De vill bli fullmäktige i norra Västmanland

301 medborgare i Västmanlands läns tre nordliga kommuner – Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg – vill bli fullmäktigeledamöter i kommunerna i valet den 11 september. Flest kandidater har Socialdemokraterna. De har anmält 95 stycken. Sen följer Vänstern med 56, Demokraterna i Norberg 43 och Liberalerna 38. Högern har färre kandidater; Moderaterna 24 och Sverigedemokraterna 26. Partiet för Norbergs framtid 12 och Centern bara sju kandidater – fyra i Skinnskatteberg och tre i Fagersta.

I genomsnitt är kvinnor underrepresenterade med 43,5 av kandidaterna. Med den etablerade normen att om underrepresenterat kön har minst 40 procent för att en grupp ska beskrivas som jämställd, pressar sig fullmäktigekandidaterna precis upp över gränsen.

Den genomsnittliga fullmäktigekandidaten är 55,9 år gammal vid valtillfället, men åldersfördelningen är ganska sned. Bara sju procent är yngre än 30 år medan 44 procent är 60 år eller äldre.

Skillnader mellan kommunerna och partierna

Bästa könsrepresentativiteten har Skinnskattebergs kommun. Här är 46 procent av kandidaterna kvinnor. I Norberg är det något färre, 43,5 procent och lägst kvinnoandel har Fagersta med 41,4 procent. Om Skinnskattebergskandidaterna är bäst på att representera kvinnor är de sämst när det gäller yngre människor. Genomsnittsåldern för kandidaterna är 61,3 år. Det är lägre i Fagersta med 56,2 och allra lägst i Norberg med 51,6. Norbergskandidaterna är alltså i snitt nästan tio år yngre än sina kompisar i Skinnskatteberg.

Också partiskillnaderna är stora. Kvinnorepresentationen varierar från Liberalernas 68,5 procent till Partiet för Norbergs framtid med bara 8,3 procent kvinnor. Till de ”jämställda” (40-60 procent) får man räkna Socialdemokraterna (47,4 procent), Vänstern (44,6 procent) och Moderaterna (41,7 procent). Under 40-procentstrecket hamnar förutom PNF Demokraterna i Norberg (DiN) med 37,2 procent, Centern (28,6 procent) och Sverigedemokraterna (19,2 procent).

Bäst på att representera ”yngre” är DiN med genomsnittsåldern 46,6 år, Moderaterna och Sverigedemokraterna med 55,5 år i snitt. Sen kommer Socialdemokraterna (56,7 år), Vänstern (57,2 år). Sämst är Centern med medelåldern 60,8 år och PNF 61,5 år.

Partierna i respektive kommun

Den klart största kvinnorepresentationen står Liberalerna i Norberg för. Samtliga kandidater på deras lista är kvinnor. Motpolen utgörs av de tre männen på Centerns valsedel i Fagersta. Bortsett från de här extremfallen är Sverigedemokraterna i Skinnskatteberg och Fagersta sämst tillsammans med de båda lokala partierna i Norberg.

I Skinnskatteberg är det en tydlig höger-vänsterdimension där SD har sämst kvinnorepresentation bland sina kandidater medan Vänsterpartiet är bäst i klassen. I Fagersta skiljer SD ut sig med mycket dålig kvinnorepresentation. De demokratiska partierna, utom C ligger ungefär jämsides med jämställda valsedlar. I Norberg slutligen finns extremfallet med den liberala ”kvinnolistan”. De båda lokala partier som fyller SD:s funktion i Norberg är båda kraftigt ojämlika. Ovanligt nog har också V en dålig kvinnorepresentation. Socialdemokraterna har den högsta närvaron av kvinnor.

När det gäller åldersgruppernas representation framkommer ett lite annorlunda mönster. SD i Skinnskatteberg har en något mindre ålderstigen profil än övriga partier. Detsamma gäller för M, åtminstone i Skinnskatteberg och Norberg. Centern i Skinnskatteberg utmärker sig. Av de fyra kandidater man skrapat ihop på sin valsedel är två över 80 år. Relativt lägst medelålder i respektive kommun har SD i Skinnskatteberg, C i Fagersta och M i Norberg.

