måndag 11 juli 2022

Läs om maktkampen i Strömfors (femtonde delen)

Strömfors är ett litet mellansvenskt brukssamhälle. Under snart ett år har kommunalpolitiken i Strömfors skakats av en kris. Det har varit en maktkamp mellan Arbetarpartiet och Framstegspartiet, Bondepartiet, de Konservativa och det högerextrema Fosterlandspartiet. De borgerliga har allierat sig med den nya kommunchefen Nora Aalberg Rönnlund.

Nu finns boken om maktkampen i Strömfors. Den publiceras här på bloggen som följetong. Här kommer nu det femtonde avsnittet. I det förra avsnittet gjorde vi en avstickare och såg på de förändringar av det klassiska brukssamhället som har utgjort den sociala och politiska fonden till krisen. I det här avsnittet ska vi diskutera några av de lärdomar som kan dras av krisen. Nästa del publiceras den 10 augusti. Där ska vi se på ytterligare några lärdomar av maktkampen i Strömfors. För gratis nedladdning av hela boken, klicka här.

Trevlig läsning!

 

Vad lär vi oss av det här då?


Skriv inte på alla papper

En speciell lärdom, som berör ett vanligt problem för alla chefer och beslutsfattare, är att man formellt tvingas ta ansvar för andras beslut. Varje dag ligger det en hög papper att skriva under utan större möjligheter att sätta sig in i vad det gäller. Då riskerar man att bli utsatt för ”Det var inte jag. Det var hon!” och att bli kallad Pellejöns. I just Strömfors-fallet var det namnteckningen på ett papper som skapade själva pangnumret i ”Förstudien”: anklagelsen om ekonomisk brottslighet.

Kommunalrådet hade också undertecknat ett beslut där kommunchefen fick uppdraget att rekrytera vikarierande ekonomichef från revisionsbiträdets bulvanbolag. Det ledde till utredning om upphandlingsbrott och prickning av revisionsbiträdet. Genom sin namnteckning blev kommunalrådet ansvarigt.

Fenomenet är välkänt. Här är bara ett par exempel. Akademiker runt om i världen fick en chock 2007 när det meddelades att ett antal anställda vid ett universitet i Aten dömts till långa fängelsestraff för förskingring. Bland annat hade det använts forskningspengar för att köpa lyxbilar. En av de dömda var min kompis Panos som slapp undan med 16 år. Det fanns andra som fick bereda sig på att tillbringa resten av livet inomhus.

Panos var vid tidpunkten rektor vid universitetet och han hävdade själv, att han bara hade skrivit under papper som andra lagt fram i den stora högen av papper att underteckna. Nu gick det inte riktigt så illa. Efter något år i kurran släpptes han ”av hälsoskäl” (Grekland är ju Grekland).

Ett annat uppmärksammat fall är nedläggningen och flyttningen av försvarets flygmotorunderhåll från Arboga till Trollhättan. Flytten skedde 1997 sedan Volvo hade kommit in som ägare redan 1991. Volvo fick ett rejält bidrag av staten (550 miljoner). Ansvarig och den som skrev under var dåvarande försvarsministern Thage G. (G-punkt) Petersson (S). Det blev en kalabalik när konsekvenserna för Arboga (600 arbetstillfällen försvann) uppdagades. Den som alla andra upprörde ministern ”hade ingen aning om affären”. Volvo och försvarsindustrin var nog ute för att ”avveckla den socialdemokratiska regeringen” sa han i en riksdagsdebatt.

Nu är Grekland Grekland och Sverige Sverige, så det gick inte lika illa för Thage G-punkt som för Panos. När han slutade i riksdagen 1998 tilldelades han medaljen ”Illis Quorum” i guld av 18:e storleken.

Ett gott råd är därför. Var försiktig med din signatur om du är beslutsfattare.

När man ska anställa en kommunchef.

Det finns mycket att lära av vad som har hänt i Strömfors. Det första och största felet begicks när man anställde en ny kommunchef. Det blev upprinnelsen till hela den halvårslånga kris, som lamslog kommunens verksamhet, skadade förtroendet för alla inblandade och inte minst den kommunala demokratin. Om man inte hade misslyckats i det här skedet skulle inget av det som sen inträffade ha hänt. Här gäller det att se upp för varningssignalerna.

Jag tror att den viktigaste egenskapen för en kommunchefs överlevnad är erfarenhet av kommunal verksamhet, och helst på ledande nivåer. Att vara chef i en politiskt styrd organisation har sina egenheter, men alla politiskt styrda organisationer är inte lika. Det handlar om samspelet med de ledande politikerna. Den kommunchef man valde hade varit chef för en enhet på ett universitetssjukhus. Sjukhuset var en del av landstinget som förvisso är en politiskt styrd organisation, men där avståndet till den politiska organisationen är långt. Den som jobbat statligt, säg i en länsstyrelse eller som fängelsedirektör har också befunnit sig i en politiskt styrd organisation, men har förmodligen aldrig i tjänsten haft med en politiker att göra. Meriter vunna i den privata sektorn ska vi inte tala om. En ledande tjänsteman i en kommun sitter så att säga med politikerna i knät. Det måste hanteras.

