Sämsta representation för Skinnskattebergs kvinnor på 36 år

En av dom positiva egenskaperna med kommunpolitiken i Skinnskatteberg har varit att den varit jämställd. Kommunen har haft flera kvinnor både som kommunalråd och som kommunchefer. Men framförallt har fullmäktige varit jämställt. I valet 2002 valdes ett fullmäktige med kvinnor i majoritet. Mellan 2010 och till nu har kvinnorna varit i majoritet oavbrutet i fullmäktige. Men icke så i 2022 års val. Kvinnoandelen rasar nu från 51,6 till 36 procent. För att hitta en så låg siffra måste man backa tiden ända till valet 1985.

Efter förslag från Sverigedemokraterna beslöt fullmäktiges majoritet (SD, M, L och C) förra vintern att minska fullmäktiges storlek från 31 till 25 ledamöter. Man vet sedan tidigare att det finns ett samband mellan hur många som ska väljas och hur många av dessa som tillhör minoriteter eller andra eftersatta grupper. Om detta skrev jag i ett inlägg här. Så resultatet i årets lokala val var inte oväntat.

Initiativtagaren SD:s gruppledare Ewa Olsson Bergstedt argumenterade att det med ett mindre fullmäktige skulle bli fler partier representerade. Hur hon då tänkte är höljt i dunkel. Man kan riktigt se hur hon har grubblat när hon fick order av husse att lägga fram förslaget. ”Vad kan husse ha velat?”

Såklart blev det inte några fler partier. Däremot var det på vippen att Centern åkte ur fullmäktige. Ett nytt parti ställde upp i valet, Kristdemokraterna. Men dom var långt ifrån att få någon representant i fullmäktige. Hur KD:s situation hjälptes av minskningen av fullmäktige är ovisst.

Nu blir prästen också hotelldirektör

Västanfors-Västervåla församling i Fagersta under ledning av den driftige kyrkoherden Henrik Rydberg utvidgar sin verksamhet. Fagersta Nyheter rapporterar idag att församlingen har bildat två nya bolag Fagersta Stadshotell och Fagersta Hotellfastighet. Syftet är att ta över det konkursade Fagersta Brukshotell.

Sedan tidigare bedriver församlingen förskola och skola, behandlingshem för missbrukare, juridisk rådgivning och begravningsbyrå. Man är också i färd med att starta en vårdcentral. Gissningsvis pågår det väl också en del religiösa aktiviteter. Men dom är säkert inte lika lönsamma.

Tidigare inlägg om kyrkans affärer

• Månglarna i templet (7/9 2010)
• Prästen och kommunalrådet (30/8 2011)
• Dagens Stig och Henrik (8/9 2011)
• Dagens don Camillo och Peppone (6/10 2011)
• Fortsättning prästen och kommunalrådet: See you in court! (5/11 2011)
• Byt ut arga prästen (6/2 2014)
• Såsomock vi förlåta dem oss skyldiga äro (13/2 2014)
• Blommor och bin (20/4 2021)

Skulpturerna vid Snytenån

Dagens utflykt gick till skulpturparken i Ängelsberg. Vi hade bespetsat oss på att först äta lunch på Nya Serveringen, som dock visade sig vara fullsatt. Det fick då bli en liten omväg till Norberg och Värdshuset Engelbrekt som bjöd på fläskfilé med en något översaltad ädelostsås och pommes chateau samt marängswiss och cheesecake med rårörda bär respektive. Mätta och belåtna fortsatte vi över brandområdet mot Ängelsberg. Andra fick njuta av den inte särskilt goda friterade ansjovisen. På det stora brandområdet på Snytens södra strand har på nio år vuxit upp en hel del, men det är bara björksly. Inga barrträd så långt ögat kan se.

Engelbrekt Engelbrektsson

Engelbrekt betraktas i Norberg som ortens son. Även om hans pappa bodde i Norberg 1367 är det oklart var och när lille Engelbrekt föddes. Engelbrekt Engelbrektsson växte upp och blev så småningom upprorsmakare och krigsherre och anförde med sin privatarmé på 1430-talet ett väpnat uppror mot unionskungen (Kalmarunionen) Erik av Pommern. 1436 mördades han av Måns Bengtsson Natt och Dag, en annan krigsherre på en holme i Hjälmaren. I den nationalistiska mytologin har Engelbrekt kommit att framstå som de fattigas beskyddare, motståndare till Kalmarunionens ”utländska styre” och en föregångare till Vasa.