Sammanfattande iakttagelser

• Flest kandidater har Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Centerpartiet har bara lyckats ställa upp sammanlagt sju kandidater i två av de tre kommunerna.
• Kandidaterna är ganska gamla. Bara sju procent är under 30 år medan 44 procent är 60 år eller äldre.
• Kvinnor är underrepresenterade. De utgör 43,5 procent av alla kandidater. Sämst i jämställdhet är Sverigedemokraterna, Centern och de båda lokala partierna i Norberg, som alla har färre än 40 procent kvinnor på sina listor.
• Skinnskatteberg visar ett tydligt höger-vänstermönster när det gäller kvinnorepresentationen. Sämst är SD och bäst V.
• I Fagersta är alla partier utom SD och C ungefär lika duktiga på att ha kvinnliga kandidater. I Norberg är mönstret annorlunda. De båda lokalpartierna, men även V har relativt få kvinnor. Inte heller Liberalerna med 100 procent kvinnliga kandidater kan betraktas som särskilt jämställt.
• Åldersrepresentationen visar en ganska splittrad bild. Överlag är kandidaterna rätt så gamla. Det finns en svag tendens att högern har en något lägre genomsnittsålder på sina kandidater.

Tidning stulen igen!

Nu sätter tidningsstölderna igång igen. Lördagens Dagens Nyheter var puts väck. Tack vare att tidningstjuven legat lågt ett tag har faktiskt utdelningsstatstiken förbättrats något sen sist. Av årets hittills 196 dagar har DN legat i lådan 61 dagar, vilket motsvarar 31,1 procent. Färre än var tredje tidning ligger alltså fortfarande i brevlådan på utgivningsdagen. Mer än varannan tidning missas av Posten genom varannandagsutdelningen.

Utdelningsstatistik för DN år 2022 hittills:

	Antal dagar	Procent
- tidningsfria dagar	7	3,6
- ej postutdelning, tidningen kom nästa dag	107	54,6
- ej postutdelning, tidningen kom aldrig	11	5,6
- vardagar med utdelning men utebliven tidning	10	5,1
Dagar med tidning på rätt dag	61	31,1

  

Byråkratitillväxten: Som att trampa i ett getingbo

Antalet anställda i Skinnskattebergs kommun med administrativt arbete har ökat kraftigt i ett längre tidsperspektiv. Chefer, handläggare och administratörer var 31 stycken enligt databasen Kolada år 2008. Fjorton år senare år 2021 var de 60 stycken. Samtidigt hade flera yrkesgrupper inom välfärdssektorerna minskat. Detta var utgångspunkten för ett inlägg här på bloggen.

Inlägget fångades upp av Vänsterpartiet, som gjorde en insändare i lokalpressen av iakttagelserna. Det var som att trampa i ett getingbo. Publiceringen upprörde det socialdemokratiska kommunalrådet Lena Lovén Rolén. Hon beskyllde nu Vänsterpartiet för att sprida falska uppgifter, falsarier och falskheter och uppmanade V att skämmas.

Till detta kan läggas två kommentarer: Data för iakttagelserna kommer från databasen Kolada som drivs av Rådet för främjande av kommunal analys (RKA), som är ett samarbete mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Just uppgifter om personal skickar kommunerna själva in till SKR varje år.

Vad är sant?

Om dessa uppgifter är falskheter som man borde skämmas för att sprida, borde skammen i så fall falla på kommunen själv som lämnat in uppgifter, SKR och RKA. Det kan väl knappast vara så, att Lovén Rolén är den enda som talar sanning, medan alla andra ljuger?

Den andra kommentaren är att varken mitt blogginlägg eller Vänsterns insändare lägger någon skuld på Socialdemokraterna för den här utvecklingen. Under de första åren, fram till och med 2014 bestod kommunledningen av S, V och MP. De därpå följande åren tog FP, M, C och SD över. Och de senaste åren har samma borgerliga partier haft majoritet i fullmäktige, medan ”S har styrt i minoritet.”

Både S och de borgerliga har byggt ut byråkratin

Oavsett hur den politiska ledningen varit konstruerad har den här byråkratiseringen av kommunen fortgått. Den enda iakttagelse som mitt inlägg och V:s insändare har gjort är att 2014, när de borgerliga och SD tog över, passerades jämförelsekommunerna med färre än 5 000 invånare.

Kommunalrådets angrepp på V avsett för internt bruk

Så, varför en sådan uppjagad försvarsreaktion från kommunalrådet? Min teori är att dessa starka reaktioner främst är avsedda för internt bruk. En djup spricka uppdagades i den lokala socialdemokratin när en ny kommunalrådskandidat nominerades. Lovén Roléns fraktion vann striden. Den mer vänsterorienterade gruppen är kritisk mot samregerandet med och beroendet av de borgerliga. Utöver kritik mot budgetprioriteringarna har också den uteblivna klimatpolitiken varit en källa till kritik.

Det är denna inre opposition i socialdemokratin som ska kväsas med de våldsamma angreppen på Vänsterpartiet. Varken jag eller Vänsterpartiet ska lägga sig i hur interna motsättningar ska lösas i andra partier, men jag är övertygad om att kritiska socialdemokrater är välkomna i Vänsterpartiet. Under alla omständigheter måste påhoppen sluta. Vare sig det är interna grupper av socialdemokrater eller Vänstern som utsätts för gallsprängda utgjutelser, så försvåras ett majoritetsskifte i kommunen.

