Landskapet, hunkan och vädret

Något som förbryllat läsekretsen är skillnaden mellan län och landskap. Ett gammalt inlägg från 2021 om saken dyker efter flera år regelbundet upp på tio-i-topplistorna över mes visade bloggposter. Det är faktiskt så att det inlägget är nummer 19 på listan över mest visade inlägg av sammanlagt ungefär 1 900 inlägg sedan starten 2009. Man nästan ryser vid tanken på hur det skulle se ut om jag också tillfogade termerna ”landsting” och ”region”. Men det får bli en annan gång.

Den uråldriga landskapsindelningen dyker faktiskt upp på ett par ganska oväntade platser i vår vardag. Det ena är en karta på baksidan av den annars utrotningshotade hundralappen:

Och det andra stället är på SVT:s väderkarta. Det kan kanske vara svårare att se på den här skärmdumpen från Rapport. Det är ju så mycket annat plotter med solar och temperaturer. Men om man titta väldigt noga så ser man små tunna vita gränslinjer, som faktiskt är landskapsgränser.

Där ser man. Vi återkommer med landsting och regioner.

Demokratin ruttnar uppifrån

Flyktingar ska avskräckas från att söka sig till Sverige. Så många asylsökande som möjligt ska få avslag. Dom som fått nej ska samlas upp i särskilda läger, helst nära flygplatser, så man har kontroll över dom. Ännu bättre är det om asylsökande kan placeras i läger som vi hyr i något afrikanskt land. Dom som får stanna får bara tillfälliga uppehållstillstånd. Dom ska inte ha samma rätt till samma sociala förmåner som dom infödda svenskarna. Fel åsikter klassas som bristande ”vandel” och då ska man ut. Har man hunnit bli svensk medborgare kan man bli av med medborgarskapet. I invandrartäta områden ska polisen ha rätt att stoppa och visitera vem som helst utan misstanke om brott. På gatorna ska beväpnad militär patrullera. Ungefär så ser SD-drömmen ut.

Varför är SD så avogt inställda till flyktingar och invandrare? Jo, dom har en berättelse – eller narrativ som man numera säger – enligt vilket snart sagt alla problem i samhället beror på invandrarna. Dom driver runt och lever på bidrag som utarmar välfärden. Om dom inte kan göra gällande att dom uppfyller kraven för att få bidrag så lurar dom till sig dom. Även all annan brottslighet beror på invandrarna. Det är dom som säljer knark och som rekryterar barnsoldater som mördar och spränger. Enligt en annan, märkligt nog omvänd, variant tar invandrarna jobben för dom riktiga svenskarna. Hur det går ihop med att dom lever på bidrag och kriminalitet är oklart.

Det etniska klassamhället

Nu råkar det vara så, att det finns en rasifierad etnisk hierarki i samhället. På gruppnivå står praktskt taget alla invandrare längre ned på stegen än infödda svenskar. Efter svenskarna kommer andra nordbor, västeuropéer och vita amerikaner. Sen börjar det allt eftersom hår och hudfärg mörknar bli mer tveksamt. Sydeuropéer, sen araber och andra från Västasien och i botten svarta från Afrika. Så ser det ut när folk ombeds rangordna olika grupper. Och samma rangordning går igen när man ser på sysselsättning, arbetslöshet, inkomster, trångboddhet, fängelsedömda, sjuklighet och död.

SD:s narrativ slår med andra ord med kraft nedåt på samhällsstegen. Även lite finare grupper kan få en släng av sleven. Det handlar då om den så kallade ”kultureliten”, som påstås av någon anledning vara dom som driver på för fri invandring och rättigheter för flyktingar. Dom är ”godhetsknarkare” som njuter av att visa upp hur goda människor dom är.

Vad skyller vänstern på?

Vänstern har ett annat narrativ. Jag menar då ”den breda vänstern” och inte bara Vänsterpartiet. Där finns många socialdemokrater, men också miljöpartister, liberaler och kristna och en hel del av ”den godhetsknarkande kultureliten”. Dom förnekar på inget vis bristerna i samhället: arbetslöshet, fattigdom, trångboddhet, brottslighet, ohälsa och så vidare. Men blicken riktas uppåt när det ska förklaras vem eller vad eländet beror på.

Nu kommer det att handla om profithungriga företag och deras ägare och ledare. Det finns en betydligt mindre entusiasm för våldsapparaten, d v s polis och militär. Många är också skeptiska till religionen. Penningpungen, svärdet och kyrkan är symboler för den överhet som konstruerat ett system som i första hand gynnar dom själva och bibehåller deras topp-plats i makthierarkin. Dom flesta är också vita, men inte nödvändigtvis svenskar. Ty, likt vänstern som inte gör skillnad på underklass av olika etniskt ursprung, eller dom kristna som säger att ”här är inte längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är vi ett i Kristus Jesus” (Galaterbrevet 3:28), känner det globala kapitalet inga gränser.

Moderater och liberaler, partier för ”dom där uppe”

Trots att alla partier försäkrar att dom ser till allas bästa, vet vi ju alla att det finns starka samband mellan partierna och samhällets hierarkier. Som exempel kan man se hur rika män fördelar sina partisympatier. Ur partisympatiundersökningen från maj 2023 kan man utläsa att av den femtedel av männen som har högst inkomst skulle 33,6 procent rösta på Moderaterna om det vore val idag. Detta kan jämföras med 21,5 procent av alla män oavsett inkomst. Av dom rikas partisympatier får alltså Moderaterna mer än 1,5 gånger än vad som gäller för alla. I figuren nedan har jag redovisat dessa kvoter (som alltså blir 1 när hög inkomst inte spelar någon roll för partisympatierna).

Kvoten mellan andel sympatisörer på respektive parti i den femtedel av männen som har högst inkomst och motsvarande andel av alla män. Bearbetning från Partisympatiundersökningen maj 2023.

Det visar sig att det framförallt är Moderaterna, Liberalerna och i något mindre grad Centern som får särskilt stöd av dom rika. Det parti som får minst stöd från höginkomsttagarna är Vänsterpartiet som stöds av bara 2,7 procent av dom rika männen, att jämföra med 6,1 procent av alla män. Kvoten blir 0,44, vilket innebär att V:s andel bland dom högavlönade blir bara knappt hälften än bland alla.

Varför gillar M och L Sverigedemokraterna?

