Röda hjälpen: Flyktingsolidaritet då

Nazisternas maktövertagande i Tyskland 1933 utlöste en flyktingvåg. Det handlade förstås om judar, men också socialdemokrater, kommunister och fackföreningsfolk. Judiska flyktingar mötte ett starkt motstånd i Sverige, liksom i dom flesta andra länder. Den svenska socialdemokratiska regeringen var öppen för att låta socialdemokrater komma in i Sverige, men var mycket restriktiv med att släppa in kommunister (Byström & Frohnert 1971).

Före och under kriget kom över 200 000 flyktingar från Tyskland och krigsdrabbade länder i Europa. Någon statlig hjälp till flyktingarna fanns inte. Ett villkor för att få stanna i landet var att man flyktingen inte skulle ligga det allmänna till last. Ekonomiska garantier från hjälporganisationer kunde utgöra en grund. Många flyktingar blev beroende av frivilliga organisationer. Byström & Frohnert kallar organisationerna ”flyktingarnas livlinor”. Dom hjälpte inte bara ekonomiskt utan också i kontakter med myndigheterna för att söka hindra deportationer.

Dom viktigaste av dessa flyktingshjälpsorganisationer var Arbetarrörelsens flyktinghjälp, grundad 1933 av LO och Socialdemokratiska partiet, Mosaiska församlingen i Stockholm och den kommunistpartiet närstående Röda hjälpen. Den internationella Röda hjälpen grundades redan 1922 för att ge hjälp åt politiska fångar i dom kapitalistiska länderna. Organisationen uppgavs 1928 ha ett totalt medlemskap på 8,9 miljoner personer i 44 nationella sektioner (Wikipedia).

Det fanns försök att starta en svensk sektion av den internationella organisationen redan 1925, men det blev inte av förrän 1930. Organisationen betraktades allmänt som en kommunistisk täckorganisation. Den svenska sektionens sekreterare Knut Olsson hävdade dock att 80 procent av medlemmarna inte var kommunister (DN 10/3 1936).

Flyktinghjälp, opinionsbildning och påtryckningar i flyktingfrågan var inte det enda Röda hjälpen sysslade med. Bland annat samlade man in pengar till offren i Ådalen efter att militären skjutit ihjäl fem arbetare som demonstrerat mot användandet av strejkbrytare. Ådalens fackligt organiserade arbetare hade också uppdragit åt Röda hjälpen att organisera begravningen av dom fallna. Det tyskägda Strebelverken i Västervik försökte 1934 sänka arbetarnas löner. Detta ledde till en strejk, där man också försökte ta in strejkbrytare (Stenberg 1936). Röda hjälpen genomförde en hjälpaktion för att avstängda arbetare skulle få mat (DN 14/7 1934).

Yvonne Hirdmann (2010) skriver i den Augustprisade boken ”Den röda grevinnan” om sin mamma Charlotte som var med i Röda hjälpen i Tyskland på 1920-talet. Där finns den här beskrivningen av Röda hjälpens aktiviteter i Berlin:

Röda hjälpen, som hade många advokater och jurister i sina led, arbetade för att bistå politiska fångar och deras anhöriga. 1928 genomförde de en kampanj för amnesti för politiska fångar och 1929 ställde de upp för de arresterade efter Blutmai. De finansierade ett par barnhem, de bekämpade paragraf 218. [paragraf 218 i strafflagen innebar i praktiken abortförbud]

Händelserna i Berlin första maj 1929 när 33 demonstranter sköts ihjäl av polisen har rekonstruerats i den aktuella TV-serien Berlin Babylon.

Den andra stora flyktingshjälpsorganisationen i Sverige, Arbetarrörelsens flyktinghjälp, hade finansiering från LO och stod regeringen nära. Organisationen användes bl a som remissinstans i flyktingfrågor. Röda hjälpen var huvudsakligen beroende av insamlingar och frivilliga bidrag. Möjligheterna att undsätta flyktingar blev därmed förstås mindre. Man hjälpte också i första hand kommunister och revolutionärer, vilket inte var populärt vare sig hos statsmakten, socialdemokratin eller dom borgerliga partierna.

Trots detta kunde man ge försörjningsgarantier åt många flyktingar. Knut Olsson uppger för Dagens Nyheter i december 1937 hade hand om ett 40-tal flyktingar bara i Stockholm (DN 11/12 1937).

Det finns också många vittnesbörd om mer blygsamma stödaktioner. Här i Mölndal:

Det var Internationella Röda Hjälpen (IRH) som organiserade flyktingmottagandet … Den första flyktingen kom till Mölndal i början av 1933. De som kom var organiserade kommunister eller socialdemokrater.

På förslag från IRH kom den Fackliga Centralorganisationen i Mölndal att erbjuda ett lagat mål mat i matsalen på Bergmansgatan samt 3 kronor per dag.

Revolutionära flyktingar från Finland kom till Sverige redan i anslutning till det finska klasskriget våren 1918 och i samband med den fascistiska Lappo-rörelsen 1929 – 1932. Det var alltså till en del redan innan den svenska sektionen av Röda hjälpen etablerats. För många gick det dåligt. Palmær och Mankinen (1973) beskriver hur omkring tusen röda flyktingar tog sig över gränsen. Många sattes i interneringsläger i Morjärv i Norrbotten, men många utvisades också till Finland, där många omedelbart arkebuserades.

I den här filmen, som gjorts av bland annat Arbetarnas kulturhistoriska sällskap berättas om många flyktingar undan fascism och nazism, som vistades i Stockholm. Dom flesta är socialdemokrater, fackföreningsmän eller kulturpersonligheter. Men den första berättelsen handlar om Edward Gylling, som omedelbart efter klasskriget flydde till Sverige och tillbringade en kort tid i Stockholm. Gylling var finansminister i den röda regeringen, och han fortsatte ganska snart till Sovjetunionen där han blev ansvarig för uppbyggandet av den Karelska rådsrepubliken. Under Stalintidens paranoia greps han och avrättades.

 

Referenser

DN 14/7 1934 ”I.A.H. bespisar de avstängda”

DN 10/3 1936 ”Partilös kommunism”

DN 11/12 1937 ”Pressgrannar”

Byström, Mikael & Pär Frohnert, 1971, Invandringens historia – från ”folkhemmet” till dagens Sverige Stockholm: Delegationen för migrationsstudier

Hirdmann, Yvonne 2010 Den röda grevinnan: En europeisk historia Stockholm: Ordfront

Kronberg, Jan & Anders Meuller 1982 Det röda Mölndal: skrift 1 Åren fram till 1939 Mölndal: J Kronberg

Palmær, Carsten och Raimo Mankinen Finlands röda garden En bok om klasskriget 1918 Göteborg: Bokförlaget Oktober 1973

Stenberg, Stig 1936 Reformismen – arbetarrörelsens skadegörare Stockholm: Federativs förlag

Wikipedia https://en.wikipedia.org/wiki/International_Red_Aid