 

Kvinnliga VD:ar och det förlorade socialistiska paradiset

 

I en tidningsartikel härförleden fick jag syn på en förbryllande rankinglista. Det var Allbright-institutet som publicerade EU-länderna efter hur stor andel av VD:arna i stora bolag som är kvinnor. På första plats kom Bulgarien (!). På den övre halvan fanns också Slovakien, Kroatien, Litauen, Rumänien, Polen, Slovenien, Tjeckien och Estland. Alla åtta dessa länder är postsocialistiska. Alltså åtta av 14, d v s 57 procent. Av de 13 länderna under strecket är bara Ungern och Lettland postsocialistiska, alltså bara 15 procent.

Hur kan detta komma sig? Något resonemang om orsakerna finns inte heller i Allbright-institutets rapport som artikeln handlar om.

Vi kan ha alla möjliga åsikter om hur livet var i de socialistiska staterna före Berlinmurens fall och Sovjetunionens kollaps, men ett faktum är att det fanns inslag i politikens strukturer och processer som var positiva för kvinnor.

Lars Trägårdh och Henrik Berggren kallade i en artikel i Dagens Nyheter 1992 DDR för ”ett förlorat paradis för kvinnorna.” De refererar en sammanställning av den franska tidningen L’Express av kvinnornas situation där DDR tillsammans med de skandinaviska länderna hamnar i toppgruppen. Det rådde full sysselsättning, barnomsorgen var heltäckande och abort en självklar rättighet. Västtyskland beskrivs som ett ”feministiskt u-land.”

En skillnad mellan öst och väst när det gäller sysselsättningen var också att kvinnor i de socialistiska länderna ofta var egenföretagare eller anställda i de produktiva sektorerna, i fabriken snarare än på kontoret. Kvinnor i DDR uppgav i en undersökning oftare än kvinnor i Västtyskland att framgång på jobbet var viktigt för dem.

Jessika Wide undersöker i sin doktorsavhandling ”Kvinnors politiska representation i ett jämförande perspektiv” (2006) bland annat kvinnorepresentationen i nationella parlament. Den starkaste förklaringen till hög representation för kvinnor var vad hon kallade ”kommunistiskt system.” Efter 1990 sjunker kvinnorepresentationen i de före detta socialistiska länderna samman.

Kan det vara så, att det är minnet av ”det förlorande paradiset” som efter 30 år lever kvar hos de före detta socialistiska staternas kvinnor och för dem till exekutiva positioner i näringslivet? Är det fantomsmärtorna över den förlorade aborträtten, den nedrustade barnomsorgen, den fulla sysselsättningen, känslan av arbetets värde?

 Delar av näringslivet i åtminstone en del av de socialistiska staterna var i det närmaste delar av den statliga förvaltningen. Det måste delas upp och i stor utsträckning privatiseras efter socialismens fall. Det öppnade sig också nya möjligheter att starta företag. Det kan vara så, att själva denna omstrukturering öppnade möjligheter för kvinnor att ta rollen som företagare och företagsledare?

De motverkande ideologiska krafterna är starka. World Value Survey mäter regelbundet värderingsmönstren i ett stort antal länder jorden runt. På frågan om män är bättre som företagsledare än kvinnor svarar de flesta nej. Opinonsbalansen – skillnaden mellan den procent som tar avstånd från påståendet och de som instämmer – är i genomsnitt omkring minus 30 procent. Alla de före detta socialistiska länder som är med i EU ligger över detta medelvärde. Relativt sett fler i dessa länder anser alltså att män är bättre som företagsledare!

Ett sammanfattande mått i World Value Survey är traditionalism. Traditionella värden betonar betydelsen av religion, familjeband och auktoritet. Traditionalister är emot skilsmässor och aborter. Traditionalistiskt präglade samhällen är starkt nationalistiska. I skalans andra ändpunkt finns sekulära-rationalistiska värden. Här läggs mindre vikt vid religion, familjevärden och auktoriteter.

Kanske som ännu ett historiskt arv är det fler postsocialistiska länder närmare den sekulär-rationalistiska polen än den traditionalistiska.

Av de 13 EU-länderna på den sekulär-rationalistiska halvan av listan är sex före detta socialistiska länder. Det motsvarar 46 procent. Av 12 länder på den nedre, traditionalistiska delen av skalan är fyra (33 procent) postsocialistiska.

Någon förklaring till den förbryllande listan över kvinnliga VD:ar och sambandet med ett förflutet som ett socialistiskt system har jag inte. För att ett sådant positivt samband skulle visa sig talar erfarenheterna som ännu en del kan minnas av socialismen: Full sysselsättning, fri abort, barnomsorg, industriarbete och värderingen av framgång på jobbet. Här finns också erfarenheten av en jämställd politisk representation. Man kan också tänka sig gynnsamma förhållanden som har med omstruktureringen av näringslivet att göra: hur de statliga kolosserna slogs sönder.

Mot detta står en ideologisk offensiv som förstärker sådana värderingar som gynnar ett patriarkalt kapitalistiskt system. På frågan om mäns och kvinnors förmåga att leda företag är detta mycket tydligt. Det finns inte data som gör det möjligt att se förändringen i den traditionella – sekulär/rationalistiska värdedimensionen. Det finns fortfarande en övervikt i de postsocialistiska länderna för det sekulära och rationalistiska, men skillnaden är inte så stor. Det finns förstås postsocialistiska länder som Polen, Ungern och Rumänien som utmärker sig som särskilt traditionalistiska.

Men den stora frågan är förstås: Är paradiset för alltid förlorat?

Valet i Skinnskatteberg: Vänstern mot den samlade högern

Nu finns SVT:s valkompass på nätet. Här kan man se vilka partier ens egna åsikter stämmer överens med i riksdags-, region- och kommunalvalen. Partierna har fått svara på ett antal frågor. Lite bakvägen kan man med hjälp av partiernas svar få en bild av deras politik. Jag har gått igenom svaren från partierna i Skinnskattebergs kommun. Centern, som tycks vara på utgående ur den lokala politiken, har inte svarat alls, så de är inte med i jämförelsen.

Det är ganska stora skillnader mellan fullmäktigepartierna. Tre frågor framstår som de med störst skillnader och det som är markant är att Sverigedemokraterna och Moderaterna har samma åsikt i dessa. De båda högerpartierna tycker att det är ett mycket bra förslag att kommunerna själva ska få bestämma hur många nyanlända flyktingar som ska tas emot. Så få som möjligt, eller helst inga alls, får man väl förmoda. Motpolen utgörs av Vänsterpartiet och Socialdemokraterna som tycker att det är ett mycket dåligt förslag.

Högerpartierna tycker också att man ska bygga bostäder på strandskyddade områden. Vänsterpartiet är starkt emot. Högern tycker också att företag ska få rabatt på mark, vatten och avlopp. Också i den frågan är Vänsterpartiet emot förslaget.

Med en teknik som kallas multidimensionell skalning kan man skapa en tvådimensionell bild av skillnader och likheter i svaren på samtliga frågor.

Inte förvånande utgörs motpolerna av Vänsterpartiet å ena sidan och högerpartierna Moderaterna och Sverigedemokraterna i den andra änden. Kanske något av en överraskning är att Moderaterna är det verkliga ytterkantspartiet på högerkanten, med mer extrema åsikter än Sverigedemokraterna. Några exempel på frågor där Moderaterna utmärker sig är t ex att de är starkt emot sextimmars arbetsdag för anställda i äldreomsorgen, de är också starkt emot att man bygger mer hyreslägenheter och de vill satsa mindre på kulturen.

Socialdemokraterna grupperar sig tillsammans med Liberalerna i mitten. Eventuella förhoppningar om att det skulle kunna bli en styrande koalition av de båda partierna i kommunen kommer dock på skam. Liberalerna förklarar att de helst vill styra tillsammans med ett eller flera partier i den nuvarande högeroppositionen (d v s Moderaterna, Sverigedemokraterna och den döende Centern).

Vänsterpartiet deklarerar att man helst vill samarbeta med Socialdemokraterna och att man aldrig kan tänka sig ett samarbete med Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna har försiktigtvis inte svarat alls på frågan, men den dolda inviten avvisas av de borgerliga. Liberaler, Moderater och Sverigedemokrater vill helst ha samarbete med varandra. Det har de ju redan tidigare också tillsammans med Centern deklarerat i en insändare i lokalpressen. Moderater och Sverigedemokrater är också tydliga i att de inte kan tänka sig ett samarbete med S och V.

Det är uppenbart att höstens kommunala val i Skinnskatteberg står mellan två alternativ. Det ena utgörs av V och S. De båda partierna har i de frågor som ingår i valkompassen samma inställning när det gäller t ex flyktingar och behovet av hyreslägenheter. Ju starkare Vänstern blir i en sådan styrande koalition, desto större är chansen att det också kan bli starkare genomslag i den förda politiken för frågor där Vänstern intar en tydligare inställning än Socialdemokraterna.

