Det sprack för högern i Köping

Jag har tidigare rapporterat att Köpings kommun skulle bli SD:s stora trofé i kommunalvalet. Tillsammans med borgerliga småpartier och vindkraftsmotståndare skulle de ta makten i kommunen. Kommunalråd och ordförande i kommunstyrelsen skulle bli en sverigedemokrat. Men som alla troll riskerar att spricka i solen meddelas idag att högerfronten har spruckit. SD:s maktambitioner blev för mycket för Kristdemokraterna som lämnar högerkoalitionen för att i stället slås sig ihop med Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet.

Sedan sist har också S i Norberg ingått i samverkan med det lokala Partiet för Norbergs Framtid. Detta är korrigerat i tabellen som visar läget i Västmanlands läns kommuner just nu. I nio av de tio kommunerna är konstitueringen klar. I sju kommuner har det varit möjligt att hålla SD borta från styret i kommunen. Det är ett glädjande resultat. Endast i Arboga och Skinnskatteberg finns SD med i de styrande koalitionerna.

Ännu ej klart är Surahammar, där man var tvungen att bordlägga valet av fullmäktiges presidium eftersom det inte var möjligt att avgöra vem som skulle styra kommunen. Nästa möte med Suras fullmäktige är den 5 december. Eftersom val av styrelse, kommunalråd m m måste ske före årsskiftet, måste kampen mellan SD och M om vem som ska vara högsta hönset i Sura vara avgjord till den 5 december.

Sverigedemokraterna och vindkraftsmotståndare tar över Köping

Nu på morgonen meddelas att styret i ännu en kommun i Västmanlands län är färdigförhandlat. I Köping blir det en koalition mellan tre borgerliga partier - Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna - Sverigedemokraterna och ett lokalt parti av vindkraftsmotståndare som tar över. Sverigedemokraterna är störst i den nya koalitionen med lika många platser i fullmäktige som de övriga koalitionspartnerna sammanlagt. Tillsammans med vindkraftmotståndarnas parti får de majoritet i den nya styrande koalitionen.

Här kommer igen tabellen med de tre styren som är klara i Västmanland:

Vindkraftmotståndare kärnkraftshögerns marktrupper

 

Opinionen mot utbyggnad av vindkraft skiljer sig på flera sätt från tidigare rörelser som varit mot olika slags energiproduktion. Det var en viktig slutsats i skriften ”Kraftproduktion och miljöopinion Kritiken av vindkraftens miljöpåverkan och den som riktats mot övriga kraftslag” av Jonas Anshelm, professor i Teknik och Social förändring vid Linköpings Universitet 2013. Han jämförde motståndet mot vindkraft med motsvarande motstånd mot utbyggnad av vattenkraften, kärnkraften och biobränslen.

Vindkraftmotståndets bristande vetenskapliga förankring var en sådan skillnad. En annan var också att det inte fanns någon koppling till tunga opinionsbildare i samhället, som organisationer och media. Men det fanns också viktiga innehållsliga skillnader. Anshelm sorterade argumentationen efter två dimensioner: lokalt-globalt och nutid-framtid. Särskilt argumentationen mot kärnkraften, men även vattenkrafts- och biobränslemotståndet argumenterade i globala termer. Vindkraftmotståndet fokuserade istället på de lokala konsekvenserna. På samma sätt var motståndet mot kärnkraft, vattenkraft och biobränslen inriktat på framtida konsekvenser, medan vindkraftmotståndarna framförallt såg till de mer omedelbara följderna.

Under de åtta år som gått sedan Anshelm skrev sin rapport har något hänt. När man läser vindkraftsmotståndarnas argumentation kryllar det av referenser till forskning. Man vill också gärna understryka vindkraftens miljöskadlighet på sikt. På detta sätt har vindkraftmotståndet försökt närma sig de tidigare rörelserna. Det har också vuxit fram ett nätverk av opinionsbildare. Där dominerar mer eller mindre professionella kärnkraftsanhängare, men även starkt högerorienterade aktörer.

Dåligt sällskap

En central aktör i motståndet mot vindkraft är Föreningen Svenskt Landskapsskydd (FSL). En rad personer med kopplingar till föreningen har i debattartiklar och i inlägg på nätet agerat mot vindkraft. Flera av dem har också kopplingar till kärnkraftindustrin och/eller högerextremistiska organisationer. En sådan är Peter Rudling med företaget Advanced Nuclear Technology. Han uppträder ofta tillsammans med företrädare för FSL. Anders Johansson, senior kärnteknisk rådgivare på Vattenfall är en annan debattör.

Jonny Fagerström, pensionerad militär från Skövde, är en ledande klimatförnekare: ”Klimatfrågan är inte vetenskap, den är politisk humbug”. Han har fingrarna med i den klimatförnekande websajten Klimatupplysningen. Fagerström bjöds 2010 in för att skriva klimatavsnittet i Sverigedemokraternas miljöprogram. F d bankdirektören Björn Törnvall är ofta medförfattare till Fagerströms artiklar och inlägg. Även Törnvall är en tydlig klimatförnekare. Greven Henrik Wachtmeister är vice ordförande i FSL och har skrivit många inlägg, bl a på den starkt högervridna websajten ”Det goda samhället”. Vid opinionsmötet mot vindkraft som ordnades av några partier i Skinnskattebergs kommun, bl a Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna hölls en inledning av ”den sakkunnige” Peter Mellberg, direktör i Alstom.