För att förenkla det hela. Det finns ett par partier (M och L) som särskilt lockar till sig personer och grupper i samhällets övre skikt. Vidare finns det ett parti (SD) som driver en politik som skyller snart sagt allt elände i tillvaron på flyktingar och invandrare, grupper som står långt ned på samhällsstegen. Vidare finns det ett parti (V), som har särskilt stöd av ”dom där nere”, och som har en tendens att skylla problem i samhället på ”dom där uppe”. Om M och L behöver stöd av något annat parti för att svinga sig upp till den politiska makten. Vilket av SD och V skulle dom då välja? Och för att fortsätta gissningsleken: Vilket av partierna SD och V skulle dom där uppe helst vilja får ökat väljarstöd. Vilket av dom borde bekämpas och vilket borde gödas?

Utan att hemfalla till konspirationsteorier, så tycker i alla fall jag att det politiska landskapet av idag blir mer begripligt när man har dom här förhållandena klara för sig. I alla fall förstår jag varför Vänsterpartiet skys som pesten och varför SD förklarats rumsrent och numera i praktiken tillåts styra regeringens politik.

Vad kostade gropen i Skinnskatteberg?

Jag har tidigare skrivit om gropen i Skinnskattebergs centrum. Det grävdes en grop för att byta vattenledningar. Efter ett bra tag med trafikavstängningar och krångel fylldes gropen igen. Orsaken var att arbetsmiljöverket omedelbart beslutat att stoppa arbetet. Gropen var för farlig att arbeta i. Vad kostade den här klantigheten (VA-chefens egna ord) kommunen?

Vänsterpartiets Hans Neld ställde den frågan till kommunstyrelsens ordförande Ewa Olsson Bergstedt (SD) i går kväll. Hans Neld menade att invånarna nog var intresserade av att få veta vad det kostat att först gräva en grop och sen fylla igen den.

Kommunalrådet hade inget svar. Hon hänvisade i stället till en rapport som bilagts till kommunstyrelsens senaste protokoll: ”Om du tittar i den får du säkert svar på dina frågor”. Vad kommunalrådet missade var att Hans Neld ju hade ställt frågan, så att säga, på medborgarnas vägnar. Det var ju dom som han tyckte borde informeras.

De tyckte tydligen inte kommunalrådet. Om man går in på kommunens hemsida och letar upp kommunstyrelsens protokoll finns det ingen rapport om gropen där. Dom medborgare som är intresserade måste därför själva begära ut rapporten som ju måste vara offentlig handling.

Gör så här:

Skicka ett mail till kommun@skinnskatteberg.se. Skriv i ärendemeningen: ”Begäran att få ut offentlig handling”

I texten skriver du:

Vid fullmäktige den 18 december uppgav kommunstyrelsens ordförande att det fanns en rapport om gropen i centrum bilagd till kommunstyrelsens protokoll. Jag vill ta del av denna rapport. Jag tar helst emot handlingen i digital form.

 

Bild från Fagersta-Posten. Foto Olle Strandberg

Nu tog frågan om Skinnskattebergs budget en helt ny vändning

Budgetbehandlingen i Skinnskattebergs fullmäktige fick avbrytas i totalt kaos förra måndagen. Fullmäktiges ordförande Lennart Lydquist (L) (dags att kasta in handduken nu?) hade ohjälpligt trasslat in sig i propositionsordningarna. I går återupptogs sammanträdet. Tidigare på dagen hade det varit en gruppledarträff under medverkan av juridisk expertis från SKR. Resultatet av mötet blev att man skulle riva upp tidigare beslut. Istället skulle kommunstyrelsens rambudgetförslag fastställas. Dom tilläggsförslag som kommit från Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Moderaterna skulle hanteras som tre olika budgetmotioner. Dessa skulle skickas till kommunstyrelsen för beredning. Samtidigt skulle man besluta att nämnderna fick tid på sig till i mars att utarbeta detaljerade budgetar. Dom tre budgetmotionerna skulle då kunna komma in i detta arbete. Ingen optimal lösning, men om man inte gjorde så, utan blev kvar vid vad Lydquist hade krånglat till förra måndagen riskerade man att hamna i Förvaltningsrätten, som då kunde förväntas upphäva hela budgetbeslutet. Då skulle kommunen stå utan budget.

Det var uppenbart vid förra måndagens diskussion att det i första hand var Vänsterpartiets budgetförslag som var mest hotande, och som man så snabbt som möjligt ville bli av med. Carina Sándor (L) menade t ex att det var mest logiskt att avfärda V:s budgetförslag ”i klump”. Logiken var fördold för oss övriga, men Lydquist var förstås lydig. Sossarnas tilläggsyrkanden fick det lyckosamma ödet att dom accepterades av Sverigedemokraterna, och bifölls så att säga på ett snabbspår. Moderaternas fem tilläggsförslag togs däremot upp ett och ett, varigenom några gick igenom.

Men nu gällde det alltså nya regler. Alla beslöt att bifalla kommunstyrelsens rambudgetförslag, att nämnderna ska återkomma med detaljbudgetar som ska beslutas av fullmäktige i mars, samt att dom tre förslagen från V, S och M skulle hanteras som budgetmotioner i detta arbete. Ja, M var faktiskt emot och reserverade sig emot att deras yrkanden skulle skickas till kommunstyrelsen.

Vad kom sig skräcken för Vänsterns förslag av? Månne var det förslaget att minska arvodena med 20 procent för alla ordförande och vice ordförande. Det förslaget skulle t ex innebära att kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt (SD) skulle förlora 160 000 kronor på ett år (hoppsan!) Liberalernas toppnamn Elisabeth Åberg (hon med 13 uppdrag) skulle tappa 30 000 kronor, SD:s andreman Jonny Emtin 12 000 kronor och Lydquist (L) inte att förglömma som skulle bli 7 000 kronor fattigare. Inget lockande förstås.

Socialdemokraternas Lena Lovén Rolén kallade, med sin oförlikneliga logik, detta V-förslag för att ad hoc-förslag (vad hon nu kan ha menat med det, men det var nog inget bra). Arvodena kunde man annars ändra när som helst, men underförstått inte nu, även om ”nu” för oss andra ingår i ”närsomhelst”.

Dystrast var sossarna och moderaterna, som genom budgetbeslutet i går kväll blev av med sina gräddfiler. Deras tilläggsförslag som dom trodde var i hamn måste prövas igen. Efter en omröstning där S och M blev nedröstade med 14 röster mot 11 fick dom ge upp. Surt sa räven!

 

Fartfylld julshow på Culturen i Västerås

 

Linneas skola har haft julshow på Culturen i Västerås. Det var fart och fläkt med sång och dans och insprängda scener med teatereleverna. En närapå professionell tillställning.

