner. Slutligen tycks det liksom efter valet 2014 bli tre kommuner med ett S-styre med relativt litet parlamentariskt underlag.

Skämsklubben har blivit något större: I fyra kommuner har SD släppts in i värmen eller så har det bildats ett kommunstyre som knappast kunnat komma till makten utan stöd från SD. I Hörby styr SD i minoritet men med stöd från borgerliga partier. I Sölvesborg styr en koalition av borgerliga och Sverigedemokrater och i Burlöv, Hammarö och Ronneby har de borgerliga partierna kommit till makten trots att de har färre platser i fullmäktige än de rödgröna partierna.

Slutsatsen blir att trots SD:s valframgångar och trots att fascisterna blivit representerade i och fått en balansposition i fler kommuner, lyckas de demokratiska partierna i stort sett att hantera situationen och genom att använda ungefär samma metoder som efter 2014 års val.

Det kan till sist vara intressant att se vilka typer av blocköverskridanden som har varit vanligast. Allra vanligast är att Centern valt att stödja den rödgröna sidan, antingen ensamma eller tillsammans med något annat borgerligt parti. Vanligast i de situationer där Centern fått följeslagare bland de andra borgerliga är kanske lite förvånande att det har handlat om Kristdemokraterna. Som nummer två kommer en omvänd förflyttning: Miljöpartiet har bytt sida och ingått i koalition med de borgerliga.


fredag 9 november 2018

Nu är bordet ordentligt avdukat

Som avskedspresent från den avgående majoriteten i Skinnskattebergs kommun kommer nya data om skolan. I Lärarförbundets årliga rankning av skolkommuner sjunker Skinnskatteberg från plats 272 till 284 (av 290). Nära botten alltså. Här blir det en uppgift för den nya majoriteten Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet att ta tag i från dag ett.

onsdag 7 november 2018

Mot evigheten del 8


Idag har vi veckohandlat på Konsum i Skinnskatteberg. På vår inköpslista stod bl a böngroddar, kimchi och färsk skinka. Inget av detta fanns i butiken. De två första artiklarna kan kanske tyckas vara alltför exotiska för Skinnskatteberg. Detta hindrade dock inte ICA från att saluföra dem.

Och här är den växande listan över varor som saknats vid tidigare inköpstillfällen:

Apelsiner
Böngroddar
Citrongräs
Coop filmjölk
Coop äggnudlar
Djupfryst strömming
Entrecote i skivor
Findus djupfryst torsk
Fläskfilé
Färdiga mackor
Grytbitar av nötkött
Köttfärs
Lövbiff
Plastpåsar
Pågens Lingongrova
Serla toalettpapper
Syltad ingefära
Vaniljglass
Zoega Forza



torsdag 1 november 2018

Koalitionsfrågor toppar i oktober


Liksom i september var också i oktober intresset stort för valets efterspel. När detta skrivs pågår fortfarande, och inte särskilt framgångsrikt, försöken att bilda regering. I kommunerna börjar situationen att klarna. Det visar sig att det blir ett starkt uppsving för s k blocköverskridande koalitioner. Så också i min hemkommun Skinnskatteberg där en gruppering av Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet håller på att överta styret. En rad inlägg om de här frågorna i ett nationellt och kommunalt perspektiv finns på listan över mest lästa inlägg i oktober. Det gäller inläggen 1, 3, 4, 5 och 8 på topplistan.

Antal besökare var i oktober 321 (485 i september). Av dessa var 221 (372) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,54 (1,73) och genomsnittlig tid per besök var 61 (80) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA, Irak, Tyskland, Brasilien, Spanien, Storbritannien, Indien och Italien. Ströbesökare var från Algeriet, Australien, Finland, Guinea, Israel, Frankrike, Kanada, Mexiko, Norge, Sri Lanka, Thailand och Trinidad & Tobago.

De tio mest visade inläggen i oktober:

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10


onsdag 31 oktober 2018

Ruben, 6 år


Traditionell ljusutblåsning
Present-Ubåt på provtur i badkaret
Kusin Emi och storebror Julian, båda nyligen 9 år. Grattis i efterhand

onsdag 24 oktober 2018

Det går inte. Det blir ingen regering


I en oktagon finns det många hörn (närmare bestämt åtta) att måla in sig i. Detta är vad partierna i Sveriges nyvalda riksdag har lyckats med. Med de ultimativa besked som partierna har gett till väljarna före valet och/eller under regeringsbildningsprocessen har bildandet av regering gått i baklås. Det finns ingen regering som tolereras av riksdagen som kan bildas.

Räkna bort Sverigedemokraterna ur ekvationen
Vid en första anblick skulle man kanske kunna tycka att det inte ser så hopplöst ut. Utgångspunkten är att det med åtta partier är möjligt att bilda 255 olika koalitioner. Av dessa är 128 ”vinnande” i den meningen att de kan mönstra en majoritet i riksdagen. På goda grunder har nästan alla partier bestämt sig för att inte ta med det nyfascistiska partiet Sverigedemokraterna i en vinnande koalition, inte låta SD ingå i regeringen, inte vara beroende av SD:s aktiva (SD röstar ja i statsministeromröstningen) eller passiva (SD lägger ned sina röster) stöd. Enkelt uttryckt kan man säga, att det område vi har att röra oss i inte inkluderar Sverigedemokraterna. I denna riksdag finns det med andra ord inte åtta utan sju partier. Däremot krävs det fortfarande stöd eller tolerans från 175 ledamöter. Räknat på 287 ledamöter motsvarar detta ungefär 61 procent.

Okej, låt oss ta bort SD ur partilandskapet. Antalet möjliga majoritetskoalitioner krymper då från 255 till 127 av vilka 64 är majoritetskoalitioner. Alla dessa är blocköverskridande, d v s de innehåller ett eller flera partier från vardera det rödgröna blocket och den borgerliga ”alliansen”.

Den så kallade ”alliansen” måste hållas ihop
Samtliga borgerliga partier har tagit den ståndpunkten att de alla fyra måste ingå i regeringen. Det här är en mycket effektfull restriktion på vad som blir möjligt att åstadkomma. Av de 64 blocköverskridande majoritetskoalitionerna blir det bara fem kvar. 59 möjligheter sorteras bort.

Vänsterpartiet får inte vara med
Av någon anledning deklarerar de borgerliga partierna att det är otänkbart att ingå i en konstellation med Vänsterpartiet. Skälen till det är oklara. Det antyds ibland att V inte vore ett demokratiskt parti. I buskagitationen brukar det finnas referenser både till Stalin och Venezuela. Centerledaren brukar uttrycka sig lite mer försiktigt: ”V är ett ytterkantsparti”. Det är en försåtlig formulering eftersom alla partier utom just det eller de som är precis mitt på skalan är mer eller mindre ytterkantspartier. Det är också lite oklart vad det är för fel med ”ytterkanterna”. De enda icke-extremisterna är Centern. Fast inte om man ska tro Hasse & Tage som i revyn ”Glaset i örat” skapar centerextremisten: ”Vi vill inte bara stå i mitten. Vi vill stå extremt i mitten.”

Skämt åsido. Kravet att V inte får vara med reducerar de fem möjliga majoritetskoalitionerna till två.






Ingen godkänns som statsminister av den andre
När det sen gäller vem som ska bli statsminister har båda sidor med bestämdhet hävdat att det är den minoritet som är störst som ska ha chefsposten. Det är ett slags decemberöverenskommelse som man vill tillämpa. Nu klarnar det. Det är nämligen så att om den borgerliga ”alliansen” ska hållas ihop har den 143 mandat i riksdagen. Om sen inte V får vara med har den andra – ”rödgröna” – bara 100 (om det bara är S) som är med eller 116 (med S och Mp). Alltså är de borgerliga störst och Ulf Kristersson ska bli statsminister. Men en sån regering vägrar S att sitta med i eller ens stödja. Jaha, så gick inte det.

Och Stefan Löven som statsminister går ju inte för de borgerliga. Dels är han ju (mandatmässigt) minst, dels är han ”den mest inkompetenta statsminister som funnits.” Hatet mot Stefan Löven tar sig ibland sådana proportioner att man får för sig att Ulf, Ebba, Ann och Jan ombeds sitta i en regering där Josef Stalin är regeringschef. Och så har ju Stefan också vid en TV-sänd debatt 2014 knuffat Ann. Så det gick inte heller.

Kvar blir noll regeringsalternativ.

Om vi släpper kraven att ”alliansen” ska hålla ihop och att Vänstern inte får vara med
Ja då blir det som sagt 64 möjliga regeringsalternativ. Alla dessa är majoritetskonstellationer. Tyvärr kräver 23 av dem något slags stöd från fascistiska SD, så kvar blir ”bara” 41. Men det är inte illa det med tanke på hur det såg ut förut. Om man antar att det inte ska vara alltför stor politisk spännvidd i en regeringskonstellation och utesluter de konstellationer som samtidigt innehåller V och KD eller M eller de konstellationer som samtidigt innehåller både S och KD så blir det i alla fall tio möjliga grupperingar.

Men det är klart att regeringschef måste vara antingen borgerlig eller en sosse, så om den sista restriktionen från den tidigare analysen tillämpas, så blir det lik förbannat noll.


Det bidde ingenting.