FSL och alla dessa debattörer med kopplingar till kärnkraftslobbyn och/eller mer eller mindre högerextremistiska aktörer sprider en argumentation mot vindkraftsuppbyggnaden. Arbetsgruppen ”Nej till vindkraft vid Tretjärnsberget” har sammanställt argumenten mot vindkraft i dokumentet ”Nej till industriell vindkraft i Köpings kommun”. Spåren från FSL och högeraktivisterna till Köpingsgruppens argumentsammanställning är tydliga.

Att kärnkraftslobbyn varit framgångsrik är tydligt i uttalanden som en av aktivisterna i Köpingsgruppen gör i Bärgslagsbladet: ”Jag ser hellre ett kärnkraftverk som granne än en vindkraftpark … Jag vill att Sverige bygger nya moderna kärnkraftverk … Dessutom blir restprodukterna mindre. Inte alls de mängder som uttjänta vindkraftverk.” Simsalabim förvandlas kärnkraftsavfall som är radioaktivt i 100 000 år till ett mindre problem än svåråtervunna vindkraftsvingar. Bättre genomslag än så kan knappast kärnkraftsindustrin få i konkurrensen med hållbar vindkraft.

Luckor i argumentationen

Köpingsgruppens skrift tar upp en rad olika områden. Det handlar dels om hur vindkraftsutbyggnaden påverkar samhället, människor och människors intressen, dels om miljökonsekvenserna. Till det första slaget av ämnen hör vilka arbetstillfällen utbyggnaden kan medföra, hur fastighetsvärdena påverkas, buller och ljusstörningar, påverkan på rekreationsområden och kulturarvsmiljöer. Till det andra slaget kan man räkna följderna för fåglar, insekter och fladdermöss, spridning av mikroplaster och risk för skogsbränder.

Sättet att argumentera kan inom de olika områdena beskrivas som en kedja: Vindkraftverken för med sig omedelbara konsekvenser. Dessa får sedan följdverkningar för människor eller i naturen. Dessa följdverkningar är starkt negativa och hotar ibland grundläggande värden. I flera fall fungerar argumenten så, att det första steget, alltså de omedelbara följderna är ganska svagt underbyggda, det andra steget – konsekvenserna för människor och natur är ingående och detaljerat beskrivna. Även det sista steget, hotet mot grundläggande värden är mindre underbyggt.

Låt mig ta ett par exempel: I Hedströmsdalen finns flera kulturmiljöer som har koppling till den numera helt försvunna järnhanteringen. Dit hör Bernshammars herrgård, Karmansbo bruksmiljö, Jönsarbo herrgård och Gisslarbo. Vindkraftens hot mot dessa är visuellt. På ett avstånd på uppemot halvannan mil från dem kommer höga vindkrafttorn att synas över skogen. Kulturmiljöerna beskrivs därefter i detalj. Hotet mot dem från dessa synintryck uttrycks så här: ”Det vore skamligt om denna unika pärla solkas av ljud- och ljusföroreningar från storskalig vindindustri.” Man måste väl konstatera att här är man långt från ett evidensbaserat samband.

Ett annat exempel är spridningen av mikroplaster. Vingarna på kraftverket, som är av plast- och glasfibermaterial nöts så småningom ned. Det bortnötta plastmaterialet sprids på marken och i vattnet. Det är väl känt att mikroplasterna tas upp av växter och djur, och att det har skadliga effekter. Detta beskrivs väl i underlaget, däremot är det vetenskapliga underlaget för att det är material från vindkraftens vingar som är boven i dramat tunnare.

Anshelms rapport som jag inledde med har ingått i kunskapsprojektet Vindval som drivits av Naturvårdsverket. Där har ett antal delprojekt bedrivits bland annat om de direkta miljökonsekvenserna (fåglar och fladdermöss, landlevande däggdjur, marint liv). I rapporter från projektet ges en nyanserad bild. Problem stoppas inte undan. Det gäller t ex riskerna för fladdermöss.

När det gäller påverkan på människors intressen finns det en aktuell uppdatering från 2021. Några iakttagelser från denna rapport är:

• Samband mellan vindkraftsbuller och självrapporterad sömnstörning har redovisats i vissa studier, medan andra studier inte funnit något sådant samband.
• Baserat på detaljerade empiriska studier gjorda i Sverige kan den sysselsättning som genereras per kraftverk på 2,35 MW beräknas till 8,33 årsarbeten under byggtiden och 8,66 årsarbeten under driftstiden.
• Huruvida vindkraftsutbyggnad medför minskade fastighetsvärden uppvisar den internationella forskningen olika resultat. En ny svensk studie visar på lägre fastighetsvärden upp till 8 km från vindkraftverk.

Södermalmssyndromet

Ytterligare en aspekt som finns bakom det lokala motståndet är motsättningen mellan storstad och landsbygd. Man ser vindkraftutbyggnaden som storstadens kolonialisering av landsbygden. Det här sättet att argumentera är på ett nästan övertydligt sätt populistiskt. Folket (representerat av landsbygdsbefolkningen) står mot en storstadselit. En intervjuperson i Bärgslagsbladet som presenteras som proffstyckare och f d Köpingsbo, numera utvandrad till USA säger:

Ingen som bor i Köpings kommun tjänar på att det byggs vindkraftparker på orörd mark. Den skadan är definitiv, vinsten är fiktiv. I den offentliga debatten på tv tänker alla på barnen i Stockholm, men ingen tänker på barnen i Bernshammar. I den nationella debatten är glesbygdsungarnas framtid marginell, för de talar dialekt och går inte i fina skolan. De bryr sig väl ingen om.

För att understryka att det är en verklighetsfrämmande och hänsynslös elit man har emot sig brukar den ofta förses med en närmare hemvist. Det handlar om ”Södermalm”. Göran Greider och Åsa Linderborg skriver i ”Populistiska manifestet”

Näst efter muslimerna är högerpopulisternas främsta hatobjekt ”PK-maffian, ”kultureliten”, ”kulturmarxisterna” och ”journalistgettot på Södermalm”. Det är en gammal högerpopulistisk paradgren att hetsa mot kultureliten. Dels har man en allmänt antiintellektuell inställning, dels är det tacksamt att slå mot ”dem som ser ner på vanligt folk och låter våra pengar gå till obegripligheter.”

Några vindkraftverk på Södermalm det blir det inte frågan om. Och inga vargar heller för den delen. Däremot kan PK-maffian utan att blinka förstöra våra livsmiljöer på den utsugna och koloniserade landsbygden. Till detta kan möjligen läggas att vargarna nog av självbevarelsedrift håller sig undan från Södermalm, och att om något kraftföretag skulle få för sig att bygga en vindpark på Södermalm skulle Stockholms kommun tvingas ta ställning, liksom Köpings och Skinnskattebergs kommuner. Mig veterligen har detta aldrig hänt.

 

Exit KDN Kolsva - ett offer för modevågorna

Under stort buller och bång har kommunfullmäktige i Köping avskaffat kommunens enda kommundelsnämnd, i Kolsva. Stämningen i lokalbefolkningen har varit upprörd. Man känner sig överkörd och älskar sin kommundelsnämnd (sic!). Vid fullmäktiges möte den 29 oktober blev det återremiss med önskemål om en redovisning av ekonomiska konsekvenser. Snabbt lät kommunstyrelsen producera ett i praktiken innehållslöst papper och kallade till nytt fullmäktige den 5 november för att utdela det sista dödande slaget.

Först kan det konstateras att kommunallagens beredningstvång är uppfyllt. Detta är bara formellt och ställer inga krav på innehåll eller kvalitet i beredningen.

För det andra: Omorganisationer i kommunerna (och förmodligen också i resten av den offentliga sektorn) brukar motiveras, med ett demokratiargument och/eller ett effektivitetsargument. Eftersom ingen vet hur det ska bli i framtiden blir det mest gissningar och förhoppningar i båda avseendena.

F d kommunkontoret i Kolsva och snart f d kommundelskontoret i Kolsva. Med på bilden också Ingrid, Hjalmar och Vicki

Kommundelsnämnder som man får se som ett slags reaktion på 60-70-talens kommunsammanslagningar motiverades till en början med demokratiargumentet. Den centralisering som följde av sammanslagningarna skulle motverkas genom den decentralisering som KDN antogs medföra.

Det egendomliga var dock att man inte lät väljarna i respektive kommundel välja sina nämnder. I ett internationellt perspektiv är detta märkligt, och det måste ha varit en formidabel pedagogisk uppgift att förklara för medborgarna hur deras inflytande skulle öka. Vanligen tillämpades i praktiken dock ett bostadsband, vilket för Kolsvas del inneburit att ortsbor valts till nämnden, vilket kan stärka identiteten och göra det lättare för andra på orten att få kontakt med de förtroendevalda. Men bostadsbandet är inte lag; det har t ex varit svårt om inte omöjligt att hitta moderata ledamöter till SDN Rinkeby.

Så småningom gled argumentationen också över i effektivitetsargumentet. Den lokala förankringen förmodades göra verksamheten billigare och effektivare genom en bättre lokal anpassning. Det finns få om ens några belägg för att det blev så. Om glidningen i argumentationen se t ex en artikel av Stig Montin i Statsvetenskaplig Tidskrift: ”Från demokrati till management”.

KDN var ett managementmode och nya sådana kom, framförallt varianter av det som kallas New Public Management (NPM). Många kommuner med KDN/SDN lade ned systemen och nu kunde märkvärdigt nog effektivitetsargumentet användas igen. Alltså: KDN har inrättats för att det skulle bli billigare och KDN har lagts ned för att det skulle bli billigare.

Min tolkning är att det varken har handlat om demokrati eller (definitivt) inte om ekonomi. Det har istället handlat om mode. Man kan då inte vänta sig mer detaljerade kalkyler. Och dessutom finns varken underlag för att göra sådana kalkyler, eller forskning som skulle kunna belägga hur rimligt det är att vänta sig ekonomiska konsekvenser.

Sen är det ju också en fråga om partipolitik. Förra mandatperiodens rödgröna styre förlorade majoriteten i valet. Efter valet bildades en märklig och överstor koalition av S, M, V och L. Koalitionen representerar 32 av fullmäktiges 49 mandat. Kärnan i koalitionen utgörs av S och M som tillsammans skulle få majoritet. Liberalerna och Vänsterpartiet är med andra ord onödiga för att säkra majoriteten. Samtidigt är det så att S tillsammans med L och V inte skulle få majoritet. Det har med andra ord varit nödvändigt för Socialdemokraterna att slå sig ihop med Moderaterna för att Sveriges längsta kommunalråd Elizabeth Salomonsson (S) ska få ytterligare en mandatperiod och komma upp i 40 år på posten.

Som det brukar påpekas är en koalition ”ett givande och tagande”. Alldeles oavsett den egna ståndpunkten får man lov att acceptera en eller flera av partnerns ståndpunkter. Såvitt jag kan se är Moderaterna det enda parti i Köpings kommunalpolitik som tydligt flera gånger tagit ställning mot organisationen med en kommundelsnämnd. Det är inte orimligt att nedläggningen av Kolsva KDN är något som S har ”fått ta” för att säkra makten framöver. De extra liberala och vänsterpartistiska stödhjulen, som ju inte behövs för att säkra majoriteten, har bara haft att acceptera vad S och M kommit överens om.

Mer att läsa om kommundelsnämnder

Bäck, Henry, Folke Johansson, Ernst Jonsson och Lars Samuelsson 2001 Stadsdelsnämnder i Stockholm – Demokrati och effektivitet Stockholm: Institutet för Kommunal Ekonomi

Bäck, Henry, Gunnar Gjelstrup, Marit Helgesen, Folke Johansson & Jan Erik Klausen 2005 Urban Political De­centralisation. Six Scandinavian Cities Wiesbaden: Verlag für Sozialwissenschaften

Jönsson, Sten, Sigvard Rubenowitz & Jörgen Westerståhl (red) 1995. Decentraliserad kommun: exemplet Göteborg  Stockholm: SNS (Studieförbundet Näringsliv och samhälle)

Montin, Stig 1989  ”Från demokrati till management: Decentralisering inom kommunerna”. Statsvetenskaplig tidskrift, 92 (2), s. 44–68.

Julian och Ruben på sommarlov i Västmanland

Julian och Ruben har varit på sommarlov i Bergslagen och Västra Mälardalen. Det har sannerligen varit en semester fylld med halsbrytande aktiviteter.

Härliga tider strålande tider i Kungsör

Den berömda modelljärnvägen i Kungsör

Gävlebocken

Man får också köra själv

Fart och fläkt i Skinnskattebergs lekpark

Dito linbana

Middag hos greken på Hökartorget i Köping före "Dumma mej 3" på Royal

På bion

Västanheds fotbollsplan

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Kommunalhussafari

Vår mycket goda vän Vicki Johansson, som också är professor i offentlig förvaltning och gammal kommunforskare har varit på besök. Vi gjorde en trevlig kommunalhussafari i västra Mälardalen. En kommunalforskares första prioritet på en ny ort är att se kommunalhuset.

Arboga

Detalj från rådhuset i Arboga

Ännu en detalj. Det var här som snillet Bernadotte höll sitt berömda tal till örebroarna vid 550-årsjubiléet

Köpings fina rådhus. Här har Elisabeth Salomonsson (S) regerat de senaste 30 åren

Kommunalhuset i Kolsva numera nedlagda kommun. Personerna på bilden är Ingrid, gift med en kommunalforskare, Hjalmar Branting, f d partiledare (S) och Vicki, bl a kommunalforskare

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Hotellfrukost på Hotell Scheele: Absolut inte mer än en tvåa

Jag skulle in och ta ett blodprov på fastande mage, så det blev ingen frukost här hos oss i morse. För att stilla hungern efter sticket gick vi därför på Hotell Scheele för att äta hotellfrukost. Det var inte så uppbyggligt. Men låt oss börja med plus-sidan: Det fanns en kul sallad med apelsin, nötter, plommon och svartpeppar, som Ingrid åt till yoghurt. Till annat trevligt kan noteras kryddkrasse att skörda själv samt våffelsmet med -järn. Men så till det mer sorgliga: Den varma maten bestod av äggröra som fått stå alldeles för länge samt svartbrända baconslamsor. Pålägget var fabrikstillverkade standardvaror och ostskivorna hade börjat svettas och krulla ihop sig lite. Inte kul. Men den riktiga minan var apelsindrycken. Ja, det var apelsindryck och inte apelsinjuice. I alla fall stod det så på knappen på den själlösa apparat som dispenserade ut vätskan. Det går absolut inte an att servera något sådant till en frukost för människor.

Med tanke på det relativt höga priset (105 kr styck) är hotellfrukosten på Hotell Scheele inte ett prisvärt alternativ. Och mer än två grisar kan inte komma i fråga.

Tidigare recensioner
Fyra grisar Högsjö wärdshus, Nya serveringen, Ängelsberg, Klostergatans vin och delikatess, Lund, Kungsörstorp
Tre grisar Vinöns wärdshus, Wärdshuset Engelbrekt, Kolbäcks Gästgivargård
Två grisar Wanbo herrgård, Brasseri Stadsparken, Västerås

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Kan Köping ha en idrottsplats som heter Zigenarbacken?

Zigenarbackens IP

Området vid korsningen mellan Ringvägen och Västeråsvägen i Köping kallas Zigenarbacken. Här finns också en idrottsplats som officiellt heter Zigenarbackens IP. Romerna betraktar zigenare som ett nedsättande och kränkande ord, på samma sätt som samer inte vill kallas lappar och svarta inte negrer. Det har från unga romska aktivister kommit fram krav på att man ska radera ut namnet Zigenarbacken och sätta ett nytt namn på idrottsplatsen.

Det romska kravet har lockat fram samma troll som brukar protestera mot förbudet att hålla skolavslutning i kyrkor, omdöpningen av chokladbollar (f d negerbollar), Efraim Långstrumps utnämning till ”kung” (istället för som tidigare ”negerkung”). Här är några folkliga reaktioner saxade ur Bärgslagsbladet:

”Erat utanförskap blir knappast påverkat i rätt riktning om du ska tjafsa om namnet på en etablerad idrottsplats i en liten mellansvensk kommun där inget annat än glädje utspelas”

”Man tar seden dit man kommer”

”Nu är jag förbannad och irriterad! Vad är det för larv och vem kan komma på något så dumt…Folket i Köping har alltid sagt Zigenarbacken och det ska ingen utomstående lägga sig i”

”Det är ju en del av vår historia, den ska vi väl inte dölja?!”

”Men NEEEEJ! Jag blir kränkt om man ska ändra historia gång på gång --- Låt Sverige vara Sverige, nu börjar allt gå för långt!”

”Men för i helvete … Kort svar: Nej. Lägg energin på annat!”

”LÖJLIGT. Har man ingenting annat att lägga tid, energi och pengar på? … Detta är ju lika löjligt som att ge sig på Astrid Lindgren.”

Långt in i modern tid har majoriteten framgångsrikt försökt hålla romerna borta. Majoritetsbefolkningen har med hjälp av sina myndigheter förhindrat romer från att bli bofasta på en ort. Med eller utan stöd i lagen har man jagat bort romer som slagit sig ned. Runt midsommar 1948 drev en mobb bort resande som bosatt sig i ett slumområde i Jönköping.

Diskrimineringsombudsmannen har utarbetat en vitbok om diskrimineringen av romer i Sverige (Den mörka och okända historien - Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet Ds 2014:8). Här finns många berättelser om fördrivning.

Polismyndigheten i Ystad kunde 1922 rapportera:

”Inom Skivarps församling intill Ystad, bo och vistas en massa tattare med familjer, vilka översvämma staden och vid tiden för åren 1912–1915 bosatte sig i Ystad till stort obehag för stadens invånare…Genom en konsekvent genomförd, långvarig uppmärksamhet, ständigt anhållande för varje förseelse med ty åtföljande polisförhör och häktning eller varning för lösdriveri, hava samtliga tattare numer, med undantag av en familj, funnit för gott att lämna staden.”

År 1956 blev ett sällskap om 11 personer avhysta från en badplats i Ludvika, där de hade slagit upp sitt tält. Polisen avhyste dem till en grusplan utanför Borlänge där markägaren inte blivit tillfrågad. Romerna lämnades med allt sitt bohag på en plats där det inte gick att sätta upp tält. Motiveringen var att de ”osnyggat” på den tidigare platsen och stört övriga gäster och kringboende. Polisen stödde sitt agerande på en allmän polisinstruktion som föreskrev att polisen hade i uppdrag att upprätthålla ordning och säkerhet på allmän plats.

Vitboken innehåller också romers egna berättelser om fördrivningen:

”Tälten var inte hemtrevliga. Det var fattigt. Det var inte praktisk att ha alltför många prylar, för vi fick inte stanna länge på de platser vi kom till. Vi blev ständigt bortjagade av landsfiskaler, markägare, bönder och privatpersoner. … Jag vet inte hur många gånger som jag har varit med om att bli bortkörd. Som längst bodde vi kanske ett halvår på ett ställe, men oftast var det bara ett par dagar. Ibland bara några timmar. Och varje gång uppstod det praktiska problem. Vart skulle vi ta vägen? Att packa ihop gjordes inte i en handvändning, vilket vi inte fick någon förståelse för. Ingen av de som fördrev oss tog hänsyn till att det också bodde barn i tälten. Det var inte ovanligt att vi blev bortkörda på nätterna, då fick barnen väckas och vi fick dra vidare. Det var heller inte ovanligt att vi blev störda av privatpersoner som kom till lägret och hotade oss…”

Singoalla Millon

”Jag vet inte vad som var värst, kylan eller fukten. Eller polisens förföljelse. Polisen kom ständigt till våra tält och sa att vi inte fick bo kvar, stod och vaktade på oss när vi packade ihop våra saker och såg till att vi flyttade till en ny plats. På den nya platsen var det samma visa igen. Det viktigaste var att vi kom bort… Det hände också att vi blev störda av privatpersoner som kom till lägret och hotade oss. Då flyttade vi. Det fann ingen möjlighet för oss att vända oss till polisen om vi utsattes för något brott. Polisen var ju emot oss och den som såg till att vi skulle dra vidare till en annan kommun där vi fick slå upp vårt tält för ett par dagar eller veckor.”

 Rosa Taikon

Sådan här fördrivning av romer var ett viktigt inslag i den samlade diskrimineringen. Genom att de hindrades från att bosätta sig kunde barnen inte gå i skolan. Det blev ju förstås också omöjligt att ta anställning. Om man inte var bofast kunde man inte bli mantalsskriven. Man var obefintlig, och den som var obefintlig kunde inte få del av samhällets sociala skyddsnät.

Det sägs att Zigenarbacken i Köping var en sådan plats där romer brukade slå sig ned. För att snart fördrivas någon annanstans av köpingsborna och deras myndigheter – kommunen, fattigvårdsnämnden och polisen.

Som medlem av majoritetsbefolkningen tycker jag kanske att det finns en överkänslighet hos många förtryckta minoriteter för vilka termer som används – negrer, zigenare, lappar, blattar. Det finns också grupper som har försökt och lyckats att återerövra orden och fylla de nedsättande orden med ett positivt innehåll. Tänk bara på bögarna!

Samtidigt måste det vara den som känner sig kränkt som måste få definiera vad som är kränkande. Det talar förstås för att vi ska byta ut vårt språkbruk. Och när man ser trollen krypa ut ur de dunkla vrårna förstärks kravet. De kan ju inte få definiera vad svensk kultur är. De kan ju inte få bestämma att det är ursvensk kultur att få benämna utsatta, underordnade, maktlösa och diskriminerade människor med uttryck som de själva upplever som nedsättande och kränkande.

Men i fallet med Zigenarbacken finns ännu en dimension. Namnen på platsen påminner om den historiska diskrimineringen, om övergreppen som tvingade romerna bort från staden och bort från gemenskapen i samhället. Det är som om polska städer skulle ha gator uppkallade efter utrotningsläger eller getton. Att minnas fördrivningen av romer, som man snarare borde skämmas för, med ett platsnamn i staden är osmakligt. Bort med det!

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Bokhunger i Köping

Det finns ingen bokhandel i Köping. Den gick i KK i höstas. Men det är svårt att hålla tillbaka folkets bokhunger. Nu hänvisas de till en nedlagd skola på prärien en dryg halvmil nordväst om stan. Där kan man byta böcker eller köpa böcker för en billig penning. För att villa bort myndigheterna (eller kanske marknadskrafterna) har man för säkerhets skull lagt ut villospår på nätet. Det finns inte mindre än två hemsidor för verksamheten. På den ena kan man få programmet för sommaren 2012, medan den andra lakoniskt meddelar att "det är stängt för säsongen". Till de kulturhungriga ortsborna sprids budskapet genom mun-till-mun-metoden. Hur det nu går till kommer många. Se här hur kön såg ut i går kväll.

Bokkö

Upp och ner?

Inkan har åkt upp till Stockholm över helgen. Vadå upp? Nästan alla i Köping säger ”upp till Stockholm”. På vilket sätt ligger Köping nedanför Stockholm? Ja, det kan ju inte vara i höjd över havet. Båda städerna ligger vid Mälaren och bör följaktligen ha samma höjd över havet. Egentligen är väl den enda plats i Sverige där man skulle kunna säga ”upp till Stockholm” i denna bemärkelse den grop bakom en bensinmack i Kristianstad som anses vara Sveriges lägsta punkt med en höjd över havet på minus 2,41 meter.

Och inte kan det väl heller handla om norr och söder på kartan. Stockholm ligger på 59 grader 20 minuter nordlig bredd och Köping 59 grader 31 minuter, alltså 11 minuter norr om Stockholm. Om kartan är vänd med norr uppåt som man brukar blir det ju ”ner till Stockholm”.

Det visar sig att svaret på frågan om vartåt Stockholm ligger ofta är fel. Särskilt i Västmanland. Alla städer i Västmanlands län ligger norr om Stockholm. Men om man söker på Google på ”från Köping”+”upp till Stockholm” får man fler träffar än om man söker på ”från Köping”+”ner till Stockholm”. 69 procent ger fel svar: Från Köping upp till Stockholm. Det blir samma sak med alla övriga städer i länet utom Sala: Arboga 58 procent fel, Fagersta 56 procent, Västerås 65 %. För Sala är det bara 37 procent fel.

Man kan jämföra med Malmö, som säkert ligger söder om Stockholm. Där blir det 20 procent fel (ner till Stockholm) och Luleå som säkert ligger norr om Stockholm med 21 procent fel (upp till Stockholm).

Från	Upp till Stockholm	Ner till Stockholm	Norr/söder om Stockholm
Malmö	80 %	20 %	- 3o 44’
Arboga	58 %	42 %	0o 04’
Köping	69 %	31 %	0o 11
Västerås	65 %	35 %	0o 17
Sala	37 %	63 %	0o 35’
Fagersta	56 %	44 %	0o 40’
Luleå	21 %	79 %	6o 15’

Mera valnytt

Ja, så var valresultatet klart i överborgmästarvalet i Potsdam. Den socialdemokratiske kandidaten Jann Jakobs vann med 60,8 procent över Vänsterns Hans-Jürgen Scharfenberg som samlade 39,2 procent av rösterna. Resultatet var väntat. De 25 procent av väljarna som i första valomgången lagt sina röster på borgerliga eller gröna kandidater måste ju ta vägen någonstans. Runt 75 procent av dem tycks ha lagt sina röster på SPD, eller kanske snarare mot Linkes kandidat. Hans verksamhet under DDR-tiden lär nog ha skrämt bort en del borgerliga väljare, även om verksamheterna inte var någon hemlighet. Han publicerar dem själv på sin hemsida.

I Skinnskatteberg är det nu klart med majoritetsbildningen. Det blir en rödgrön styrande koalition av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Däremot måste jag rätta en uppgift från förra rapporten Sheila kommer bara in i fullmäktige som suppleant. Hon fick visserligen 16,3 procent av miljöpartirösterna vilket borde ha kvalificerat henne (det krävs minst fem procent). Men jag måste med skammens rodnad på kinderna medge att jag glömt bort regeln om att det ska vara minst 50 röster. Det var bara 22 röster som utgjorde de 16,3 procenten.

Däremot kryssade Fralle in sig i Köpings fullmäktige med 100 röster, vilket utgjorde 14,88 procent av de vänsterpartistiska rösterna. I Köping blir det en förstärkt rödgrön majoritet med 28 mandat (förra mandatperioden 27) mot de borgerligas 18 (en minskning från 20).

Äntligen ett besök från Norge!

Här kommer besöksstatistik från juli (junisiffrorna inom parentes). Totalt 313 (301) besök, varav 117 (105) helt unika. 1,8 (1,42) sidor per besök. 79 (36) sekunder per besök. Idel framgångar alltså. Som vanligt regelbundna läsare i Sverige, Finland och Tyskland. Ströbesök har kommit från USA, Brasilien, Ryssland, Norge (!!!), Turkiet, Danmark och Tunisien.

Det är en ny etta i söktoppen: "Sveriges tråkigaste stad"!

1. Sveriges tråkigaste stad (ny)
2. Rysstenen/Ryssvägen (2:a i juni)
3. Sven-Otto Littorin (ny)
4. Carina Sandor (6:a i juni)
5. Gök (3:a både i maj och juni)
6. Silon i Köping/Roligt här vid silon (ny)
7. Pekka Rihimäki (8:a i juni)
8. VL-buss 500 (4:a i juni)

Ut från söktoppen har åkt "Granstrunt", "Harald Mix" och "Åsiktsrepresentativitet"

Västmanländska läsupplevelser

Har just läst boken om Tårtgeneralen (Filip Hammar & Fredrik Wikingsson: Tårtgeneralen Albert Bonniers förlag 2009). En fin läsupplevelse. Huvudtemat är hur Köping skulle kunna rehabilitera sig från att ha blivit utnämnt till Sveriges tråkigaste stad i TV:s Rekordmagazinet 1984 - en traumatisk händelse som fortfarande efter 26 år förföljer Köpings-borna.

Särskilt har jag färt mig vid berättelsen om Mariasilon vid småbåtshamnen. I TV-programmet intervjuades Pekka Rihimäki vid silon: "Jag tycker det är rätt roligt här vid silon, det är det. Här kan alla åldersgrupper njuta av vår utsikt." I bild visades utsikten över den brunfärgade lite trögflytande Köpingsån.

Det finns faktiskt en historia till om silon som Hammar och Wikingsson har missat. Sommaren 1997 tryckte kommunen en affisch med en bild av den idylliska småbåtshamnen. På bilden hade silon suddats bort. "Vi provade att retuschera bort silon och tyckte att det blev bättre så" sa kommunens informationschef till Aftonbladet den 10 juli 1997.

"Jag var uppe på vårt tak i dag, 94 meter upp för att spana" sa Kennet Svärd som jobbade på stadens andra silo, Norsasilon. "Och fan i mig stod inte Maria där igen."

2006 revs för säkerhets skull Mariasilon för gott.

Pekka Rihimäki som jobbade på Mariasilon var gift med kommunens fritidschef Iris Widing, som genom Pekkas uttalande i TV så att säga var dubbelt drabbad. Det slutade med skilsmässa. I boken blir det inte riktigt klart om Iris är kommunal chefstjänsteman eller om hon är s-politiker. Kanske beror det på att Hammar och Wikingsson som många andra inte riktigt har skillnaden klar för sig. Eller så var det åtminstone då i Köpings kommun diffust med rollerna. Vem vet?

Nu ska jag ta itu med ett annat västmanländskt personporträtt: Sven Olov Karlsson: Italienaren Natur och kultur, 2003. Den utspelar sig i den norra änden av landskapet - i Norberg. Jag återkommer med kommentarer när jag läst boken.

Inihelvete jävla kallt

Det hela började vid typ ett-tiden på natten till onsdag. Jag var upp och pinkade och tände lyset för att pricka någotsånär rätt. Lampan glödde lite svagt. Jävlar i helvete. Sen gammalt vet jag att det är ett tecken på att en huvudsäkring har gått. Ute var det minus 23 grader.

Fyra element. Det mesta av belysningen. Frysen i köket. Allt hade fallit ur.

Det var bara att dra på sig stövlarna, ut och gräva fram elskåpet ur snödrivorna. Inget synbart fel på huvudsäkringarna, men jag böt alla tre för säkerhets skull. Ingen verkan på elförsörjningen. Enda rimliga slutsatsen var att nu krävdes det proffshjälp. Till dess gällde det att klara natten. Ut i Lida och hämta extraelementet, koppla det i ett fungerande uttag i sovrummet och sen försöka nanna igen.

Klockan åtta på morgonen fick jag tag på el-Ingemar som är en hyvens kille. Han kom ilande redan före nio och mätte i elskåpet. Jo, det var så att en fas (vad det nu riktigt betyder) var borta. I alla fall var verkan av det densamma som om motsvarande huvudsäkring hade gått. Men det var s a s utifrån som fasen fattades, så Ingemar kunde inte göra något åt saken. Det fick bli Vattenfalls sak.

Inne var det nu 15 grader. Ganska snart var en kille från Vattenfall på plats och rätt snart var strömmen tillbaka. Frid och fröjd och vi önskade varandra gott nytt år. Efter en timme gick en huvudsäkring. Ut i skåpet och byta. Efter ytterligare en stund föll samma fas ur som på natten.

Eftersom den stackarn från Vattenfall hade ringt hit fanns hans nummer på Anitan, så jag ringde upp och sa att nu fick han komma tillbaka och göra om. Sagt och gjort. Allt funkade igen. Inga nyårsönskningar den här gången.

Kvart över tre small det till och all ström försvann. Helt svart. Nytt telefonsamtal med Vattenfalls kundtjänst. Felet blev bara värre och värre. Nu var 25 kunder berörda. Förtvivlade meddelanden på Vattenfalls hemsida med den sakliga innebörden att de inte visste vad de skulle göra och inte hur lång tid det skulle ta att göra detta okända.

Klockan 15:52 kom ett SMS att nu var felet avhjälpt. Dock lika jävla svart och kallt. Ring kundtjänst igen. Det var bara att dra igång igen. Nu var strömmen helt borta för 68 kunder. Det tog sig s a s.

Vi hade satt en beslutsgräns till kl 16. Hade inte elsystemet stabiliserat sig då måste vi ställa in den planerade nyårsresan till Vicki och Stefan i Göteborg. Den planen fick sättas i verket. Fick tag på Vicki när hon var ute och handlade nyårshummern och champagnen. Tragiskt tamejfan. Sen avbokning på SJ. Jag höll på att bli vansinnig efter att ha försökt bokstavera bokningsnumret för en robot tio gånger. Till sist gick det. Då sa roboten att våra biljetter inte gick att avboka automatiskt utan kopplade vidare till ”personlig service”.

Nästa beslutsgräns var kl 17:15. Rumstemperaturen var nu nere i elva grader. Alternativen var två: (1) Tända i bastun och tillbringa resten av dagen och natten där och (2) överge skeppet och ta in på hotell i Köping. Vi valde alternativ två. Stängde av vattnet. Hällde glykol i vattenlåsen och så iväg.

Åjovars, rättså trevligt. Hotell på Östra Långgatan. Middag med förrätt och efterrätt, öl och brännvin. Sen Morden i Midsomer och en överreklamerad alldeles för mjuk Hästen-säng. Värdshusvärden hade köpt sig fri från frukostbuffén genom att bjuda på varmrätten, så det var bara ut på stan för att hitta ett fik. Försök hitta ett öppet fik i Köping en helgdagsaftonsförmiddag. Det är nästan som på Rekordmagasinets tid. Till slut lyckades vi i Big Inn med ett fik som gammaldags nog inte tog betalt med kort. Nästan som i Tyskland tamejfan.

Så hem med onda aningar. Det hade visserligen kommit SMS klockan 00:59 på natten där elfelet uppgavs vara avhjälpt. Men vem kan man lita på?

Men det funkade. Fjorton grader inne och vattenledningen oskadd. Peppar peppar ta i trä.

Med stödelement på i vardagsrummet är vi nu kl 16:00 uppe i 20 graders inomhustemperatur och ikväll ska vi skåla in det nya året i julmust.

Hoppla!

Förresten har det börjat snöa, så det nya året blir nog ett skottår.