Att gömma flyktingar och förhindra utvisningar

På morgonen den 24 november 1993 stormades Alsike kloster av ett stort polisuppbåd som skulle hämta gömda flyktingar som skulle deporteras. En del låste in sig på sina rum, men polisen bröt upp dörrarna. Alla flyktingar fick order att klä på sig och gå till en buss som förde bort dom för vidare deportation. Psykiatrikern Lisbet Palmgren beskriver händelsen i en artikel i tidningen Arbetaren (14 januari 2014), där hon också har följt upp vad som hände med flyktingarna.

Hon skriver ”det är … otvivelaktigt så att polisrazzian i fristaden skadat vissa av dem allvarligt.” Hon kommenterar också händelsen på ”Insidan” i Dagens Nyheter den 29 september 1997:

Vid stormningen i Alsike trängde polisen in i klostret, slog sönder dörrar och drog ut skrikande kvinnor och barn, människor som där sökt skydd undan tortyr och förföljelse. Det som hände var tragiskt för de drabbade familjerna men hade dessutom en annan lika allvarlig dimension: Det föreföll som om vår regering var ovillig eller oförmögen att försvara demokratiska rättigheter.

Många nätverk för stöd till flyktingar och papperslösa

Grupper som gömmer eller på annat sätt stöder utvisningshotade flyktingar är oftast organiserade som nätverk. Det är därför inte alldeles enkelt att skaffa sig en överblick över vilka grupper som finns, deras syften och aktiviteter. I ett examensarbete i Globala studier vid Göteborgs Universitet görs ett försök att redovisa vilka grupper och nätverk som då fanns i Sverige (Bergman 2012):

Aktion mot deportation erkänner inte nationsgränser. Migrationskontroll bygger på rasism. Nätverket arbetar för stopp för alla deportationer och frigivning av alla som sitter i förvar.

Etikkommissionen i Sverige vill verka för att mänskliga rättigheter tillämpas både för asylsökande och papperslösa. Nätverket vill verka för en mer generös flyktingpolitik och bilda opinion i flyktingpolitiska frågor.

Rosengrenska stiftelsen är ett nätverk av frivillig vårdpersonal som bistår gömda flyktingar. Nätverket vill förmedla hjälp till papperslösa som inte kan eller vågar uppsöka vården.

Ingen människa är illegal erkänner inte staters rätt att begränsa människors rörelser över gränser. Nätverket verkar för att alla som är i Sverige och vill stanna ska få uppehållstillstånd. Nätverket är medlem i paraplyorganisationen FARR, Flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd.

Listan som inte är komplett består av vad som kan beskrivas som solidaritetsorgansationer. En solidaritetsorganisation är en organisation vars medlemmar och informella nätverk handlar altruistiskt, d v s för andras intressen än det egna intresset. Deltagandet motiveras av moraliska principer, en etisk vision snarare än materiella intressen eller personliga privilegier. Deltagarna är ofta vanliga medborgare och gräsrotsgrupper med olika ideologiska uppfattningar och bakgrunder (Rosenberg m fl 2018).

Rosenberg m fl som studerat proteströrelser i flyktingfrågor i Österrike, Schweiz och Tyskland delar in deltagarna i olika grupper: Det handlar om lokalsamhällen och individer med personliga band till den utvisningshotade, gräsrotsrörelser och individer utan sådana personliga band, frivilligorganisationer, kyrkorelaterade aktörer och dom utvisningshotade själva. Aktörer i den politiska vänstern har en central roll i protester mot deportationer.

Kristna och vänsterfolk bland aktivisterna

Journalisten Niels Hebert och sociologen Kerstin Jacobsson har i sin bok ”Olydiga medborgare” (1999) arbetat med kvalitativa intervjuer med sex informanter som är flyktinggömmare. Det är fem kvinnor och en man. En är vänsterpartist, två är syndikalister varav en tidigare varit centerpartist och röstar på Miljöpartiet, en är präst och en annan församlingspedagog i Svenska kyrkan.

Det förefaller som om det både i en svensk och internationell kontext är två kategorier som dominerar i anti-deportationsrörelser. Det handlar dels om kristna, dels om vänsterfolk, vänsterpartister, syndikalister och miljöpartister. Den självklara utgångspunkten för dom kristna är det kristna kärleksbudskapet som manar till solidaritet och lika värde för alla människor. I vänstern är utgångspunkterna mindre entydiga, men för många är utgångspunkten parollen ”Proletärer i alla länder förena er” från Kommunistiska manifestet (Marx & Engels 1848). För dom kristna uttrycks allas likhet bland annat i Galaterbrevet 3:28 ”Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.”

Solidaritetsrörelsen för på det här sättet samman aktörer som annars uppfattas stå långt från varandra. Från olika utgångspunkter drar man samma slutsats. Detta är en god illustration av hur solidaritetsrörelsen skär genom dom ideologiska gränserna. Vänstern har annars ofta fått bära skulden för hur socialismen perverterades i Sovjetunionen medan dom kristna kritiserats för hur kyrkan genom tiderna varit ett disciplineringsinstrument för överheten. Politiska grupperingar i dagens Sverige, som bekänner sig som kristna, som Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna intar ju en diametralt annorlunda inställning, samtidigt som det socialdemokratiska partiet efter omsvängningen 2018 rört sig i en restriktiv hållning till flyktinginvandring.

Många olika metoder

Kriesi m fl (1995) delar in proteströrelsers handlingsrepertoar i konventionella metoder (t ex publicering i media, flygblad, namninsamlingar), demonstrativa metoder (protestmarscher, strejker, ockupationer), konfronterande och våldsamma metoder (t ex att skada egendom, plundring, våldsamma sammandrabbningar, hungerstrejker och självmordsförsök).

Olika typer av aktörer föredrar olika slags metoder. Konfrontativa metoder är särskilt vanligt bland dom direkt berörda. Sådana konfronterande metoder är också faktiskt relativt vanliga bland kyrkliga aktörer. Politiska aktörer som politiker och partier använder nästan aldrig konfrontativa metoder (Rosenberg m fl 2018).

Ickevåldsaktivisten Per Herngren beskriver i sin ”Handbok för civil olydnad” (2021) den amerikanska Fristadsrörelsen. Denna fick också avläggare i Sverige, med lokalgrupper i flera städer. Särskilt framträdande var Ekumeniska fristadsgruppen i Uppsala som under en följd av år hjälpte papperslösa och gömda flyktingar. Dom här grupperna ska inte sammanblandas med dom fristadsprojekt som syftar till att ge en fristad i en viss kommun och under en begränsad tid för författare och andra konstnärer.