Så kom vi mätta till Ängelsberg (som en del tror också är uppkallat efter Engelbrekt) och skulpturparken. Det var ovanligt mycket folk i parken. Ofta har man varit ganska ensam där. Nu var det svårt att hitta parkering och på gångstigarna uppstod ibland trafikkaos. Är det månne så, att en lite sval och regnig semesterperiod boostar det kulturella intresset? Årets utställning uppvisade ett något tunnare utbud än tidigare år. Vi blev mest fästa vid Mats Lodéns "Gaians begravning." Gaian uppges vara Moder Jord, och det görs kopplingar till mänsklighetens utmaningar, inte minst klimatkrisen.

Gaians begravning

 

Peter Tillbergs "Trattgubbar"

Ingrid på tänkarbänken

Det fanns också väldigt snygga bestånd av älggräs. Eftersom jag någonstans i litteraturen har sett berömmande ord om älggräskryddat brännvin, nappade jag åt mig ett par kvistar. Vi får väl se vad det smakar. 

Hem sen via väg 233 från Ramnäs till Gunnilbo. När man ställt in autopiloten och sjunkit ned i fåtöljen dåsar på den annars rätt tråkiga vägen genom skogslåglandet både förare och passagerare till. Som genom ett herrans under kom vi i alla fall hem.

Älggräs på flaska

Nato, kärnvapen, terrorbalans och imperialism

Parterna är ense om att ett väpnat angrepp mot en eller flera av dem i Europa eller Nordamerika ska betraktas som ett angrepp mot dem alla, och att följaktligen enas parterna om att varje part, under utövande av den rätt till individuellt eller kollektivt självförsvar som erkänns i artikel 5 i Förenta nationernas stadga, i händelse av ett sådant väpnat angrepp ska bistå den eller de angripna parterna genom att individuellt och i samförstånd med de övriga parterna utan dröjsmål vidta de åtgärder som den anser nödvändiga, inklusive bruk av vapenmakt för att återställa och upprätthålla säkerheten i det nordatlantiska området.

Så lyder den berömda artikel 5 i Natos stadgar som anses uttrycka den ”ömsesidiga försvarsgarantin”. Det är existensen av denna garanti som nyttjats som det centrala argumentet varför Sverige borde gå med i Nato. I det ursprungliga fördraget från 1949 preciserades det geografiska området som skulle försvaras också till att omfatta den franska kolonin Algeriet, Turkiet, områden som 1949 var ockuperade av Natoländerna, d v s framförallt Västtyskland och tre fjärdedelar av Österrike samt öar i det nordatlantiska området norr om kräftans vändkrets som tillhörde dom fördragsslutande länderna.

Artikel 5 har betraktats som själva kärnan i Nato. För Sveriges del har det framförallt efter Ukrainakrigets inledning kommit att ses som i det närmaste en överlevnadsfråga. Det är därför rimligt att ställa sig frågan hur artikel 5 fungerar. Endast vid ett tillfälle har den ömsesidiga garantin åberopats, nämligen av USA efter terrorattackerna mot New York den 11 september 2001. Några omedelbara militära ingripanden från andra Nato-länder blev det dock knappast frågan om. Däremot agerade USA militärt mot Afghanistan som sågs som hemvist och bas för den islamistiska terrorgruppen Al Quaida. Flera andra länder, däribland också Sverige, skickade trupper. Men det bör framhållas att detta var på ett FN-mandat och formellt inte en Nato-aktion.  Först 2003 tog Nato över ansvaret för insatsen i Afghanistan.

2003 fortsatte USA sitt ”krig mot terrorn” genom att anfalla Irak. Förevändningar för kriget var dels påstådda kopplingar mellan den irakiska regimen och Al Quaida, dels påståenden om att regimen hade och utvecklade massförstörelsevapen. Natoländer, däribland Storbritannien och Danmark var med i den koalition som deltog i kriget. Det var dock ingen Nato-aktion, utan en speciell koalition som USA byggde upp. Påståendena om kopplingar till terroristgrupper och massförstörelsevapen har sedermera visat sig felaktiga, och liksom Afghanistankriget visade sig Irakkriget vara direkt kontraproduktivt. I Afghanistan tog den islamistiska talibanrörelsen över 2021 och västmakterna evakuerade under tumultartade former. I Irak framträdde och växte IS till i det maktvakuum som blev resultatet av störtandet av regimen.