Av de frågor som Valkompassen tar upp finns t ex Vänsterns försvar för strandskyddet, motstånd mot subventioner till företag, den positiva inställningen till sextimmarsdag för äldreomsorgens anställda. I alla dessa frågor finns skillnader gentemot den socialdemokratiska politiken.

 

Med tre bröder i Fredriksdals trädgårdar i Helsingborg

 

Bruno gör tummen upp för den panerade torsken på Trädgårdscaféet

En pinne i fontänen i Rosenträdgården

En spindelman

... och med två kollegor

Bara två grisar, men ena baddare

Wanås konst och restaurang i Knislinge

Parken

Numen/For Use: "Tape Wanås"

Yoko Ono: "Wish Trees for Wanås"

Dammparti

Peter Linde Busk: "Solaris"

Ja, så var det maten också

Restaurangen serverade en flerrätters meny. Det började med en liten pilleflutt (teaser) bland annat med blommor och blad. Sen kom en liten rackare till råbiff. Så var det dags för "soppan" som bestod av en bit kokt gösfilé och några små tomater överhällt med den buljong av kyckling och fiskben. Efter det en perfekt stekt ryggbiff av grevens egen 28 månaders kalv, lök (men det var inte mycket, några skärvor av silverlök) och potatis, ostbricka med fyra små ostbitar och tunt knäckebröd (ostbricka kostade extra) och så slutligen en efterrätt som bestod av något slags glass med olika jox till (menyn sa något helt annat).

Inte var det billigt heller. Utöver ostbrickan dryckespaket för sisådar femhundra. Allt inklusive presentationerna som gjordes av servitören och sommelieren var det allt i enlighet med fine dinings liturgi. Det måste ha varit stärkande för livsstilsjägarnas självkänsla.

Sådär jan man förstås vara kritisk. Dyrt. Märkvärdigt. Bristande överensstämmelser med menyn. Men matlagningen var av högsta klass. Vi tyckte inte att det fanns något att anmärka på. Så det blir - för andra gången - i dessa recensioners historia fem grisar. Ta-damm!

Fem grisar!

Tidigare matrecensioner

Fem grisar Matkonsulatet 

Fyra grisar Högsjö wärdshus, Nya serveringen, Ängelsberg, Klostergatans vin och delikatess, Lund, Kungsörstorp, Kohlswa herrgård, Djäknebergets restaurang, Grythyttans gästgivargård, Wärdshuset Gaggeska gården,  Bryggans Bar och Café, Västerås, Pressklubben, Gripsholms Värdshus, Ulvsby herrgård, Sunne, Konserthusterrassen, Västerås, La Cantina, Södertälje, Zorbas taverna, Kolsva, Söders Hjärta, Lake Lodge, Karlskoga, Nya Hattfabriken, Färna herrgård, Tolvsbo bergsmansgård, Vatten, Skärhamn, Kajplats 9, Västerås

Tre grisar Vinöns wärdshus, Wärdshuset Engelbrekt, Kolbäcks Gästgivargård, Bjerreds Saltsjöbads kallbadhus, Blå Kök och Bar, Karlstad, Pinchos, Göteborg, Brasserie Elverket, Hjälmaren, Årsta, Agrill, Västerås, Laxmi, Västerås, Värdshuset Stopet, Grängesberg

Två grisar Wanbo herrgård, Brasseri Stadsparken, Västerås, Hotell Scheele, Köping, Hyttans café, Säfsen

Läs om maktkampen i Strömfors (femtonde delen)

Strömfors är ett litet mellansvenskt brukssamhälle. Under snart ett år har kommunalpolitiken i Strömfors skakats av en kris. Det har varit en maktkamp mellan Arbetarpartiet och Framstegspartiet, Bondepartiet, de Konservativa och det högerextrema Fosterlandspartiet. De borgerliga har allierat sig med den nya kommunchefen Nora Aalberg Rönnlund.

Nu finns boken om maktkampen i Strömfors. Den publiceras här på bloggen som följetong. Här kommer nu det femtonde avsnittet. I det förra avsnittet gjorde vi en avstickare och såg på de förändringar av det klassiska brukssamhället som har utgjort den sociala och politiska fonden till krisen. I det här avsnittet ska vi diskutera några av de lärdomar som kan dras av krisen. Nästa del publiceras den 10 augusti. Där ska vi se på ytterligare några lärdomar av maktkampen i Strömfors. För gratis nedladdning av hela boken, klicka här.

Trevlig läsning!

 

Vad lär vi oss av det här då?