Herngren beskriver också utifrån fristadsgruppernas arbete hur man kan försvåra för myndigheterna att hitta dom gömda flyktingarna. Man bör t ex undvika att gömmaren är en person som flyktingen har haft kontakt med, t ex en hemspråkslärare. Man bör alltid ha alternativa adresser dit flyktingen kan ta vägen om polisen är på spåret. Vid myndighetskontakter bör alltid någon följa med, så att flyktingen inte går vilse och blir ett lättare byte för polisen.

Svårigheter för den som gömmer flyktingar

Hebert och Jacobsson berättar utifrån sina intervjuer om svårigheter som kan uppstå för gömmaren. Några citat:

Engagemanget har tagit mycket av fritiden med loppmarknader, brevskrivande och att tigga mediciner och kläder.

Det har inneburit konflikter med våra tonåringar. De tycker inte att jag ställt upp tillräckligt mycket för dem.

Det kan vara fruktansvärt jobbigt att ha folk boende hos sig … Bebisar som skriker om natten, det går bara en liten tid – man blir alldeles slutkörd.

En gång blev jag knuffad nedför rulltrappan på Domus och kallad ”jävla svartskallehora”

Så, visst kan det innebära problem och svårigheter att gömma flyktingar. Men det är i alla fall inte olagligt. Enligt kapitel 20, paragraf 7 i Utlänningslagen (SFS 2005:716) gäller:

Till fängelse i högst två år, eller när omständigheterna är mildrande, till böter döms den som genom att dölja en utlänning eller genom någon annan sådan åtgärd uppsåtligen hjälper utlänningen att olovligen uppehålla sig i Sverige …, om detta görs i vinstsyfte.

Nyckelorden här är ”om detta görs i vinstsyfte.” Alltså, det är inte straffbart att gömma en flykting om man inte gör det för att tjäna pengar. Detta är för närvarande gällande rätt. Men det kan förstås i det nuvarande politiska landskapet ändras. Två sverigedemokratiska riksdagsledamöter har motionerat om att kriminalisera allt flyktinggömmande, även om det inte sker i vinningssyfte (Mot 2022/23: 916). Socialförsäkringsutskottet har beslutat att avstyrka förslaget (2022/2023: Sfu15).

Riksdagen anslöt sig den 20 april till utskottet och avslog alltså SD-förslaget om att kriminalisera flyktinggömmande (Prot 2022/23: 93). Så det är fortfarande och än så länge inte straffbart att gömma flyktingar.

Att fysiskt hindra myndigheternas hämtning kan vara framgångsrikt

En sista fråga att besvara är om det spelar någon roll. I Rosenbergs m fl antologi ingår en undersökning som bygger på mediematerial av 15 fallbeskrivningar från dom tre undersökta länderna. I åtta av dessa fall lyckades man förhindra deportation. Framgångsfaktorer var att man lyckats få uppmärksamhet i media, att man bistått med juridisk hjälp och kanske särskilt intressant, vad som i rapporten kallas disruption (störning eller avbrott). Här avses metoder som innebär att man förhindrar myndigheterna att rent fysiskt få tag på flyktingarna. Gömmande hör förstås hit, men även direkt aktioner där man hindrar myndigheterna att genomföra hämtningen av den som ska deporteras.

Sammanfattningsvis

• Det finns och har funnits en rik flora av nätverk som syftar till att hjälpa flyktingar och förhindra deportation.
• Kristna och vänsterfolk dominerar bland aktivisterna.
• Metoderna täcker en skala från konventionella metoder till konfrontation.
• Att gömma flyktingar är inte problemfritt för gömmaren.
• Det är inte olagligt att gömma utvisningshotade papperslösa och flyktingar
• Aktioner kan vara framgångsrika och förhindra deportation

 Referenser

Bergman, Anneli 2012 ”Flyktingrättsrörelsen i Sverige ur ett motståndsperspektiv” Göteborg: Institutionen för Globala studier

Dagens Nyheter 1997 ”Hur mår Sverige Lisbet Palmgren” Dagens Nyheter 29 september 1997

Galaterbrevet 3:28

Hebert, Niels och Kerstin Jacobsson 1999 Olydiga medborgare? Om flyktinggömmare och djurrättsaktivister SOU 1999:101 Demokratiutredningens skrift 27

Herngren, Per 2021 Handbok i civil olydnad Stockholm: Saga Egmont

Kriesi, Hanspeter, Ruud Koopams, Jain Willem Duyvendak & Marco Giugni 1995 New social movements in western Europe: A comparative analysis Minneapolis: University of Minnesota Press

Marx, Karl & Friederich Engels 1848 Det kommunistiska partiets manifest

Mot 2022/23: 916 Krafttag mot illegal migration för ett säkrare Sverige

Palmgren, Lisbet 2014 ”Minnen efter stormningen av Alsike kloster” Arbetaren 11 oktober 2014

Prot 2022/23: 93 Riksdagens protokoll § 10

Rosenberg, Sieglinde, Verena Stern & Nina Merhaut (red) 2018 Protest movements in asylum and deportation Springer Open

SFS 2005: 716 Utlänningslag

Socialförsäkringsutskottets betänkande: 2022/2023: SfU 15 Migrationsfrågor

 

Så här gick det till när S och SD gick samman om budgeten i Skinnskatteberg

2:22:00 - 2:40:55 Mötet är ajournerat för att ordföranden ska utforma propositionsordningen

 

2:43:48 Ewa Olsson Bergstedt (SD) pratar med Elisabeth Åberg (L)

2:44:42 Lena Lovén Rolén (S) drar tillbaka ett av Socialdemokraternas förslag

2:45:45 Ewa Olsson Bergstedt (SD) yrkar bifall till Kommunstyrelsens förslag med Socialdemokraternas tilläggsyrkanden

Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna i koalition i Skinnskatteberg

Budgetdebatten i Skinnskattebergs fullmäktige tog en oväntad vändning när Socialdemokraterna och det SD-ledda minoritetsstyret gick samman för att stoppa Vänsterns budgetförslag. Först försökte fullmäktiges ordförande Lennart Lydquist helt stoppa V:s budgetförslag. Det var inte berett i kommunstyrelsen påstod han. Lagen föreskriver att alla frågor som ska beslutas i fullmäktige först måste passera styrelsen. Att budgetärendet var i den meningen berett räckte inte, menade Lydquist. Men han fick ge upp den inställningen när SD själva la ett tilläggsyrkande. S hade 13 tillägsförslag och M fem stycken.

Efter ett av dom många och olidligt långa avbrotten (ajourneringarna) under mötet kucklade S och SD ihop sig, och när man kom tillbaka hade dom enats. Socialdemokraterna räddade därigenom SD+L+C-minoriteten och Vänsterns förslag kunde i en summarisk beslutsprocess avslås.