Terrorbalansen åter?

Dom historiska exemplen på när den ömsesidiga försvarsgarantin har aktiverats är med andra ord fåtaliga (faktiskt vara ett fall), mångtydiga och tveksamt framgångsrika. Mot detta har invänts att den viktigaste funktionen hos artikel 5 är dess avskräckande verkan. Militära anfall har alltså inte blivit av eftersom motståndaren känt till dess existens. Vi kommer då i den brydsamma situationen att förklara sådant som inte har hänt. Det är ett problem som statsvetare under 1960-talet slet med när det gällde maktbegreppet allmänt. Det finns ju i princip ett oändligt antal händelser som aldrig har hänt, och frågan är vilka som i någon mening ”borde” ha hänt eller som man kunnat vänta sig skulle hända.

I den politiska diskussionen tas den avskräckande effekten för given. Forskning ger olika resultat. I en studie av allianser under 1800- och 1900-talen hittades inga effekter på uppkomsten av konflikter innan kärnvapnen fanns. Andra forskare har kommit fram till att trovärdiga allianser med starka partners kan förhindra konflikter. Teorin är att en motståndare som överväger att anfalla ett land gör en kalkyl över vad en attack kan komma att kosta. Det blir så att säga dyrare om man riskerar att dra på sig en konflikt med flera länder än bara med det tilltänkta offret. Skräcken för ett kärnvapenkrig är då den allvarligaste kostnaden. Om vi ska tro på dom här avskräckningsresonemangen bygger alltså Natos avskräckande verkan på tillgången till och beredskapen att använda kärnvapen.

Det kalla krigets terrorbalans får alltså nytt liv, med alla dom risker kärnvapenavskräckningen förde med sig: Någon kunde trycka på knappen av misstag, beslutsfattare kunde drabbas av galenskap, kärnvapen kunde spridas till skurkstater eller terrorister. Inte minst drog kapprustningen med sig oerhörda kostnader. Man får väl säga, att Sovjetunionen förlorade det kalla kriget på grund av kapprustningens kostnader. Och slutligen var terrorbalansen beroende av det fullständigt katastrofala resultatet av ett kärnvapenkrig. Efter kriget skulle, som någon sa, ”bara kackerlackor kunna trivas på jorden.”

En annan aspekt av trovärdigheten är att den allmänna tolkningen av artikel 5 är att den inte innebär en skyldighet för dom allierade att ingripa militärt. Detta är beslut som fattas av varje allierad stat för sig. Särskilt för inre bruk i dom aktuella anslutningsprocesserna i Sverige och Finland har detta framhållits.

Det finska utrikesministeriet skriver i FAQ:

Innebär Natomedlemskapet att finska beväringar kan förordnas att delta i Natoinsatser utanför Finland? … Varje medlemsland bestämmer självständigt och i vilken omfattning det deltar… Att delta i andra uppdrag inom det kollektiva försvaret … är frivilligt.

Vänsterns fantomsmärtor

Nato var från start riktat mot Sovjetunionen och dom socialistiska länderna. Det är inte orimligt att karaktärisera Nato som en organisation till försvar för kapitalismen. För många inom vänstern var det därför en självklarhet att ta ställning mot Nato. Problemet är att organisationen efter 1991 drabbats av hotbildsbortfall. Sovjetunionen existerar inte längre. Dom enda kvarvarande av dom ”realsocialistiska” staterna är Kuba och Nordkorea, och dom kan väl knappast beskrivas som så allvarliga hot att dom motiverar en militärallians med 30 länder och med världens starkaste krigsmakt i ledningen.

Det något bisarra i situationen är väl att många i vänstern inte riktigt har hängt med i hotbildsbortfallets svängar. I och med Rysslands aggressiva politik och överfallet på Ukraina har fokus hamnat på Nato som motståndare till Ryssland. Och som något slags fantomkänslor har den gamla kopplingen mellan socialismen och Sovjetunionen å ena sidan och Ryssland å den andra levt upp. Kriget i Ukraina framstår för en del i vänstern som en fortsättning och spegelbild av kampen mellan socialism och kapitalism.

Men Ryssland är inte Sovjet. Ryssland är en kapitalistisk gangsterstat där själva organisationsprincipen är korruption. Många av dom sämsta sidorna hos Sovjetunionen har återupplivats: arrangerade val, ett politiserat rättsväsende med skenprocesser, fängslande, tortyr och mord på oliktänkande, massmedia som propagandamegafon för makten. I symboliken kopplas det gärna tillbaka till Sovjettiden. Röda armén marscherar under fanor med hammaren och skäran och med generaler med bröstet fullhängt av medaljer. Inte ett ont ord får uttalas om Stalin.

Nato en del av imperialismen

Men vilken är då Natos motståndare? Det nya Ryssland är tillsammans med Kina en imperialistisk stat. Man försöker bygga kontakter med det globala syd mot dom likaledes imperialistiska västmakterna. Länder i syd försöker balansera mellan polerna för att utvinna fördelar för sig själva. Här uppträder Brasilien, Indien och Sydafrika som fredsmäklare. Kina bygger upp beroendeförhållanden med sin ”nya Sidenväg”. Det är en flerkärnig imperialistisk värld som speglas. Liksom före första världskriget pågår en kamp mellan imperialistiska stater. Och liksom i första världskriget riskerar förloraren att gå miste om sina kolonier såsom hände Tyskland och Turkiet.

Det är talande att enda gången som artikel 5 aktiverats var det som svar på ett angrepp från islamistiska terrorister. Kan det vara så, att Nato är en del av denna nya imperialistiska era. Det gäller kontrollen över det globala syd, och motståndare är inte bara dom länder i tredje världen som utsätts för den nya kolonialismen, utan också konkurrenterna om vem som ska kolonisera vad. Det gäller att hålla undan Ryssland och Kina, men inte på grund av deras ideologi eller samhällsystem, utan därför att dom konkurrerar om makt och naturresurser.

Sverige ger upp sin alliansfrihet syftande till neutralitet i krig. Alla vet att Sverige både vad gäller sympatier, samhällsystem som militärt länge stått nära USA och västmakterna. Men samtidigt har den alliansfria ställningen medfört en plattform som gjort att Sverige kunnat spela en positiv roll i världspolitiken. Lite på allvar och en hel del sarkastiskt har Sverige kallats ”en moralisk stormakt.” Det är inte orimligt att ställa sig frågan vad som händer med den rollen när vi ger upp alliansfriheten. På den moraliska stormaktsplattformen har Sverige kunnat vara pådrivande i nedrustningspolitiken, i stödet till motståndet mot apartheid, i stödet till Vietnam. Vad händer med den här rollen i en tid som präglas av upprustning, terrorbalans och imperialism?

 

 

Hundratals feta gubbar med pudrade peruker

Gårdagens utflykt gick till Mariefred och Gripsholms slott. Vi var ute efter de delar av statens porträttsamling som finns på slottet. Det handlade om sisådär sjuttio olika salar, huvudsakligen staplade på varandra med vindlande stentrappor emellan. Här kunde man åse hundratals feta gubbar i halvprofil med pudrade peruker och behängda med guld och glitter.

Man får förmoda att bakom allt detta glitter som, för att använda Åkerströms ord, fick gubbarna att se ut som ”missanpassade julgranar” låg mycket allmogeblod.

Det finns också damer som med hjälp av snörliv, likaledes glitter och lydiga hovmålare snofsats till. Ibland hjälpte inte ens det.

Slottets innergård

Hönstavlan av Johan Pasch 1747

Kejsar Alexis av Ryssland med kul smäck

En lite ovanlig bild av hjältekungen

Och här kommer tåget (se faktarutan nedan)

Vad du inte visste att du behövde veta om Mariefred

1380-talet. Drotsen Bo Jonsson Grip låter uppföra en borg på den plats där slottet numera finns.

1537 låter Gustav Vasa riva Bo Jonssons borg för att på platsen bygga Gripsholms slott-

1605 får Mariefred stadsprivilegier.

1777 startar kronobränneriet i Mariefred som med sina 29 pannor var det största i landet. När hembränningen åter legaliserades lades verksamheten ned 1799.

1822 låter Karl XIV Johan inrätta det nationella porträttgalleriet på Gripsholms slott.

1895 börjar den smalspåriga järnvägen från statsbanan i Läggesta till Mariefred att trafikeras. Den reguljära trafiken upphör 1964. Året därpå tar föreningen Östra Södermanlands Järnväg över banan för att där bedriva museijärnväg.

1931 utgavs kärleksromanen Schloss Gripsholm av den landsflyktige tyske författaren Kurt Tucholsky. Romanen handlar om ett ungt förälskat par som gör en sommarresa från Berlin till Mariefred där de hyr ett rum på slottet.

