Vad hände med Skinnskattebergs budget?

Fullmäktige i Skinnskatteberg beslutade i måndags om kommunens budget för 2019. Kommunens budget omfattar inemot 300 mkr. Förutom om några få procent rådde det enighet. När det gäller denna lilla marginal fanns det två förslag. Det ena kom från Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet och hade utarbetats innan trepartisamarbetet havererade. Det andra förslaget kom från Folkpartiet (”Liberalerna”) och Moderaterna och fick i fullmäktige stöd av Sverigedemokraterna.

Det var en uppenbar risk att det borgerligt-sverigedemokratiska förslaget skulle gå igenom. Socialdemokraternas nya minoritetsstyre skulle därför ”tvingas styra med en borgerlig budget” som saken uttrycktes. Nu spelar det ju sakligt inte någon större roll, eftersom alla var överens om det mesta i budgeten. Men det skulle se illa ut, och vara ett första tecken på minoritetsstyrets svaghet. Det är ju genom sådana manövrer där de borgerliga fått igenom budgetförslag med hjälp av SD som det i andra kommuner har gått i stöpet med överenskommelser som liknar Decemberöverenskommelsen (största minoritet styr).

Nu blev det inte så. Centern la ned sina röster och en liberal ledamot hade gått hem. Resultatet av omröstningen blev då 14 – 14 och avgjordes med ordförandens utslagsröst till fördel för S+C+V-förslaget.

Helt i enlighet med regelboken hade ordföranden inte medgett att en ersättare mitt under pågående ärende fått byta ut en ordinarie ledamot. Det framgår av arbetsordningen för kommunfullmäktige att man bör undvika att göra spelarbyten annat än mellan två ärenden. Om det finns särskilda skäl kan ordföranden besluta om ett byte mitt i behandlingen av ett ärende. Men det är bara ordföranden som har befogenhet att ta det beslutet.

Det sprids ett rykte om att den här regeln inte skulle gälla när man behandlar budgeten. Det är ett missförstånd. I de kommentarer som organisationen Sveriges Kommuner och Landsting skrivit till normalmallen för arbetsordningar står det att ett sådant skäl kan vara att det är ett omfattande ärende och som exempel nämns budgetbehandlingen.

Det avgörande är om överläggningarna är omfattande, inte om det handlar om budgeten. Risken finns ju annars att avbytaren kan få vänta sysslolös lång tid innan man hinner fram till nästa ärende så att hen kan börja tjänstgöra.

Det blir nog för ”liberaler”, moderater och deras Sverigedemokratiska kompisar att tugga i sig att de förlorade omröstningen och att det gick till helt enligt regelboken. Det är säkert pedagogiskt och nyttigt för dem att lära sig att man i en rättsstat måste följa fastställda regler.