Trots att socialdemokraternas Arne Hjorth från talarstolen kritiserade SD-styrets budgetförslag på samma sätt som Vänsterpartiet gjort hade man alltså gjort upp med SD. Hjorth menade liksom Vänsterpartiet att det inte var ett riktigt budgetförslag som låg på bordet. Det var bara grovt tillyxade ekonomiska ramar, där det var omöjligt att avgöra vilka konsekvenserna i verksamheten skulle bli. Det var också en uppfattning som Moderaternas Marie Tollefsen Markström delade.

Genom samgåendet mellan S och SD togs nu en budget där man inte kan se vilka följderna för verksamheten blir, som lämnar mångmiljonunderskottet på sin tidigare nivå, som fortsatt garanterar att den topptunga byråkratin och horderna av chefer får behålla sina tjänster och löner, där ledande politiker från framförallt SD och Liberalerna får behålla sina arvoden ograverade.

Stackars alla riktiga sossar

Alla förhoppningar om att ”oppositionen” med S, M och V skulle kunna kasta ut det inkompetenta SD-styret grusades. Frågan är hur det var möjligt för S-ledningen att få igenom denna kovändning. Förklaringen är att det finns en djup spricka i socialdemokratin. Det har varit förra kommunalrådet Lena Lovén Rolén som har drivit linjen att S ska kela med SD. Den inre oppositionen i det socialdemokratiska partiet har försökt ändra partiets inriktning, men har gått på pumpen bland annat genom det kuppartade möte där Lovén Rolén nominerades som toppkandidat.

Det är förstås Socialdemokraternas medlemmar som måste hantera den här situationen. Den nuvarande de facto-koalitionen mellan S och SD framstår för mig som orimlig, och vore jag själv i partimedlemmarnas situation skulle jag nog överväga att lämna partiet. Det naturliga vore att antingen sluta sig till Vänstern eller att bilda ett nytt lokalt parti. Men det avgörandet lämnar jag till S-medlemmarna. Men jag kan ändå inte undvika att fråga hur mycket stryk dom egentligen tål.

Hur skulle man dribbla bort Vänsterns budgetförslag?

Någon har sagt att kriga, det är eoner av långtråkig väntan, som avlöses av korta perioder av våld när det gäller att åstadkomma så stor skada som möjligt. På ett sätt påminde måndagskvällens fullmäktige om den bilden av krigets vardag. Titt som tätt avbröts mötet av ajourneringar. Det handlade förstås om att partierna (som Lena Lovén Roléns S-falang och SD) skulle kuckla ihop sig. Men allt som oftast handlade det om att den griniga och totalt inkompetenta ordförande Lydquist hade trasslat in sig så i propositionsordningarna att han hade svårt att ta sig ur, samtidigt som man försökte ordna till det så att Vänsterpartiet skulle åsamkas maximal skada.

Vid något tillfälle blev det så krångligt att det förrförra kommunalrådet Carina Sándor, som inte sagt pip i fullmäktige sedan hon för ett år sen drev igenom att även ytterområdena skulle få kommunala julgranar, ansåg att hon borde ingripa. Hennes ståndpunkt var att Vänsterpartiets budgetförslag borde avfärdas i klump, medan Moderaternas fem tilläggsyrkanden skulle avhandlas vart och ett för sig. Så blev det också, och med viss framgång.

Med två röster mot 23 nedlagda fick M igenom att  den förlusttyngda fotbollshallen Systemairhallen ska få ett bidrag från kommunen på en halv miljon kronor. Vidare beslöts det att kommunen skulle utarbeta en koldioxidbudget. Det sista är ju välkommet. Vänsterpartiet föreslog det i en motion redan 2019, vilken enhälligt avslogs av S, dom borgerliga och SD.

SD:are och liberaler räddade sina arvoden genom olagligt beslut

Ett av Vänsterpartiets förslag var att alla ordförande- och vice ordförandearvoden skulle minskas med 20 procent. Det avslogs förstås i den summariska beslutsprocessen där hela V:s budgetförslag avslogs. Ett problem, som Vänsterns Fredrik Skog påpekade var att nästan alla dom som skulle drabbas av arvodesminskningen också sitter i fullmäktige och alltså deltog i beslutet.

Sverigedemokraterna skulle drabbas mest, med cirka 160 000 kronor om året. Mest skulle förstås kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt drabbas (drygt 140 000 kronor mindre i inkomst), men även den från gropen-i-centrumfrågan kände Jonny Emtin skulle få drygt 11 000 mindre att röra sig med. Även Liberalerna skulle få vidkännas minskningar Elisabeth Åberg som är känd för att ha samlat på sig inte mindre än 13 kommunala uppdrag skulle gå miste om 31 000 kronor om året och Lydquist själv skulle bli av med nästan 7 000 kronor. Sammanlagt skulle liberala fullmäktigeledamöter förlora 43 000 kronor. För Centern och Socialdemokraterna skulle förlusterna bli mindre. Lena Lovén Rolén skulle till exempel bli av med lite mer än 2 000 kronor.

Sammantaget skulle förslaget om det gått igenom ha kostat 12 fullmäktigeledamöter (närapå halva fullmäktige) lite mer än 200 000 kronor om året. Dom hade om inte allt, så i alla fall en liten hacka att tjäna på att Vänsterns budgetförslag kastades i papperskorgen.

Får man göra så här? Nej, det får man förstås inte. Den som själv berörs ekonomiskt är jävig, och får inte delta i beslutet. Kommunallagen stadgar att ”en ledamot får inte delta i handläggningen av ett ärende som personligen rör ledamoten.” Om beslutet där jäviga deltagit överklagas ska det upphävas av Förvaltningsrätten. Tyvärr, ur S+SD-majoritetens synvinkel bet dom sig själva i svansen när det beslöts att avfärda hela V-förslaget i en klump. Då riskerar man ju att hela budgetbeslutet i alla dess delar blir ogiltigt. Den som lever får se.

Tack vara taffligheten i ordförandeskapet och all korridorpolitik tog det drygt fyra och en halv timme innan man beslutat om kommunens budget. När klockan var 22:41 hade man avverkat fem av dagordningens 17 ärenden, och mötet avbröts och fortsätter nästa måndag. Vi ser alla fram emot fortsättningen på bästa sändningstid av vad någon i en kommentar på Facebook kallade ”fylleslaget i ankdammen.”

