Antal
sidvisningar var i mars 13 167 (21 802 i februari). Många besökare
kom förutom från Sverige från Singapore, Hongkong, USA, Mexiko, Tyskland,
Österrike, Frankrike och Irland. Ströbesökare kom från Australien, Danmark, Finland,
Indonesien, Israel, Kanada, Nederländerna, Norge och Ukraina.
Dom tio mest visade inläggen i mars:
I en tidningsartikel härförleden fick jag syn på en förbryllande
rankinglista. Det var Allbright-institutet som publicerade EU-länderna efter
hur stor andel av VD:arna i stora bolag som är kvinnor. På första plats kom
Bulgarien (!). På den övre halvan fanns också Slovakien, Kroatien, Litauen,
Rumänien, Polen, Slovenien, Tjeckien och Estland. Alla åtta dessa länder är
postsocialistiska. Alltså åtta av 14, d v s 57 procent. Av de 13 länderna under
strecket är bara Ungern och Lettland postsocialistiska, alltså bara 15 procent.
Hur kan detta komma sig? Något resonemang om orsakerna finns
inte heller i Allbright-institutets rapport som artikeln handlar om.
Vi kan ha alla möjliga åsikter om hur livet var i de
socialistiska staterna före Berlinmurens fall och Sovjetunionens kollaps, men
ett faktum är att det fanns inslag i politikens strukturer och processer som
var positiva för kvinnor.
Lars Trägårdh och Henrik Berggren kallade i en artikel i
Dagens Nyheter 1992 DDR för ”ett förlorat paradis för kvinnorna.” De refererar
en sammanställning av den franska tidningen L’Express av kvinnornas situation
där DDR tillsammans med de skandinaviska länderna hamnar i toppgruppen. Det
rådde full sysselsättning, barnomsorgen var heltäckande och abort en självklar
rättighet. Västtyskland beskrivs som ett ”feministiskt u-land.”
En skillnad mellan öst och väst när det gäller
sysselsättningen var också att kvinnor i de socialistiska länderna ofta var
egenföretagare eller anställda i de produktiva sektorerna, i fabriken snarare
än på kontoret. Kvinnor i DDR uppgav i en undersökning oftare än kvinnor i
Västtyskland att framgång på jobbet var viktigt för dem.
Jessika Wide undersöker i sin doktorsavhandling ”Kvinnors
politiska representation i ett jämförande perspektiv” (2006) bland annat
kvinnorepresentationen i nationella parlament. Den starkaste förklaringen till
hög representation för kvinnor var vad hon kallade ”kommunistiskt system.”
Efter 1990 sjunker kvinnorepresentationen i de före detta socialistiska
länderna samman.
Kan det vara så, att det är minnet av ”det förlorande
paradiset” som efter 30 år lever kvar hos de före detta socialistiska staternas
kvinnor och för dem till exekutiva positioner i näringslivet? Är det
fantomsmärtorna över den förlorade aborträtten, den nedrustade barnomsorgen,
den fulla sysselsättningen, känslan av arbetets värde?
Delar av näringslivet
i åtminstone en del av de socialistiska staterna var i det närmaste delar av den
statliga förvaltningen. Det måste delas upp och i stor utsträckning
privatiseras efter socialismens fall. Det öppnade sig också nya möjligheter att
starta företag. Det kan vara så, att själva denna omstrukturering öppnade
möjligheter för kvinnor att ta rollen som företagare och företagsledare?
De motverkande ideologiska krafterna är starka. World Value
Survey mäter regelbundet värderingsmönstren i ett stort antal länder jorden
runt. På frågan om män är bättre som företagsledare än kvinnor svarar de flesta
nej. Opinonsbalansen – skillnaden mellan den procent som tar avstånd från
påståendet och de som instämmer – är i genomsnitt omkring minus 30 procent.
Alla de före detta socialistiska länder som är med i EU ligger över detta
medelvärde. Relativt sett fler i dessa länder anser alltså att män är bättre
som företagsledare!
Ett sammanfattande mått i World Value Survey är
traditionalism. Traditionella värden betonar betydelsen av religion,
familjeband och auktoritet. Traditionalister är emot skilsmässor och aborter.
Traditionalistiskt präglade samhällen är starkt nationalistiska. I skalans
andra ändpunkt finns sekulära-rationalistiska värden. Här läggs mindre vikt vid
religion, familjevärden och auktoriteter.
Kanske som ännu ett historiskt arv är det fler postsocialistiska
länder närmare den sekulär-rationalistiska polen än den traditionalistiska.
Av de 13 EU-länderna på den sekulär-rationalistiska halvan
av listan är sex före detta socialistiska länder. Det motsvarar 46 procent. Av
12 länder på den nedre, traditionalistiska delen av skalan är fyra (33 procent)
postsocialistiska.
Någon förklaring till den förbryllande listan över kvinnliga
VD:ar och sambandet med ett förflutet som ett socialistiskt system har jag
inte. För att ett sådant positivt samband skulle visa sig talar erfarenheterna
som ännu en del kan minnas av socialismen: Full sysselsättning, fri abort,
barnomsorg, industriarbete och värderingen av framgång på jobbet. Här finns
också erfarenheten av en jämställd politisk representation. Man kan också tänka
sig gynnsamma förhållanden som har med omstruktureringen av näringslivet att
göra: hur de statliga kolosserna slogs sönder.
Mot detta står en ideologisk offensiv som förstärker sådana
värderingar som gynnar ett patriarkalt kapitalistiskt system. På frågan om mäns
och kvinnors förmåga att leda företag är detta mycket tydligt. Det finns inte
data som gör det möjligt att se förändringen i den traditionella –
sekulär/rationalistiska värdedimensionen. Det finns fortfarande en övervikt i
de postsocialistiska länderna för det sekulära och rationalistiska, men
skillnaden är inte så stor. Det finns förstås postsocialistiska länder som Polen,
Ungern och Rumänien som utmärker sig som särskilt traditionalistiska.
Men den stora frågan är förstås: Är paradiset för alltid
förlorat?
 |
| Tora Friberg |
"Att visa vilka kvinnofrågor som fortfarande inte är genomförda, men även vad vi kvinnor faktiskt har åstadkommit"Hurra!!!
"Att få visa den kamp som kvinnorna tagit sig igenom"
"Att visa vad kvinnor har fått kämpa för, som vi kvinnor av idag bara tar för givet"
"....än är vi inte klara"
"Vi har fortfarande mycket kvar att göra"
"Att kämpa för kvinnokampen för det pågår än idag"