1971 försvann kommunkod 0487. Mariefreds stads nästan 370-åriga historia var slut i och med att staden uppgick i Strängnäs kommun. Mariefred är en av de nio svenska städer som utgick ur rullorna i samband med kommunsammanslagningarna vid mitten av 1900-talet.

1992 utgav jag tillsammans med den sorgligt i förtid bortgångne statsvetaren Arne Halvarsson, som då bodde i Mariefred med utsikt över Mälaren (åtminstone om man satt på ena sidan av köksbordet), boken Metodbok – utredningar och projekt.

1996 invigdes Grafikens hus i Mariefred. Arne var också djupt engagerad i Grafikens hus, som brann 2014 och sedan återetablerades i Södertälje.

1997 flyttade Mäster Jan från Fagervik, Mariefred till Björkviken och det hus hans dåvarande hustru Gun Kessle hade ärvt. Om mästaren i Björkviken läs mer här.

2008 återuppväcker Gripsholm Destillery i Åkers Styckebruk traditionen från kronobränneriet. Kanon vodka och Gripsholms vodka är främsta produkterna.

2011 utvidgas museijärnvägen med linjen Läggesta – Taxinge-Näsby. Vid invigningen av den nya linjen deltar kungen och drottningen. Som konduktör medverkar förre administrative assistenten vid Statsvetenskapliga institutionen i Stockholm, försvarsministern och talmannen Björn von Sydow.

2014 utkommer den första av tio böcker i PAX-serien av Åsa Larsson och Ingela Korsell. Serien utspelar sig i Mariefred och huvudpersonerna är bröderna Alrik och Viggo. I serien blandas mytologi och spänning med en social dimension.

2017 besöker vi Gripsholms Värdshus, som tilldelas fyra grisar av fem möjliga.

Upprop till stöd för Kulturreservatets folkhögskola

 

Folkbildningsrådet har beslutat att dra in statsbidraget till Kulturreservatets Folkhögskola i Riddarhyttan. Beslutet, som i praktiken innebär ett nedläggningsbeslut, bygger på oriktiga uppgifter. En nedläggning innebär ett hårt slag för Riddarhyttan och för Skinnskattebergs kommun. Och  inte minst för de 70 - 80 eleverna.

Protestera mot nedläggningen genom att skriva under den namninsamling som på kort tid undertecknats av hundratals personer.

Klicka här för att komma till namninsamlingen.

Inte bara Kiruna: Några andra husflyttar

Stockholm – Västerås – Bergslagens Järnvägar bildades 1871. Huvudlinjen från Stockholm till Vansbro var 1876 utbyggd till Ängelsberg. Då tillkom också vid Gammelby Nordanö station. 1891 bytte den namn till Virsbo station. Betydligt närmare Stockholm men vid samma bana låg Spånga station. Det ursprungliga stationshuset i Spånga revs 1908 och ersattes av ett nytt, större hus. Desk research har uppdagat en uppgift om att Spånga station plockades ned och kördes med tåg till Virsbo där det monterades upp igen. Några uppgifter som styrker att det faktiskt var så det gick till har inte stått att finna. Så här såg Spånga station ut 1905:

Och här är en tidig bild av Virsbos stationshus:

Och i princip ser Virsbo station fortfarande likadan ut. Men frågan är om det är Spångas gamla stationshus? En viss likhet finns väl mellan bilderna, men nog finns det också skillnader. Stämmer uppgiften om Spångas flytt till Västmanland? Vem vet?

Några andra husflyttar: Grosshandlare flyttade slott från Södertälje

1917 monterades Brandalsunds herrgård i Järna utanför Södertälje ned, lastades på pråmar och fraktades till Köping av grosshandlare Bellinder, där den monterades upp igen 1918. Där står den fortfarande kvar på Järnvägsgatan.

Skola flyttas på rullar. Undervisning som vanligt

Den 11 november 1956 rapporterade Dagens Nyheter att ”hundra skolbarn … i gamla skolan i Skinnskatteberg fick på lördagen vara med om en ovanlig flyttning. Det 36-åriga skolhuset … lyftes upp nära en meter … och sedan rullade skolan cirka 20 meter… undervisningen pågick som om ingenting hände.” Läs här.

Handelsbod kom på museum

Handelsboden i Snarhem omnämns redan 1754 som gästgiveri. När huset monterades ned på 1950-talet hittade man i källaren och marken utanför nedgräva kärl som avslöjade att det tillverkats och renats brännvin där. Dagens Nyheter rapporterade den 28 april 1875 att lanthandlaren dömts av Skinnskattebergs häradsrätt till 40 kronor i böter för att ha sålt så kallat ”fruktvin” bestående av finkelhaltigt brännvin, socker och bärsaft. Läs mer här.

Den siste handlaren sålde handelsboden 1946 till Hakonbolaget som senare donerade den till Vallby friluftsmuseum i Västerås, där den står till allmänt beskådande sedan 1953.

Om SWB

Bolagets första linje var Tillberga – Köping 1875. Förutom denna och den långa linjen Stockholm – Vansbro (klar 1907) bl a via Enköping, Västanfors och Ludvika trafikerades linjerna Kolbäck – Ramnäs, Enköping – Runhällen, Tillberga – Sala, Spånga – Lövsta, Sundbyberg – Norra Ulvsundasjön och Ängelsberg – Klackberg. Bolaget förstatligades 1944.

Ingmarsspelen – en studie i sektens förfärande konsekvenser

 

I måndags kväll såg vi Ingmarsspelet i Nås i Dalarna. Sedan 1959 har spelet uppförts i folkparken Storänget vid Västerdalälvens strand. Spelet bygger på Rune Lindströms dramatisering av Selma Lagerlöfs bok Jerusalem. Boken handlar om hur byn Nås drabbas av sektledaren Hellgum som så småningom förleder sina anhängare bland byborna att sälja allt och utvandra till Jerusalem. Elände och splittring är resultatet i Dalarna, som avhandlas i den första delen av boken. Och det blir inte bättre i Palestina i den andra boken. I centrum för handlingen står kärleksrelationen mellan bondsonen Ingmar och Gertrud, en relation som slås i spillror av sektens framväxt och utvandringen till Jerusalem.

Första boken avslutas med barnens klagan när dom försöker rymma för att vandra hem till byn: ”Vi bryr oss inte om att fara till Jerusalem. Vi vill gå hem.” Det är på den första boken manusförfattaren Rune Lindström från Västanfors bygger sin dramatisering Ingmarsspelen.

Det är en dramatisk och spektakulär föreställning som framförs. Till skillnad från många andra bygdespel framstår Ingmarsspelen som en professionell produktion med flera proffsskådespelare i dom ledande rollerna. Musikalartisten Fredrik Lexfors gör en övertygande rolltolkning som Hellgum. Ingmar Ingmarsson spelas av musikalartisten Pontus Simm och Gertrud av teaterstudenten Täpp Kerstin Arnesson. Till det mer spektakulära hör inte mindre än tre hästskjutsar.

Teaterkväll som sportprestation

SMHI utlovade först kraftigt regn. Panik. Har sedan årtionden inga regnkläder. Det fick bli en panikresa till Intersport i Köping på lördagen som resulterade i en ful men vattentät jacka för 454:50. SMHI ändrade sig den och tog bort regnet, vilket regnet inte brydde sig om. Föreställningen inleddes i väta, men när brallorna blivit våta var det uppehåll, men bara 12 grader varmt.

Efter 142 kilometer och en nedförsbacke på 138 meter hemma igen klockan 23:30 lugnade vi oss med varsitt glas patagonisk gin on the rocks.

Och bakom oss lämnade vi förmodligen mätta och nöjda legioner av knott.

Religionen som opium och sekten som den falska befrielsen

Karl Marx skrev i Zur Kritik der hegelschen Rechtsphilosophie 1843: ”Det religiösa eländet är dels ett uttryck för det verkliga eländet, dels protesten mot detta verkliga elände. Religionen är de betryckta varelsernas suckan, en hjärtlös världs hjärta, såväl som de andefattiga tillståndens ande. Den är folkets opium.”

I Prästen och slaven sjöng Joe Hill: ”Våra präster stå upp titt och tätt, lär oss skilja på synd och på rätt. Men begär du ett torrt stycke bröd de svara med trossäker glöd: Du får mat, o kamrat, uti himmelens ljuvliga stat. Svält förnöjd: I guds höjd får du mat på förgyllda fat.

Både Marx och Hill ger uttryck för religionens disciplinerande funktion. Religionen är ett vapen i dom maktägande klassernas arsenal för att hålla arbetarklassen i schack. Sköt dig nu så får du mat i himmelens härliga stat, kalvstek i himmelens höjd och fik i himmelens rådsrepublik (det sista ett tillägg av Sven Wollter).

Den som inte låter sig disciplineras hotas med att brinna i evighet i helvetet. Men om det inte räcker för att få till den rätta flockmentaliteten kan man också hota med hat och hot mot och från dom andra, dom som inte delar den rätta tron.

Listan är oändlig. Här finns korstågen, 30-åriga kriget, förintelsen, spanska inkvisitionen, häxprocesserna, Bartolomeinatten, Boko Haram, Islamiska staten, folkmordet på armenier i Turkiet, dom förment fredliga buddhisternas förföljelse av muslimska rohingyas. Historien svämmar över av avhuggna huvuden, häxor och kättare brända på bål, utdragna naglar, stympningar, bomber, maskingevärsmassakrer och av präster välsignade kanoner.

Ledarskapet av präster, predikanter, biskopar och diverse trollkarlar gör inte sin drängtjänst helt utan belöning. Det kan handla om materiella fördelar (tiondet), prestige, makt över andra, fri tillgång till sex allt efter personlig läggning.

Det är klart att sådana positioner kan vara lockande för privata entreprenörer som vill skapa egna kungadömen med egna följarskaror. Så uppkommer sektledaren. Den stackars allmogen lockas av motståndet mot brödprästraskapets regemente, men hamnar ofta ur askan i elden. Här finns Kristi brud, Helge Fossum, Jehovas vittnen, Hans Scheike, Charles Manson. Selma Lagerlöfs och Ingmarsspelens Hellgum hör hemma i den här skaran av manipulativa psykopatiska religionsentreprenörer.

Så ställer sig dom påstått fridsamma och kärleksfulla direkt i maktens och eller ondskans tjänst.

 

Het månad i Skinnsbergspolitiken

I juni drabbades vi av värmebölja och torka. Även för Skinnskattebergs kommunalpolitik var det en het månad. Det kommunfullmäktige som skulle ta ställning till om kommunstyrelsen skulle få ansvarsfrihet för 2022 fick skjutas upp en vecka eftersom man hade ”glömt” att annonsera mötet enligt lagens krav. Det framfördes krav på att kommunstyrelsens presidium, styrelsens ordförande (S) och överförmyndarnämnden och dess ordförande (L) skulle nekas ansvarsfrihet. De räddades alla av den de facto-majoritet som bildats i kommunen av S, SD, L och C under ledning av SD. För oppositionen stod V och M. Sex av tio-i-topplistans inlägg har direkt koppling till den här händelsen (1, 2, 3, 4, 5 och 7). Det uppmärksammade avskedandet av kommunens fastighets- och VA-chef som beskyllts för att vara en illojal säkerhetsrisk (Tittigate) hänger med på topplistan (nummer 10). Men det kommer säkert igen eftersom beslutet att inte göra något åt saken överklagats till förvaltningsrätten samtidigt som den sparkade chefen har stämt kommunen till tinget. Nationaldagen uppmärksammas i ett par inlägg (6 och 9) och Skinnskattebergs kommuns nya fina turistkarta som visar turisterna vägen till mossar, myrar, kärr och träsk (nummer 8).

Antal besökare var i juni 631 (475 i maj). Av dessa var 240 (167) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,7 (1,47) och genomsnittlig tid per besök var 116 (61) sekunder. Flest besökare kom från Sverige, Singapore, USA och Finland. Ströbesökare dök upp från Danmark, Frankrike, Irland, Japan, Nederländerna, Polen, Schweiz och Sydkorea. Dom tio mest visade inläggen i juni:

 

1	Kvällens fullmäktige i Skinnskatteberg är olagligt (ny)
2	Skarp revisorskritik mot förra och nuvarande kommunalråd i Skinnskatteberg (ny)
3	Oppositionen formerar sig i Skinnskatteberg. Maktskifte i sikte? (ny)
4	Nu tackar SD S-ledaren i Skinnskatteberg för hjälpen (ny)
5	Det tog skruv! (ny)
6	SD: "Min ambition är att utveckla Ebba Brahes lusthus" (ny)
7	Mörklagt Kommunfullmäktige i Skinnskatteberg på måndag (ny)
8	Nu blir det lättare att hitta för träskturisterna (ny)
9	Vad firar vi på nationaldagen? (ny)
10	Socialdemokrat röstade med Skinnsbergs SD-ledda majoritet (1:a)