Två tidningar stulna idag

Det går bara uppåt för tidningstjuven. Idag saknades Dagens Nyheter för både söndag och måndag i brevlådan. Därmed går träffprocenten (andel av alla årets dagar hittills när tidningen legat i lådan på utgivningsdagen) till 32 procent. En nedgång med 0,8 procent sen förra avstämningen, men förstås en uppgång för tidningstjuven.

Utdelningsstatistik för DN år 2023 hittills:

	Antal dagar	Procent
- tidningsfria dagar	8	2,4
- ej postutdelning, tidningen kom nästa dag	196	58,2
- ej postutdelning, tidningen kom aldrig	12	3,6
- vardagar med utdelning men utebliven tidning	13	3,9,6
Dagar med tidning på rätt dag	108	32,0

  

Budgetbeslut i Skinnskatteberg i kväll

I kväll beslutar Skinnskattebergs kommunfullmäktige om budget för 2024. Sammanträdet börjar klockan 18. Följ det på kommunens Youtube-kanal eller direkt på plats i kommunhuset. Vänsterpartiet har lagt ett alternativt budgetförslag som innebär att stora besparingar görs på en omorganisation av förvaltningen med omfattande minskning av antalet chefer samt samarbete med andra kommuner.

Besparingarna används för att täcka tidigare underskott i kommunens misskötta ekonomi samt till nysatsningar på skola samt vård och omsorg. Kommunstyrelsens förslag har en låg grad av detaljering. Endast dom ekonomiska ramarna för nämnder och sektorer redovisas. Det blir därför omöjligt att se vilka konsekvenserna för verksamheten blir.

Vänsterpartiet kräver därför att kommunstyrelsen och nämnderna får i uppdrag att utarbeta detaljerade budgetar och presentera dom för fullmäktige för beslut senast i mars. Utan sådana detaljerade planer blir det inte möjligt för dom folkvalda att ta det ansvar för kommunens verksamhet som gör det möjligt för väljarna att ta övervägda beslut om vem man ska rösta på. Det är orimligt att utkräva ansvar av den som inte har någon makt över besluten.

Läs V:s budgetförslag här eller Fagersta Nyheters rapportering om V-budgeten.

Det jäser i Skinnskattebergs kommunförvaltning

Rapporteringen om ”gropen” i Skinnskattebergs centrum har, delvis till min förvåning, utlöst en storm av kommentarer. Det är tydligt att det bubblar ett omfattande missnöje i såväl kommunens förvaltning som bland politiker och allmänhet. Kommentatorer har ibland dragit iväg och avlägsnat sig långt från ”gropen” för att vädra sitt missnöje. I flera inlägg har också enskilda personer, både politiker och tjänstemän nämnts med namn. Det finns anledning att överväga om det är rimligt att på så sätt ge spridning åt påståenden som är ägnade att skada någons rykte – ”att sprida uppgifter som är ägnade att utsätta någon för andras missaktning.”

Jag har därför bestämt mig för att i vissa fall radera kommentarer som går över gränsen. Det ska för det första handla om namngivna personer, där det inte är av ett allmänt intresse att publicera uppgifterna. Jag anser att direkt eller indirekt valda politiker får tåla mer än andra. Dom står ju till svars inför sina väljare, och det är inte rimligt att dölja deras agerande för väljarna. Detsamma gäller, menar jag ledande chefer i förvaltningen. Dessa har en maktställning som väl motsvarar och ibland är mycket större än många politiker. Makten bör granskas och nagelfaras!

För det andra finns det ingen anledning att publicera sådana påståenden som är uppenbart osanna, och för det tredje bör man avstå från att alltför långt avlägsna sig från det ämne som kommenteras. Det sista kriteriet är inte alldeles lätt att tillämpa. Allt hänger ju ihop, men ibland är det svårt att se relevansen i ett inlägg för den fråga som diskuteras.

För att sammanfatta så accepterar jag inte nedsättande kommentarer om namngivna personer, uppenbart osanna eller irrelevanta omdömen och kommentarer. Valda politiker och ledande tjänstemän får dock acceptera mer kritik än andra personer.

 

Skinnskattebergs kommunalråd (SD): Noll koll

Titta på SVT Nyheter Västmanlands inslag om gropen i Skinnskattebergs centrum. Ett minnesvärt replikskifte mellan nyhetsreportern och kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt (SD):

Intervjuaren: "Har ni inte koll på det idag menar du?"

Kommunalrådet: "Det skulle jag väl säga att vi har ... Nej det vet jag inte. Jonny ... Nej, kanske inte vi vet. Det är en svår fråga."

Intervjuaren: "Menar du att ni inte har kontrollen?"

Kommunalrådet: "Vi får titta på det..."

Jonny, som kommunalrådet vänder sig till och som inte är med i bild är Jonny Emtin (SD) ordförande i kommunstyrelsens tekniska utskott.

I månader har Bergslagsvägen i Skinnskattebergs centrum varit uppgrävd för byte av vattenledningar. Det visade sig att grävningen av diket var så klantigt gjord att det var risk för att hela vägen skulle rasa. Klantigt var just det ord som den ansvariga tjänstemannen Christopher Åberg använde i en tidigare intervju. Han är fastighets- och va-chef och ersätter den chef som fick sparken, under förevändning att hon var en säkerhetsrisk, för att hon blivit osams med sin chef, tekniska chefen Olle Karlsson.

Arbetsmiljöverket stoppade arbetet efter en inspektion och gropen måste läggas igen. Det var så farligt att en fjärrstyrd robot fick göra jobbet.

De sin blir mest ledsna är förmodligen den entusiastiska opinion som uppstod på Facebook eftersom avstängningen av halva vägen medförde att Skinnskatteberg för första gången fick ett trafikljus. Modernt och storstadsmässigt!

Tonttujen jouluyö

Det lackar mot jul. Och dessutom är det särskilt passande att dagens namnsdag är Nikolaus (sagans Sänta Klås). Lyssna därför gärna till Finlands stolthet, manskören Huutajat (Roparna) framföra "Tomtarnas julnatt". Och till kvällen faller höstlöven!

Arton hållplatsatrapper

Skärsjön, Gunnilbo vägskäl, Färna, Färna södra, Getbrogård, Täppan, Västansjö, Donmora, Berga vägskäl, Fallet, Larsbo, Hembygdsgården, Lugnet, Bysala, Bysalatorp, Bråten, Solmyra vägskäl, Kronborg. Vad är detta? Jo, det är busshållplatsatrapper. Stolparna står där med hållplatsskyltar längs länsvägarna 233 och 250. Och i Färna finns det till och med två jättefina busskurer. Däremot går det inga bussar. Aldrig. Om man söker på karttjänster på nätet står det ”permanent stängd”.

Det var våren 2020 som dåvarande kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S) egenhändigt beslöt att lägga ned busslinjen Skinnskatteberg – Färna – Bernshammar. Sedan dess finns bara hållplatsstolparna kvar. Det är förstås bättre än ingenting. Det ger i alla fall, för dom bilåkande, ett intryck av att det här är en framåt klimatsmart kommun, som satsar på kollektivtrafik också på landsbygden. Och det tyder också på en viss handlingskraft. Med ett penndrag kunde kommunalrådet förpassa inte mindre än 18 hållplatser till busshållplatszombiernas värld. Alltid något.

Nedläggningen innebär t ex att närmaste busshållplats för Färnaborna ligger 12 kilometer bort. Järnväg finns i Skinnskatteberg 14 kilometer, men där går efter den 9 december bara ett tåg om dagen i vardera riktningen. Ansvarig för den nedläggningen är det moderata regionrådet Jenny Landernäs. Bättre tågförbindelser finns i Ramnäs, men det är 26 kilometer dit. Inga bussar. Inga tåg. Lovén Rolén och Landernäs är sannerligen handlingskraftiga.

Skinnskattebergs personalpolitik i novembertoppen

Liksom så ofta dominerar inlägg om det kommunala i Skinnskatteberg läsarstatistiken för november. Det handlar bl a om avskedandet av kommunens VA- och fastighetschef (inläggen 1, 3 5 och 9) och flyktingpolitiken. Det är inställningen till den av SD-regeringen föreslagna angiverilagen som varit aktuell i november. Läs inlägg 8 om hur partierna i kommunen ställer sig och inlägg 10 mer allmänt om när man får, eller kanske till och med ska bryta mot givna order. Inlägg 2 där en ledande SD-politiker gillat Facebookkommentarer med kränkande omdömen om kvinnor är också intressant.

Några gamla inlägg har också bubblat upp på tio-i-topplistan: Inlägg nummer 4 från 2018 handlar om hur det dåvarande kommunstyret SD+L vägrade flagga med de nationella minoriteternas flaggor på kommunens flaggstång. Regnbågsflagga under Prideveckan var det förstås också stopp för. Äldst är inlägg 7 som handlar om sociala fällor. Överraskande är också det intresse som e-boken om mina erfarenheter från två mandatperioder som förtroendevald kommunrevisor. Den publicerades 2018 och har tagit sig in på plats nummer 6. Ladda ned den och läs om du är intresserad av hur medborgarna kan kontrollera kommunpolitikerna.

Antal sidvisningar var i november 9 725 (4 085 i oktober). Flest besökare kom från Sverige, USA, Finland, Tyskland, Ukraina, Kanada, Australien, Storbritannien, Nederländerna och Spanien. Ströbesökare dök upp från Bosnien, Danmark, Frankrike, Iran, Irland, Italien, Norge, Singapore och Tjeckien Dom tio mest visade inläggen i november:

 

1	Domstol upphäver olagligt beslut av Skinnskattebergs kommunstyrelse (ny)
2	Trolltider: SD-topp gör tummen upp för smaklösa hot och kränkningar av kvinnor (ny)
3	Behöver Skinnskattebergs kommunledning utbildning? (ny)
4	Sverigedemokraterna och Folkpartiet säger nej till minoriteter (ny)
5	Hör P4 Västmanlands rapportering om senaste nytt om sparkade VA-chefen i Skinnskatteberg (ny)
6	Kommunrevisorns testamente (ny)
7	Att anlägga en brygga: Om samhällets och socialismens motkrafter (ny)
8	Majoritet i Skinnskattebergs fullmäktige mot angivarlag (ny)
9	Kan det bli hemligare? Icke existerande handlingar hemligstämplades (1:a)
10	Ansvaret för angivarsystemet: Nürnbergförsvaret duger inte (ny)

 

Skinnskattebergare mot människofientlig hantering

Läs gärna den insändare som undertecknats av 15 Skinnskattebergsbor om hur hämtning till återvändandecentrum går till och om hur tillvaron ordnas på återvändandecentrum i Enköping. Insändaren är publicerad i Fagersta-Posten och Fagersta Nyheter.

Nu börjar det bli fart på tidningstjuven

Efter ett långt uppehåll återkom tidningstjuven för ett par veckor sen. Nu var det redan dags igen att norpa vår DN. Därmed har vi haft tidningen i brevlådan i 109 av årets dagar hittills. Det motsvarar 32,8 procent alltså mindre än var tredje dag..

"Avskedandet av VA-chefen olagligt och förödande för kommunen som arbetsgivare"

Kommunstyrelsen i Skinnskatteberg har nu gjort om och gjort rätt i frågan om avskedandet av VA- och fastighetschefen där man fick bakläxa av Förvaltningsrätten. Jag har tidigare berättat om hur KS-ledamoten Fredrik Skog olagligt hindrades att rösta i frågan. Det initiativ som tagits av Vänstern och majoriteten av den socialdemokratiska KS-gruppen att riva upp avskedandet förlorade därigenom omröstningen.

Den här gången gjorde man formellt rätt. Ingen ledamot hindrades att rösta. Det är ju ett framsteg. Däremot blev beslutet dessvärre detsamma som förra gången. V+S-initiativet förlorade omröstningen med sex röster mot fyra.

För initiativet röstade Fredrik Skog (V), Arne Hjorth (S), Pentti Lahtinen (S) och Arne Jacobsson (S). Den vinnande sidan bestod av Ewa Olsson Bergstedt (SD), Jonny Emtin (SD), Elisabeth Åberg (L), Bo Öberg (M), Eric Zillén (L) och Sonja Råberg (C).

Förra kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S) kunde inte bestämma sig utan lade ned sin röst.

Dom som röstat för initiativet reserverade sig. De tre socialdemokraterna skriver i sin reservation att ”avskedet ifråga är både olagligt och förödande för kommunens anseende som arbetsgivare”

  

Röda hjälpen: Flyktingsolidaritet då

Nazisternas maktövertagande i Tyskland 1933 utlöste en flyktingvåg. Det handlade förstås om judar, men också socialdemokrater, kommunister och fackföreningsfolk. Judiska flyktingar mötte ett starkt motstånd i Sverige, liksom i dom flesta andra länder. Den svenska socialdemokratiska regeringen var öppen för att låta socialdemokrater komma in i Sverige, men var mycket restriktiv med att släppa in kommunister (Byström & Frohnert 1971).