Skriv inte på alla papper

En speciell lärdom, som berör ett vanligt problem för alla chefer och beslutsfattare, är att man formellt tvingas ta ansvar för andras beslut. Varje dag ligger det en hög papper att skriva under utan större möjligheter att sätta sig in i vad det gäller. Då riskerar man att bli utsatt för ”Det var inte jag. Det var hon!” och att bli kallad Pellejöns. I just Strömfors-fallet var det namnteckningen på ett papper som skapade själva pangnumret i ”Förstudien”: anklagelsen om ekonomisk brottslighet.

Kommunalrådet hade också undertecknat ett beslut där kommunchefen fick uppdraget att rekrytera vikarierande ekonomichef från revisionsbiträdets bulvanbolag. Det ledde till utredning om upphandlingsbrott och prickning av revisionsbiträdet. Genom sin namnteckning blev kommunalrådet ansvarigt.

Fenomenet är välkänt. Här är bara ett par exempel. Akademiker runt om i världen fick en chock 2007 när det meddelades att ett antal anställda vid ett universitet i Aten dömts till långa fängelsestraff för förskingring. Bland annat hade det använts forskningspengar för att köpa lyxbilar. En av de dömda var min kompis Panos som slapp undan med 16 år. Det fanns andra som fick bereda sig på att tillbringa resten av livet inomhus.

Panos var vid tidpunkten rektor vid universitetet och han hävdade själv, att han bara hade skrivit under papper som andra lagt fram i den stora högen av papper att underteckna. Nu gick det inte riktigt så illa. Efter något år i kurran släpptes han ”av hälsoskäl” (Grekland är ju Grekland).

Ett annat uppmärksammat fall är nedläggningen och flyttningen av försvarets flygmotorunderhåll från Arboga till Trollhättan. Flytten skedde 1997 sedan Volvo hade kommit in som ägare redan 1991. Volvo fick ett rejält bidrag av staten (550 miljoner). Ansvarig och den som skrev under var dåvarande försvarsministern Thage G. (G-punkt) Petersson (S). Det blev en kalabalik när konsekvenserna för Arboga (600 arbetstillfällen försvann) uppdagades. Den som alla andra upprörde ministern ”hade ingen aning om affären”. Volvo och försvarsindustrin var nog ute för att ”avveckla den socialdemokratiska regeringen” sa han i en riksdagsdebatt.

Nu är Grekland Grekland och Sverige Sverige, så det gick inte lika illa för Thage G-punkt som för Panos. När han slutade i riksdagen 1998 tilldelades han medaljen ”Illis Quorum” i guld av 18:e storleken.

Ett gott råd är därför. Var försiktig med din signatur om du är beslutsfattare.

När man ska anställa en kommunchef.

Det finns mycket att lära av vad som har hänt i Strömfors. Det första och största felet begicks när man anställde en ny kommunchef. Det blev upprinnelsen till hela den halvårslånga kris, som lamslog kommunens verksamhet, skadade förtroendet för alla inblandade och inte minst den kommunala demokratin. Om man inte hade misslyckats i det här skedet skulle inget av det som sen inträffade ha hänt. Här gäller det att se upp för varningssignalerna.

Jag tror att den viktigaste egenskapen för en kommunchefs överlevnad är erfarenhet av kommunal verksamhet, och helst på ledande nivåer. Att vara chef i en politiskt styrd organisation har sina egenheter, men alla politiskt styrda organisationer är inte lika. Det handlar om samspelet med de ledande politikerna. Den kommunchef man valde hade varit chef för en enhet på ett universitetssjukhus. Sjukhuset var en del av landstinget som förvisso är en politiskt styrd organisation, men där avståndet till den politiska organisationen är långt. Den som jobbat statligt, säg i en länsstyrelse eller som fängelsedirektör har också befunnit sig i en politiskt styrd organisation, men har förmodligen aldrig i tjänsten haft med en politiker att göra. Meriter vunna i den privata sektorn ska vi inte tala om. En ledande tjänsteman i en kommun sitter så att säga med politikerna i knät. Det måste hanteras.

Mer än var fjärde kommun bytte enligt tidningen ”Dagens Samhälle” ut sin kommunchef under tolv månader efter valet 2018. Enligt forskare vid Högskolan i Borås är den vanligaste orsaken samarbetsproblem med politiker. Andelen har ökat kraftigt från 1995. Det är ofta olika uppfattningar om rollfördelningen som ligger bakom konflikterna. Förhållandet mellan kommunchef och politiker är med andra ord problematiskt. Och problemen ökar.

Teorierna som försöker dra en skarp gräns mellan aktörernas funktioner är tyvärr ganska verklighetsfrämmande. De säger hur det borde vara snarare än hur det är. I verkligheten tassar man in på varandras områden. Det har kommit att kallas ”den lila zonen”. Politikerna är i den röda zonen och förvaltningen i den blå. Men däremellan finns den lila zonen där båda är inne och rör sig. Forskaren Rolf Solli[1] har liknat det som händer där vid att dansa tango. Där kommunchef-kommunalrådstangon dansas är belysningen svag. Det blir viktigt att man inte trampar någon på tårna.

Den danske forskaren Poul Erik Mouritzen[2] har en annan liknelse. I hans lila zon finns det olika rum. I ett rum bestäms politikens innehåll. Där är dansen inte så riskabel. Det anses som okej att en kommunchef deltar i politikutformningen. Hen kan t ex ge råd om vad lagstiftningen säger eller om hur man kan lyckas genomföra olika beslut. Det kan handla om vad man vet om olika besluts genomförande i andra kommuner eller vad den professionella sakkunskapen säger. I det här rummet finns förutsättningar för en vacker pardans.

Men det finns ett rum till: Maktrummet. Där bestäms vilket eller vilka partier som ska ha makten. Där bestäms vilka politiker som ska ha vilka poster. Här utformar partier sin taktik och strategi för att vinna röster i val. Den kommunchef som ger sig in i maktrummet lever farligt. Här har det lila en starkt röd nyans. Om chefen försöker stödja eller motarbeta vissa partier eller enskilda politiker finns risken att motståndarna förr eller senare får makten. En kommunchef som då starkt kopplats med tidigare motspelare är då chanslös. Förtroendet hos de nya makthavarna är noll. Då får man acceptera att det är game over. Det blir till att städa skrivbordet och hoppas på en hyfsad fallskärm.

En annan varningssignal är det om den sökande visar uppenbar okunnighet om relevant lagstiftning. Ett minimum är att man har hyfsade kunskaper om kommunallagen. Det kan också lätt bli problematiskt om man inte har kännedom om yttrandefrihetslagstiftningen. Principerna i lagen om offentlig upphandling behövs också. Detaljkunskaper om annan lagstiftning är inte nödvändigt. Kommunen ska ha andra specialister för det, men de konstitutionella grunderna i grundlagarna och kommunallagen måste nödvändigtvis vara kända.

En varningssignal kan vara när den sökande använder managementslang. Vi har väl alla stött på dem som ”tänker utanför boxen” eller har ”helikopterperspektiv”. Särskilt populärt kan det vara att använda jargong som antyder något positivt som ”win-win” eller ”synergi”. I Strömforsfallet sa den sökande till kommunchefsjobbet ofta att hon ”ville skapa värde”. Frasen ”skapa värde” ger 25 miljoner träffar i Google! Den som vill framstå som etisk och rättrådig säger ofta ”värdegrund”. Relationer beskrivs gärna med ord som ”bollplank”, och den fokuserade och flitige ”ger 110 procent”.

Managementjargongen är mindre precis och mer diffus än vanligt språk. Den som använder managementslang döljer, snarare än preciserar, sanningen. Man kan t ex dölja sin egen okunnighet, för att skryta och få saker att verka mer imponerande än de är. Användandet av managementspråket bör därför få oss att bli vaksamma. Det kan till och med vara så att det döljer otrevliga personlighetsdrag.

Det känsliga samspelet mellan kommunchef och kommunalråd ställer stora krav på aktörernas personlighetsdrag. Berättelsen om maktkampen i Strömfors pekar emellanåt på sådana drag som kan vara problematiska. Det kan handla om personer som framhäver sig själv som stark, överlägsen, storartad, upphöjd och framgångsrik. Men en upphöjd självbild kan vila på en bräcklig grund. Kritik uppfattas därför som angrepp. En sådan person reagerar starkt och med vrede.

Sådana drag brukar ofta ingå i beskrivningar av narcissism och antisociala personlighetsstörningar som psykopati och sociopati. Det är uppenbart att personlighetsdrag av det här slaget kan ställa till med stor oreda i en organisation. Mindre enkelt är det att upptäcka. Stora löften och extremt positiva ord kan vara varningstecken. Se upp för växlingar mellan charm och hot, uppenbara lögner, inkonsekvent beteende, skyller ifrån sig.

 

---

[1] Se t ex Rolf Solli & Anna Cregård 2008 ”Det är svårt att dansa tango. Om kommundirektörsrollens innehåll och betydelse” Kommunal ekonomi och politik 12:3

[2] Poul Erik Mouritzen & James H Svara 2002 Leadership at the Apex. Politicians and Administrators in Western Local Governments Pittsburgh: University of Pittsburgh Press 

Hur långt syns ett vindkraftverk?

 

Jag har alldeles ofrivilligt dragits in i en diskussion om hur långt bort man skulle se vindkraftverken på Tretjärnsberget i Köpings kommun. De blev nu inte av, så de syns faktiskt inte alls. Men frågan är kanske inte ointressant ändå. ”De kommer att synas ända till Västerås” meddelas det. Hur är, eller snarare skulle det ha varit, med den saken?

Mellan Tretjärnsberget och Västerås är det i runda slängar 5 mil. Om man står vid havsytan så är horisonten ungefär 5,5 km bort. Föremål som finns bortom börjar då försvinna på grund av jordens krökning. Västerås ligger förvisso ungefär, eller strax över havsytan. Men vindkraftverken på Tretjärnsberget skulle ju vara 300 meter höga och dessutom ligga på en höjd sisådär 100 m ö h. Så helt försvunna under horisonten skulle de inte ha varit förrän vid ungefär åtta mils avstånd.

Så det låter ju rimligt att man skulle ha sett Tretjärnsbergets vindkraftverk (om de nu hade byggts) i Västerås. Men det är förstås så att det inte finns något i vägen, och att det är hyggligt väder. Uträkningarna handlar egentligen om hur långt det är till havshorisonten. Och på havet finns ju inga hus eller träd som står i vägen.

Sen är det förstås viktigt att inte hatten (säger inte vilken) har rasat ner över ögonen. Vi vet ju också att grejer som står långt bort ser mindre ut än vad de är i verkligheten. I själva verket är det så att en 3-400 metersgrunka på 5 mils avstånd inte kommer att se större ut än 1-2 centimeter.

Lite grand underlättas förstås också det hela om jorden är platt. Eftersom det inte finns någon horisont, kan uppåtstickande föremål egentligen aldrig försvinna under horisonten. De syns hur långt som helst.

Anmärkning

Avståndet till horisonten beräknas enligt formeln 2,08*(√h₁+√h₂) där h₁ och h₂ är betraktarens respektive objektets höjd över havet. Resultatet uttrycks i nautiska mil.

 

C i Skinnskatteberg vill ta makten tillsammans med SD. Vad säger Sillbo?

”Ett maktskifte behövs i vår kommun … rösta på oss. Vi är redo!” Så skriver Liberalerna, Moderaterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna i Skinnskatteberg i en insändare som publicerats i Fagersta-Posten och Fagersta Nyheter.

Alltså är Centern ”redo” att bland annat med SD ta över makten i Skinnskattebergs kommun.

Sommaren 2021 bröt Centern i Surahammars kommun upp koalitionen med Socialdemokraterna och tog tillsammans med övriga borgerliga och SD över makten i kommunen. Partiledaren Annie Lööf kommenterade då den nya alliansen:

”Det är något som vi både beklagar och inte står bakom”.

Inför höstens val har frågan om C+SD-samarbetet åter uppmärksammats av P4 Västmanland. Till radion skriver Centerns partisekreterare Michael Arthursson.

”Vi har från partiet centralt varit väldigt tydliga med detta, att vi som parti inte ska samarbeta med SD”

Vad säger Skinnskattebergscenterns nya toppnamn och röstmagnet Rolf ”Sillbo” Andersson?

Nu blev Skinnskattebergs kapade vindkraftmöte världsberömt

Det var framförallt det exalterade dialogmöte om vindkraftutbyggnad som fångade den världsvida läsekretsens intresse i juni. Mötet kapades av högernationella vindkraftmotståndare som på olika sätt riggade mötet som propaganda. Deltagare som invände möttes av ”Håll käften jävla idiot”. Fyra av inläggen (nummer 1, 6, 7 och 10) på juni månads topplista handlar om det skandalösa ”dialogmötet”.

Antal besökare var i juni 1 234 (490 i maj). Av dessa var 905 (299) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,76 (1,24) och genomsnittlig tid per besök var 142 (57) sekunder. Flest besökare kom från USA, Sverige, Japan, Indien, Brasilien, Indonesien, Bangladesh, Kina, Tyskland och Mexiko, men ytterligare ett hundratal länder var representerade.

De tio mest visade inläggen i juni:

1	Skinnskattebergs kommun anordnar anti-vindkraftsmöte (ny)
2	Riksdagens svarta onsdag (1:a)
3	Vad är det för skillnad mellan län och landskap? (2:a)
4	Här satsas det på chefer, handläggare och administratörer (ny)
5	Grälsjuk politiker startar tjafs om brandstationen (ny)
6	Varför havererade dialogmötet om vindkraft? (ny)
7	Se SVT:s bilder från Skinnskattebergs vindkraftmöte (ny)
8	Skinnskattebergs fullmäktige den 13 juni (ny)
9	Offentligt möte om den blåbruna röran på Sture på torsdag 9/6 (ny)
10	Om solidaritet och vindkraft, logik och etik (ny)