Mer än var fjärde kommun bytte enligt tidningen ”Dagens Samhälle” ut sin kommunchef under tolv månader efter valet 2018. Enligt forskare vid Högskolan i Borås är den vanligaste orsaken samarbetsproblem med politiker. Andelen har ökat kraftigt från 1995. Det är ofta olika uppfattningar om rollfördelningen som ligger bakom konflikterna. Förhållandet mellan kommunchef och politiker är med andra ord problematiskt. Och problemen ökar.

Teorierna som försöker dra en skarp gräns mellan aktörernas funktioner är tyvärr ganska verklighetsfrämmande. De säger hur det borde vara snarare än hur det är. I verkligheten tassar man in på varandras områden. Det har kommit att kallas ”den lila zonen”. Politikerna är i den röda zonen och förvaltningen i den blå. Men däremellan finns den lila zonen där båda är inne och rör sig. Forskaren Rolf Solli[1] har liknat det som händer där vid att dansa tango. Där kommunchef-kommunalrådstangon dansas är belysningen svag. Det blir viktigt att man inte trampar någon på tårna.

Den danske forskaren Poul Erik Mouritzen[2] har en annan liknelse. I hans lila zon finns det olika rum. I ett rum bestäms politikens innehåll. Där är dansen inte så riskabel. Det anses som okej att en kommunchef deltar i politikutformningen. Hen kan t ex ge råd om vad lagstiftningen säger eller om hur man kan lyckas genomföra olika beslut. Det kan handla om vad man vet om olika besluts genomförande i andra kommuner eller vad den professionella sakkunskapen säger. I det här rummet finns förutsättningar för en vacker pardans.

Men det finns ett rum till: Maktrummet. Där bestäms vilket eller vilka partier som ska ha makten. Där bestäms vilka politiker som ska ha vilka poster. Här utformar partier sin taktik och strategi för att vinna röster i val. Den kommunchef som ger sig in i maktrummet lever farligt. Här har det lila en starkt röd nyans. Om chefen försöker stödja eller motarbeta vissa partier eller enskilda politiker finns risken att motståndarna förr eller senare får makten. En kommunchef som då starkt kopplats med tidigare motspelare är då chanslös. Förtroendet hos de nya makthavarna är noll. Då får man acceptera att det är game over. Det blir till att städa skrivbordet och hoppas på en hyfsad fallskärm.

En annan varningssignal är det om den sökande visar uppenbar okunnighet om relevant lagstiftning. Ett minimum är att man har hyfsade kunskaper om kommunallagen. Det kan också lätt bli problematiskt om man inte har kännedom om yttrandefrihetslagstiftningen. Principerna i lagen om offentlig upphandling behövs också. Detaljkunskaper om annan lagstiftning är inte nödvändigt. Kommunen ska ha andra specialister för det, men de konstitutionella grunderna i grundlagarna och kommunallagen måste nödvändigtvis vara kända.

En varningssignal kan vara när den sökande använder managementslang. Vi har väl alla stött på dem som ”tänker utanför boxen” eller har ”helikopterperspektiv”. Särskilt populärt kan det vara att använda jargong som antyder något positivt som ”win-win” eller ”synergi”. I Strömforsfallet sa den sökande till kommunchefsjobbet ofta att hon ”ville skapa värde”. Frasen ”skapa värde” ger 25 miljoner träffar i Google! Den som vill framstå som etisk och rättrådig säger ofta ”värdegrund”. Relationer beskrivs gärna med ord som ”bollplank”, och den fokuserade och flitige ”ger 110 procent”.

Managementjargongen är mindre precis och mer diffus än vanligt språk. Den som använder managementslang döljer, snarare än preciserar, sanningen. Man kan t ex dölja sin egen okunnighet, för att skryta och få saker att verka mer imponerande än de är. Användandet av managementspråket bör därför få oss att bli vaksamma. Det kan till och med vara så att det döljer otrevliga personlighetsdrag.

Det känsliga samspelet mellan kommunchef och kommunalråd ställer stora krav på aktörernas personlighetsdrag. Berättelsen om maktkampen i Strömfors pekar emellanåt på sådana drag som kan vara problematiska. Det kan handla om personer som framhäver sig själv som stark, överlägsen, storartad, upphöjd och framgångsrik. Men en upphöjd självbild kan vila på en bräcklig grund. Kritik uppfattas därför som angrepp. En sådan person reagerar starkt och med vrede.

Sådana drag brukar ofta ingå i beskrivningar av narcissism och antisociala personlighetsstörningar som psykopati och sociopati. Det är uppenbart att personlighetsdrag av det här slaget kan ställa till med stor oreda i en organisation. Mindre enkelt är det att upptäcka. Stora löften och extremt positiva ord kan vara varningstecken. Se upp för växlingar mellan charm och hot, uppenbara lögner, inkonsekvent beteende, skyller ifrån sig.

 



[1] Se t ex Rolf Solli & Anna Cregård 2008 ”Det är svårt att dansa tango. Om kommundirektörsrollens innehåll och betydelse” Kommunal ekonomi och politik 12:3

[2] Poul Erik Mouritzen & James H Svara 2002 Leadership at the Apex. Politicians and Administrators in Western Local Governments Pittsburgh: University of Pittsburgh Press 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar