S styr Skinnskatteberg i minoritet efter centeravhopp

Kommunfullmäktige i Skinnskatteberg valde i måndags kväll Lena Lovén Rolén (S) till kommunstyrelsens ordförande och kommunalråd. Hon kommer att leda ett minoritetsstyre med 5 platser av 11 i kommunstyrelsen. Det här är resultatet av en lång och krånglig process, som inte mycket står regeringsbildningen på riksnivå efter, sedan valet.

Den 15 oktober kunde jag meddelas att nu hade det bildats en ny styrande koalition i kommunen bestående av Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet.

Samtidigt, i mitten av oktober, materialiserades det nya styret när fullmäktige valde presidium. Socialdemokrater valdes till fullmäktiges ordförande och förste vice ordförande. Enligt praxis valdes en oppositionskandidat från Liberalerna till andre vice ordförande. Redan på söndag kväll före fullmäktiges möte på måndagen satte moderater igång nätmobbning av Centern.

Under andra halvan av november fortsatte olika processer mellan och inom partierna. Slutresultatet blev att Centern den 1 december meddelade att de drog sig ur samarbetet med S och V. ”Dåliga arbetsformer” och ”det blev inget bra team” var de skäl som C förde fram offentligt.

Överläggningar inom och mellan partierna tog ny fart och har nu alltså lett fram till att S kommer att styra kommunen i minoritet. Höstens lokala utveckling väcker åtminstone två frågor: ”Hur kom det sig att det blev som det blev?” och ”hur kommer det att fungera framöver?”

Förhandlingsmissar, partiintern oenighet och borgerlig bearbetning

Det stod direkt efter valet klart att förra mandatperiodens samarbete mellan borgaralliansen, med Folkpartiet som ledande och tongivande parti, och Sverigedemokraterna inte uppskattades av väljarna. Folkpartiet (”Liberalerna”) förlorade tre platser i fullmäktige, och den samlade borgaralliansen minskade från 14 till 11 mandat. Socialdemokraterna vann nya röster men inga fler platser. Framförallt var det SD som drog nytta av det borgerliga fiaskot. Många väljare föredrog uppenbarligen originalet istället för den liberalpopulistiska kopian.

Om SD:s möjligheter att påverka skulle kunna förhindras stod det lika klart att en blocköverskridande koalition av S, C och V var den enda framkomliga och pålitliga vägen. Till en början gick det bra med överläggningarna mellan de tre partierna, men något hände efter vägen fram till decemberkraschen. Det var förmodligen flera olika omständigheter som fällde avgörandet. För det första kan man krasst konstatera, att det begicks åtminstone ett par förhandlingstekniska misstag, som fick till konsekvens att förtroendet mellan de tre åkte ned några snäpp. Jag tror att det var vad C syftade på med sina pressuttalanden i början av december om ”inget bra team” och ”dåliga arbetsformer”.

Lena Lovén Rolén (S)
nyvalt kommunalråd

Det finns inte någon anledning att peka ut syndabockar, men ett faktum som tyvärr också har bäring på framtiden, är att det var Socialdemokraterna som hade initiativet och som i praktiken ledde processen och som därför får ta en del av ansvaret för att det blev som det blev.

Andra faktorer kan ha spelat in. Det blev så småningom uppenbart att det inte rådde full enighet i Centerpartiet. Det tycks ha funnits medlemmar som var skeptiska mot det nya blocköverskridande styret och som helst såg att partiet återvände till det borgerliga modershuset, kanske också för att med hjälp av SD ännu en gång ta makten.

Redan när den tilltänkta koalitionen offentliggjordes och när fullmäktiges presidium valdes startade åtminstone en moderat bearbetning av Centern. Jag känner inte till om och hur detta fortsatte, men det är inte orimligt att tänka sig att det i kulisserna förekommit agerande av moderater och ”liberaler” som kan ha fällt det slutliga avgörandet.

Hur ser nu framtiden ut? Positivt och glädjande med det resultatet av höstens process i kommunen är att de fascistiska Sverigedemokraterna nu ser ut att vara neutraliserade, till skillnad från förra valperioden när den Fp-ledda majoriteten bestod av de borgerliga, helt beroende av SD både för sin tillkomst och i enskilda sakfrågor. Som direkt ersättning för stödet fick SD representation i kommunstyrelsens viktiga utskott. Det går inte att förhindra en SD-representation i kommunstyrelsens ledningsutskott, däremot i barn- och utbildningsutskottet, vård- och omsorgsutskottet och tekniska utskottet. Det är bra, men än är inte Karthago förstört.

Instabil kommunalpolitik eller S+L-koalition?

Det problematiska i situationen sammanhänger med den metod man i praktiken har valt för att hantera det parlamentariska läge där inget block har majoritet och där fascisterna kan fälla avgörandet. Jag har tidigare konstaterat att det finns två framgångsvägar. Den ena representeras av blocköverskridande koalitioner som spärrar ut SD. Den andra av lokala varianter av decemberöverenskommelsen (DÖ) som innebär att den mindre minoriteten låter den större minoriteten styra. Båda varianterna har under förra valperioden använts i kommunerna och båda varianterna har blivit resultatet av förhandlingar i kommunerna efter valet i höstas. Erfarenheten från åren 2014-2018 visar att de blocköverskridande lösningarna har varit de mest stabila. På flera håll har frestelsen under perioden att ta makten med hjälp av SD blivit borgerliga politiker övermäktig. Skinnskatteberg har nu valt den mer instabila DÖ-modellen istället för den planerade mer stabila blocköverskridande modellen.

För den som likt Lena Lovén Rolén ska styra i minoritet gäller det att i varje fråga som blir kontroversiell och där det ska fattas beslut i fullmäktige (och även i kommunstyrelsen med den sammansättning den nu får) måste man förvissa sig om att man har en majoritet av rösterna bakom sig. Det kommer att ställa stora krav på förhandlingsskickligheten. Vad som hände under höstens förhandlingar mellan S, C och V är då ett oroväckande omen.

Carina Sándor (Fp)
avsatt kommunalråd

Om det socialdemokratiska minoritetsstyret ska få en fullmäktigemajoritet med sig måste man komma överens, antingen med Folkpartiet (”Liberalerna”) eller blåsa nytt åtminstone tillfälligt liv i kombinationen S+C+V. Fler möjligheter finns, men troligtvis bara teoretiskt (t ex tillsammans med Sverigedemokraterna).

Det finns en risk att det blir ”Liberalerna” som ligger närmast till hands. Det är ju alltid lättare att komma överens med en än om tre ska bli ense. Det som ser ut som ett socialdemokratiskt minoritetsstyre blir då i praktiken ett samregerande mellan S och L.

Kommunistspöket

Slutligen bara några kommentarer om Vänsterpartiets roll. När S och L slöt sin DÖ-överenskommelse hade L ett icke förhandlingsbart ultimatum: Det fick inte förekomma något slags koalition mellan S och V, och V skulle inte släppas in i kommunstyrelsen. Ett eventuellt valtekniskt samarbete mellan S och V har därför upphört. De båda samarbetspartierna S och L har trots det medgett att S får släppa till en ersättarplats i kommunstyrelsen till V, för att ge insyn. Tack för det!

Kommunistspöket

Vad oron för Vänsterpartiet bottnar i är inte lätt att veta. Att vara ”ytterkant” kan väl inte räcka. Kan det vara partiets historia som ”sovjetiskt spionparti” och ”odemokratiskt” som spökar – det klassiska kommunistspöket? Tja, vem vet? Sovjetunionen existerar ju inte sedan 20 år och Vänsterpartiet hade långt innan dess distanserat sig från Sovjetunionen. Och på den lokala dagordningen sätter partiet nu forcerat bostadsbyggandet, surfplattor i skolan, läxfri skola, skolförbättringsprojekt, integration av invandrare. Inte skådeprocesser, tvångskollektivisering och enpartisystem. Det kan också vara så att det finns lokala partiföreträdare som sätter skräck och fasa i folkpartisterna. Avslöjanden om munkavlepolitik, arvodesfusk och lättsam hållning till rättsstaten kan tyda på det.

Om ett citat av ordförande Mao tillåts:

”Det är bra om vi blir angripna av fienden, eftersom detta bevisar att vi dragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva. Det är ännu bättre om fienden angriper oss ursinnigt och utmålar oss som helsvarta och utan ett enda försonande drag. Detta visar att vi inte enbart dragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva utan också uppnått ganska mycket i vårt arbete.”