Före och under kriget kom över 200 000 flyktingar från Tyskland och krigsdrabbade länder i Europa. Någon statlig hjälp till flyktingarna fanns inte. Ett villkor för att få stanna i landet var att man flyktingen inte skulle ligga det allmänna till last. Ekonomiska garantier från hjälporganisationer kunde utgöra en grund. Många flyktingar blev beroende av frivilliga organisationer. Byström & Frohnert kallar organisationerna ”flyktingarnas livlinor”. Dom hjälpte inte bara ekonomiskt utan också i kontakter med myndigheterna för att söka hindra deportationer.

Dom viktigaste av dessa flyktingshjälpsorganisationer var Arbetarrörelsens flyktinghjälp, grundad 1933 av LO och Socialdemokratiska partiet, Mosaiska församlingen i Stockholm och den kommunistpartiet närstående Röda hjälpen. Den internationella Röda hjälpen grundades redan 1922 för att ge hjälp åt politiska fångar i dom kapitalistiska länderna. Organisationen uppgavs 1928 ha ett totalt medlemskap på 8,9 miljoner personer i 44 nationella sektioner (Wikipedia).

Det fanns försök att starta en svensk sektion av den internationella organisationen redan 1925, men det blev inte av förrän 1930. Organisationen betraktades allmänt som en kommunistisk täckorganisation. Den svenska sektionens sekreterare Knut Olsson hävdade dock att 80 procent av medlemmarna inte var kommunister (DN 10/3 1936).

Flyktinghjälp, opinionsbildning och påtryckningar i flyktingfrågan var inte det enda Röda hjälpen sysslade med. Bland annat samlade man in pengar till offren i Ådalen efter att militären skjutit ihjäl fem arbetare som demonstrerat mot användandet av strejkbrytare. Ådalens fackligt organiserade arbetare hade också uppdragit åt Röda hjälpen att organisera begravningen av dom fallna. Det tyskägda Strebelverken i Västervik försökte 1934 sänka arbetarnas löner. Detta ledde till en strejk, där man också försökte ta in strejkbrytare (Stenberg 1936). Röda hjälpen genomförde en hjälpaktion för att avstängda arbetare skulle få mat (DN 14/7 1934).

Yvonne Hirdmann (2010) skriver i den Augustprisade boken ”Den röda grevinnan” om sin mamma Charlotte som var med i Röda hjälpen i Tyskland på 1920-talet. Där finns den här beskrivningen av Röda hjälpens aktiviteter i Berlin:

Röda hjälpen, som hade många advokater och jurister i sina led, arbetade för att bistå politiska fångar och deras anhöriga. 1928 genomförde de en kampanj för amnesti för politiska fångar och 1929 ställde de upp för de arresterade efter Blutmai. De finansierade ett par barnhem, de bekämpade paragraf 218. [paragraf 218 i strafflagen innebar i praktiken abortförbud]

Händelserna i Berlin första maj 1929 när 33 demonstranter sköts ihjäl av polisen har rekonstruerats i den aktuella TV-serien Berlin Babylon.

Den andra stora flyktingshjälpsorganisationen i Sverige, Arbetarrörelsens flyktinghjälp, hade finansiering från LO och stod regeringen nära. Organisationen användes bl a som remissinstans i flyktingfrågor. Röda hjälpen var huvudsakligen beroende av insamlingar och frivilliga bidrag. Möjligheterna att undsätta flyktingar blev därmed förstås mindre. Man hjälpte också i första hand kommunister och revolutionärer, vilket inte var populärt vare sig hos statsmakten, socialdemokratin eller dom borgerliga partierna.

Trots detta kunde man ge försörjningsgarantier åt många flyktingar. Knut Olsson uppger för Dagens Nyheter i december 1937 hade hand om ett 40-tal flyktingar bara i Stockholm (DN 11/12 1937).

Det finns också många vittnesbörd om mer blygsamma stödaktioner. Här i Mölndal:

Det var Internationella Röda Hjälpen (IRH) som organiserade flyktingmottagandet … Den första flyktingen kom till Mölndal i början av 1933. De som kom var organiserade kommunister eller socialdemokrater.

På förslag från IRH kom den Fackliga Centralorganisationen i Mölndal att erbjuda ett lagat mål mat i matsalen på Bergmansgatan samt 3 kronor per dag.

Revolutionära flyktingar från Finland kom till Sverige redan i anslutning till det finska klasskriget våren 1918 och i samband med den fascistiska Lappo-rörelsen 1929 – 1932. Det var alltså till en del redan innan den svenska sektionen av Röda hjälpen etablerats. För många gick det dåligt. Palmær och Mankinen (1973) beskriver hur omkring tusen röda flyktingar tog sig över gränsen. Många sattes i interneringsläger i Morjärv i Norrbotten, men många utvisades också till Finland, där många omedelbart arkebuserades.

I den här filmen, som gjorts av bland annat Arbetarnas kulturhistoriska sällskap berättas om många flyktingar undan fascism och nazism, som vistades i Stockholm. Dom flesta är socialdemokrater, fackföreningsmän eller kulturpersonligheter. Men den första berättelsen handlar om Edward Gylling, som omedelbart efter klasskriget flydde till Sverige och tillbringade en kort tid i Stockholm. Gylling var finansminister i den röda regeringen, och han fortsatte ganska snart till Sovjetunionen där han blev ansvarig för uppbyggandet av den Karelska rådsrepubliken. Under Stalintidens paranoia greps han och avrättades.

 

Referenser

DN 14/7 1934 ”I.A.H. bespisar de avstängda”

DN 10/3 1936 ”Partilös kommunism”

DN 11/12 1937 ”Pressgrannar”

Byström, Mikael & Pär Frohnert, 1971, Invandringens historia – från ”folkhemmet” till dagens Sverige Stockholm: Delegationen för migrationsstudier

Hirdmann, Yvonne 2010 Den röda grevinnan: En europeisk historia Stockholm: Ordfront

Kronberg, Jan & Anders Meuller 1982 Det röda Mölndal: skrift 1 Åren fram till 1939 Mölndal: J Kronberg

Palmær, Carsten och Raimo Mankinen Finlands röda garden En bok om klasskriget 1918 Göteborg: Bokförlaget Oktober 1973

Stenberg, Stig 1936 Reformismen – arbetarrörelsens skadegörare Stockholm: Federativs förlag

Wikipedia https://en.wikipedia.org/wiki/International_Red_Aid

Lyssna till Karin Lindström om återvändandecentrum

Lyssna till Karin Lindströms inlägg i Ring P1 om återvändandecentrum och barnens förflyttning dit och tillvaro på plats. Spola fram till 23 minuter och 30 sekunder till inslaget med Karin Lindström från Riddarhyttan:

Bild från tidningen Offensiv. Foto: Vilgot Karlsson